Trots att jag har blivit bättre och bättre på att inte bry mig om alla måsten, har det tagit tid för mig att inse att jag aldrig får jämföra mig själv med andra människor och deras energinivå. Människor som jobbar på heltid, har barn och husdjur, klarar sig på 8 timmars sömn och dessutom städar sina hem då och då har mycket mer energi än jag, och därför bör jag inte kolla på vad andra gör när jag ska avgöra hur mycket jag orkar. Det enda som krävs är att jag lyssnar på min kropp.
När jag var yngre, drömde jag om att skaffa barn och husdjur när jag skulle bli vuxen. Men numera har jag accepterat att jag aldrig någonsin kommer att kunna göra det eftersom jag har insett att jag inte skulle orka ta hand om dem. Vissa dagar har jag mer ork, andra dagar mindre. Men eftersom husdjur och barn behöver skötsel varje dag, skulle det inte fungera om jag endast orkade ge dem mat en gång i veckan.
Det som har tagit mig tid att förstå är att jag måste ge min kropp återhämtning om jag vill må bra. Eftersom jag brukar sova 12 timmar varje natt, är jag van vid att få höra kommentarer i stil med: ”Oj, vad mycket du sover” och ”Nu kommer du sova bort hela dagen om du inte går upp snart.” Och därför har jag omedvetet haft dåligt samvete om jag legat i sängen längre än 12 timmar för jag har lärt mig att det är dåligt att sova bort hela dagen och att ligga i sängen alldeles för länge. Jag har inte vetat om varför det är dåligt, men jag har omedvetet haft min mammas röst i huvudet.
Men idag och igår har jag tillåtit mig själv att ligga i sängen flera timmar efter mina 12 timmars sömn, så det har blivit minst 15 timmars nattsömn och -vila för mig. Visst, jag har missat solljuset, jag har struntat i alla måsten, och jag har inte diskat men jag har lyssnat på min kropp och mår därför bra. Det är inte så att jag måste avstå från roliga aktiviteter, men däremot måste jag vila ordentligt. Ju mer jag lyssnar på min kropp, desto bättre mår jag. Och ju bättre jag mår och ju mer jag låter min kropp återhämta sig, desto mer aktiviteter klarar jag av i slutändan!
12 svar på ”Att kunna lyssna på sin kropp”
Vad bra att du har lärt dig att lyssna på din kropp och att du accepterar att du behöver 12 timmars sömn! 🙂 Jag tycker att du gjorde helt rätt som låg i sängen några timmar extra när de 12 timmarna hade gått. 🙂 Precis som människor som i vanliga fall behöver åtta timmars sömn ibland behöver sova lite extra, så behöver ju vi – som i vanliga fall behöver 12 timmars sömn – det också.
Jag sover som sagt också 12 timmar. Vissa nätter sover jag mindre, om jag ska iväg på någonting tidigt på morgonen, men då behöver jag ta igen de förlorade timmarna någon annan natt samma vecka.
Jag har också fått höra ”Oj, vad mycket du sover”, men det är antagligen för att det inte är så vanligt att behöva såhär mycket sömn och då blir människor förvånade när de får veta hur många timmar jag sover. När jag förklarar varför jag sover såhär mycket så brukar människor förstå, och jag kan istället få höra att det är bra att jag lyssnar på min kropp så att jag inte bränner ut mig.
Ja precis, vi som behöver 12 timmars sömn behöver också sova lite mer ibland. Det var en riktigt bra jämförelse 🙂 Och på samma sätt som de som klarar sig på 8 timmars sömn kan sova mindre någon gång då och då, gäller samma sak för oss också. Inatt sov jag mindre än 10 timmar, och det fungerade någorlunda bra även om jag är lite trött nu. Men jag kommer ta igen det nu i helgen!
Du har rätt i att många människor brukar förstå när man förklarar för dem. Det som alla däremot inte har förstått varför jag i vissa perioder kan göra mer saker än vanligt och klarar mig på mindre sömn, men då brukar jag påminna dem om att andra människor också klarar sig av att göra extremt mycket under vissa perioder. Jag känner folk som har kunnat sova 4-5 timmar per natt flera dagar i rad om de har varit på semester utomlands, men de skulle förmodligen inte kunna göra så regelbundet.
Jag har alltid sovit mycket. För att må bra behöver jag 10-12 timmars sömn. Ibland sover jag 14 timmar. Som allra längst har jag sovit 24 timmar en gång, men då hade jag ”dygnat” innan (alltså varit vaken över ett dygn) och behövde ta igen det.
