Vi som har diagnosen Aspergers syndrom eller autism tillhör personkrets 1 enligt LSS. Därmed har vi rätt att ansöka om vissa stödinsatser, bland annat daglig verksamhet. Syftet med daglig verksamhet är att ge oss något intressant och meningsfullt att göra på dagarna.
Daglig verksamhet har varit en räddning för många med Aspergers syndrom. Många står helt utanför arbetsmarknadens förfogande och känner sig frustrerade och ensamma när de inte har något att göra. Daglig verksamhet kan därmed vara en väg ur en depression. Men det som är viktigt att komma ihåg är att daglig verksamhet inte passar alla.
Mellan 2003 och 2008 gick jag hemma med aktivitetsersättning, och efter att jag våren 2009 gick ut informatörslinjen på Ågesta Folkhögskola gick jag hemma i några år till innan jag började arbeta som Asperger-informatör. För att få behålla boendestöd måste jag träffa min biståndsbedömare en gång om året, vilket jag naturligtvis även gjorde på tiden jag stod utanför arbetsmarknadens förfogande. Och nästan varje gång frågade biståndsbedömaren mig om jag inte ville ansöka om daglig verksamhet. När jag svarade nekande, undrade biståndsbedömarna ibland vad jag egentligen sysslade med på dagarna. Hade jag inte tråkigt?
Men nej, det hade jag inte. Jag har nog aldrig mått lika bra som under åren jag gick hemma. Alla slags gruppaktiviteter är en mardröm för mig, men däremot har jag inga problem med att gå hemma år ut och år in. Då får jag vara ensam och syssla med mina specialintressen. Nu går jag visserligen inte längre hemma utan försörjer mig som föreläsare, men det har ett syfte, nämligen att bidra med kunskap om Aspergers syndrom och autism. Eftersom jag är en person som trivs ensam och inte känner något behov av att vara delaktig i samhället, hade daglig verksamhet bara tagit all min energi i onödan.
Daglig verksamhet är en mycket viktig LSS-insats, och den bör naturligtvis finnas kvar. Men när biståndsbedömare och vårdpersonal får träffa personer med Aspergers syndrom, måste de hålla i minnet att vi Aspergare är olika och att daglig verksamhet inte passar alla. Någon kanske är deprimerad eftersom h*n känner sig sysslolös och ensam, och någon annan kanske är deprimerad eftersom h*n blir tvingad att vara social på dagarna istället för att syssla med sina specialintressen i lugn och ro hemma. Båda ska bli tagna på allvar och få hjälp med att bygga upp det slags liv som passar dem.
10 svar på ”Daglig verksamhet för personer med Asperger och autism”
Nu går jag visserligen inte längre hemma utan försörjer mig som föreläsare, men det har ett syfte, nämligen att bidra med kunskap om Aspergers syndrom och autism.
Det gör du väldigt bra Paula.
Det jag ogillar med daglig sysselsättning är att det är just en ”sysselsättning” medan jag söker en ”mening”. Jag har hellre ett lågavlönat arbete som jag upplever meningsfullt än ett högavlönat arbete som jag upplever meningslöst. Sämst är en meningslös daglig sysselsättning som dessutom ger dåligt eller inget betalt.
Egentligen ska ju syftet med daglig verksamheten vara att ge en ”meningsfull sysselsättning”, och därmed borde man ju få en ”mening” om man nu är en person som trivs i grupp och gillar gruppaktiviteter. Om jag skulle vara en sådan person, skulle jag säkert också trivas i daglig verksamhet!
Men jag är fungerar annorlunda: jag är en sån där Aspergare som inte vill göra saker i grupp oftare än nödvändigt och jag är ointresserad av det mesta som inte har med mina specialintressen att göra. Därför skulle jag bli uttråkad av de gemensamma gruppaktiviteterna om aktiviteten inte hade med t ex grammatik på högskolenivå att göra. Men å andra sidan har jag inget behov av att dela mina specialintressen med andra, och därför passar inte daglig verksamhet just mig.
