”Du är så bra på att lyssna på dig själv och din kropp, Paula, jag önskar att jag också blev bättre på det”, får jag ibland höra. Jag har undrat vad människor som gett sådana kommentarer menat. Jag har nämligen inte hållit med dem alls. Visst, det stämmer att jag blivit mycket bättre på att lyssna på min kropp den senaste tiden, men tyvärr tackar jag fortfarande ja till alltför många aktiviteter, och det har jag fått betala ett högt pris för. Det har nämligen tagit mig flera dagar att återhämta mig.
När jag frågat andra människor vad de menat, har de svarat att jag alltid tackar nej till kvällsaktiviteter om jag måste upp tidigt dagen efter, på sådana kvällar vilar jag alltid och tar det lugnt. Och att jag alltid går hem tidigt även vid högtider som exempelvis på nyårsafton.
Det stämmer att jag alltid åker hem tidigare än många andra. Förra året på nyårsafton åkte jag hem från festen vid 21-tiden och sov redan vid tolvslaget, men i förrgår när det var nyårsafton åkte jag inte hem förrän vid halv elva. Eftersom det tar tid att åka kommunalt hem till mina föräldrars hem i Esbo från Helsingfors-förorten där min kompis bor, var jag inte hemma förrän efter midnatt. Mina andra vänner däremot fortsatte att festa, de gick på andra fester och barer medan jag åkte raka vägen hem.
Men det som alla inte har förstått är att jag skulle behöva ta det ännu lugnare. Det som går lätt och automatiskt för många andra kan ta mycket energi av oss som har Aspergers syndrom eller autism, och därför kan inte mitt liv jämföras med de neurotypikernas. Mina vänner tycker kanske att det är tidigt att åka hem vid halv elva på nyårsafton, men för mig är det alldeles för sent. Dels för att jag inte kan lägga mig tillräckligt tidigt och dels för att det tar tid för mig att varva ner när jag varit ute, då kan jag inte somna direkt. Om jag stannar på en nyårsfest fram till halv elva, kan det kanske vara samma sak som att någon annan stannar på en fest till nio eller tio på morgonen.
Igår var jag utslagen hela dagen trots att jag inte drack alkohol, och jag har fortfarande inte återhämtat mig från nyårsafton. Jag måste sova 12 timmar per natt, och jag som har sömnsvårigheter är väldigt beroende av regelbundna sovtider. Om jag lägger mig en timme försent, kan det innebära att jag sover extremt dåligt natten efter och återhämtningen tar mig flera dagar.
Det handlar inte om att jag är trött nu, utan jag är verkligen utslagen. Jag fungerar inte normalt, varje steg jag går tar emot, mina muskler och ögonlock känns tunga och jag är helt utslagen både fysiskt och psykiskt. Att jag stannade ute till halv elva i förrgår måste jag alltså betala ett högt pris för. Det innebär att jag inte har varit bra på att lyssna på min kropp och tagit hänsyn till min ork till en tillräckligt hög grad trots att många tycker att jag lyssnar på min kropp alldeles för mycket. Men så är det inte. Från och med nu ska jag försöka bli bättre på det! 🙂
34 svar på ”Att lära sig att lyssna på sin kropp”
Jag åkte till gamla vänner för att min son ville dit,han skulle ju först inte åka någonstans på nyårsafton,annars hade jag att tänkt vara ensam hemma.Men döm om min förvåning när jag upptäckte att han hade åkt hem med en av killarna som var där innan 12 slaget utan att säga något.Jag var inte hemma föränn 03.00 nu blir det riktigt trötta och sega dagar för mig.Men kul att sonen tog sig ut i alla fall
Oj, då blev det en sen kväll för dig i onödan! 😉 Jag förstår att du känner dig trött och seg. Om jag hade kommit hem så sent som du, hade jag mått ännu sämre! Hoppas du har en möjlighet att vila ordentligt så att du återhämtar dig.
Jeg lever et veldig begrenset liv, men det er ikke fordi jeg er flink til å lytte til kroppen. Jeg ofrer både et godt liv OG kroppen min. Men noen mennesker ser ikke lenger enn nesa rekker. Og noen ganger lurer jeg på om de alle er pinoccio. De snakker jo ikke sant. De vet ikke hva de snakker om. For jeg lytter ikke til kroppen min, jeg setter ikke egne grenser. Det er bare det at jeg ikke KLARER det vanlige folk gjør.
