När jag var hos läkaren förra veckan, förklarade han för mig att Försäkringskassan förmodligen kommer att vilja att jag testar om jag klarar ett enklare jobb innan jag ansöker om sjukersättning på deltid. Sjukpenning kan jag ju få ett tag utan problem, men för att få sjukersättning behövs det betydligt mer. Om jag inte orkar föreläsa om Aspergers syndrom varje vecka, kommer jag kanske enligt Försäkringskassan orka utföra enklare arbetsuppgifter som inte tar lika mycket energi.
Jag blev glad. Så det fanns enklare arbetsuppgifter än att resa till föreläsningsorter och föreläsa? Klart jag ville testa det! Och jag som hade trott att föreläsningsjobbet var det enklaste som fanns, men om det fanns något jobb som skulle ta ännu mindre energi av mig, skulle jag såklart kunna testa det för att slippa leva på bidrag.
Jag frågade läkaren vilka slags enklare jobb han tänkte på. Döm om min förvåning när han svarade: ”Att exempelvis lägga böcker i hyllor på ett bibliotek”. Skojade han med mig? Att lägga böcker i hyllor och att utföra andra praktiska uppgifter kräver ju en god automatiseringsförmåga, och när man aktivt måste tänka på allt man gör och använda faktaminnet istället för automatiserade minnen, är alla sådana jobb bland det svåraste som finns! Det är redan svårt för mig att kamma håret och borsta tänderna, och jag orkar inte ens lägga böcker i hyllor hemma. Människor som tycker det är enkelt att städa eller lägga böcker i hyllor är i mina ögon mycket intelligenta.
Sanningen är att det skulle vara mycket enklare för mig att söka till universitet och läsa exempelvis till beteendevetare än att jobba på Samhall som städare, sortera böcker i hyllor på ett bibliotek eller arbeta på lager. Jag skulle visserligen inte orka plugga på universitetet på hel- eller ens halvtid, men om jag var tvungen att välja mellan att jobba på ett bibliotek 2 timmar i veckan och sortera böcker eller läsa på universitetet 5 timmar i veckan och plugga till beteendevetare, skulle jag välja att plugga. Det skulle vara så otroligt lättare för mig och inte kräva lika mycket arbete med hjärnan. Så vad menade läkaren egentligen?
Snart slog det upp för mig att det i samhällets ögon är enklare att utföra praktiska sysslor än att föreläsa om Aspergers syndrom eller att studera vid universitet och att det är jag som är avvikande som tycker annorlunda, och det beror på min ojämna begåvningsprofil. Men det är helt naturligt för mig att tycka att det är enkelt att kunna många språk och att föreläsa och svårt att borsta tänderna och att lägga böcker i bokhyllor, och därför tar det alltid tid för mig att komma ihåg att de flesta andra människor tycker annorlunda. Jag måste ställa om min hjärna och försöka se världen ur andra människors synvinkel för att förstå hur de tänker.
Jag förklarade för läkaren att jag redan genomgått en arbetsförmågebedömning, och han hittade pappret bland sina journaler. Hoppas detta räcker för Försäkringskassan som underlag för jag orkar verkligen inte testa svåra arbetsuppgifter just nu! Det enda jag orkar göra är att utföra enklare arbetsuppgifter som att föreläsa och blogga.
35 svar på ”Att utföra enklare arbetsuppgifter”
Jeg har ventet på blogginnlegg fra deg i hele dag! Så godt å se at du skriver! Jeg har også blogget, på http://aspergerinformator.com
Jeg forstår godt at du ble overrasket over legen! Det var som om h*n ikke forstod. Å stå på et lager og jobbe med ting er jo mer krevende enn å fortelle om det du kan best – nemlig deg. Og deg vil jeg gjerne høre på. Jeg leser derfor bloggen din.
Jeg håper papirene holder. Og jeg håper du får hjelp nok til å klare å fortsette som foreleser i gode perioder, og at du får nok hvile i mellom. Og jeg er ferdig med å lese boka di, så jeg håper på en oppfølger!
