Vissa personer med Aspergers syndrom tänker logiskt, och därmed finns det personer med Asperger som är duktiga på teknik, matte, fysik och liknande. Vissa, dock inte alla, tycker endast om att diskutera fakta.
Själv tänker jag definitivt inte alltid logiskt i alla situationer, och jag föredrar att diskutera känslor framför fakta. Men som barn och tonåring strävade jag däremot alltid efter att tänka logiskt. Om någon exempelvis behandlade mig dåligt och jag inte kom på något logiskt motargument till varför den personen borde behandla mig bättre, sa jag inte ifrån. Att något ”inte kändes bra” räckte inte för mig som ett logiskt argument för att få personen att sluta.
Pga att jag inte alltid kom på logiska motargument till andra människor, hamnade jag framför allt i följande situationer:
1. Jag sa inte ifrån när min kompis gav mig stulna örhängen i födelsedagspresent. Situationen kändes mycket obekväm för mig och min magkänsla sa till mig att min kompis hade gjort fel och att jag inte borde ta emot presenten, men hon kom med logiska motargument: Varuhuset hon hade stulit örhängena ifrån hade varit stort, och ägaren skulle knappast gå i konkurs pga de stulna örhängena.
Däremot hade min vän dåligt med pengar, men hon ville absolut ge mig en present ändå och hon skulle bli ledsen om jag inte tog emot den. Och inte ville jag väl göra någon ledsen, det var ju samma som att stjäla någons glada känslor? Om jag skulle göra det, skulle jag därför också vara en tjuv. Hennes förklaring lät logisk i mina öron trots att min magkänsla fortfarande sa till mig att hon inte hade agerat helt rätt, så jag tog emot presenten.
2. Killar tyckte att jag borde dejta dem eftersom de tyckte att vi skulle passa så bra ihop, och jag gav ibland efter deras vilja. Om jag ifrågasatte detta i början, frågade de mig vilka egenskaper jag sökte hos en kille. Om jag räknade upp några egenskaper, svarade de ibland att de uppfyllde allt detta. Då kunde jag inte komma på några motargument längre. Jag var visserligen inte speciellt intresserad av dem, men enligt min logik borde jag ha varit det eftersom de tydligen uppfyllde alla mina sökkriterier. Och eftersom de gillade mig så mycket, var det ju ologiskt om jag inte gillade dem på samma sätt. Killarna kanske hade förstått något som jag inte hade förstått om de så gärna ville börja dejta mig.
När jag senare förstod att problemet i några av dessa situationer var att jag inte kände någon attraktion för killen ifråga, började jag tala om detta för killar som ville börja dejta mig. Men detta blev inte heller speciellt lyckat 😉
Nu i efterhand tycker jag inte att mitt tänkande på den tiden var speciellt logiskt. Men på den tiden tyckte jag det, vilket bland annat berodde på att jag inte förstådde de oskrivna reglerna i det sociala samspelet.
6 svar på ”Aspergers syndrom och logiskt tänkande”
Jag gillar också att prata känslor men det ena behöver inte utesluta det andra. Det går att diskutera känslor utifrån ett logiskt perspektiv. Typ vad förälskelse är för någonting, varför människor blir irriterade osv.
Ja gillar också att prata känslor ur ett logiskt perspektiv. De saker du nämnde är bra exempel på saker jag också gillar att analysera.
Vad intressant att höra hur logiskt tänkande fungerar för dig! Då är jag inte ensam om att inte alltid tänka logiskt. 😉
I mitt fall funkar situationer som dem du beskriver bra, där kan jag oftast tänka logiskt. Däremot tycks mitt logiska tänkande vara helt avstängt i situationer som har med föremål och/eller uppgifter att göra. Jag minns en gång, det var kanske i trean, fyran, när jag och min kompis skuttade omkring i skolans studiehall. Jag råkade springa emot en stol (eller om det var ett bord) och när denna välte böjde jag mig ner för att se efter var den hade gått sönder någonstans. 😉 Jag förstod inte logiken i att om man springer emot någonting i tillräckligt hög fart så är risken stor att föremålet välter, utan drog slutsatsen att stolen helt enkelt hade gått sönder och att det var därför den hade vält.
Ja, det är verkligen intressant att vi tänkt ologiskt i helt olika situationer! 😉 Idag skulle jag iofs aldrig resonera som jag gjorde på den tiden.
Jag kan även tänka mig att även du i vuxen ålder lärt dig att tänka mer logiskt 🙂 Nu vet du ju t ex om att föremålen välter om man springer emot dem. Om du inte hade vetat om det idag, hade du aldrig kunnat återberätta historian för oss.
Det är sant att jag lärt mig att tänka mer logiskt med tiden och det är jag glad för. 🙂 Dock har jag fortfarande stora problem med logiskt tänkande och det är inte alls kul i situationen, men efteråt brukar jag faktiskt kunna skratta åt eländet. 😉
Vad bra att du kan skratta åt dig själv! Och jag förstår precis vad du menar. Jag kan också skratta efteråt åt situationer som kändes jobbiga när de väl hände 🙂