Kategorier
Asperger motorik och automatisering

Aspergers syndrom och simultankapacitet

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Vissa människor med Aspergers syndrom och autism, däribland jag själv, har en dålig simultankapacitet, vilket innebär att man har svårt att göra och/eller tänka på två saker samtidigt. Om jag kan tänka på andra saker samtidigt när jag gör en syssla eller inte beror på vilken syssla det handlar om.

Om jag ska duscha, måste jag koncentrera mig mycket på vad jag gör eftersom duschandet är för mig en svår syssla, och därför kan jag inte tänka på andra saker när jag duschar. Men om jag ska vara i skogen och plocka blåbär, har jag inga problem med att prata eller tänka på annat samtidigt eftersom blåbärsplockandet är en syssla som är lugnande och går automatiskt för mig.

Med detta sagt tycker jag ändå inte om att gå ut i skogen och plocka blåbär tillsammans med andra människor om det är så att vi är först hemma hos någon och sedan går därifrån tillsammans till skogen. Det tar nämligen energi av mig att gå från en plats till en annan om jag måste vara social samtidigt, och det tar energi av mig att byta om från mina vanliga kläder till skogskläder samt att byta aktiviteter. För att jag ska orka lägga energi på det, vill jag helst göra det ensam. Men om blåbärsplockning är den enda aktiviteten vi gör den dagen och vi ses direkt i skogen, är det inga problem.

När jag var gift och skulle ut, var jag jättearg på min man om han plötsligt sa något till mig för då kunde jag inte packa längre. Det beror på att jag måste koncentrera mig och tänka noga på vad jag gör när jag packar. Det kunde exempelvis hända att jag skulle lägga SL-kortet i min väska, men när han sa något till mig, kom jag av mig och glömde helt bort vad det var jag skulle göra. I sådana situationer kunde det hända att jag fortsatte gå runt med SL-kortet i handen och råkade till slut lägga det i kylskåpet eller något annat ställe där det definitivt inte skulle vara, och sedan hittade jag inte det längre. För att jag ska kunna koncentrera mig fullt ut på vad jag gör, är det viktigt för mig att andra människor är tysta när jag packar min väska.

När man har Aspergers syndrom eller andra neuropsykiatriska diagnoser, kan det hända att man måste lägga extremt mycket energi på sådana här småsaker som andra tar för självklarheter. De flesta andra människor har till skillnad från mig lätt för att duscha, packa och förflytta sig från en plats till en annan, och därmed behöver de inte lägga någon energi på det. Därmed är det inte konstigt att de inte har några problem med att göra aktiviteter tillsammans med andra och att de till och med tycker att det är roligt.

21 svar på ”Aspergers syndrom och simultankapacitet”

Når jeg fotograferer, som er en av spesialinteressene mine, kan jeg snakke samtidig og være kjempesosial. Mer sosial enn når jeg ikke gjør noe som helst. Men når jeg dusjer, synes jeg alt er veldig slitsomt og bare det å stå på bena krever alt av meg.

Det är mindre vanligt bland folk med asperger än andra att ha körkort, på grund av att körkort och blikörande kräver simultankapacitet.

Ja, bilkörning kräver verkligen simultankapacitet, precis som du skriver! Dessutom måste man vara uppmärksam och hålla koll på vad som händer runt omkring en, och man måste kunna agera snabbt vid behov. Det är verkligen mycket att tänka på när man kör bil!

Svara

Jag har körkort men jag slutade att köra bil för tio år sedan, redan i 20-årsåldern, eftersom jag märkte att jag på grund av svårigheter i simultankapacitet, intryck och tröttheten därav utgjorde en fara inte bara för mig utan för andra.

Det är en tröghet i tanken som kommer av överbelastning och då som nu händer det att jag först långt efter en händelse tolkar den rätt efter en del reflektion och tankemöda. Jag har ingen aning i stunden eftersom jag fokuserar på en annan sak. Till exempel att jag har grönt innebär att jag ska köra trots att jag kan korsa en annan väg där en buss också har grönt. Detta misstag gjorde jag en gång men det gick bra som tur var.