HL
Tack HL, vad kul att du väntade på mitt blogginlägg! 🙂 Mitt nästa inlägg kommer att komma imorgon eftersom jag haft en vilodag idag.
Min läkare förstod mig när han läste arbetsförmågebedömningen, men jag hoppas att Försäkringskassan också förstår det! Jag hoppas verkligen att det norska sjukförsäkringssystemet fungerar bättre än vårt. T om Finland har en bättre sjukförsäkring än Sverige, där slipper de sjuka gå till socialen.
Jo, läkarna har ibland lite dålig koll på hur såna som vi fungerar. Ändå förstår de mycket jämfört med de flesta handläggare på Försäkringskassan (men det finns faktiskt undantag även där). Jag hoppas det ordnar sig på något bra sätt för dig.
Ska såna som vi stoppa i böcker i hyllorna på bibliotek måste man väl nästan ha Deweys decimalsystem (jag tror att det nya systemet heter så) som specialintresse, annars är det nog rätt kört.
Tack, Gösta! Du har helt rätt i att de flesta läkare är rätt okunniga om Aspergers syndrom. Men just den här läkaren är specialiserad på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som tur är. Han bara förklarade för mig hur Försäkringskassan resonerar, och han sa att de behöver en förklaring till varför jag inte kan testa ett ”enklare” jobb. Det räcker inte att han bara skriver att jag inte kan jobba på t ex ett bibliotek utan det måste finnas tydliga ”bevis” på att jag inte klarar det.
Den här läkaren skrev ett mycket bra läkarutlåtande till mig 2010, men Försäkringskassan godkände inte det eftersom jag inte hade testat att jobba t ex på Samhall. Och detta trots att läkaren hade skrivit tydligt i utlåtandet att jag inte ens klarar av att städa mitt eget hem! Både han och advokaten var chockade över att utlåtandet inte hade gått igenom, men Försäkringskassan är rätt hård idag.
Så typiskt tänk om de kunde tänka hur vi tänker än att vi ska anpassa oss efter dom hela tiden, ovh inte röcker det med all stress och ångest att skaffa alla dessa intyg utan man måste gång efter gång slås mot samma föreningar tex försäkringskassan, kommunen eller qrbetwförmedlingen. Och alltid är det samma frågor och man rabblar sin historia och får en del förstående blicar att oj måste vara tufft bara för att sedan ställa en annan fråga som går imot allt dom sagt tidigare och det värsta är att dom vill hjälpa till pft så f*n att de vill det följs bara en order ännu en arbetsuppgift och så undrar de hur vi kan vara så trötta och stressade och rent av utbrända hela tiden, jag menar svaret är enkelt, BÖRJA LYSSNA på rigtigt det är inte mer komplicerat än ni gör det.
Du har så rätt, Emma! Det är jobbigt att man alltid måste berätta samma historia om och om och ändå blir ifrågasatt.
När jag gick på arbetslivsintroduktionen på hösten 2010, fick jag inte ett så bra bemötande i början. De bara ifrågasatte varför jag vägrade att testa jobba på så kallade ”enkla” jobb som exempelvis på Samhall. Men anledningen till att jag vägrade var att jag var rädd för att gå in i väggen, så det handlade inte alls om trots vilket de verkade tro. Men till slut fick jag prata med psykologen på Arbetsförmedlingen, och hon tog mig på allvar. Men det krävdes mycket för att få träffa någon som verkligen förstod och lyssnade!
Läkare har ibland inte så mycket koll….Själv är jag involverad i ett sammarbete mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen (dock är det pausat just nu), prövoplats kallas det. En kombination av rehabilitering tillbaka till arbetslivet samt ta reda på hur mycket jag orkar arbeta med anpassade sysslor.
Enklare arbetsuppgifter ska ju vara anpassade efter dig precis som mina är för mig. Det vill säga, ska inte ta för mycket energi, utan man ska orka leva efter jobbet också. Problemet för mig är att hitta rätt uppgifter, har precis fått min diagnos, så det är lite svårt att få till, men fokuset har hela tiden varit att de ska vara just anpassade.
Det finns ju så otroligt många yrken och arbetsplatser att man inte har kolla på alla. Jag tror säkert det finns något för dig också!
