Det sägs att vi som har Aspergers syndrom ofta har svårt för förändringar, men i mitt fall beror min inställning till förändringar på vilka slags förändringar det handlar om. Vissa förändringar kan t om vara positiva för mig. Exempelvis så hade jag förut boendestöd på förmiddagarna, men när jag senare började få boendestöd på eftermiddagarna, var det pga min morgontrötthet en mycket positiv förändring. Och eftersom jag aldrig trivdes i Finland, var det en positiv förändring för mig att få flytta till Sverige. Sådana här positiva förändringar skapar ingen ångest hos mig.
Vilka slags förändringar har jag svårt för då, undrar du kanske? Jo, om jag trivs i min tillvaro, skapar jag fungerande rutiner. Eftersom jag har speciella behov, är det dock inte alltid så lätt för mig att hitta rutiner som fungerar, men när jag till slut lyckats göra det, gör jag gärna samma aktiviteter varenda dag utan variation. Då blir det kaos för mig om det av någon anledning blir en förändring. Jag skulle exempelvis aldrig någonsin kunna flytta från Stockholm och troligen inte ens från min lägenhet till en annan lägenhet i Stockholmsomsområdet, inte ens om jag träffade den store kärleken. Det tog mig nämligen nästan 7 år för att överhuvudtaget hitta en lägenhet i Stockholm som hade alla förutsättningar för att mina rutiner skulle kunna fungera, och därför skulle en flytt innebära en mycket negativ förändring för mig. Troligen skulle inte mina rutiner kunna fungera alls i min nya lägenhet, speciellt om den nya lägenheten exempelvis
A) Saknade en tvättstuga där man kan boka tvättid på mycket kort varsel. Trots att jag egentligen gillar planering, kan jag inte alltid planera energikrävande aktiviteter såsom tvätt för jag vet aldrig i förväg hur mycket energi jag kommer att ha dagen efter. Därför blir det stress för mig om jag måste boka tvättiden en eller två dagar i förväg. Att ha en egen tvättmaskin hemma fungerar inte för mig heller om det inte finns plats för en torktumlare, jag orkar nämligen inte hänga upp tvätten på tork.
B) Inte låg på högst några minuters promenad från en stor skog där det finns mycket blåbär att plocka. Det räcker inte med en liten skog för jag vill inte att blåbären i skogen tar slut efter bara en månad. Jag vill även bo nära ett naturreservat så att jag kan ta skogspromenader direkt efter att jag vaknat på morgnarna.
C) Inte låg på högst ca 20 minuters tunnelbanefärd från Stockholms centrum där många av mina favoritaffärer ligger. Det stressar mig mycket att behöva åka längre än 20 minuter, och det är viktigt för mig att få bo nära tunnelbanan. Pendeltåget går alldeles för sällan och de är ofta försenade, och sådana oväntade förseningar kan i värsta fall förstöra hela min dag.
D) Inte var en ganska stor lägenhet med en relativt billig hyra. Jag äger mycket saker och tjänar inte så mycket, så jag kan omöjligen betala över 6000 kr i hyra.
Jag har förstått att de flesta andra människor som inte har Aspergers syndrom har mycket lätt att anpassa sig till nya miljöer och bostadsområden. De har varken specialintressen såsom att plocka blåbär eller rutiner som de behöver följa för att må psykiskt bra, och de är ofta så pass pigga att de orkar tvätta nästan när som helst. Därför kan de omöjligen förstå varför jag inte ens skulle kunna avstå från mina intressen och rutiner om jag träffade den store kärleken. Men eftersom jag är ointresserad av allt som inte har med mina specialintressen att göra, skulle det vara mycket svårt för mig att hitta nya rutiner och intressen som jag tycker om i mitt nya bostadsområde. När jag till slut lyckats skapa en fungerande vardag, trivs jag med min vardag väldigt, väldigt mycket. Till och med så pass mycket att jag vill hålla på med dessa intressen och rutiner resten av livet, aldrig tröttnar på dem och inte behöver någon variation. Därför kan jag omöjligen tvinga mig själv till förändringar som kommer att få mig att må psykiskt dåligt.
Ni andra som har Aspergers syndrom, har ni också svårt för förändringar? Vilka slags förändringar isåfall?
