I likhet med många andra med Aspergers syndrom hatar jag att ringa telefonsamtal. Jag har inget emot att ringa till människor jag känner, men däremot har jag svårt för att ringa till myndigheter. Jag förstår inte alltid vad de menar, kan inte ta in informationen, vet inte när det är dags att avsluta samtalet och så vidare. Det är inte så att jag inte KAN ringa, det kan jag absolut! Men det tar energi, vilket gör att jag undviker att ringa om det inte är nödvändigt.
Idag var det nödvändigt. Jag är på väg hem från en föreläsning i Ljungby. Först åkte jag buss därifrån till Vislanda där det skulle bli byte till ett tåg till Alvesta, och i Alvesta skulle det bli byte till ett tåg vidare mot Stockholm. Tyvärr var tåget mellan sträckan Vislanda-Alvesta inställt och det stod på informationsskylten att ersättningsbussar skulle ersätta tågtrafiken. Men när bussen inte hade kommit trots en halvtimmes väntan, insåg jag att jag riskerade att missa Stockholmståget.
Jag försökte ringa en taxi men tyvärr råkade jag först komma fram till ett bolag som endast körde skoltaxi. Sedan lyckades jag hitta ett annat taxibolag att ringa till men eftersom de sa det skulle dröja ca 20 minuter innan bilen skulle komma och resan skulle kosta 600 kr, tackade jag nej till en taxi. Eftersom det skulle dröja så lång tid, skulle jag ändå missa Stockholmståget och därmed få betala i onödan.
Då ringde jag till SJ för att fråga hur jag kunde ta mig från Vislanda till Stockholm med tanke på att ersättningsbussen inte verkade komma och det inte fanns någon personal på stationen som jag hade kunnat fråga. Jag fick till svar att detta inte var SJ:s ansvarsområde utan länstrafikens (trots att jag hade köpt biljetten på SJ:s hemsida). Så det återstod inget annat alternativ än att ringa till länstrafiken. Jag kom fram till en telefonröst som bad mig trycka på olika knappar beroende på om min fråga gällde länstrafiken i Norrbotten, Västerbotten, Kronoberg eller några andra områden. Jag blev osäker. Var låg Vislanda exakt? Jag chansade på Västerbotten trots att jag med 99 % säkerhet visste att det var fel.
Och så var det: när jag fick prata med en operatör, visade sig min chansning vara fel. Kronoberg hade varit rätt alternativ! Så jag blev kopplad till en operatör som ansvarade för trafiken i Vislanda. Hon sa att ersättningsbussarna skulle komma men hon visste inte när, det kunde ta tid. Och när jag skulle fråga hur jag skulle göra med anslutningen till Stockholm, avbröts samtalet. Pengarna på mitt kontantkort hade tagit slut! Det är just bland annat pga sådana här saker telefonsamtal tar energi för mig. Oftast blir det något fel! Och nu hade jag dessutom missat Stockholmståget. Vilken stress!
Ersättningsbussen kom med 1,5 timmars försening. Eftersom jag inte hittade SJ-personal i Alvesta, bestämde jag mig för att hoppa på nästkommande tåg mot Stockholm. Och nu sitter jag äntligen på det tåget! Konduktören tyckte inte att jag borde ha tagit detta tåg utan jag borde ha rett ut frågan med länstrafiken istället men hon lät mig till slut åka med.
Jag älskar mitt jobb som Asperger-informatör, men tyvärr innebär arbetet en enorm stress pga sådana här situationer, och oväntade händelser är ju extrajobbiga för oss med Aspergers syndrom. Nu kommer jag inte komma hem förrän på kvällen. Jag kommer förmodligen endast hinna sova för att sedan imorgon ta ett tåg till Klippan för att föreläsa där. Hoppas på bättre tur med SJ imorgon!
43 svar på ”Att ringa telefonsamtal”
Usch och fy! Jag kände själv hur stressnivån ökade bara av att läsa om dina bravader! Telefonsamtal är så energislukande, just för att det är så för mig svårt att styra. Och så vet jag inte hur den andra låter,kommer jag att höra personen eller be om en annan (har problem att höra vissa röstlägen). Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver!
Tycker du är otroligt duktig som orkar utsätta dig för stressen att åka tåg (kommunalt öht) ! Jag orkar inte, blir helt slut i flera dagar efteråt..
Hoppas det går bättre med sj imorgon!
Tack, Lillan! 🙂 Nu är jag äntligen hemma, flera timmar senare än planerat!