Hej Katarina!
Jag hoppas verkligen att allt går bra för dig och du lyckas hitta en anpassad anställning! Jag håller tummarna för dig 🙂
Du har helt rätt i att enklare arbetsuppgifter är sådana som inte tar för mycket energi. Men i mitt liv är det nästan allt som tar energi, så det finns knappt arbeten som passar mig. Det kom t om Arbetsförmedlingen fram till 2010 när jag gick på arbetslivsintroduktionen hos dem. Det enda jobbet som passar mig är att föreläsa om Aspergers syndrom, och det är det jag gör just nu. Men problemet är bara att jag endast orkar föreläsa 2-3 i månaden, och inte mer. Det är lagom nivå för mig. Om jag jobbar mer än så, orkar jag inte alltid ens borsta tänderna för jag behöver flera dagars återhämtning.
Ps. En anpassad anställning är det som är målet efter prövoplatstiden. Själv hoppas jag på att få en sådan 🙂
Vad tråkigt att läkaren verkade utgå från att du fungerade precis som han, d.v.s. att det som är enkelt för honom också är enkelt för dig. Jag skulle heller aldrig orka ställa in böcker i hyllor på bibliotek. Jag skulle förmodligen tycka att det är väldigt roligt, men om jag skulle jobba med det så skulle jag få sluta borsta tänderna, borsta håret, tvåla in mig i duschen, laga mat, klä på mig kläderna, träffa vänner, vara i stallet, blogga och i stort sett allting förutom att äta och sova. Troligen skulle jag ändå gå in i väggen eftersom jag inte orkar sysselsätta mig varje dag.
Det verkar som om kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar fortfarande är skrämmande låg på många håll och det gör mig rädd! Om man jobbar inom psykiatrin så MÅSTE man ha goda kunskaper om alla diagnoser man möter i sitt arbete, för annars drabbar det patienterna.
Själv går jag på en specialistmottagning för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och tycker att det är väldigt bra där. Jag känner att jag får förståelse för mitt sätt att fungera, och mottagningen verkar ha ett bra samarbete med Försäkringskassan vilket är skönt. När jag ansökte om aktivitetsersättning den här gången så tjafsade inte Försäkringskassan alls, men nu har jag insett att jag kommer att behöva förlänga den nästa sommar och jag är orolig för hur det ska bli då. Året därpå fyller jag 30 och då är det i så fall sjukersättning som gäller.
Just den här läkaren är väldigt kunnig om Aspergers syndrom. Jag tror inte att han utgick från att jag fungerar precis som han utan han ville höra min förklaring till varför jag inte klarar av att utföra så kallade ”enklare” arbetsuppgifter. Han ifrågasatte inte mig när han hörde min förklaring, och när jag sa att jag gjort en arbetsförmågebedömning tidigare, hittade han pappret bland sina journaler. Han sa att det enda problemet är att arbetsförmågebedömningen var från 2003 och att det är möjligt att Försäkringskassan vill ha en nyare bedömning. Men han ska försöka hjälpa mig ändå för han står på min sida som tur är!
Du har helt rätt i att många läkare är okunniga om Aspergers syndrom, och det är verkligen skrämmande. Det är helt sjukt att okunniga läkare har rätt att bedöma vår arbetsförmåga, men när människor går till tandläkaren krävs det att tandläkaren vet hur man lagar tänder.
Det som är hemskt idag är att Försäkringskassan inte bryr sig om man orkar tvåla in sig i duschen, kamma håret, borsta tänderna eller träffa vänner. De bryr sig endast om man kan jobba, om det övriga livet sedan går åt att endast sova och man går till jobbet med okammat hår bryr de sig inte om. Därför är det viktigt att läkare skriver ett bra utlåtande och att de verkligen kan motivera varför personen inte kan jobba.
Försäkringskassan tjafsade inte med mig alls innan jag hade fyllt 30 och de betalade mig aktivitetsersättning i flera års tid utan problem. Men när jag fyllde 30, bestämde de sig för att utförsäkra mig. Jag var chockad för jag hade verkligen trott att jag skulle få sjukersättning! Jag hoppas verkligen att både du och jag får sjukersättning. I värsta fall kan man ju alltid gå till socialen, men allra helst vill man ju slippa det.
