Eftersom vi som har Aspergers syndrom kan ha svårt att tolka andra människors kroppsspråk och vi även kan tolka språket bokstavligt, misstolkar vi ibland andra människors intentioner totalt.
Ibland kan vi med Aspergers syndrom tro att någon person gillar oss och gärna lyssnar på vår monolog om våra specialintressen, när personen i själva verket kanske är uttråkad och vill dra sig undan. Och ibland kan vi tvärtom felaktigt tolka komplimanger och andra budskap negativt. Själv tycker jag ofta att andra människor har ett konstigt sätt att flirta, och det har hänt att jag trott att killar varit ointresserade eller oförskämda mot mig när de i själva verket bara velat flirta.
En gång var jag i Italien och började prata med en snygg kille. När jag berättade för honom att jag var från Finland, svarade han: ”Är alla finska tjejer lika vackra som du? Isåfall åker jag dit med en gång”. ”Jaha, synd”, tänkte jag besviket, ”då kan han inte vara speciellt intresserad”. Jag drog mig undan.
Döm om min förvåning när en vän efteråt berättade för mig att man sa sådana här saker till någon man var intresserad av och ville flirta med! I min värld lät det jättekonstigt. För mig var det nämligen självklart att han inte var intresserad av mig, och detta av följande anledningar:
1. Visst, han sa att jag var vacker. Men eftersom han ville åka till Finland för att lära känna andra vackra tjejer, räckte tydligen inte jag för honom! Att lära känna andra tjejer verkade vara viktigare för honom än att lära känna just mig.
2. Han sa att han ville åka till Finland med en gång! ”Med en gång” betyder för mig ”just nu, i den här sekunden”. Men jag var inte i Finland just då, jag var ju i Italien där han också var! Det betydde att han i den sekunden allra helst hade önskat att åka långt bort från där jag var, om han hade fått välja. Därför kunde han enligt min logik inte vara speciellt intresserad.
Många av mina vänner tycker att jag resonerar helt konstigt, medan jag tycker att det är deras tankesätt som är ologiskt. Jag kan fortfarande inte i min vildaste fantasi förstå hur någon skulle kunna få för sig att säga en sådan sak till någon man är intresserad av, i mina öron låter det som en väldigt taskig sak att säga! Den här erfarenheten har dock lärt mig att just den meningen bör tolkas som en flirt. Men eftersom det finns hur många andra situationer som helst i livet där människor inte säger rakt ut det de menar, vågar jag inte ens tänka på hur många andra saker jag fortfarande misstolkar! 😉
19 svar på ”Att missförstå andra människors intentioner”
Jag hade nog inte feltolkat en sådan kommentar. Jag förstår den typen av kommentarer men jag har ibland svårt att värdera om människor skojas, retas eller menar allvar. Jag upplever ofta att människor har en dolda avsikter med saker de säger till mig och ofta tolkar jag inte kränkningar i det människor säger till mig. Jag har ibland svårt för att förstå ironi även om jag själv gärna uttrycker mig ironiskt. :S
Jag har också ibland haft svårt att avgöra om människor skojar eller menar allvar. Antar att det är någonting med talarens blick, röstläge eller något annat som gör att andra människor fattar att det är skämt. Å andra sidan har många andra människor tagit mina skämt på allvar, så antar att jag skämtat på fel sätt och inte använt röstläge och kroppsspråk på rätt sätt 😉
Jag undviker att skämta med andra människor eftersom det har hänt så många gånger att de har trott att jag har menat allvar.
Jag skrev fel. Det skulle stå ”… och ofta tolkar jag in kränkningar i det människor säger till mig.”.
Det här med att skämta är knepigt. Sonen är en väldigt skojfrisk typ som gillar att skämta. Jag känner hans humor och vet när han skämtar men jag märker också tyvärr att andra inte gör det och tycker han säger konstiga saker eller gör underliga uttalanden. Jag vill ju inte han ska sluta skoja och skämta för det är ju en del av honom men vill samtidigt inte att folk ska tycka han är knasig. Jag känner mig kluven som mamma…..
Jag har lärt mig att inte skämta med människor jag inte känner väldigt väl för det är så stor risk för missförstånd. Det gör att jag nu är precis lika allvarlig som jag ser ut i sociala umgängen med människor jag inte känner. 🙂
Jag tror missförståndet uppstår för att jag uttalar skämt dvs jag skämtar inte med tonläge, kropp och ansikte. Jag misstänker att det är det som gör att skämten inte går fram. Eftersom jag inte kan skämta naturligt på ett annat sätt och eftersom vanliga människor inte förstår mina skämt så försöker jag låta bli att skämta. Mina skämt landar så ofta fel och människor tycker att jag är konstig. Jag antar att problemet hänger ihop med de icke verbala svårigheter som kännetecknar Aspergers syndrom. Jag har ibland även svårt att reagera normalt på skämt dvs att på ett naturligt sätt ”svara på” skämt.