”Vanligt folk” har väldigt svårt att fatta att folk är olika. Att varandra är inget man väljer. Jag skulle mycket hellre vara som alla andra där, för det är jobbigt. Dygnet skjuts framåt hela tiden och dygnsrytmen blir konstig för mig.
Det skulle nog inte vara några problem för mig heller att kunna sova 24 timmar om jag hade varit vaken länge. Nuförtiden är jag sällan vaken på nätterna, men förut kunde jag vara uppe sent om var ute och träffade kompisarna, men numera brukar jag alltid vara hemma i god tid och lägga mig tidigt så att dygnsrytmen inte går helt upp och ner.
Jag skulle också vilja vara som alla andra när det gäller den här biten. Jag kan vara avundsjuk på alla som inte behöver planera sina aktiviteter och sömn på samma sätt som jag! De kan göra saker spontant, och för dem är det inga problem att sova mindre någon gång. Så skulle jag också vilja ha det!
Jag har börjat lyssna mer på min kropp och mår bättre av det. Innan när jag inte lyssnade på min kropp så mådde jag skit både fysiskt och psykiskt. När jag hade ett jobb så klarade jag inte av att säga till när jag inte orkade mer. Så jag fortsatte jobba fast min energinivå var på botten, hade ångest och spänningsvärk. Ibland hade jag så ont i kroppen så minsta rörelse gjorde ont och det var ju inte alls bra för jag jobbade som lokalvårdare. Ganska ofta var jag så trött så jag knappt orkade hålla ögonen öppna.
Jag brukar sova sammanlagt ungefär 10 timmar per natt för det är det jag behöver för att orka med dagen. Har som rutin att gå ut med min hund vid 7 på morgonen och sen går jag och lägger mig igen. Nu tar AF krav för att jag ska få behålla min arbetslöshetsersättning och det att jag fått avslag på min ansökan om bostadstillägg mycket energi från mig, är väldigt orolig gällande ekonomin.
Barn har jag och min sambo valt att avstå från för jag är osäker på om jag skulle orka. Men har inte varit ett lätt beslut att välja att avstå från barn för jag känner av min biologiska klocka. Husdjur har jag alltid velat ha men barn började jag inte längta efter förrän när jag och min sambo blev tillsammans.
For meg ble hunden som en spesialinteresse og bestevennen min, samtidig som hun ble identiteten min. Jeg var hundeeier. Så for meg, og en del andre med Asperger syndrom, kan dyr være veldig viktige. Jeg kunne gråte i pelsen hennes og snakke om det som var vanskelig.
Når det gjelder andre ting er jeg helt enig med deg. Det er kjempeviktig at du lytter til kroppen din, og der heller ikke alle det passer å ha husdyr for. Men jeg er født med hund i huset så for meg var det så lett å gjøre den oppgaven.
Jeg har avstått fra å ha kjæreste, for jeg vet ikke hvordan man skal være sammen med et annet menneske på den måten.
Helene
Så är det för mig också att hunden är mitt specialintresse och bästa vän. Jag har haft hund sen jag var 15 år och att ha hund har hjälpt mig mer än terapi, utan hund skulle jag troligtvis tagit livet av mig när jag hade såna tankar. Min hund är som min terapihund. Han får mig att mår bra, lindra min ångest och ger mig energi.
Jag förstår verkligen att du orkade ta hand om en hund om det var ditt specialintresse och din bästa vän! 🙂 Det som oroar mig är att jag inte skulle orka ge hunden mat eller gå ut på promenader med hunden för jag kan ibland vara så trött att jag bara ligger i sängen. Men annars skulle jag gärna ha en hund!
Jag förstår att du har avstått från att ha ett förhållande! Själv kan jag inte heller ha ett ”normalt” förhållande på det sättet som många andra människor har det. Jag orkar inte gå på släktträffar, gå på IKEA tillsammans och köpa möbler, skaffa barn och liknande. Min ork räcker helt enkelt inte till, och jag behöver mycket ensamtid.
Men idag och igår har jag tillåtit mig själv att ligga i sängen flera timmar efter mina 12 timmars sömn, så det har blivit minst 15 timmars nattsömn och -vila för mig.
Bra gjort, Paula!
Tack! Min kropp behövde verkligen det! 🙂
Tack för att du berättar om det här! Jag lär mig så mycket genom din blogg. Mer än genom vanliga informationssidor om asperger. Nu vet jag lite mer om hur jag ska hjälpa sonen att orka! Tack! ❤
Tack för dina ord Anna-Lena, vad roligt att höra! 🙂