Vad skönt att läkaren har bra kunskaper om Aspergers syndrom och att han vill hjälpa dig att söka sjukersättning! Jag håller verkligen med om att det är viktigt att läkaren kan skriva ett bra utlåtande där det tydligt står varför personen i fråga inte är arbetsför.
Ja, det är ett stort problem att Försäkringskassan inte ser helheten. Ett liv där man bara orkar jobba och absolut ingenting annat fungerar ju inte i praktiken. Om man t.ex. inte orkar duscha eller laga mat så kommer man ju att må ännu sämre, och då kommer det sluta med att man i alla fall inte orkar jobba.
Jo, precis, att söka försörjningsstöd är verkligen ingenting man vill behöva göra. Det är ofta ännu mindre pengar än sjukersättning + bostadstillägg och dessutom måste man ansöka varje månad.
Försäkringskassans regler är verkligen helt sjuka idag! Och det som jag reagerat mest på är att jag träffat människor som sagt att Försäkringskassan har rätt. Tydligen är det meningen att ett jobb ska ta all ens energi och att det är lyx om man orkar träffa vänner någon gång. Men många orkar ändå ha ett förhållande, ta hand om barn, kamma håret, duscha, borsta tänderna, bädda sängen osv trots att de har ett jobb, så jag tror inte riktigt på vad dessa människor säger. Visst, jag vet att de är trötta och stressade, men det finns ändå gradskillnader i allt.
Det värsta är att de utförsäkrade som är gifta eller sambos med någon som har ett jobb får inget försörjningsstöd alls eftersom socialen kräver att man blir försörjd av partnern. Det är helt tokigt!
Ja, precis, det finns gradskillnader även där. De människor som säger att Försäkringskassan har rätt förstår nog inte vad ”orkar ingenting mer än att jobba” kan betyda för den som blir allra mest utmattad. Min mamma säger t.ex. ofta att hon inte orkar göra något mer efter jobbet, men då menar hon att hon inte orkar sådant som att träffa vänner, städa, putsa fönster eller gå en promenad de dagarna hon jobbar. Däremot klarar hon av att handla, laga mat, fylla tvättmaskinen, tvätta håret, klippa naglarna, läsa en bok, och köra bil! I min värld är hon en riktig superwoman! 🙂
De människor som säger att Försäkringskassan har rätt förstår nog inte vad ”orkar ingenting mer än att jobba” kan betyda för den som blir allra mest utmattad.
Ja, exakt! Jag tycker att ordet ”orka” ofta missbrukas, eller så är det bara jag som tolkar det ordet på ett annat sätt än andra. Men människor säger ofta att de inte orkar göra en massa saker, men de gör det ändå bara för att de är tvungna! Det är inte så jag uppfattar ordet ”ork”.
Vad bra att din mamma orkar allt detta! Jag håller med dig om att hon är en riktig superwoman 🙂
Och det som jag reagerat mest på är att jag träffat människor som sagt att Försäkringskassan har rätt.
Jag stör mig inte på att de säger som de gör utan jag stör mig bara på att deras åsikter har inflytande över politiken. Människor får vara precis hur fördomsfulla de vill för mig bara de håller sig borta från mig och bara de inte har något inflytande över hur samhället ser ut och fungerar. Det var väl generöst av mig?
Det är lika ointressant vad människor säger om sjukförsäkringen som vad flygvärdinnor tycker om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så länge flygvärdinnorna i fråga inte är autismforskare, autister eller anhöriga till autister som extraknäcker som flygvärdinnor.
