När jag föreläser om Aspergers syndrom, frågar anhöriga mig ibland hur de ska hantera konflikter som uppstår när de måste avbryta sina närstående när dessa håller på med sina specialintressen. Jag minns tydligt hur arg och upprörd jag själv kunde bli som barn och tonåring och mamma avbröt mig för att säga något viktigt när jag var mitt inne i något.
Vid sådana tillfällen bli vansinnig och ibland var minst halva dagen förstörd för mig. Mamma tyckte att jag överreagerade kraftigt, men det tyckte inte jag. Jag tyckte att mamma hade förstört min dag och jag tyckte att hon borde ha visat mer hänsyn.
Idag kan jag förstå även mammas syn på saken: det är svårt att bo tillsammans med någon när man aldrig får säga något till hen. Men anledningen till att jag blev upprörd var att när jag håller på med något jag tycker om, är jag verkligen inne i en annan värld och superkoncentrerad. När jag blir avbruten utan att vara beredd, rycks jag bort från denna värld och blir därför väldigt irriterad. Det kan ta lång tid för mig att bli lika koncentrerad igen, i värsta några timmar till och med och därför blir jag ledsen.
Däremot blir inte avbrotten lika jobbiga om jag vet i förväg att jag kommer att bli avbruten. Om jag exempelvis hade vetat att mamma skulle komma till mitt rum exakt klockan 17 för att diskutera något med mig, hade jag kunnat hantera situationen bättre. När jag däremot aldrig visste om vilken tid eller vilka tider jag skulle bli avbruten eller om jag skulle bli avbruten överhuvudtaget, hade jag två alternativ:
-vara på helspänn hela tiden för att vara beredd på ett eventuellt avbrott som kunde komma när som helst. Då skulle jag inte bli lika koncentrerad på mina intressen och det skulle inte bli lika avslappnande med specialintressen men då skulle inte avbrottet bli lika jobbigt
-våga bli helt uppslukad i specialintresset men då var jag alltid oföberedd på att bli avbruten och därför blev det mycket jobbigt. Jag brukade välja det här alternativet.
Tyvärr kom jag aldrig på tanken att föreslå för mamma att hon skulle kunna komma till mitt rum för att prata med mig exempelvis vid jämna klockslag om hon hade något viktigt att säga och att hon skulle lämna mig ifred vid andra tider om det absolut inte var något akut. Då hade många konflikter kunnat undvikas!
8 svar på ”Att bli avbruten mitt i specialintressen”
Tack för att du delar med dig! Det där ska jag tänka på. Jag är specialist på att avbryta när C spelar (som är hens specialintresse). Självklart blir C då irriterad. Du hjälper verkligen mig i mitt föräldraskap och i relationen till mitt barn. Så värdefullt. Tack! ❤
Vad bra att du har börjat förstå C bättre och att du kommer att tänka på det i framtiden 🙂 Jag tror att många föräldrar är bra på att avbryta sina barn och att det är en konflikt i många familjer.
Känner så väl igen min Asperger i det där. Jag kunde bli hysterisk om jag blev avbruten när jag var yngre och höll på med mina specialintressen
Vi är säkert många som känner så! Jag kan egentligen fortfarande bli fruktansvärt irriterad när jag blir avbruten men jag är numera bättre på att dölja mina känslor 🙂
Jag har lätt för att bli på helspänn om jag sysslar med någonting som kräver koncentration och samtidigt vet att jag riskerar att bli avbruten. Jag misstänker att min ADD är inblandad och att jag är överkänslig mot distraktioner. Men personer med enbart Aspergers syndrom kanske har lika stora problem med att bli avbrutna när de ägnar sig åt sina intressen?
Intressant fråga! Så kan det absolut vara. Egentligen känner jag iofs inte att jag behöver koncentrera mig på mina specialintressen på det sättet att det skulle kräva energi och jag behöver inte anstränga mig om jag sysslar med dem men däremot är jag nästan i en annan värld och då kan jag ryckas bort från den världen om någon avbryter mig. Jag kan också bli irriterad om jag blir avbruten när jag sysslar med något som kräver koncentration, som t ex när jag redovisar mina föreläsningar och utgifter till min arbetsgivare men det är en annan slags irritation än vad jag känner när jag blir avbruten mitt i specialintressen. Men visst kan det absolut ha med ADD att göra ändå att jag blir irriterad när jag blir avbruten mitt i specialintressen.
Paula Mustikat Tilli, autism och Asperger expert:-)
Haha! 🙂