Aspergers syndrom som en funktionsnedsättning

De här dagarna har jag bloggat om Aspergers syndrom som en funktionsförmåga och en funktionsvariation men det är inte alla som ser det på det sättet. Vissa ser sin autism som ett stort handikapp och en enorm funktionsnedsättning. Här kommer ett exempel på en fiktiv person som ser sin Aspergers syndrom som en funktionsnedsättning:

Lisa är 38 år och fick sin Asperger-diagnos i 20-årsåldern. Hon är inte speciellt intelligent och har inga specialbegåvningar, men å andra sidan ligger hennes IQ fortfarande inom den normala gränsen så hon har därmed ingen utvecklingsstörning. Lisa har lärt sig att leva med sina egenheter och lever ett ganska bra liv idag, men hennes högsta önskan är ändå att bli av med sin Aspergers syndrom. Aspergern har hindrat henne från att göra det hon vill, och dessutom uppfyller inte hon de positiva Aspie-kriterierna utan hennes Aspergers syndrom yttrar sig på ett annat sätt. Hon fick diagnosen av följande anledningar:

Kommunikation: Lisa har otroligt svårt för att förmedla känslor med hjälp av sitt kroppsspråk. Omgivningen uppfattar henne som arg även när hon är glad. Hon får ofta höra att hon borde le oftare, men det är svårt för henne. Av någon anledning ler hon endast inombords, men utåt sett ser hon alltid ledsen ut. Människor undviker ofta henne eftersom de inte tycker att hon ser speciellt trevlig ut. Hon har inte lyckats ändra på sitt kroppsspråk trots att hon verkligen har försökt. Dessutom misstolkar hon ofta andra människor eftersom hon inte kan bedöma om de exempelvis är ledsna eller har bråttom och inte hinner prata. Därför framstår hon som hänsynslös.

Socialt samspel: Lisa har en otroligt svag mentaliseringsförmåga, det vill säga hon har svårigheter i att förstå andra människors tankar och känslor. Hon kan inte alls bedöma hur hennes handlingar påverkar andra människor. Nu i vuxenåldern vet hon om att världen inte kretsar kring henne, men ändå glömmer hon bort att andra människor kan bli sura om hon kommer en timme försent eller om hon för oväsen mitt i natten. Hon försöker sätta sig in i andra människors situation och fundera på hur hon själv skulle reagera om hon fick vänta på andra människor i en hel timme eller om andra inte respekterade hennes nattsömn, men hon glömmer bort det ibland. Det tar för mycket energi av henne att ta hänsyn till andra hela tiden eftersom den förmågan inte är automatiserad hos henne. Därför hamnar hon ofta i konflikter med andra människor.

Dessutom tycker Lisas omgivning att hon saknar gränser. Hon kan ställa frågor som kan uppfattas som alltför privata, och därför tar omgivningen avstånd från henne. Hon lider mycket av att bli illa omtyckt för hennes sätt att vara. Hennes högsta önskan är att kunna skaffa vänner och en partner, men nästan ingen orkar vara i hennes sällskap under en längre tid. Hon har lagt mycket energi på att försöka förändra sig och hennes psykolog har försökt ge henne tips om vilka saker som kan vara bra att tänka på när man umgås med andra människor, men hon tycker att det är otroligt svårt. Hon blir ledsen över att andra människor uppfattar henne på fel sätt och tror att hon är egoist.

Begränsade intressen och beteenden: Lisa har inga specialintressen som skulle ge henne lycka i livet, men däremot har hon ett otroligt starkt behov av rutiner och klarar inte av förändringar. Till och med en så liten förändring som att hennes föräldrar hade bytt platser med varandra vid matbordet kunde göra henne så förtvivlad när hon var barn att hela hennes dag blev förstörd. Nu i vuxenåldern är hennes rutinbundenhet en av anledningarna till att hon har svårt för att hitta en partner: nästan ingen skulle gå med på att  exempelvis alltid behöva tänka på var man ska förvara alla saker. Lisa framstår som oflexibel, men i själva verket handlar hennes oförmåga att hantera förändringar om att hennes värld består av smådetaljer. När en pytteliten detalj förändra så vänds allt upp och ner. Därför måste hon alltid ha alla saker på sin plats och hon tolererar inga förändringar.

Lisa har även en tendens till stereotypiska rörelser och viftar ofta med händerna. Hon fick lära sig redan som barn att man inte bör vifta i andra människors sällskap eftersom detta kan framstå som udda, och därför tänker hon på det när hon är med andra människor. Men det stressar henne att inte få vifta.

Annorlunda perception: Lisa är otroligt känslig för ljud och lukter. Hon måste alltid ha öronproppar på sig när hon ska till stan för att slippa få ont i öronen, och hennes luktkänslighet är så stark att hon inte klarar av att åka kommunalt eftersom hon inte klarar av parfymdofter. Dessutom är hon så pass känslig för beröring att hon inte klarar av att skaka hand eller att duscha eftersom de små vattendropparna kan kännas som små nålar mot huden. Därför badar hon istället. Hemma är det inget problem, men hon kan inte sova över hos andra människor under längre perioder om de saknar ett badkar.

Ojämn begåvning: Trots att Lisas intelligens ligger inom den normala gränsen, är det otroligt svårt för henne att lära sig att sköta hushållet. Hon har ännu större svårigheter med det än Calle. Och till skillnad från Calle har hon inte turen att ha en tolerant omgivning. Om hon hade haft några specialbegåvningar så hade hennes omgivning kanske haft lättare att acceptera hennes svårigheter, då hade de kanske tänkt: ”Men Lisa är så intelligent/kan sjunga så otroligt bra/är extremt språkbegåvad, så det är logiskt att hon inte kan exakt allt.”

Men tyvärr har inte Lisa några specialbegåvningar, och inte heller är hon mer intelligent än någon annan. Hennes ojämna begåvningsprofil yttrar sig istället genom att hon är medelmåtta inom vissa ämnen men har omfattande svårigheter inom andra. Dessutom är Lisa en kvinna, och samhället ställer högre krav på kvinnor att kunna sköta hushållet.

Eftersom Lisas Aspergers syndrom hindrar henne från att leva det liv hon vill samt att diagnosen har orsakat stora svårigheter för henne, ser hon sin asperger som en funktionsnedsättning.