Att människors åsikter kan ha inflytande över politiken är just det som oroar mig. Om någon enstaka person tycker något är det okej, men jag är rädd att deras åsikter och okunskap sprider sig. Att den här flygvärdinnan tyckte att Aspergers syndrom bara är påhitt brydde jag mig inte nämnvärt om, men hon kanske sa efteråt till sina kollegor att hon hade träffat en helt vanlig tjej som hade fått en Asperger-diagnos och att den där tjejen klarade t om att åka själv till Kuwait. Och okunniga människor kan hålla med om att det låter konstigt att Aspergers syndrom diagnostiseras hos helt ”normala” personer, och då blir det fler och fler som tycker att det är fel att diagnostisera människor med Asperger. Men annars är det ointressant för mig vad andra tycker. Det viktigaste är, precis som du skriver, vad autismforskarna tycker.
Försäkringskassan tjafsade inte med mig alls innan jag hade fyllt 30 och de betalade mig aktivitetsersättning i flera års tid utan problem. Men när jag fyllde 30, bestämde de sig för att utförsäkra mig. Jag var chockad för jag hade verkligen trott att jag skulle få sjukersättning!
Jag säger grattis tilltillfrisknandet i efterhand. Det måste ha känts skönt att efter att ha varit så arbetsoförmögen i så många år helt plötsligt bli så mycket mer arbetsför. Undrens tid är inte förbi! 😉
Ja, eller hur? 😉 Tänk dig vilka mirakel som sker i Sverige för så många blir friska och får full arbetsförmåga den dagen de fyllt 30. Från att ha saknat en arbetsförmåga helt och hållet så ändras allt totalt, och detta bara över en dag.
Ja arkitekten bakom de nya sjukreglerna borde ha Nobelpriset i medicin. Eller också har Försäkringskassans arbetsförmågebedömningar mer med politik att göra än med människors arbetsförmåga. 😉
Ja arkitekten bakom de nya sjukreglerna borde ha Nobelpriset i medicin. Eller också har Försäkringskassans arbetsförmågebedömningar mer med politik att göra än med människors arbetsförmåga. 😉
Ja exakt! 🙂
Det verkar också finnas något väldigt skumt samband mellan var människor bor och vilken arbetsförmåga de har:
Chansen att som sjuk få rätt mot Försäkringskassan i domstol varierar fortfarande stort över landet. I Luleå får fyra av tio rätt, i Stockholm bara en av tio. Domstolarnas rättssäkerhet granskas just nu av två olika instanser. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bostadsort-avgor-vem-som-far-ratt-mot-forsakringskassan-1
Ingen skugga ska falla över Paulass farfar men Försäkringskassans bedömningar av människors arbetsförmåga är så konstiga att jag inte ens utesluter att spökfarfar är inblandad i bedömningarna. Man får nästan ta till övernaturliga förklaringar för att förstå Försäkringskassan.
Seriöst. Försäkringskassan har sedan länge förlorat kontrollen över situationen om den överhuvudtaget någonsin har haft kontroll över situationen. Lika illa om inte värre är det ställt med socialtjänsten. Det krävs att regeringen tillsätter en haverikommision innan hela välfärden havererar totalt.
Ja, precis! Och välfärden har redan havererat åtminstone delvis. Sveriges folkhemssystem var förut någonting som svenskarna förut kunde vara stolta över, men tydligen ville inte människorna ha det så. Jag har t om träffat människor som tycker att riksnormen borde sänkas och att socialen borde bli hårdare på sina bedömningar.
Jag har t om träffat människor som tycker att riksnormen borde sänkas och att socialen borde bli hårdare på sina bedömningar.
Jag tror inte de som säger så förstår att konsekvenserna av försämringarna även kommer att drabba dem själva i förlängningen:
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rst_kom_de_…
Ett samhälle bedöms bäst av hur de sämst ställda behandlas. Det senaste decenniets utveckling säger mer om samhället än det säger om dem som drabbas hårdast av samhällsutvecklingen.
Bra sagt! Och så tänker jag också. Men alla människor drabbas inte av sjukdomar och funktionsnedsättningar. Vissa har turen att kunna arbeta livet ut och ha friska barn som också kan jobba och som inte behöver hjälp, och sådana människor kan inte alltid förstå att vem som helst kan bli sjuk när som helst och att det även hade kunnat drabba dem också. Jag håller med om att ett samhälle bedöms bäst av hur de sämst ställda behandlas!