Ja, ibland är det tyvärr så att andra människor inte förstår hur mycket man offrar. Och i mitt fall är det ju också så. Många tror att jag är bra på att lyssna på min kropp, men så är det inte.
när det gäller orken fysisk så väl som psykisk så ska man alltid lita på sin egna kropps signaler tycker jag magkänslan är man trött skriker musklerna orken tryter och man känner man behöver vila så behöver man för en As person kan det vara så att man behöver dubbel påfyllning dvs både den fysiska och den psykiska tröttheten tar ju ut sin rätt så att säga för en person som inte har Aspergers kan det nog vara svårt förstå varför en As person blir så oerhört utmattad efter något som en normal person bara behöver stanna upp och ta några djupa andetag för
Så är det! Men däremot verkar många människor förstår varför gamla människor blir trötta. Men om man ser ung och frisk ut, blir man inte alltid trodd.
så sant så
Jag känner verkligen igen mig. Precis som du så har jag blivit bättre på att lyssna på min kropp, men jag tenderar fortfarande att boka in för mycket. Eftersom jag har jättesvårt med automatisering så tar även små aktiviteter mycket energi. Jag är hemma hos min mamma just nu och idag bytte jag mina sängkläder. Eftersom jag drömde en jätteotäck mardröm i natt igen så var jag trött redan innan och att byta sängkläderna tog därför mer energi som vanligt. Därför skickade jag ett sms till mamma om att jag tyvärr inte orkade diska, så att hon inte skulle bli förvånad om disken stod kvar när hon kom hem, trots att jag varit hemma hela dagen. Min mamma har sju mil enkel resa till jobbet och jobbar heltid – ändå ställde hon sig och diskade när hon kom hem!
Det jag tänkt på är att saker runt omkring aktiviteterna kan ta lika mycket, och i vissa fall mer, energi än själva aktiviteterna. Att fylla på vatten till tjurarna ute hos mamma är inte alls jobbigt (Dessutom är det riktigt roligt eftersom jag gillar att ösa vatten!) men för att det ska komma vatten ur slangen måste jag vrida om en kran inne i uthuset och dit in är det en trappa. Att gå upp och ner för den två gånger tar energi. Dessutom ska jag ju ha på mig skor när jag ska gå ut, och nu på vintern måste jag även ha på mig jackan. På så vis går en stor del av dagens energi åt när jag ska hälla upp vatten till tjurarna, även om själva aktiviteten egentligen är rolig och inte särskilt energikrävande alls.
Min mamma har sju mil enkel resa till jobbet och jobbar heltid – ändå ställde hon sig och diskade när hon kom hem!
Varför köper ni inte diskmaskin? Ni får en stor diskmaskin för 5 000 – 6 000 kr och en bordsdiskmaskin för ännu lägre pris.
Jag bor ju inte där så jag tror inte att jag har så mycket att säga till om i den frågan. 😉 Mamma själv tycker att hon klarar sig bra utan diskmaskin.
Det jag tänkt på är att saker runt omkring aktiviteterna kan ta lika mycket, och i vissa fall mer, energi än själva aktiviteterna. Att fylla på vatten till tjurarna ute hos mamma är inte alls jobbigt (Dessutom är det riktigt roligt eftersom jag gillar att ösa vatten!) men för att det ska komma vatten ur slangen måste jag vrida om en kran inne i uthuset och dit in är det en trappa.
Jag tycker du har en viktig poäng när du säger att sakerna runt omkring kan ta lika mycket och i vissa fall mer energi än själva aktiviteterna. Jag tycker tex inte att det är så jobbigt att dammsuga och dammtorka men det är väldigt jobbigt att plocka upp och rensa bland allt som jag har strött omkring mig mellan gångerna jag städar. Det är en enormt stor del av att städa för mig. Hur är det med dig Paula? Hade du fixat dammsugningen och dammtorkningen om boendestödet hade hjälpt dig att plocka undan allt så att ”fältet är fritt” för dig att dammsuga och dammtorka?
Klart du gillar att ösa vatten. Det brukar många människor med Aspergers syndrom gilla har jag hört. Jag har funderat på det här med att ösa vatten. Jag gillade att titta på regndroppar som rann längs fönsterrutorna när jag var barn. Jag gillade också att ösa vatten även om jag kanske inte på något sätt var fixerad vid att ösa vatten. Jag undrar om en expert hade kunnat se Asperger syndrom i mig redan när jag var barn enbart genom att observera fascinationen för rinnande vatten hos mig? Ibland tänker jag så att om bara någon hade tittat på mig med rätt ögon så hade de sett aspergaren i mig och i den bästa av världar hade de kunnat ge mig helt andra förutsättningar för att lyckas i livet. Men föräldrar, lärare mfl var så klart helt blinda för mina problem så jag fick inte någon diagnos förrän jag var vuxen.