18 svar på ”Aspergers syndrom och förändringar”
Jag har precis samma kravspec som du vad gäller boende, planera in saker i framtiden eftersom jag inte vet om jag orkar det just då. Gillar som du att planera och ha kontroll men har lärt mig att istället inte planera in att träffa någon vän tex eller hitta på saker med andra eftersom jag oftast får ställa in i sista stund för att jag inte orkar träffas eller bara är väldigt asocial o vill vara för mig själv med mitt just då. Träffas istället på impuls o hoppas att andra vill ses då. Bara det är på mina villkor när jag vill. ”Tvingas” jag mår jag väldigt dåligt psykiskt.
Men trots detta har jag ingen om att jag skulle ha Aspergers syndrom?!
Jag fungerar precis som Marita med att träffa vänner. Jag kontaktar också de få vänner jag har när jag känner att jag orkar vara social istället för att planera träffar i förväg. Jag slipper då göra människor besvikna och jag slipper stressa upp mig inför inplanerade möten.
Att ha svårt för förändringar är bara en del av Aspergers syndrom. Det som är mest utmärkande för Aspergers syndrom är nog de sociala svårigheterna. Enligt Lorna Wing så består Aspergers syndrom av allvarliga begränsningar i sin förmåga till socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga. Att ha svårt för just förändringar tror jag beror på begränsningar i föreställningsförmågan?
Att ha svårt för förändringar är bara en liten del av Asperger, det har du helt rätt i! Och det är ju inte heller något diagnoskriterium.
Jag har också läst att det handlar om bristande föreställningsförmåga att man har svårt för förändringar. Jag vill absolut inte säga att det inte stämmer, men däremot känner jag mig lite skeptisk till om det verkligen stämmer så bra i just mitt fall. Min känsla kan naturligtvis vara fel, men det känns som att det i mitt fall snarare handlar om mina begränsade intressen. Jag gillar ytterst få saker i livet, och därför blir många förändringar negativa för mig. Och dessutom måste jag tänka annorlunda när jag påbörjar nya rutiner, och det tar mycket energi. Eftersom jag t ex äter samma maträtter varje dag, behöver jag inte anstränga mig för att tänka på vad jag borde äta imorgon, och då kan jag spara min energi till andra saker.
Däremot har jag som sagt inget emot förändringar som låter positiva för mig, och då har jag absolut inte svårt att föreställa mig hur dessa förändringar kommer att bli. Det var inget problem för mig att ändra boendestödtider och jag hade tidigare i mitt liv inga problem med att flytta utomlands för jag ville ha dessa förändringar. Men visst kan det ändå till viss del bero på bristande föreställningsförmåga att jag inte vill ha vissa förändringar utan att jag är medveten om det själv, man vet aldrig 😉
Disgnoskriterierna kanske går vid HUR dåligt man mår av dessa förändringar? Jag blir oerhört stressad inombords, depressiv, irriterad elak och arg! ABorde kanske vara en tillräcklig beskrivning? Medans andra kanske mer gillar läget..
Ja, det har nog att göra med hur dåligt man mår av förändringar! Men alla med Asperger har faktiskt inte svårt för förändringar alls (trots att det är vanligt är det inget måste för att få diagnos), och sen kan man naturligtvis ha svårt för förändringar trots att man inte har Asperger. Alla är ju olika 😉
Jag är som du, jag blir också stressad inombords om jag tvingas till förändringar. Sen känner jag mig riktigt arg också men jag brukar inte visa det utåt, utan det är så jag känner mig inuti.
Jag missade faktiskt att ha svårt för förändringar inte är ett diagnoskriterium. Men det kanske indirekt är ett diagnoskriterium eftersom kriterie B enligt DSM-IV-TR är: Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter.
Kriterie B skulle indirekt kunna bero på bristande föreställningsförmåga men jag är inte säker på det.
Ja precis, jag har tolkat det som att det ingår i kriteriet begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intresse och aktiviteter. Men det är olika hur man uppfyller det kriteriet. Vissa har endast begränsade intressen, andra följer samma rutiner, vissa har s.k motoriska maner, andra hatar förändringar, vissa har alla dessa grejer osv. Därför är just det här med förändringar inget kriterium, men däremot måste man uppfylla kriteriet B på något sätt för att få diagnosen. Jag har faktiskt träffat Aspergare som endast utför komplexa rörelser med kroppen, dvs har motoriska maner, och därmed upppfyller dem det här kriteriet utan att ha vare sig specialintressen eller rutiner.
Det finns tvättmaskiner med inbyggd torktumlare. Jag vet inte hur bra de är jämfört med en riktig torktumlare men jag vet att det finns.
En lägenhet med blåbärsskog i närheten är nog inte så vanligt men annars tycker jag att det låter som om de skulle kunna finnas ganska många lägenheter som skulle passa dig i Stockholm Paula.
