Att se proffsig ut

När man arbetar som föreläsare, förväntas man förmodligen se ”proffsig” ut. Att alltid ha på sig proper klädsel, kammat hår samt minneslappar som inte är skrynkliga. Och dessa regler borde jag förmodligen också följa när jag föreläser om Aspergers syndrom.

Men jag är en annorlunda föreläsare. Istället för att stå upp och föreläsa, sitter jag alltid ner när jag pratar. Jag har ibland tappat mina skrynkliga minneslappar på golvet och behöver alltid hjälp med att få tekniken att fungera trots att jag hållit föreläsningar hur många gånger som helst. Några gånger har jag råkat dyka upp på föreläsningar i trasiga strumpbyxor och okammat hår. Om det händer oväntade saker när jag ska iväg, kan det nämligen hända att jag glömmer bort att kamma håret, och ibland har jag inte hittat en enda kam eller hårborste hemma hos mig.

Men som tur är ursäktar ämnet jag föreläser om väldigt mycket. Ibland får jag börja föreläsningen med att förklara varför mitt hår är okammat och varför mina minneslappar råkat bli skrynkliga, och då får jag ofta publiken att skratta. När jag pratar om exekutiva funktioner och svårigheter att prioritera, får publiken på det här sättet levande exempel på hur vi med Aspergers syndrom och speciellt ADHD/ADD ibland kan prioritera fel, och då kan det sluta med att vi inte hinner göra det allra viktigaste, som exempelvis att kamma håret. Och just dessa levande exempel brukar publiken enligt min erfarenhet uppskatta.

Med detta sagt dyker jag aldrig upp försent på föreläsningar och håller mig alltid till ämnet. Jag har inte alls svårt att hålla tider, tvärtom brukar jag kalla mig själv för ”tidspessimist” vilket innebär att jag alltid är på plats nästan för tidigt, speciellt när jag föreläser.

Ofta får jag höra från publiken efteråt att det är bra att de genom mina föreläsningar får se i praktiken hur våra svårigheter kan se ut för då får de en helt annan förståelse för hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.