Intressant fråga! Alltså jag skulle egentligen klara av att dammsuga och dammtorka någon enstaka gång, men om jag börjar göra det för ofta, blir jag utmattad. Och det gäller även när allt är undanplockat. Men naturligtvis är det mycket värre om jag måste ta fram dammsugaren och plocka undan först. Det är lite enklare om dammsugaren redan står framme och jag inte behöver plocka undan.
Just nu gör jag istället så med boendestödjaren att jag plockar undan och hon dammsuger och torkar golven. Det tar energi för mig att plocka undan, men av någon anledning tar det ännu mer energi att dammsuga. Jag kan inte riktigt förklara varför. Troligen beror det på att dammsugning kräver betydigt mer av min uppmärksamhet.
Min dröm är att tjäna mer pengar på mina föreläsningar så att jag har råd att anställa någon som plockar undan för mig och går in i mataffären och handlar maten. Om jag tjänade 10 000 kr mer, skulle jag definitivt göra det. Jag vet att det skulle kosta en del, men vissa saker är värda att betala för om det innebär att man mår bättre.
Mat kommer man nog att beställa online i framtiden så det räcker att du orkar lyfta in och packa upp matkassen som de ställer utanför dörren.
Sedan funderar jag på om man inte kan gå för långt med att låta någon annan göra jobbet dvs att man blir sämre och sämre på att göra saker själv. Att man retirerar ner i sängen och till slut inte orkar göra någonting annat än att ligga i sängen och vila. Det kanske är bra att inte lägga över alla arbetsuppgifter på andra människor även om man har möjlighet?
Mat kommer man nog att beställa online i framtiden så det räcker att du orkar lyfta in och packa upp matkassen som de ställer utanför dörren.
Den möjligheten finns säkert redan i dag i Sthlm men det är en kostnadsfråga också så klart.
Om man kan beställa exakt allt i matbutiken, inklusive frukt och grönt, kan det definitivt vara värt att betala för det om jag tjänar mer i framtiden. Tack för tipset!
De kör ut till stora delar av Sthlm: http://www.mat.se/
Jag antar att man tjänar på att göra få stora inköp jämfört med att handla lite vid många tillfällen eftersom man på ett eller annat sätt betalar för frakten.
Att beställa mat online låter jättebra! 🙂 Det kommer nog att ta emot att börja göra det för det kommer att bli en ny rutin, men när jag vant mig kommer det förhoppningsvis funka.
Min plan är inte alls att ligga i sängen och vila på dagarna! 😉 Jag vill fortsätta föreläsa och blogga som vanligt. Jag tror definitivt att det skulle vara bra för mig att anställa någon att göra praktiska uppgifter som jag tycker är riktigt jobbiga, då skulle jag må psykiskt bättre. Det sägs att man behöver utmaningar på vardagen för att må bra, och det tror jag absolut stämmer! Men det är bara en utmaning för mig att duscha, och jag kommer inte anlita någon för att duscha mig! 😉 Och föreläsningar skulle fortfarande vara en utmaning, och att blogga skulle jag fortsätta göra.
Det här med med att det tar energi för dig att byta sängkläder kan jag verkligen förstå! Vad bra att din mamma var så förstående och diskade åt dig, det visar att hon har förstått hur mycket energi vardagliga saker kan ta för dig!
Själv använder jag inte påslakan längre eftersom jag inte orkar stoppa in täcken i dem. Dessutom bäddar jag rätt så slarvigt, på det sättet sparar jag mycket energi. Mina föräldrar använder däremot påslakan. När jag kom hem till mina föräldrar för några veckor sedan, bad jag min bror bädda sängen åt mig och stoppa in täcket i påslakanet när han var här och hälsade på. Och han gjorde det! Vilken tur att jag har en snäll bror 🙂
Du har helt rätt i att allt runt omkring en aktivitet kan ta mycket mer energi än själva aktiviteten. Jag tycker knappt att det tar energi att föreläsa, men däremot tar det energi att planera föreläsningarna, att packa min resväska, att resa till föreläsningsorterna och att spara alla kvitton. Och detsamma gäller för blåbärsplockning. I somras orkade jag inte plocka blåbär på ett tag efter att jag hade varit i Finland och deltagit i det finska diskussionsprogrammet trots att blåbärsplockning är ett av mina specialintressen. Det tar ingen energi för mig att plocka blåbär, men däremot tar det energi för mig att byta kläder, ta på mig stövlarna och en kärl och gå till skogen. Så jag kan verkligen förstå att det tar energi för dig att gå i trappor och att ta på dig skorna!
