Vissa forskare tror att vi med Aspergers syndrom eller autism har svårt med mentalisering, även kallad för svag Theory of Mind. Det som många inte vet är att mentaliseringssvårigheterna även kan innebära att man har svårt för att förstå sig själv, dvs att analysera sina egna känslor och ta hänsyn till dessa i sociala sammanhang. Man kan därför också vara en social kameleont när man har asperger eller autism.
Problemen kan vara i en helt annan dimension
Tänk dig själv att man har en tendens att vara alldeles för snäll och sätta sina egna behov åt sidan fast tusen gånger värre. Det handlar inte bara om att skjutsa en granne en gång för mycket till butiken, bjuda någon på mat alldeles för många gånger eller lyssna på andras problem nätterna igenom utan problemen kan vara i en helt annan dimension. Man kanske inte ens förstår att det är något konstigt i situationen.
Har lätt för att endast lyssna på andra
Själv har jag svårt för att tänka på både mina egna och andras känslor samtidigt. Av någon anledning är det lättare för mig att koncentrera mig på andras känslor än på mina egna. Ibland handlar det om något harmlöst: jag lyssnar på andras problem och ger dem råd utan att berätta om mig själv om jag inte tror att de kommer att orka lyssna. Därför känner vissa gemenskap med mig trots att det inte alls är ömsesidigt: det är ju jag som anpassar mig och låter dem bestämma samtalsämnena! Visst, jag kan bli trött men det är ändå ganska harmlöst.
Anpassar även min personlighet
Något mer utmattande är däremot att jag har en tendens att anpassa min personlighet efter andra. Om personen exempelvis uppskattar ärlighet så kan jag säga rakt ut: ”Jag tycker att din nya tröja ser hemsk ut”. Om jag däremot vet att personen är ovanligt känslig, är jag överförsiktig i varenda situation. Vissa är så känsliga att de kan ta illa upp om jag säger att jag är trött för de kan då få för sig att jag är trött på dem. Till sådana människor säger jag inte ens att jag har sovit dåligt. Jag anpassar mig helt automatiskt utan att märka det själv för stunden!
Är rak till naturen
Jag har både fått höra: ”Åh, jag gillar verkligen att du är så rak, jag önskar att alla människor var som du” och: ”Jag brukar bli sårad av andra människor för jag har en tendens att tolka det mesta andra säger till mig negativt, men i ditt sällskap mår jag bra. Jag älskar verkligen att du är en av de få som verkligen är försiktig.” Det känns komiskt för sanningen är att jag är rak till naturen men förändrar hela min personlighet om jag har med en känslig person att göra.
Har gjort saker jag inte borde gjort
Det värsta är att jag har gjort saker som jag verkligen inte borde gjort: jag har gett bort enorma summor pengar och inte sagt något när personen inte betalat tillbaka, jag har låtit människor bo gratis hos mig och min dåvarande man i flera månader trots att vi bodde i en etta och dessa människor var bostadslösa av bekvämlighetsskäl, dvs de tackade nej till lägenheter som låg längre än 20 minuter från T-Centralen med tunnelbanan (pendeltåget kom inte på fråga). Och jag har gått på dejt med killar jag inte varit intresserad av bara för att de så gärna velat det.
Kan inte skylla på andra
Jag har även åkt på semestrar utomlands mot min vilja när någon velat att jag följer med trots att jag inte velat det och inte haft roligt. Förut hade i princip alla mina fritidsaktiviteter syftet att göra andra människor glada. Jag hade många vänner bara för att dessa människor gärna hade velat bli vänner med mig även om jag mådde dåligt i deras sällskap och behövde anpassa min personlighet för deras skull. Dock kan inte skylla det på andra människor. Jag sa nämligen aldrig ifrån och andra människor kan omöjligen läsa mina tankar. Det var jag som gjorde fel!
Förstod inte att jag gjorde och levde fel
Sanningen var att jag inte förstod varför jag mådde dåligt. Jag förstod inte vad jag själv ville och var enormt lätt att manipulera. Jag visste inte hur man skilde min vilja från andras. Jag förstod inte heller att ångestklumpen i halsen indikerade på att jag mådde dåligt. Jag var deprimerad utan att själv förstå att jag var det, och jag trodde att allt var som det skulle. Om någon sa till mig att jag var för snäll höll jag inte med för jag förstod inte ens vad ”för snäll” betydde. Om det fanns någon som var för snäll var det definitivt inte jag! Jag förstod inte.
