Att leva med Aspergers syndrom är för mig som att leva som en utlänning i mitt eget land med alla dess konstiga regler och sociala konventioner. Jag har alltid känt mig utanför, och vissa svenskar har undrat om jag inte borde söka mig till en sverigefinsk förening där jag skulle få träffa mitt eget folk, tala mitt modersmål och träffa andra finnar som också flyttat till Sverige i vuxen ålder.
Men mitt utanförskap i Sverige handlar inte om min finskhet, det vet jag med säkerhet. Hur då? Jo, jag har alltid känt mig utanför i vartenda land jag bott i, dvs i Finland, Sverige, Kanada, Österrike och Algeriet. I Sverige har jag faktiskt känt mig som mest hemma, till och med till en större grad än i Finland, vilket förmodligen dels beror på att jag faktiskt gillar ert land och språk och dels på att jag fått träffa andra här som också har Aspergers syndrom.
Jag läste någonstans att vissa aspergare blir tillsammans och gifter sig med utlänningar eftersom båda parterna är i ungefär samma situation: de förstår sig inte på andra människor runt omkring. Och den utländska parten i förhållandet behöver ju inte ens nödvändigtvis märka att Aspergaren beter sig annorlunda, h*n kan mycket väl tro att annorlundaskapet beror på kulturskillnader. Och på ett sätt är det ju sant, för många personer med Aspergers syndrom tycker att det finns kulturskillnader även mellan Aspergare och normalstörda.
När jag och min exman var gifta, bodde vi i Sverige för min skull eftersom jag inte ville bo permanent i hans hemland. Han lyckades aldrig lära sig att förstå sig på svenskarnas tankesätt fullt ut, allt var så nytt för honom. Ibland bröt han mot de oskrivna reglerna: det var jag som fick förklara för honom att man inte fick säga till sina kvinnliga arbetskamrater i Sverige att de gått upp i vikt och att om man åt upp all mat i sin tallrik, betydde det inte att man fortfarande var hungrig utan det handlade om artighet. Jag förstod att sådana saker kunde vara svåra för honom att förstå. De oskrivna reglerna har ju också varit lika svårbegripliga för mig som lever med Aspergers syndrom.
14 svar på ”Att vara utlänning i sitt eget land”
Du skriver så godt.
Tack HL, vad kul att du tycker det! 🙂
alltid lika bra kloka texter du lägger upp här 🙂 paula (Y)
Tack Matte! 🙂
vsg 🙂
Mycket intressant skrivet ang det där med att man söker sig till en utländsk man tex. har själv undrat över det..
Jag har också funderat mycket över sådana frågor! Jag tror även att utanförskapskänslan i helt andra kulturer inte blir en lika stor chock för mig som för många andra. Varje gång jag har flyttat till ett nytt land, har jag resonerat lite så här: ”jag har ju alltid känt mig utanför i Finland, så varför inte flytta utomlands och känna mig utanför där istället?” 😉
vsg ^^ du är så kunnig och duktig 🙂
Jag känner nog igen mig delvis, men det tar sig uttryck annorlunda. Jag har alltid älskat fantasy och sciencefiction. Det är böcker och filmer jag slukar. Varför? Jo – de handlar ju om mig. Hjälten är ofta en person som pga sitt kall, sitt uppdrag, sin utomjordiska härkomst, sina förmågor, sitt uppdrag mm känner ett utanförskap och en ensamhet som de inte kan dela med andra. Så upplevde jag alltid mig själv som yngre. Jag kunde stå i mitt fönster och titta ut över världen och fundera på var jag hörde hemma, vem mer som var som jag (långt innan min diagnos alltså).
Intressant! Jag har faktiskt hört fler Aspergare säga att de älskar fantasy och science fiction. De kanske också känner igen sig själva i berättelserna, precis som du.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, nu har jag aldrig bott utomlands. Däremot har jag haft många kompisar och jag tycker ofta det är enklare än att umgås med svenskar. Troligen är det just för att man kan relatera till ett utanförskap och att man upplever att man lever i en annan kultur än majoriteten.
Kul att du också känner igen dig! Jag tror att utlänningar ofta är i samma sits som vi Aspergare: de lever runt människor som ibland beter sig på ett sätt de inte förstår och de känner sig utanför.
Var kommer din man ifrån?
Vi är inte gifta längre, vi skilde oss för över 7 år sedan. Men han var från ett nordafrikanskt land.