Jag förstår att du blir helt slut av att åka kommunalt. Jag tror att jag inte blir lika trött av det som många andra Aspergare men det kan ändå vara lite tröttsamt. Men just idag var allt extrajobbigt framför allt pga telefonsamtalet och osäkerheten kring hur det skulle bli. Men jag får hoppas på en bättre dag imorgon! 😉
Hej Paula!
Vilken resa, jag hade nog kroknat halvvägs.
Jag vet precis vad du menar med telefonsamtalen. Det har alltid varit så för mig, vilket krånglat till det för mig som egen företagare, men det blev ännu värre efter min stroke. Jag ringer inte till folk jag inte inte känner, och jag svarar inte heller i telefon om det inte är nummer jag känner igen. Jag kan inte, det funkar inte. Jag tappar bort vad vi pratar om, jag kan inte tänka klart, jag glömmer bort vad vi eventuellt kommer överens om. Och efter ett sådant samtal är jag helt slut.
Folk klagar ibland på att jag varken ringer eller svarar, och jag försöker förklara så gott jag kan. Några förstår, andra gör det inte.
Jag håller tummarna, hårt, för att det går bättre för dig i morgon!
Haha, jag fattar knappt själv att jag överlevde dagen! Till slut kunde jag bara skratta åt misären. På Stockholmståget fick jag dessutom byta plats flera gånger eftersom det på nästan varje station alltid var någon ny resenär som hade bokat just den platsen jag hade satt mig på. Men jag kom hem till slut ändå 😉
Jag är precis som du: jag brukar inte heller svara på samtal från okända nummer speciellt ofta, och jag ringer till främmande människor endast om jag verkligen måste!! Mina boendestödjare brukar ringa nästan alla mina samtal, men idag fick jag ju klara mig utan deras hjälp. Det blir bara svårare och svårare för mig att ringa samtal ju äldre jag blir, vilket oftast bland annat beror på sådana här dåliga erfarenheter.
Vad bra att du hittat några förstående människor som respekterar att du varken svarar i telefon eller ringer till människor! Jag tror att många tar sånt personligt och de förstår inte att vår ovilja att tala i telefon inte har med dem att göra.
Jag tycker det är intressant att du tycker att det blir svårare och svårare att ringa samtal ju äldre du blir. Det låter som något socialfobiskt. Jag tycker själv att social fobi passar bättre in på många av mina svårigheter än Aspergers syndrom men det tyckte inte utredningsteamet. Att det blir svårare att telefonera ju äldre du blir tycker jag stämmer dåligt med en medfödd neuropsyiatriska funktionsnedsättning. Sedan är det säkert så att det enda inte utesluter det andra. Det är nog nästa oundvikligt att inte ha socialfobiska drag om man har Asperger syndrom.
Jag tror inte att jag har social fobi eftersom jag inte är rädd för att ringa eller att göra bort mig utan det handlar om att samtalen tar energi för mig (fast vem vet, tänk om jag har social fobi utan att veta om det ;-)) Och med åren har jag märkt hur mycket energi det tar att ringa, och därför undviker jag det ännu mer nu. Det är t ex jobbigt att försöka ta in vad andra säger när jag endast har deras röstläge att gå på. Igår kände jag mig arg och mentalt utmattad efter alla samtalen, och just sådana här saker gör att jag känner mer och mer motstånd inför att ringa samtal.
Sen har jag också mindre och mindre energi med åren, precis som de flesta andra människor. Därför tycker jag att städning, samtal och andra måsten blir jobbigare och jobbigare ju äldre jag blir! Jag frågade faktiskt min läkare för ett tag sen om det var vanligt och han svarade att alla människor oavsett diagnos brukar bli tröttare med åren!
Jo men så gammal är du ändå inte. Du får det att låta som om du är 80 år. Men jag känner igen mig i det du skriver för jag tycker också att jag har mindre energi nu än när jag var yngre. Förr gick jag i skolan från tidig morgon till sen eftermiddag men i dag så orkar jag knappt vara social i en halvdag ens. Jag blir nästan lite rädd när jag tänker på hur mycket jag orkade med för 10 år sedan som jag inte orkar med i dag. Men är det verkligen åldern som börjar ge sig tillkänna redan?
