Att inte känna igen känslor

Att många av oss med Aspergers syndrom kan ha svårt för att känna igen känslor hos andra människor känner många till, men att man även kan ha svårt för att känna igen sina egna känslor pratar man inte lika mycket om.

Ibland säger någon något taskigt till mig, och då börjar jag kanske känna mig lite svag och konstig en hel vecka. Då tror jag att jag kanske håller på att bli sjuk, men sjukdomen bryter aldrig ut. Ibland kommer jag helt plötsligt efter en vecka att jag faktiskt är arg, och då ringer jag kanske till den berörda personen och säger det. Då har oftast personen redan glömt bort händelsen och undrar varför jag inte sade ifrån med en gång. Det är inte alltid så lätt att förklara: ”jo jag skulle jättegärna ha sagt ifrån men jag förstod faktiskt inte förrän nu att jag är arg på dig”.

Det har även hänt ofta att jag får ångest eller känner mig ledsen utan någon synbar anledning, trots att jag inte lider av depression i vanliga fall och är faktiskt riktigt nöjd med livet. Den senaste tiden har jag börjat analysera detta lite mer, och kommit fram till att jag känner mig så när jag haft mycket att göra och är helt enkelt stressad. Konstigt att min kropp tror att den är ledsen, när jag helt enkelt är trött och stressad.

De senaste dagarna har jag känt mig riktigt ledsen, och då förstod jag direkt varför: den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket. Så de senaste dagarna har jag tagit det riktigt lugnt, stängt av mobilen, isolerat mig hemma utan att tänka på min bok och blogg och vilat mycket i sängen, och nu mår jag bättre med en gång! Vilken tur att jag lärt mig denna viktiga sak hur just jag funkar: att jag ska isolera mig, släcka lampan och sova på dagarna istället att gå på gymmet när jag känner mig ledsen utan att veta varför. Detta minskar risken för utbränning.