Stackars Luleåbor som har en så hög andel sjuka människor då! 😉 Nej men allvarligt talat är situationen helt oacceptabel.
Ingen skugga ska falla över Paulass farfar men Försäkringskassans bedömningar av människors arbetsförmåga är så konstiga att jag inte ens utesluter att spökfarfar är inblandad i bedömningarna.
😀
”Förnedringskassan” bedömer läkarintyget inte den sökande.
De bedömer arbetsförmågan inte funktionshindret.
Bedömningen utgår från vilken arbetsförmåga man skulle haft om man ej haft barn även om man nu har barn vilket man inte tar hänsyn till.
De bedömer om man skulle kunna klara av något av de olika slags jobb som finns på arbetsmarknaden även om de inte finns i verkligheten eller på den ort man bor.
Har man då arbetsförmåga på heltid så får man ej sjukersättning.
Då får man lov att ställa sig till förfogande på den öppna arbetsmarknaden med vad allt det innebär.
Min erfarenhet för 6 år sedan hoppas de har ändrat sig sen dess.
Försäkringskassans arbetsförmågebedömningar är såklart bara trams. Systemet fungerade inte bra innan lagändringen 2008 och det fungerar ännu sämre efter lagändringen. Försäkringskassans bedömingar har väldigt lite med den sökandes arbetsförmåga att göra utan beror istället nästan uteslutande på politik. Den största anledningen till att människor i dag nekas sjukersättning är att samhället inte anser sig ha råd med att så många människor lever på det allmänna, eftersom samhällsutvecklingen lägger över allt mer ansvar för välgången i livet på individen och eftersom politikerna vill öka inkomstspridningen.
Att Försäkringskassan skulle bedöma rätten till sjukersättning efter graden av nedsatt arbetsförmåga faller på sin egen orimlighet eftersom de inte har utformat några som helst vetenskapliga metoder för att bedöma just arbetsförmåga. Det är tvärtom så att Försäkringskassan slentrianmässigt nekar alla de kan neka sjukersättning ersättning så att endast de mest sjuka beviljas sjukersättning. På så sätt uppfyller Försäkringskassan de kvoter som politikerna indirekt har satt för hur många som tillåts vara försörjda av sjukförsäkringssystemet och budgetmålen för sjukförsäkringen uppfylls.
Jag vet en person som sökte sjukersättning för att han lider av väldigt svår migrän. Han nekades sjukersättning med hänvisning till att migrän inte är en diagnos som berättigar till sjukersättning. Att mannen ligger helt utslagen i migränanfall över hälften av veckans alla dagar hade ingen som helst betydelse för Försäkringskassans bedömning. Försäkringskassans beslutsmotivering löd ordagrant att migrän inte är en diagnos som ger rätt till sjukersättning. Jag har själv läst mannens beslut och jag har bevis för att Försäkringskassan i åtminstone hans fall ljuger människor rakt upp i ansiktet när de säger att det är nedsättningen av arbetsförmågan som ligger till grund för sjukersättningen och inte diagnosen. Sedan är nedsättningen av arbetsförmågan så klart inte helt oberoende av diagnosen så därför spelar även nedsättningen av arbetsförmågan in i bedömningen.
Folket är utsatt för ett försäkringsbedrägeri i mångmiljardklassen. Det är på sätt och vis tur att man inte har arbetat och betalat till sjukförsäkringen när man vet hur vanliga människor luras till att betala varje månad betala en del av sin lön till ett försäkringssystem som de sedan troligtvis kan se sig i stjärnorna efter den dagen de blir sjuka och behöver den.
Jag har god lust att polisanmäla Försäkringskassans generaldirektör för bedrägeri men vänta nu … det är ju Försäkringskassans fd chef som ÄR polisen. Hjälp!
Dan Eliasson tillträdde sin tjänst som generaldirektör för Försäkringskassan den 1 oktober 2011. Han utsågs den 20 november 2014 av regeringen till sin nuvarande tjänst som chef för den omorganiserade nationella polismyndigheten från och med 1 januari 2015. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Eliasson
Usch, vad tråkigt att du också har dåliga erfarenheter av Försäkringskassan! 🙁 Jag förstår verkligen varför de kallas ”Förnedringskassan”. Jag förstår att de måste utreda den sökandes arbetsförmåga, men om den sökande inte ens klarar av att jobba på anpassade jobb borde h*n beviljas sjukersättning!