Sedan kan man tänka sig att prata i telefon samtidigt som man kör bil är förbjudet just för att det handlar om bristande simultankapacitet, vilket jag gjort. Men det kanske kan handla om att man då inte har ena handen fri. Numer kan man prata i högtalare, men jag kan ha svårt att prata med folk i telefon överhuvudtaget och kan tänka mig att en viss distraktion som exempelvis stimming bör göra mig mer fokuserad på samtalet, dock inte att köra bil samtidigt. Och även om jag skulle kunna prata och köra bil så tar det en massa energi liksom intrycken gör.

Jag tycker att det var klokt och ansvarsfullt av dig att sluta köra bil när du märkte att du hade svårt att fokusera på trafiken. Jag skulle också haft svårt för det om jag hade haft körkort!

Svara

Jag kan absolut förstå att du kan vara social när du håller på med något som är ditt specialintresse för då är din hjärna förmodligen helt avslappnad! Det är ju något helt annat än att göra något som man tycker är jobbigt, som exempelvis att duscha.

Svara

Som med det mesta så har jag trott att om en person har en bristande funktion (vet inte om man kan kalla det så), i detta fallet simultanförmåga – så täcker den bristen upp i alla situationer. No matter what. Jag har väl tolkat det som att förmågan är obefintlig, inte bristande eller begränsad.
Nu vet jag att det inte är så, tack:)

Jag tror att det är olika från person till person. Jag kan tänka mig att vissa med Asperger har en simultanförmåga i vissa situationer (som när man t ex sysslar med sina specialintressen), andra har en bristande förmåga och vissa har nog ingen simultanförmåga alls. Men det är bara min gissningt och ingen sanning! 😉

En bristande simultanförmåga är faktiskt ingenting som överhuvudtaget nämns i diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd, men däremot säger många läkare att det är vanligt.

Svara

Jag har ingen, eller minimal, simultankapacitet i de flesta situationer. Det finns bara ett fåtal undantag. T.ex. kan jag äta och prata med en kompis samtidigt, och rida och hitta vägen samtidigt. Jag tror att det beror på att jag har ätit med bestick och ridit sedan jag var väldigt liten, så därför har jag haft gott om tid att träna på de sakerna. Ofta sägs det att ju tidigare man börjar, desto lättare är det att lära sig och det tror jag definitivt stämmer i mitt fall. Dock har jag svårt att hålla koll på hästen och min kropp samtidigt, så min ridstil hör förmodligen inte till de snyggare. 😉

Vad intressant att du kan rida och hitta vägen samtidigt! 🙂 Fast det är ändå ganska förståeligt eftersom du verkligen gillar att rida! Själv kan jag överhuvudtaget inte hitta vägen om jag pratar eller gör något annat samtidigt. Min läkare förklarade för mig att det har med automatiseringsförmågan att göra.

Däremot kan jag, precis som du, äta och prata samtidigt, men jag skulle inte orka göra det regelbundet. T ex har jag inga problem med att gå ut och äta med en grupp människor, och jag tycker t om att det är jätteroligt så länge jag gillar människorna och maten 😉 Men skulle jag äta med andra människor varje dag, skulle jag så småningom bli trött. När jag var gift, hade min dåvarande man svårt för att förstå varför jag oftast ville äta själv.

Svara

Jag har inga problem att äta och prata samtidigt så länge jag bara pratar med mig själv men om jag ska prata med andra människor samtidigt som jag äter så blir det jobbigt.

Ja, simultankapaciteten verkar vara starkt sammankopplad med automatiseringsförmågan.

Vad skönt att du inte har några problem att gå ut och äta tillsammans med en grupp människor. 🙂 Det har jag däremot svårt för. Jag blir nästan alltid spänd och tyst i gruppsammanhang, börjar oroa mig för vad de andra i gruppen tycker och tänker om mig, om de kan se hur obekväm jag känner mig o.s.v. Jag tycker mycket om att äta tillsammans med andra, men jag vill helst äta med bara en eller två personer.