Ibland känner jag mig som en pensionär 🙂 Nej men allvarligt talat så säger även många av mina neurotypiska vänner att något hände efter att de fyllde 30, och då märkte de att de inte längre orkade festa hela nätterna till skillnad från när de var 20. Jag känner även en tjej som fick 2 barn tätt i 20-årsåldern och ett tredje i 30-årsåldern. Hon säger att hon märker en stor skillnad på sin ork som mamma. Med det tredje barnet kändes det helt plötsligt mer slitsamt att gå upp på nätterna. Enligt min ovetenskapliga undersökning verkar alltså 30-årsåldern vara den magiska gränsen då man börjar orka mindre!
Jag gillar heller inte att prata i telefon,men jag svarar när det ringer en okänd.Det brukar oftast vara Läkare/Tandläkare.Jag har 2 mobiltelefoner varav den ena har jag bara trevliga kontakter,den andra till annat skräp.Så jag kan välja vilka jag vill prata med.Mina telefoner är dolda så dom finns inte på nätet.Så fort man köper nåt på nätet och uppger sitt telenr så blir det kört,då kan försäljare få tag på det.Ibland så träffar man ju på folk som är väldigt sällskapssjuka,och kanske väljer just mig som objekt att ringa till och vill gärna sitta och prata om ditten och datten,det är inget för mig,då tar dom illa upp om jag säger ifrån och tycker jag är konstig och osocial,men det bjuder jag på i så fall.Det knepiga är att även jag kan bli extremt pratig,men då ska jag prata om mina intressen,vet inte om jag pendlar mellan asperger eller adhd,så jag själv kan bli riktigt jobbig för andra…min son har asp/add och kan tycka att pappa blir lite jobbig när jag plötsligt byter nivå till det snabbare
Jag ringer faktiskt hellre själv till myndigheter än svarar på okända nummer. När jag ringer, är jag förberedd på att prata med någon jag inte känner, men om telefonen ringer oväntat, är jag inte beredd och det kan bli riktigt jobbigt när jag inte vet vem det är som ringer.
Låter smart att ha två olika telefoner för olika ändamål, jag har funderat på en liknande lösning men det har aldrig blivit av.
Precis som du är jag inte heller på prathumör jämt, men jag kan också bli väldigt pratig ibland. Men då kollar jag gärna upp först att andra faktiskt orkar lyssna på mitt prat, annars stoppar jag mig själv 🙂
Jag ringer också hellre själv. Det är ganska vanligt att jag låter bli att svara när det ringer för att sedan ringa upp när jag hunnit förbereda mig inför samtalet. Jag gillar inte överraskningssamtal och överraskningsfrierier.
Då bör inte din blivande flickvän överraska dig genom att ringa till dig oväntat och fria till dig i telefon på skottdagen. Det skulle nog inte uppskattas.
Nej. Det låter som en riktigt dålig kombination.
Jag tror inte du behöver ha två telefoner. Det räcker att du lägger in de kontakter du vill ska kunna ringa i en grupp och alla andra i en annan. Sedan ställer du in så att det är olika ringsignaler eller så att bara ringsignaler hörs när människor i en grupp ringer.
Jag har inte ens tänkt på att man skulle kunna göra så. Hoppas det går att ställa in det så alla samtal går till telefonsvararen förutom de samtal som kommer från ett visst nummer. Ibland när jag är upptagen och väntar på ett viktigt samtal, vill jag inte bli störd av andra.
Det knepiga är att även jag kan bli extremt pratig,men då ska jag prata om mina intressen,vet inte om jag pendlar mellan asperger eller adhd,så jag själv kan bli riktigt jobbig för andra
Jag har Aspergers syndrom och ADD och jag känner igen mig i det du skriver. Jag är ganska osocial men ibland blir jag riktigt social. Jag tror det hänger på om samtalsämnet är tillräckligt engagerande eller inte. Det räcker inte att samtalsämnet intresserad mig utan samtalet måste vara på ”rätt nivå” också för att jag sak gå igång.
Det var en reflektion på det Thomas skrev.
Jag har inga problem med att hålla monologer om jag får prata om det som intresserar mig utan att bli avbruten. Men det är inte samma sak som att samtala med andra människor och jag tror att just långa monologer är lite aspigt.
Det var det här också.
Jag fick precis svarat från bloggen ”Du postar för snabbt. Ta det lugnt.”. Och så utredningsteamet att jag har ADD. Jag är för snabb för bloggen iaf.
Haha, det svaret får jag också ibland! Och då blir jag frustrerad för jag tycker att jag alltid skriver i normal takt 🙂
Där sa du något intressant! Samtalsämnet är avgörande för om jag känner för att samtala eller inte. Om alla bara pratar om ämnen som inte intresserar mig, som t ex musik, filmer och historia, blir jag osocial oavsett vilket humör jag är på. Men för att jag ska vilja prata om ett ämne som intresserar mig, måste jag ändå vara på prathumör.