Jag känner människor som går på daglig verksamhet, och de som inte är arbetslivsinriktade kan ibland ha ett tema som t ex konst. De kan måla, fotografera, äta tillsammans, göra yogaövningar osv. Så det är väldigt olika. Och de flesta personer jag pratat med trivs mycket bra.
Är det någon som har daglig sysselsättning och vad gör ni isf på den dagliga sysselsättningen?
Enligt LSS tillhör man personkretsen och kan ansöka om olika insatser, men det är ingen rätt att få dem… Det är en bedömning efter en utredning som görs. Men ofta behövs det till exempel boendestöd som jag tror fortfarande ligger under Socialtjänstlagen.. Jag har arbetat som LSS-handläggare 🙂
Daglig verksamhet kan vara ett arbete på bilverkstad, på ett kaffe men också i kommunal daglig verksamhet. Frösunda tror jag har en hel del för oss som har AS och inte kan vara på den ”vanliga” arbetsmarknaden.
Ja, det har du rätt i! Bara för att jag tillhör personkrets 1 enligt LSS, betyder det inte att jag får en personlig assistent om jag vill men jag skulle alltid ha rätt till att ansöka om att få en 🙂 Men däremot har man rätt till insatserna om det föreligger behov och behoven inte är tillfredställda på ett annat sätt. Jag vet många fall där sökande blivit nekade gruppboende, kontaktperson eller något annat men när de sedan överklagat kommunens beslut, har deras överklagan gått igenom!
Det stämmer att boendestöd är en SOL-insats. Men enligt min erfarenhet är det lättare att få boendestöd beviljat om man har diagnosen Aspergers syndrom. Enligt LSS har vi ju rätt till goda levnadsvillkor, och skulle jag bli nekad boendestöd enligt socialtjänstlagen, skulle jag ju kunna ansöka om gruppboende enligt LSS för att uppnå goda levnadsvillkor, vilket skulle bli mycket dyrare för kommunen.
Vad kul att du arbetat som LSS-handläggare, tycker att det skulle behövas fler handläggare med egen diagnos! 🙂
Jag tycker att hela socialförvaltningen verkar ha ADHD i min kommun. Allt är ett enda stort kaos. Går det att desinfektera ett socialkontor med Ritalin?
Usch, vad jobbigt när saker inte fungerar när man själv behöver hjälp. Undrar vad de skulle svara dig om du föreslog för dem en massdesinfektion med Ritalin 😉
Hej! Mats, flytta till Nordanstig. Här är mentaliteten semester året om. Allt går med snigelfart. Till och med när det är bråttom. (Så är ju kommunen en turistkommun för avslappning, idrott och rekreation, segling,jakt, bär och svamp.)
tycker inte alls daglig verksamhet är meningsfull, de är inget ” riktigt ”jobb. själv jobbar jag hemma hos folk o ger till välgörenhet de är mkt mer meningsfullt. Man blir också väldigt illa behandlad på daglig verksamhet, nedtryckt , får respektlösa kommentarer, tycker de borde finnas möjligheter för de med psykiska diagnoser, tex att jobba o plugga utan att vara ” inskriven o dokumenterad ” o bunden till en plats ( tex vissa diagnoser gör de omöjligt att ha en planering framåt. kunna jobba betala skatt arb givar avgift i efterhand för att slippa press. lika lite som de med bröstcancer ska vara tvingade att jobba med nåt speciellt lika lite ska de med olika hjärndiagnoser, vara tvingade till meningslösa sysslor som inte ger nåt självförtroende. Dags att ta hjärnan på allvar o ta människors resurser på allvar ! inta bara massa skitsnack om allas möjligheter, utan oxå möjliggöra.
Jag håller med dig om att ingen som egentligen vill lönearbeta borde vara på daglig verksamhet. Daglig verksamhet borde endast vara till för de som vill ha sjukersättning tillsammans med en meningsfull sysselsättning utan några som helst krav. Kränkningar och dåligt bemötande är självklart inte okej!