I likhet med många andra med Aspergers syndrom har jag svårt för att tolka mellan raderna, tolka andra människors kroppsspråk och därmed förstå det osagda. Därför brukar jag alltid råda publiken i mina föreläsningar: om du är irriterad/sur/glad/ledsen, visa inte bara det med ditt kroppsspråk när du kommunicerar med en person med Aspergers syndrom. Säg det också!
Själv vågar jag ens tänka på i hur många situationer det uppstått ordentliga missförstånd när jag och min samtalspartner varit helt säkra på att vi förstått varandra och sedan har det ändå visat sig att vi inte gjort det. Några exempel på sådana situationer:
1. När jag var gift, hände det ibland att jag antingen gjorde eller sa något galet utan att veta om det. En gång hände det att min exman var arg på mig i några dagar efter en sådan händelse. Det skulle i sig inte varit något problem – om det nu hade varit så att jag hade förstått att han var arg! Men jag hade inte märkt någonting, och därmed var hans ilska helt lönlös 😉 När vi senare pratade om situationen, var han förvånad över att jag inte hade märkt hans sinnestillstånd, medan jag i min tur undrade varför han inte hade sagt till mig att han var arg. Hade han sagt det, hade jag vetat om det. Men han hade varit helt säker på att jag hade märkt det och därför hade han inte kommit på att han faktiskt borde säga det också, och inte bara visa sina känslor med kroppsspråket!
2. Killar har försökt förmedla sitt intresse genom att söka ögonkontakt med mig, le och röra vid mig utan att jag märkt någonting. Sedan när det till slut blivit en dejt och de sagt till mig att de hela tiden försökt visa sitt intresse genom subtila signaler, har jag varit förvånad. Å andra sidan har jag även ibland trott att vissa killar flirtat med mig, men sedan har det visat sig att de varit homosexuella eller upptagna och bara varit vänliga. Själv har jag inte heller någon aning om hur jag ska visa intresse för någon med mitt kroppsspråk, så spelet mellan killar och tjejer är inte så lätt för mig.
3. Ibland har jag pratat alldeles för mycket, och människorna har varit trötta på att lyssna på mitt babbel. Men problemet är att de inte sagt det rakt ut, utan de har försökt förmedla sitt ointresse med hjälp av sitt kroppsspråk. Tror ni att jag har förstått budskapet? 😉
9 svar på ”Att förstå det osagda”
Det där med att förmedla ett intresse via subtila signaler känner jag igen. Jag umgicks med en tjej som sände ut subtila signaler att hon var intresserad av mig. Jag märkte absolut ingenting. Till slut tröttnade hon och sa högt och övertydligt ”Mats, jag är kär i dig!”. Det kom så plötsligt och intensivt att jag nästan trillade omkull av förvåning. Jag hade tyckt att hon betett sig lite märkligt men jag hade aldrig förstått att hon hade känslor för mig.
Jag upplever att många människor hade svårt för att förstå vad jag säger men jag tycker att jag förstår vad de säger till mig. Men det kan hända att jag överskattar min förmåga att tolka andra människor. Någonting blir ju fel och alla i min omgivning kan ju inte ha svårt för att förstå.
Sådana situationer känner jag igen! Vad bra att hon vågade säga rakt ut att hon var kär i dig, då kunde missförståndet utredas. Jag önskar att människor skulle vara rakare när det gäller sånt, men tydligen måste det alltid vara något slags spel mellan kilar och tjejer 😉
Jag tycker att det alltid är något ”spel” så fort människor umgås i grupp oavsett om det är killar eller tjejer. Det är ett spel som jag inte förstår och som jag inte är intresserad av att hålla på med. Jag tycker att spelet förstör så mycket mellan människor för utan spelet så är det så mycket trevligare att umgås med andra människor. Men jag antar att min inställning klassas som sociala svårigheter.
Ja, exakt! Men tänk om det var vår värld som var normen, då skulle det istället vara andra människor och inte vi som ansågs ha sociala svårigheter. För då skulle deras tankesätt te sig främmande och ologiskt i den här världen.