Långa monologer är riktigt aspigt, och det är inte samma sak som att samtala precis som du skriver! Jag tror faktiskt att en av anledningarna till att jag valde att bli en föreläsare var att jag får hålla monologer i 2-3 timmars tid utan att bli avbruten av åhörarna när jag föreläser, och dessa monologer handlar om ett ämne som jag brinner för, nämligen Aspergers syndrom. Passar mig perfekt! 🙂
Jag föreläser för mig själv ibland om saker som jag är intresserad av. Det låter förstås inte riktigt klokt men utredningsteamet reagerade inte på det. Jag hade nog själv kunnat tänka mig att föreläsa om någonting som intresserar mig om jag hade haft tillräckligt mycket kunskap på området. Men jag hade precis som du Paula inte uppskattat resorna till och från föreläsningarna. Publiken får komma till mig och sedan hade jag tillämpat Ulf Lundells princip att även en inställd spelning är en spelning. Jag tar betalt för mental förberedelse oavsett om jag orkar komma till föreläsningen eller inte.
Synd att du inte får betalt när du föreläser för dig själv, annars skulle du kanske kunna bli rik. Jag vet inte vem Ulf Lundell är men låter som en bra princip. Fast iofs vet jag inte om det var han själv som ställde in spelningen eller om det var kunden som gjorde det. Om det var han själv är det nog lite speciellt men annars låter det helt normalt. Jag vet faktiskt inte vad min agent skulle göra om någon av mina kunder skulle ställa in en föreläsning på kort varsel, kommer inte ihåg om det står något om det i avtalet.
Jag vet inte hur jag ska förklara för dig vem Ulf Lundell är. Du bryr dig ju inte. Ulf Lundell är som Madonna fast i Sverige. Det är nog det enklaste sättet att förklara för Paula vem Ulf Lundell är. Grejen är den att det sägs att Ulf Lundell tog betalt för en spelning som han aldrig genomförde. Enligt ryktet ska Ulf Lundell ha sagt att även en inställd spelning räknas om en spelning och går att ta betalt för. Så jag hade gjort likadant. Tagit betalt för inställda föreläsnignar. Jag har ju trots allt gjort ett mentalt arbete genom att planera att föreläsa oavsett om jag sedan gör det eller inte.
Enligt ryktet stälde Lundell in spelningen för att han var för full för att uppträda. Nu vet inte jag hur du debiterar dina kunder Pula men jag tror inte du tar betalt för föreläsningar som du inte genomför för att du är för full för att gå upp på scenen.
Nu tror jag aldrig att det har hänt att du har varit för full för att föreläsa men vi talar om själva principen nu.
Så frågan är vad din agent gjort om du sagt att du ställde in föreläsningen för att du var för full? Hade det varit helt okej med agenten? 😉
Äsch jag skojar lite bara. Bry dig inte om det.
Haha! Jag kanske kan mejla min agent och fråga. Nu på fredagskvällen är nog en lämplig tid att kontakta honom och fråga vad han tycker vad jag borde göra om jag skulle råka vara full när jag har en föreläsning inbokad. Ska jag ställa in föreläsningen isåfall eller ska jag genomföra föreläsningen ändå trots mitt onyktra tillstånd? 🙂
PS. Med tanke på att jag är nykterist, är iofs risken att jag skulle råka vara på fyllan när jag har en föreläsning inbokad rätt så obefintlig 😉
Nja, egentligen bryr jag mig inte om Ulf Lundell är. Men det som däremot intresserar mig är om det är något man ”borde” veta och om människor skulle höja på ögonbrynen om de fick veta att jag aldrig hört talas om honom? Isåfall kan jag börja använda honom som exempel på mina föreläsningar så att det blir lite variation och lady Gaga och Madonna inte blir mina enda exempel 🙂
Ett mentalt arbete inför förberedelser kan ju ta riktigt mycket energi, så jag förstår att man vill ha betalt även om en föreläsning skulle bli inställd. Fast å andra sidan vill jag ju ha nöjda kunder också. Det skulle kanske inte bli så bra om det började gå rykten att Paula Tilli tar betalt för föreläsningar som hon aldrig genomfört.
