”Du har ett hårstrå inne i ögat, Paula”, sa mitt ex till mig en gång när vi satt hemma hos mig. Jag försökte känna efter men hittade inte hårstrået. ”Äsch, jag orkar inte, jag låter det vara kvar”, svarade jag. Han tyckte att det var otroligt att jag varken märkte något, stördes av det eller fick röda, irriterade ögon. Han menade att det är väldigt ovanligt att inte känna sådana här saker, men för mig är det naturligt. Förut hade jag inte ens någon aning om att jag var ovanlig. Om andra människor inte hade talat om för mig att jag fungerar annorlunda på den här punkten, hade jag inte vetat om det.
Och så här är det för mig. Många med Aspergers syndrom är känsliga för beröring och smärta, men jag är däremot okänslig på vissa ställen i kroppen. Det känns som att jag inte alltid känner saker man ”borde” känna. Det är bland annat på det här sättet annorlunda perception yttrar sig hos mig. Det är en stor missuppfattning att alla aspergare skulle ha känsliga sinnen utan för vissa, bland annat mig själv, kan det vara precis tvärtom!
En annan kväll pratade jag och mitt ex om årstider. ”Visst är det skönt att det blivit svalare nu och kläderna inte klibbar fast i huden längre?”, frågade han mig. Men innan jag hann svara, la han till: ”just det, du har förmodligen inte tänkt på det”. Och han hade rätt. Jag har iofs lättare för att somna när det är svalt, och jag tycker inte om att vistas för länge i solen eftersom jag kan bli illamående då. Att kläderna klibbar fast i huden vid varmt väder bryr jag mig däremot inte ett dugg om, och jag hade aldrig ens tänkt på det om mitt ex inte hade talat om det för mig. Nästa sommar får jag tänka på det om jag kommer ihåg 😉
6 svar på ”Att inte känna saker man ”borde” känna”
Jeg har på meg like mye klær om det er varmt eller kaldt. Det er vanskelig for meg å forandre. At det er varmt eller kalt, kan jeg holde ut.
Låter som en bra taktik om du varken är känslig mot kyla eller värme! Vad praktiskt att kunna använda samma kläder oavsett väder.
Jag gör nog ungefär likadant. Jag brukar inte känna att det är för varmt eller för kallt innan någon påpekar det för mig.
För mig känns det som att jag ibland måste anstränga mig för att känna efter om det är kallt eller varmt, jag känner inte det medvetet. Andra dagar är jag däremot rätt frusen av mig. Jag har märkt att det i mitt fall ofta handlar om trötthet: om jag är trött eller stressad, fryser jag mycket.
Jag är känslig för värme, särskilt om det är för varmt om fötterna. Så jag måste alltid tänka noga vilka skor jag ska välja innan jag ska iväg så att det inte blir för varmt, för då är dagen förstörd, hehe. Tycker det är väldigt jobbigt när det är varmt i köpcentrum och liknande. När jag duschar vill jag däremot ha det riktigt varmt och när jag sover har jag nästan alltid långärmad tröja på mig samt tunna vantar på hösten och vintern vilket har gjort folk förvånade 😛
Jag är tvärtom: jag kan ha stövlar på sommaren utan problem, men när jag tänker efter, är det ändå lite skönare med sandaler. Men inget jag bryr mig nämnvärt om 🙂 Men däremot gillar jag också att duscha i varmt vatten, precis som du.