Det kan låta löjligt att ha problem med att skämta och förstå skämt men det är ärligt talat ett ganska stort problem. Jag tror att humor är en viktig del av det sociala spelet och har man inte samma typ av humor som de andra människorna i det sociala umgänget så är man utanför det sociala umgänget av bara den anledningen.
Jag har med erfarenhet lärt mig att förstå vilka slags människor människor uppskattar och vilka skämt de INTE uppskattar 🙂 Så för mig har det blivit LITE lättare med åren, men helt avslappnad är jag fortfarande inte. Tidigare trodde jag t ex att det var okej att kalla andra människor för idioter och tjockisar på skämt, men sen märkte jag att de alltid tog illa upp och trodde att jag menade allvar. Så såna skämt drar jag inte längre 😉
Det är nog många gånger ganska okej att kalla människor för tjockisar och idioter om man bara gör det med rätt tonfall, blick, kropsspårk mm. Men om man har nedsatt förmåga till att säga sådana saker så att det framgår att man gör det med ”glimten i ögat” så är det inte okej att skämta på det sättet. Jag vet människor som skämtar genom att säga sådana saker och som kommer undan med det för att de säger det på rätt sätt. Sedan är det nog inte att rekommendera oavsett vilket att kalla andra människor för tjockisar och idioter eftersom det får ganska stora konsekvenser om skämten inte uppfattas som just skämt.
Vad vi som har Aspergers syndrom kanske måste lära oss av det här det är att vi pga nedsatt förmåga till icke verbal kommunikation kanske måste skämta på annorlunda sätt jämfört med andra människor. Hur våra skämt ska se ut för att inte missuppfattas det vet jag inte. 🙂
Jag vet idag ungefär hur mina skämt bör se ut, men kommer inte på något exempel nu. När jag kommer på ett skämt, tänker jag alltid i mitt huvud först: ”är det här ett lämpligt skämt eller inte?” Och idag gissar jag oftast rätt, vilket inte var fallet förut. Jag har också lärt mig vilka slags skämt publiken brukar uppskatta när jag föreläser. Har märkt att människor skrattar åt ungefär samma slags saker.
Ja, tänk vad mycket tonfall och kroppsspråk kan göra i kommunikationen! Kanske hade jag kunnat dra alla mina skämt utan att någon hade tagit illa upp om jag hade vetat hur man gör 🙂
Jag tror man kan skämta om i stort sett vad som helst så jag tror att du hade kunnat dra dina skämt om du bara haft tillräcklig förmåga att skämta på rätt sätt. Vissa komiker kan ju faktiskt skämta om riktigt allvarliga saker utan att människor tar illa upp så någonstans handlar det ju om hur skämten framförs.
Sedan tror jag vissa skämt är enklare att framföra än andra skämt och det är möjligt att vi som har Aspergers syndrom ska undvika att ge oss på de riktigt svåra skämten som kräver en kombination av kroppsspråk, ansiktsutrryck, blickar, tonfall mm.
Det går nog inte heller att utesluta att vi som har Aspergers syndrom även har en annorlunda humor jämfört med vanliga människor vilket kanske också gör så att våra skämt inte går hem.
Ja, så kan det absolut vara! Det finns tre människor i livet som jag skrattat jättemycket ihop med, och alla de tre har faktiskt råkat ha Aspergers syndrom. Och jag har aldrig någonsin tidigare skrattat så mycket med någon annan. Naturligtvis skulle det kunna vara en slump att de också har Asperger, men man vet aldrig 🙂
Därmed inte sagt att ALLA med Aspergers syndrom skulle ha samma humor som jag. Många har varit helt allvarliga när jag berättat något för dem som jag tyckt varit roligt. Men det finns förmodligen olika typer av personlighetstyper bland Aspergare, och jag kanske råkat ha turen att hitta den typen som har samma humor som jag 😉
Förresten så är det säkert så att man kan skämta om vad som helst, precis som du skriver, om man gör det på rätt sätt. Men vet man inte hur man gör, är det bäst att låta bli.
En gång fick jag frågan om vi som har Aspergers syndrom är aggressiva. Och med min humor höll jag på att skämta till det och säga: ”ja, det är vi, jag har en kniv i väskan”, men sen såg jag hur allvarlig hon såg ut så jag bestämde mig för att låta bli. Och nu efteråt har jag kommit på att det nog hade varit ett ytterst olämpligt skämt i vilket fall så det var bra att jag lät bli! För jag hade förmodligen ändå använt fel tonfall och kroppsspråk, och tänk om hon hade trott att jag menade allvar 😉
Ja du hade nog skrämt upp henne om du hade skämtat om att du är aggressiv och har en kniv i väskan. 🙂 Det är ett olämpligt skämt särskilt om du inte sänder ut icke verbala signaler som gör så att människor förstår att du skämtar.
Jag kan förstå ibland att vissa gliringar till mig bara är på skämt, men jag blir sur ändå, för jag tycker att orden de använder är elaka trots att jag förstår att de bara skojar! Vissa ord anser jag helt enkelt att man inte använder!!
Har tex blivit kallad ”tjockis” av killar vid några tillfällen, och jag har alltid varit ganska smal. Trots att jag vet att de omöjligt kan tycka att jag är tjock eftersom jag är/har nästan alltid varit smal och vältränad, så blir jag arg och ledsen. Jag har även varit med om att nån sagt att jag varit ful, tjock etc just för att de velat vara elaka (jag kan tyda röstlägen och blickar minst lika bra som NT!) och då blivit rasande och förtvivlad. Dels pga att när folk säger nånting om mig som jag vet inte är sant så blir jag jätteupprörd eftersom de ”ljuger”. Dels pga att de tar sig rätten att vara elaka mot mig utan anledning! Egentligen handlar det inte så mycket om VAD de säger-utan om att de anser sig ha rätten att behandla mig illa!
Någon som känner som jag?
Jag förstår ditt dilemma, Elisabeth! Och det är svårt att svara på vad du ska göra. Men om jag ska utgå från mig själv: jag skämtade också på fel sätt när jag var yngre, och då hade jag önskat att någon hade förklarat för mig att det inte var något fel på mig, utan det handlade om att andra människor inte förstod mina skämt eftersom de har ett annorlunda tankesätt. Så det kan du kanske testa med din son? Om du förklarar för honom att han får skämta hur mycket han vill hemma och att DU tycker att hans skämt är roliga, men att andra människor oftast har en annan humor och då kan han vara lite försiktigare..Men risken finns naturligtvis att han inte kommer att kunna slappna av och vara sig själv med andra, och då kan det också bli lite fel! Men då kommer han (iaf förhoppningsvis) förstå att det inte är honom det är fel på.
Jag håller med Paula helt och hållet. Jag tror det är viktigt att din son får klart för sig att andra människor inte förstår alla hans skämt och att han kanske ska vara lite försiktig med att skämta med människor som han inte känner så bra. Men nackdelen är precis som Paula skriver att han riskerar att få svårt för att slappna av och vara sig själv med andra vilket är en stor baksida med att tala om för honom att han ska tänka sig för hur han skämtar med andra människor.
Jag tror jag lider av just det problemet. Jag har lärt mig hur man ska vara bland andra människor och därför är det få personer som tror att jag har Aspergers syndrom. Jag är så duktig på att spela normal att jag kan ge ett mer normalt intryck än vad normala människor gör. 🙂
Problemet är att det inte håller i längden framförallt inte eftersom det tar så mycket mental energi från mig att jag blir helt utmattad efteråt. Jag tänker mig ofta väldigt noga för i sociala situationer och jag upplever att jag lider av en sorts social ångest pga att jag är så noga med att läsa av min omgivning och tänka mig för innan jag gör eller säger någonting. Det är väldigt jobbigt att fungera så här i sociala umgängen men det innebär samtidigt att jag ytligt sett är väldigt socialt kompetent.
Det är väldigt svårt att säga hur du ska hantera din sons skämtande men någonstans tror jag ändå det är bra om han förstår att alla människor inte förstår hans skämt och att människor kan ta illa upp eller uppleva honom som konstig om han skämtar som han gör med människor han inte känner. Tyvärr ligger det nog lite i diagnosen att det är svårt att hitta en lösning på det här problemet.
Tack för dina tips och råd Paula! Jag ska prata med honom nu innan han ska börja på en ny skola.
Tack för din input Mats!
bra inlägg här om andra intentioner , avsikter och feltolkningar .. håller med dig i det du skriver 🙂 men det kan också ibland bli konstigt med för en med As om man har svårt uppfatta någon annans avsikter och intentioner så är det ju upp till motpart att förklara sig mer öppet rakt på sak klart och tydligt också tycker jag och inte bara kräva utav någon med As att förstå hur som helst eller förvänta sig det som jag skrev i ett annat inlägg som svar på din blogg VISSA saker ska man vara försiktig med att göra säga och tänka igenom mycket noga med vad man vill ha sagt eller gjort med det man förmedlar till en annan och fundera på hur man ska förklara sig när det blir konflikt och missförstånd och misstolkningar