Vad smart att inte använda påslakan! 🙂 Hur gör du istället? Använder du ett vanligt lakan under själva täcket, eller har du inget lakan alls? Jag skulle definitivt kunna tänka mig en ”alternativ metod”, men så är det ju det där med att påslakan ofta har så fina mönster eller roliga figurer. 🙂
Snällt av din bror att hjälpa dig med påslakanet! Förmodligen tog det inte särskilt mycket energi för honom eftersom han inte verkar ha så svårt för praktiska saker.
Tyvärr tror många människor att vissa av oss med Aspergers syndrom bara vill slippa undan tråkiga göromål, fastän det inte alls är så. En del tror även att det bara är tråkiga saker som är jobbiga men så behöver det ju inte heller vara. I mitt fall finns det t.ex. roliga saker som tar jättemycket energi och tråkiga saker som inte tar någon energi alls. För mig handlar det helt och hållet om hur svår/lätt aktiviteten är eller hur svåra/lätta de olika momenten är att automatisera.
Ja, jag märkte att det fungerar mycket bättre utan påslakan! 🙂 Jag använder ett vanligt lakan under täcket. Eftersom jag oftast inte bäddar ordentligt, är lakanet och täcket lite huller om buller på morgonen, men det får vara så!
Kommentarer i stil med att vi som har Asperger vill slippa undan tråkiga göromål gör mig ledsen. Varför skulle man leva så här om man hade ett annat alternativ? Jag vet en Aspergare som absolut inte klarar av att göra några hemsysslor alls, inte ens med boendestödjarens hjälp och den här personen får därför hjälp av sina föräldrar. Personen har naturligtvis sjukersättning och har alltså inga stora summor att röra sig med. En vän till mig var upprörd när hon hörde att den här personen får så här mycket hjälp av sina föräldrar och sa ”klart det är bekvämt att andra gör allt åt en”. Men vem skulle frivilligt gå på daglig verksamhet, leva fattigt, äta olika mediciner, gå i terapi i flera år och gång på gång misslyckas med relationer bara för att man inte klarar av att hjälpa sin partner med hushållssysslor och inte orkar umgås med partnern så ofta? Undrar om andra människor skulle tycka att det där livet var så bekvämt som de tror om de fick prova. Bara när potentiella partners får höra om det här, blir de oftast avskräckta och den här personen skulle vilja träffa någon.
Mig tar inga roliga saker energi, men med ”roliga saker” menar jag saker som jag tycker är roliga som exempelvis att plugga grammatik 😉 Däremot tar det energi att bowla, spela biljard och se på filmer, och därför hatar jag dessa aktiviteter och tycker att de är tråkiga.
En vän till mig var upprörd när hon hörde att den här personen får så här mycket hjälp av sina föräldrar och sa ”klart det är bekvämt att andra gör allt åt en”.
Människor pratar så mycket smörja så det räcker och blir över. Det beror nog både på okunskap och oförstånd. Det första kan vi påverka medan det andra får vi försöka stå ut med.
Du har helt rätt! Min psykolog sa till mig en gång att jag måste tänka på att det finns tre sorters människor: de som redan förstår och vill lära sig mer, de som är okunniga och behöver mer kunskap och de som redan har bestämt sig att vi som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är lata och att diagnoser bara är läkarnas påhitt. Hon sa att jag troligen endast kan påverka de två förstnämnda grupperna med mina föreläsningar men att den sistnämnda gruppen förmodligen kommer att hålla fast vid sin åsikt. Det var bra sagt!
Smart att bara ha ett vanligt lakan under täcket! 🙂
Det låter verkligen jättejobbigt för den personen som inte klarar av att göra några hushållssysslor. Vad jag tror att många utomstående gör är att de bara ser ena sidan av myntet, d.v.s. de ser att personen får hjälp med hushållssysslorna av sina föräldrar, men tänker inte på att personen samtidigt har väldigt lite pengar, inte klarar av att jobba, eller att personens svårigheter påverkar dennes relationer negativt. Kanske förstår de inte heller HUR svårt personen har med hushållssysslorna.