Jag är egentligen inte heller någon gruppmänniska och gillar endast att äta i grupp om det är en grupp jag trivs i. I våras när jag fortfarande var anställd på Ågesta, gick vi föreläsare och många av skolans anställda ut tillsammans för att äta, och då hade jag jätteroligt. Men det var förmodligen för att de andra föreläsarna också hade Asperger, och jag kände att jag kunde vara mig själv till 100%.

I Finland har jag också ett stort kompisgäng som jag brukar träffa varje gång jag är där. De flesta av oss känner varandra sen gymnasiet, och vi har hållit kontakten sen dess. Trots att de andra i gänget är neurotypiker och rätt så ”normala” trivs jag i deras sällskap när vi går ut och äter. Jag tror att de är vana vid att jag är annorlunda och är inte så lättchockade längre, hihi. Förut kunde de iofs ifrågasätta varför jag inte jobbade osv, men nu vet de alla varför jag är som jag är och de har även läst min bok. Så nu förstår de mig lite bättre 😉

Däremot skulle jag inte gilla att gå ut och äta med en ”random” NT-grupp för jag hatar att småprata och trivs oftast inte när det är för mycket folk runt omkring. Så i vanliga fall föredrar jag definitivit mindre grupper!

Svara

Jag kom så långt som till att jag lärde mig att spela gitarr. Kan också spela guitar hero på medium, men sen försvinner min simultankapacitet.

Jag lyckades faktiskt aldrig lära mig att spela gitarr på musiklektionerna i skolan trots att det var obligatoriskt. Av någon anledning tyckte jag att det var riktigt, riktigt svårt! Däremot kunde jag spela piano eftersom jag tog pianolektioner, men jag var egentligen inte intresserad av det heller.

Svara

Det är väl tvärtom människor med asperger utvecklar ofta en skyhög kapacitet gällande simultankapacitet.

Problemet är ju att att saker som andra skulle möta utan att ens notera kan störa ut.

Jag kan utan problem tex laga mat med flera olika saker, diska i princip samtidigt och samtidigt planera något annat, dansa omkring, lyssna på musik, googla osv… Men sen om något yttre stör mig kan allt skita sig… ett ljud eller dylikt stör ut .

Neurotypiker är ju så otroligt långsamma.

Vad intressant att du upplever neurotypiker som långsamma! Enligt min erfarenhet är vi med Aspergers syndrom tvärtom väldigt ofta betydligt långsammare än neurotypiker, dock finns det såklart undantag. Även Christopher Gillberg skriver i sin bok Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom: normala, geniala, nördar? att långsamhet är vanligt vid Aspergers syndrom så han verkar vara av samma uppfattning som jag. Däremot utesluter jag inte att samtidig ADHD ibland kan göra aspergaren snabb.

Svara

Du har helt fel. Jag kan tänka mig att du generaliserar likt många av de som forskar utifrån en grupp med stora svårigheter generellt och på svårigheterna.

Jag tänker mig tex. Ett klassrum där en person mig asperger kan…Måste hålla reda på 30 personer samtidigt lyssna på och en lärare och ändå vara högpresterande att den skulle vara långsammare än en neurotypiker som bara håller reda på läraren. Det är ju befängt. Det är vad samhället vill lura på oss för att annars skulle de mindre stödgrupperna behöva vara elitiska. Där man istället går under av monotoni.

När det gäller tex. Bilkörning så är det också en myt att det skulle bero i huvudsak på simultankapacitet. Istället beror det på bristande automatisering.

Om man däremot inkluderar de aspergare med högre begåvning. Så blir neurotypiker långsamma.

En högbegåvad aspergare mot en högbegåvad neurotypiker. Det är som en formel 1 bil mot en trampbil.

När det gäller adhd så kan man när man har asperger vara hyperaktiv och allt det där utan att ha adhd. Det ser ut som adhd men det är det inte.

Om man däremot fokuserar på svårigheter ja då klart en person med asperger kan verka långsam. Men inte om man väger in totalen på de oftast ojämna begåvningsprofilerna på normalt och högbegåvade aspergare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *