När jag tidigare i veckan berättade för min vän att jag skulle föreläsa om Aspergers syndrom för skolpersonal i Mariestad, undrade hon var Mariestad låg. ”Ingen aning”, svarade jag. ”Men du ska ju föreläsa där imorgon, du måste väl veta vart du ska?”, undrade hon. ”Nej, det behöver jag inte, det enda jag måste veta är vilket spår mitt tåg avgår från på Stockholms Centralstation. Om tåget sedan åker norrut eller söderut behöver jag inte veta om”, svarade jag.
När en vän från en annan stad i somras hälsade på mig i Stockholm och vi satt på Rålambshovsparken, undrade han om den närliggande bron var Västerbron. Det visste jag inte trots att jag ofta sitter på Rålambshovsparken. Han ville naturligtvis ta reda på om det var Västerbron eller inte, och ja, det var det! Då kände han att han hade mer koll, men själv vet jag inte vad jag skulle behöva sådan information till. ”Varför skulle jag behöva veta vad diverse broar i Stockholm heter, är inte det viktiga att jag hittar till mina favoritställen?”, undrade jag. Men jag har förstått att sådant är viktigt för de flesta andra människor. De är nyfikna och känner sig förmodligen mer hemma om de vet så mycket som möjligt om staden de befinner sig i.
Jag får ofta höra att jag lever i min egen värld, och så är det säkert! Det finns ett diagnoskriterium för Aspergers syndrom och autism som heter ”Begränsade intressen och beteenden”, ett kreterium som jag uppfyller väldigt starkt. Jag vet oftast ingenting om ämnen som inte har med mina specialintressen att göra och vill inte veta heller.
Det är inte så att jag skulle tycka att det var något fel med att veta saker, men om jag skulle tvinga min hjärna att ta reda på samt att komma ihåg information som inte intresserar mig, skulle jag bli överrumplad med information och eventuellt bränna ut mig. Därför brukar jag säga att ju mindre jag vet, desto bättre mår jag! 🙂
23 svar på ”Att veta så lite som möjligt”
Hej! Jag har en dotter som är 11 och har atypisk autism, inga direkta specialintressen men begränsade intressen, skulle jag säga. Jag märker att det går otroligt mycket energi för henne i skolan, kan det bero på detta, att hon måste försöka lära sig saker hon inte har valt själv? När hon får jobba med sådant hon är intresserad av, som nu inför valet, ser jag inte samma trötthet. Vad kan jag göra för att stötta henne?
Hej Maria!
Det kan absolut vara så att det tar energi för din dotter att lära sig saker hon inte valt själv. Så var det för mig i skolan. Jag kunde bara inte lära mig historia, biologi och andra ämnen som inte intresserade mig. Däremot var det inga problem för mig att lära mig språk och psykologi eftersom dessa ämnen intresserade mig. Tyvärr går det inte att ändra på detta, iaf inte i mitt fall. Jag är helt enkelt född på det här sättet och förmår inte att lära mig samt att memorera saker som inte intresserar mig.
Men du kan ändå försöka stödja din dotter genom att vara förstående, inte tjata och hjälpa henne med läxorna. Du kanske även kan förklara för henne vad olika skolämnen behövs till och eventuellt koppla dessa till något av hennes eventuella intressen för att se om hennes intresse skulle kunna väckas på det här sättet. Du kan ta reda på hur hon lär sig bäst: vissa lär sig genom bilder, andra genom text och så vidare.
När hon gör läxor, kan du hjälpa henne genom att skapa tydliga ramar: vilka verktyg behövs för uppgiften? (penna, papper osv) Hur länge ska hon hålla på med uppgiften? Var kommer hon att hitta informationen som behövs? Ni kanske kan skriva en punktlista tillsammans och se om det kan hjälpa.
Om hon känner sig trött, ta henne på allvar och pusha henne inte att tvinga sig själv att göra läxor då. Det är bäst att hon får göra det på sina egna villkor när hon känner sig som piggast. För skolarbete tar ju ofta mycket energi för barn med Aspergers syndrom och autism!
Jag föreslår att du kämpar på med svenska, engelska och matematik så att hon blir minst lika bra som alla andra i de ämnena och att du sedan struntar i resten av ämnena som hon har svårt för. Utbildningssystemet är inte anpassat till individer som har autismspektrumtillstånd så strategin kommer tyvärr att straffa ut din dotter sett till utbildning och arbete i framtiden. Din dotter riskerar att få dåliga betyg i många ämnen och slås ut ur samhället redan innan hon har lämnat grundskolan. Den bästa lösningen på din dotters skolproblem tror jag är att hon går sin egen väg i livet. Det blir väldigt tufft och sannolikheten är nog större att hon kommer att leva i utanförskap med socialbidrag än att hon kommer att få en utbildning och ett arbete. Tyvärr är det nog så här det ser ut för många människor med autismspektrumtillstånd i dagens skola och så här lär det fortsätta att se ut ända till Paula har ägnat 100 år åt att informera om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så att vå får ett utbildningssystem som tar hänsyn till våra styrkor och svagheter. Skolan var en riktig pärs för mig men den var ändå en enkel match jämfört med livet som vuxen. Skolan ställer ändå ganska låga krav på eleverna och det ska mycket till för att en elev ska bli utkastad från skolan. Problemen blir tyvärr mycket större när man kommer ut i vuxenlivet. I vuxenlivet gäller det att anpassa sig eller dra åt helvete rent ut sagt vilket i praktiken betyder ta dig i kragen och bete dig som en normal människa och klarar du inte det så glöm det här med arbete och försörjning typ.
Ja, skolan är verkligen inte anpassad för personer med speciella behov, precis som du skriver Mats. Om jag fick bestämma, skulle skolan vara mycket mer flexibel än vad den är idag. Många neurotypiska barn är ”allätare” och har en förmåga att lära sig de allra flesta skolämnen, men t ex vissa Asperger-barn har en ojämn begåvning vilket kan göra att de presterar väldigt bra i något skolämne samtidigt som de inte har någon förmåga att lära sig ett annat.
Jag tycker att det är dumt att barnen tvingas lära sig exakt alla ämnen! Det är ju skillnad på att inte ha lust att lära sig vissa ämnen och på att faktiskt sakna förmågan till det. Jag tvingades ju att lära mig bland annat kemi, fysik och historia men jag kan ändå ingenting om dessa ämnen idag! Om jag hade fått slippa dessa ämnen, hade jag kanske kunnat utveckla det som jag är bra på, dvs språk, och bli ännu bättre på det. Men å andra sidan är jag ändå glad på något sätt att jag ”tvingades” för om jag hade saknat gymnasiebetyg, hade jag förmodligen inte kommit in till informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola eftersom de kräver att man har klarat gymnasiet. Och då hade jag inte hållit föreläsningar idag. Men som sagt är det tråkigt att det ser ut så här för jag kan ju ändå ingenting om historia och kemi trots att jag har betyg i dessa ämnen.
Eftersom skolväsendet tyvärr ser ut som det gör, blir det ett dilemma för många föräldrar och lärare. Det står ju i läroplanen att barnet ska lära sig vissa ämnen och uppnå en viss kunskapsnivå, och föräldrarna vill naturligtvis att barnen ska få en möjlighet att eventuellt studera på högskola i framtiden (även om risken naturligtvis finns att barnet inte kommer att klara det). Då måste man göra det bästa av situationen men det är riktigt svårt! Jag hoppas verkligen att det blir en förändring i framtiden.
Tack för svaren, Paula och Mats!
Det är ungefär så jag försöker göra, jag försöker göra läxorna meningsfulla för henne genom att berätta, ge sammanhangen och göra tidslinjer och liknande. Det tar mycket tid men det verkar fungera hyfsat än så länge. Så länge vi har läst i förväg så hon vet ungefär vad lektionerna kommer att handla om verkar det gå lättare för henne. Jag märker ju att det tar väldigt mycket energi att gå i skolan nu när hon har blivit lite äldre och ungefär var tredje vecka kommer det en dag när hon bara inte orkar längre utan får ont någonstans och stannar hemma. Jag är väldigt orolig för att det ska öka när kraven blir större och jag har förstått att det inte är ovanligt att ungdomar med AS stannar hemma. Än så länge trivs hon ju i skolan och jag kämpar som en tokig för att det ska fortsätta kännas så för henne. Det är inte helt lätt. Tack för att du berättar så öppet, Paula, det är värdefullt!
Att läsa på i förväg är en klassisk studieteknik som fler borde använda sig av. Det underlättar i regel inlärningen avsevärt.
Ja, det kan jag tänka mig att det underlättar!
Tack för tipset om filmen!
Tips: UR har en film som handlar om en skola för elever med Aspergers syndrom: http://urplay.se/Produkter/174478-Liv-med-autism-Vi-har-alla-autistiska-drag
Jag förstår att du är orolig, du vill ju det bästa för din dotter. Men försök att inte oroa dig för mycket för hon trivs ju så bra nu! 🙂 Om hon är trött, är det jättebra att du låter henne stanna hemma en dag och vila. Hoppas allt kommer att gå bra för henne, håller tummarna!
Intressant! Skrev om min dotter för nån dag sedan som har AS och absolut inte klarar att hålla nån som helst ordning.
När det gäller att kunna staden Göteborg vi bor i är det likadant. Jag kan fortfarande bli paff när hon inte vet vart olika platser i centrum ligger, vad dom heter eller hur man tar sig dit – trots att hon är uppvuxen i stan och är 20 år nu! Men hon tar reda på exakt det hon behöver för att transportera sig. Och övrigt hör nog till kategorin värdelöst vetande för henne ;).
Jag känner precis som din dotter! Saker som inte intresserar mig och som jag inte behöver veta om hör definitivt till kategorin värdelöst vetande för mig 😀 Jag har bott i Stockholm i över 13 år nu och fick nyligen veta att det i Stockholm finns ställen som heter fotografiska museet och friends arenan men jag vet fortfarande inte var dessa ställen ligger och kommer troligen inte ta reda på det heller. Så länge ingen skulle råka boka en föreläsning med mig just på dessa ställen naturligtvis, då skulle jag naturligtvis ta reda på hur jag kan ta mig dit 🙂
”Så där kan man inte leva, man måste intressera sig för omvärlden lite”, får jag ibland höra som motargument. Men då undrar jag varför. Det enda som intresserar mig är att mina nära och kära mår bra, men ingen kan enligt mig må bättre av att jag vet var diverse ställen i Stockholm ligger 😉
Så sant! Varför belasta hjärnan med sånt man inte behöver :).
Ja, eller hur! På det sättet blir man inte överbelastad och mår mycket bättre 🙂
Kjenner meg så godt igjen! Det er fullt i hodet mitt, jeg har ikke plass til tilleggsinformasjon.
Precis, så känner jag också! Jag vill lämna plats i min hjärna för information som verkligen är relevant och viktigt att veta, allt annat struntar jag i 🙂
”Han ville naturligtvis ta reda på om det var Västerbron eller inte, och ja, det var det! Då kände han att han hade mer koll, men själv vet jag inte vad jag skulle behöva sådan information till.”
Jag tycker att det är väldigt vanligt att människor tänker som din vän. Jag brukar tycka att den typen av fakta är fullständigt meningslös. Den hör hemma i en databas och inte i en människas hjärna. Det väcker fler frågor än det ger mig information att bron heter Västerbron. Om någon talar om för mig att bron heter Västerbron så ställer jag mig frågan ”varför heter den Västerbron, väster om vad då? Riddarholmkrykan, Bromma eller Moskva?”, ”varför heter den inte Österbron och om det här är Västerbron var hittar jag då Österbron?” dvs jag vill veta bakgrunden till varför bron heter Västerbron annars får bron lika gärna heta ”Kalle Anka bron” för mig. Det är också av den här anledningen som jag ogillar att spela sällskapsspel. Det är så meningslöst. Vilket år sköts Gustav II Adolf? Det intresserar mig lika lite som vad Paula Tillis farfars far brukade äta till frukost. Däremot så intresserar det mig vad Gustav II Adolf hade att göra i Lützen samtidigt som en människa sköt honom. Varför var han inte på Västerbron istället? Då kanske han hade levt i dag eller iaf inte blivit skjuten till döds. Jag vill ha bakgrunden och sambanden. Faktan kan människorna i samhället behålla för sig själva. Jag är I min värld är fakta + förståelse = kunskap. Det är kunskapen jag söker. Inte faktan. Jag struntar i att Västerbron heter Västerbron men det gör uppenbart inte alla andra människor. För många människor är det viktigt att veta att Västerbron heter just Västerbron och ingenting annat.
”Därför brukar jag säga att ju mindre jag vet, desto bättre mår jag!”
Apropå det här med missförstånd. Jag tror det är vanligt att många människor i din omgivning förväxlar Aspergers syndrom med Blåstblondins syndrom när du säger sådana här typer av saker.
Ja, de allra flesta människor tänker definitivt som min vän! Det är ju jag som är annorlunda här. Jag förstår verkligen hur du tänker kring att veta bakgrunden. Ett namn säger ju inte speciellt mycket, och det är ju alltid någon människa som kommit på att den bron ska heta så. Det är mycket mer intressant att veta varför, men å andra sidan hade jag troligen inte orkat lyssna på bakgrundshistorian till namnet om jag hade tyckt att den hade varit tråkig 🙂
Jag säger endast ”ju mindre jag vet, desto bättre mår jag” till människor som jag känner och som vet vad jag menar. När jag använder sådana här fraser i andra sammanhang, förklarar jag alltid vad jag menar, vilket jag också gjorde nu i mitt blogginlägg. Det handlar ju om att min hjärna blir överrumplad av information och att jag inte orkar lagra mycket information i min hjärna samtidigt, och det förklarar jag tydligt.