Vad bra att inga roliga saker tar energi för dig! 🙂
Jag tror att du har rätt! De jämför sig nog sitt eget liv med den personens och tänker att det skulle vara bekvämt att ha någon som ”betjänar” en på det sättet. Med den logiken skulle man också kunna tänka: ”vad skönt att få sitta i rullstol, det verkar så bekvämt att bli buren till flygplanet när man reser och att få gå före alla andra.” Men andra människor förstår som sagt inte hur dessa svårigheter verkligen speglar den här personen och varför personen får så här mycket av sina föräldrar.
börjar förstå varför så lite tar så mycket energi. Och snart hoppas jag att även omgivningen förstår, för det blir tyst och tomt utan dom. MEN…de som mest umgåtts med mig för att jag är bra att ha för att jag t.ex. har bil och har skjutsat hit och dit…dom ser jag inte så mycket av nu. Så skönt. Dags att omvärdera sin vänskapslista!
Usch, jag blir alltid upprörd när jag hör talas för sådana människor 🙁 Att utnyttja någon på det där sättet!! Vad skönt att du slipper dessa människor nu.
Förut brukade jag sitta barnvakt åt min kompis barn regelbundet, men jag kände mig inte utnyttjad eftersom hon hjälpte mig med andra saker, bjöd mig på mat jätteofta osv. Nu har jag inte orkat sitta barnvakt åt hennes barn på flera år eftersom det började ta energi, och hon har dessutom flyttat från Stockholm. Men hon ringer till mig mig fortfarande och intresserar sig för vad som händer i mitt liv. Den där relationen handlade alltså om att ge och ta, så det var inget problem för mig att ställa upp för henne så länge jag orkade. Men sen finns det människor som gör som dina f.d ”vänner” gjorde: de håller kontakten så länge de får det de vill ha, och sedan försvinner de. Såna är inget att ha!
En dag när solen sken så upptäckte jag att jag borde putsa mina fönster..hm,så jag började men det gick inget vidare.Det blev bara 2 glas på insidan,sen orka jag inget mer,jag har ju 4 stora fönster och dom har ju inte blivit putsade på snart 6 år.Det är samma med städningen,det blir liksom inte klart på nåt vis.Men det är skit samma,det är ju mitt hem så det får vara så då.Bäddar gör jag aldrig…ofta kan jag sitta och inte göra någonting,bara va liksom i en bubbla och det är faktiskt riktigt skönt.Jag pendlar från nolläge till hyperfart och det kan ju vara jobbigt,dom här nollägen kan va behagliga som när jag sitter i timmar i skogsglänta jag har och gör absolut ingenting
Jag förstår dig! Jag har ibland tvingat mig själv att plocka upp, men efter ett tag tröttnar jag. Men det är precis som du skriver ditt hem, så du får ha obäddade sängar och smutsiga fönster så länge det inte stör dig!
Till skillnad från dig pendlar jag inte så mycket utan jag ligger nästan alltid på nolläge när det gäller att göra aktiviteter. Iofs kan jag vara verbalt hyperaktiv men det är en annan femma 🙂
Min son är som dig han har ju också asp/add och är väldigt seg och trött och dåligt med energi
Att ständigt vara i off-läge verkar vara typiskt för oss som har ADD. Förut önskade jag att jag hade ADHD istället för jag inbillade mig att jag skulle få saker gjorda då, men idag har jag förstått att det inte alls är så!
Känner verkligen igen mig i att det tar tid för en att varva ner när man varit ute på något. För mig brukar det ta runt 6 timmar från det jag kommit hem på kvällen tills jag kan gå och lägga mig och det betyder att det kan bli väldigt sent. Jag är så uppvarvad av alla intryck och eventuell ångest så det känns som om det verkligen inte går att gå och lägga sig fortare än så.
Förstår dig verkligen! För mig tar det iofs oftast inte 6 timmar att varva ner men jag vet exakt hur det känns när man är uppe i varv och inte kan sova 🙁
Var jättebra att jag köpte ett litet hemma-gym. Så behöver jag inte gå ut och träna med folk jag inte känner utan jag kan träna hemma. Jag visste att om jag ska börja träna så måste jag ha gymmet hemma.
Ja, det var verkligen jättebra att du köpte ett hemma-gym! 🙂 Som tur är finns det inte så mycket människor på mitt gym om man tränar på eftermiddagarna. Men tyvärr har jag inte orkat träna alls på ett tag, jag har varit så trött.