Det som är fel i systemet är att personer som saknar SGI blir utförsäkrade. Nu kommer ju den bortre gränsen i sjukförsäkringen försvinna, vilket är bra för alla personer som har SGI. Men om personen aldrig jobbat och SGI:n är 0 kronor, måste man fortfarande gå till socialen. Jag vill ha ett samhälle där en person med ett läkarintyg får pengar utan att behöva gå till socialen. Om dessa pengar sedan heter sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning är irrelevant för mig, det viktigaste är att man inte behöver bli fattig om man är sjuk eller har en funktionsnedsätting.
Jag vill ha ett samhälle där en person med ett läkarintyg får pengar utan att behöva gå till socialen. Om dessa pengar sedan heter sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning är irrelevant för mig, det viktigaste är att man inte behöver bli fattig om man är sjuk eller har en funktionsnedsätting.
Jag tycker tom att det är irrelevant om de sjuka tvingas vända sig till socialen eller om de tvingas vända sig till någon annan myndighet. Det viktigaste är att den myndighet som har ansvar för uppgiften också har kompetens att utföra uppgiften. Jag vet av erfarenhet att socialtjänsten är den sista verksamhet på det här jordklotet som ska ha ansvar för sjuka människor. Det är rent ut sagt helt befängt att dessa virrpinnar till socialsekreterare ska bedöma mig och min rätt till försörjning.
Jag kan verkligen tänka mig att socialen i många fall är väldigt inkompetenta! Men även om de skulle vara kompetenta, är jag emot att sjuka ska behöva ansöka om socialbidrag. Dels för att man måste visa kontoutdrag, redovisa alla utgifter osv varenda månad för att få det och att de inte ger lika mycket pengar om man exempelvis har fått pengar i födelsedagspresent. Och dels för att man måste sälja sin bil och lägenhet för att vara berättigad till socialbidrag, och även för att socialbidrag är mycket mindre pengar än sjukersättning. När man får socialbidrag, får man inte heller rabatter på t ex månadskort i tunnelbanan, vilket man får om man har sjukersättning. Jag tycker att alla sjuka ska ha en fast inkomst utan att de ska behöva skicka in nya ansökningar till socialkontoret varje månad.
Det har du rätt i.
Jag är så glad att jag ”hittade” dig och alla dina bra inlägg.Har en dotter som snart blir 17år. Jag känner igen henne väldigt mycket genom dig . Nu har min dotter en lindring utvecklingsstörning i botten,men är nog också autistisk. Efter två års väntan ska hon
bli utredd.
Jag märker att det finns ingen bra inriktning för människor med diagnoser. Ibland så måste alla passa in i mängden med alla andra.
Att sortera böcker när du redan har det jobbigt. Ja det är ju lätt för en läkare som inte förstår, att uttala sig om. Det är tragiskt att bli bemött på det sättet. Jag tänker vi lever i alla fall en bit in på 20 hundra talet!
Jag håller tummarna för att du orkar att kämpa för att du ska få en sysselsättning som passar till just dig.
Styrkekram till dig
Hej Carina!
Välkommen som läsare till min blogg, vad roligt att du hittade hit! 🙂
Tack för det du skrev. Jag vill fortsätta föreläsa, men jag hoppas på att få sjukersättning på deltid för jag orkar inte föreläsa så mycket. Tyvärr dras vi med diagnoser ofta över en kam, och många tror att alla klarar lika mycket och exakt samma saker. Om det finns någon med Aspergers syndrom som klarar av att sortera böcker eller någon som lyckats hitta strategier för att kunna jobba heltid, betyder det inte att alla klarar samma sak. Ibland måste man sänka kraven och inse att någon inte klarar av att jobba heltid/inte klarar av att jobba alls. Visst finns det strategier och hjälpmedel, men de fungerar inte på alla.
Kram tillbaka!