Ulf Lundell är en av Sveriges mest kända musiker. Han har bland annat skrivit låten Öppna landskap: https://www.youtube.com/watch?v=uuOUev9EgI8
Du kan helt klart nämna Ulf Lundell när du räknar upp Madonna och Lady Gaga. Iaf så länge du föreläser för en svensk publik som inte är född igår.
Vad bra, då vet jag att Ulf Lundell tillhör samma skara som lady Gaga och Madonna, alltså till listan över kändisar/händelser man ”borde” veta eller känna till! Antar att rätt många kändisar tillhör den skaran 🙂
Hur många av de 100 mest kända människorna på den här listan kan du? http://www.biographyonline.net/people/famous-100.html
Känn dig inte tvingad att göra ”testet”. Det tar lång tid att gå igenom 100 människor men det hade varit roligt om du testade dig på de 10 första på listan. Vet du vilka det är?
Madonna är på plats 72 och Lady Gaga på plats 114.
Vilket intressant test! När det gäller de 10 första så visste jag vilka 3, 4, 5 och 8 var. Fast jag vet egentligen inte historian om Martin Luther King, så om någon skulle fråga mig exakt vad han har gjort, skulle jag nog inte kunna svara på frågan. Marilyn Monroe har jag hört talas om, men hade någon frågat mig vem hon är, hade jag inte kunnat svara på frågan.
När det gäller de 100 första, kände jag till Columbus, Elvis Presley, Albert Einstein, Leonardo da Vinci, drottning Elizabeth, Rowling, Hitler, Michael Jackson, Freud, prins Charles och Tom Cruise. Stalin och Lenin visste jag att de hade med något med Ryssland att göra och Fidel Castro förknippade jag med Cuba men vet inte vad de har gjort för landet, när de har levt osv. När det gäller Tiger Woods så vet jag inte vem han är, men av någon anledning förknippar jag hans namn med otrohet. Vet inte alls varför men kan ha sett någon tidningsrubrik någonstans. Och den enda anledningen till att jag visste vem Tom Cruise var är nog att jag är intresserad av religioner och jag vet att han är scientolog.
Jag kan ha missat någon, men jag tror att det var allt. Skulle vara intressant att veta om de flesta människor skulle känna till alla dessa 100 kända personer. Kunde du de alla, Mats? Skulle jag kunna välja vilken person som helst ur den här listan och ta upp det som exempel på mina föreläsningar eller anses några personer på listan vara ”viktigare” att känna till än andra?
Oj, missade Platon, Beethoven och Barack Obama! De kände jag också till. Och även Bill Cosby. Kommer nämligen ihåg att mamma brukade kolla på en serie som hette Bill Cosby Show, men det var länge sen.
När det gäller Tiger Woods så vet jag inte vem han är, men av någon anledning förknippar jag hans namn med otrohet.
Det kan vara din kvinnliga intuition som hissar varningsflagg för Tiger. 😉 Nej men du har helt rätt. Han är en framgångsrik golfspelare som har blivit lika känd för sin otrohet mot sin svenska tjej Elin som för sitt golfande.
De 20 första kände jag till men sedan känner jag nog igen 3/4 av alla personer. En del känner jag bara igen namnet på och kan placera i historien medan andra vet jag betydligt mer om. Jag fick bra på allmänbildningstestet i WAIS så jag tror jag har ganska bra koll på kända människor.
Haha, ja, tänk om jag bara har kvinnlig intuition som säger att jag måste akta mig för Tiger Woods 😉
Då kände du igen rätt många! Konstigt nog fick jag bra resultat av allmänbildningstestet när jag gjorde min Asperger-utredning. Det var nog bara en slump att de frågor som ställde råkade vara såna som jag visste svaret på för annars har jag ju dålig allmänbildning.
Jag tycker det kan vara okej att ta betalt för en föreläsning som inte blir av men då kanske förklaringen ska vara en annan än att föreläsaren var för full för att genomföra föreläsningen. Dessutom kanske ett krav är att föreläsningen ställs in tillräckligt nära inpå föreläsningen och ev får arrangören bara tillbaka en del av kostnaden för föreläsningen.
Till er som råkar läsa här utan att ha läst alla andra meddelanden i diskussionen så handlar resonemanget om Ulf Lundell och inte om att Paula skulle ha varit för full för att föreläsa. Paula är nykterist gör inga ”Lundell-spelningar”.
Bra att du förtydligade det så att ingen undrar vad jag egentligen är för föreläsare! 😀
Håller med! Men då ska som sagt anledningen till den inställda föreläsningen vara något helt annat än fylla.