Vill inte vara en social kameleont längre
Jag har övat på att tolka mina känslor och blivit bättre på det även om det fortfarande är svårt. Jag försöker också öva på att inte ändra min personlighet alltför mycket efter andra, men det är lätt att glömma bort det för jag måste först analysera vem jag är och komma ihåg det i stunden. Men jag vill verkligen inte längre vara en social kameleont som har helt olika personligheter beroende på vilken vän jag umgås med! Jag vill lära mig att vara jag och förstå vad jag vill.
6 svar på ”Att vara en social kameleont, en konsekvens av autism”
Jag är.också en social kameleont, det tar jätte mycket energi och oftast är det inte förrän efter jag varit social som jag inser att jag är trött för att jag lagt all min energi på att göra andra glada och helt förbisett mina egna känslor. Men det är svårt att ändra på ett sådant beteende och jag brukar inte inse att min energi är borta förrän jag ligger där uttröttad i sängen och inte kan ta mig upp. Så brukar jag tänka att när jag får energi igen så kommer inte samma sak hända igen, men så händer det ändå.
Jag förstår precis vad du menar! Själv har jag övat på att säga att jag vill fundera på saken och återkomma med ett svar senare. Jag har märkt att om jag pressas till att ge ett svar med en gång säger jag ofta ja utan att tänka på att jag kanske inte vill eller orkar. Det känns liksom som att jag inte alltid märker att jag blir utmattad av att göra andra glada förrän det är försent.
Tack för dina inlägg! Jag känner så igen det du beskriver. Jag har gjort så många saker, ställt upp på så mkt som jag egentligen inte velat. Jag trodde att alla människor ville mig väl och insåg inte att det inte stämmer förrän efter jag var 40 år. Detta har lett till att jag idag tackar nej till nästan alla aktiviteter för att jag inte orkar bli sådär utmattad. Resultatet är att vänner och bekanta tycker jag är konstig. Har försökt förklara men det är inte så lätt för dem att förstå. Har gjort utredning men fick ingen diagnos, trots bekräftade symptom och trots att det står i utlåtandet att jag har utvecklat coping strategier osv. Jag presterade bra på Baron Cohens ögontest och då bedömde man att jag omöjligt kan ha AST. ADHD bedömdes jag inte ha eftersom jag inte var utåtagerande och bråkig som barn utan drömmande och extremt blyg. Nu får jag försöka läsa på om tips, bland annat det du skriver, och följa dem som funkar för mig. Tack återigen!!!
Vad roligt att blogginlägget hjälpte dig! 🙂 Man kan faktiskt få en ADHD-diagnos när man är drömmande och blyg för ADHD inkluderar numera även det som förut kallades för ADD. Du kan såklart alltid be om en second opinion om du skulle vilja det! Men det är inte alla som upplever att det är viktigt med en diagnos på papper ifall man inte behöver stödinsatser, för vissa räcker det med att man förstår hur man fungerar och accepterar sig själv som man är ❤
Det är jättebra att du läser på om tips även om du inte fått en fullständig diagnos! Eftersom du känner igen dig i autism kan du ju läsa om diagnoserna ändå och ta till dig de tips/strategier som funkar för dig. Det är lätt att vara andra till lags och det kan vara jättejobbigt att andra inte alltid förstår hur utmattad kan bli, men dessa copingstrategier tar tyvärr jättemycket energi.
Hej,
Så intressant! Själv upplever jag detta även i sammanhang jag ser fram emot. Nuförtiden kan jag känna tecken mitt i en positiv social situation som jag vill stanna i. Ett tecken kommer ofta från en sekund till en annan, och då kan jag välja mellan att stanna kvar eller att gå ifrån. Väl borta från det sociala får jag migrän, frågan är bara hur mycket. Önskar att jag kunde lära mig att släppa kameleonten i mig!
Vad tråkigt att det gått så långt i ditt fall att du får migrän! Att vara en social kameleont tar verkligen energi, men tyvärr är det oftast allt annat än lätt att släppa kameleonten.