Jag brukar ibland skämtsamt tänka att jag framstår som en korkad blondin, men bara som ett skämt 😀 Jag skulle aldrig säga det högt, och jag tycker aldrig att någon människa är korkad oavsett hur man är. Jag är övertygad om att det alltid finns en förklaring till att någon inte vet/kan vissa saker.
Det stör mig väldigt mycket att jag ibland framstår som dum och att människor inte förstår hur det ligger till. Jag antar att lösningen är att jag får försöka intala mig att jag inte är det oavsett vad omgivningen tror om mig.
Ja, precis! Jag tycker inte att det överhuvudtaget existerar dumma och korkade människor. Om jag träffade en vuxen svensk som inte visste att Stockholm var Sveriges huvudstad, skulle jag ändå inte tycka att den personen var korkad (trots att jag själv visste vad Stockhlm var när jag var 3 år gammal) för jag tror att det alltid finns en anledning till att man är som man är.
Jag brukar tänka så här: Om någon tycker att jag är korkad, säger det något om den personen. Jag vill ändå inte umgås med personer som värderar andra efter hur mycket eller lite man vet. Jag är t ex inte mer värd än andra pga att jag talar många språk och inte mindre värd för att jag har dålig allmänbildning. När man dömer andra människor, handlar det oftast om okunnighet.
Det här inlägget fick mig att reflektera en del. Jag insåg att om man ska åka någonstans och göra ett jobb/hälsa på någon/semestra/whatever så är ju faktiskt det viktigaste att man vet hur man tar sig dit, inte var orten ligger. Det hjälper ju inte om man vet exakt var Mariestad ligger, men inte har någon aning om hur man tar sig dit.
Själv har jag alltid varit en sjukt nyfiken person, men eftersom jag länge hade stora problem med selektiv mutism så kunde jag inte alltid fråga det jag ville veta. Detta gjorde mig till en iakttagare, jag lärde mig att tjuvlyssna på andras samtal utan att det märktes. Jag blev också duktig på att slå i lexikon och att söka på internet, för när det var någonting jag undrade i skolan så kunde jag ju inte fråga, utan fick själv ta reda på informationen när lektionen var slut.
Nu drabbas jag inte av selektiv mutism särskilt ofta, men är fortfarande osäker på när det passar sig att blanda sig i ett samtal och när det inte gör det, så jag blir ändå ganska passiv. Annars är jag en person som gärna provar nya saker – så länge jag inte bedömer att det kan bli otäckt. Då provar jag INTE. 😉
Jag är ibland sjukt nyfiken och ibland inte alls. Allt beror på vad ämnet gäller. Ibland när mina vänner berättar för mig något de varit med om, ställer jag ofta extremt detaljerade frågor som: ”Vad sa du då? Vad tänkte du då? Hur kändes det? Vad gjorde du sen?”, och då har jag fått höra att jag är en extremt nyfiken person och människor har frågat mig varför jag måste veta alla detaljer. Men däremot bryr jag mig oftast inte om att veta var olika städer ligger och vad diverse broar/slott/andra sevärdheter heter 😉
Om jag hade varit nyfiken på geografi, historia och andra saker, hade jag själv säkert också slagit upp i lexikon saker som vi diskuterade i skolan, och då hade jag säkert fått bättre betyg. Mitt ointresse för många saker gjorde att jag inte kunde lära mig vissa skolämnen.
Till skillnad från dig är jag inte speciellt pigg på att prova nya saker. När jag var yngre, gjorde jag det iofs ibland, men inte för att jag egentligen ville det utan det kändes nästan som ett tvång. Numera lever jag ett mer rutinbundet liv vilket jag trivs mycket bättre med 😉
Hehe lite ditt ” ju mindre jag vet, desto bättre mår jag!” Låter lite som jag brukar säga, jag brukar säga att vad jag inte vet kan inte skada mig eller ju mindre jag vet desto bättre. Och det referenserar till saker elle3 information som gör mig orolig tex kqn det vara om nån ska renovera om hemma oss sig, efter som det in4e är huset bredvid så är det onödig information som bara får mig stressad för jag mår dåligt över renoveringarna och dess ljud o matrial pga nåt som hände för någ3a år sen men eet är en annan historia, jag ville bara ge ett exempel att jag finner diit utttryck har ungerär samma liknelse/betydelse som mitt. Tack för ditt blogganee jag svarar sällan men läser ditt innelägg så ofta jag kommer ihåg att göra det.
Vad kul att du känner igen dig, Emma! Och roligt att höra att du uppskattar mina inlägg. Jag håller verkligen med dig om att det man inte vet om kan inte skada en. Den regeln gäller iaf när det handlar om saker man faktiskt inte behöver veta 😉