Nja, jag vet inte riktigt. Jag vill t ex gärna bo i en 3:a, och i de flesta områden i Stockholm kostar 3:or tyvärr en bit över 6000 kr och så mycket vill jag inte betala. Det är svårt att hitta billiga 3:or i områden där jag faktiskt trivs för ibland känns bara området inte tillräckligt ”mysigt”. Innan min nuvarande lägenhet hade jag bott i 8 andra lägenheter i Stockholm, och den nuvarande lägenheten är den enda jag trivs i och som uppfyller alla mina krav. Så det har inte varit så lätt för mig att hitta en lägenhet, och därför skulle jag inte våga flytta 😉
Ja om du vill bo i en 3:a så blir det mycket svåarare att hitta en lägenhet till ett bra pris. Det förstår jag. Men varför bor du i en 3:a om du bor ensam? Räcker det inte med en 2:a?
Jag misstänker att du lider av ett samlarbeteende som jag har hört att många andra med Asperger gör och att du därför inte får plats i en 2:a. Stämmer det här eller drar jag förhastade slutsatser om dig?
Haha, samlarmani har jag inte riktigt 🙂 Men däremot har jag ibland gäster som sover över, och det är stressigt för mig om gästerna sover i vardagsrummet. Sen kan jag också ha inneboende vid behov, vilket jag t ex hade under en kort period i höstas, för att få lite mer pengar. Men egentligen vill jag bo själv och det brukar jag göra 🙂
En annan anledning till att jag tycker det är bra med en 3:a är att jag har svårt för att hålla ordning. Då kan jag kasta lite skräp i det andra sovrummet och bara stänga dörren om jag t ex har gäster som inte sover över 😉
Det där med kasta lite skräp i det andra sovrummet och bara stänga dörren avgör saken. När jag får råd så ska jag också ha ett rum bara för skräp. 😀
Men så svårt som jag har att hålla ordning så får jag nog kasta in skräp i det andra sovrummet och bara stänga dörren även om jag har gäster som sover över i rummet. 😉
På frågan ”Har ni också svårt för förändringar?” svarar jag: ”Det är komplicerat”. 😛 Jag har till exempel jättesvårt att anpassa mig i ett nytt bostadsområde där jag inte trivs, och det är inte många ställen jag trivs på. Ändå kan jag få knäppa ryck att jag ska flytta, ibland många mil, och vara övertygad om att det kommer att bli jättebra. Det brukar bli ungefär samma visa varje gång, d.v.s. att jag trivs jättebra och tycker att allt är toppen de första veckorna eller månaderna – sedan vaknar jag liksom upp och undrar vad i hela friden jag gjort. Samtidigt kan en flytt vara en bra förändring. Att jag flyttade till Stockholm var en jättebra förändring och likaså att jag flyttade tillbaka efter mitt kaosår i Västergötland.
I övrigt är bra förändringar sådana som jag valt själv och dåliga sådana som jag inte valt själv.
Intressant, så olika i Aspergare kan vara! Jag kommer troligen aldrig någonsin flytta igen, så känns det iaf 😉 Jag har bott i den här lägenheten i snart 7 år och har aldrig trivts någon annanstans så här bra.
Jag håller definitivt med dig om att bra förändringar är såna jag valt själv och dåliga förändringar såna som jag inte valt själv. Och det skulle säkert de allra flesta människor hålla med om, även de normalstörda 😀 Fast många av oss med Asperger kanske reagerar starkare på de dåliga förändringarna än vad många normalstörda gör?
Det är tydligen vanligt med samsjuklighet mellan Aspergers syndrom och tex. depression, ångest mm så det låter troligt att vi har en psykisk skörhet som även gör oss mer känsliga för dåliga förändringar. Jag upplever att det tar längre tid för mig än för många andra att läka mentala sår.
Ja, depression och ångest är verkligen väldigt vanligt bland oss med Aspergers syndrom. Själv mår jag bra idag, som tur är. Jag tror att vissa Aspergare kan uppleva situationer och känslor starkare än normalstörda, och då reagerar vi naturligtvis starkare på situationer som många andra bara skulle rycka axlarna åt.
Ja, visst reagerar man starkare än de som inte har AST två ggr har jag varit med om att annan skrivit att jag gör en höna av en fjäder. De förstår helt enkelt inte! 🙁
Tyvärr är det så 🙁 De har svårt att förstå hur jobbiga vissa saker kan vara för oss.