Aspergers syndrom, autism och förkärlek för djur

Ibland sägs många av oss med Aspergers syndrom och autism att ha en förkärlek för djur. Enligt Infoteket om funktionshinder kan flickor med Aspergers syndrom ibland ha djur eller hästar som specialintresse, vilket leder till att flickornas specialintressen inte alltid är lika uppenbara för omgivningen som pojkarnas. Djur är ju ett rätt vanligt intresse även bland neurotypiska flickor och sticker därmed inte ut som ett intresse på samma sätt, och därför förstår inte alltid omgivningen intensiteten i Asperger-flickans intresse. Det är inte ens alltid läkarna förstår att den tystlåtna flickans djurintresse skulle kunna vara en indikation på autism. Dock har jag även träffat killar med Aspergers syndrom som älskar djur, och många aspergare jag har träffat gillar katter. Jag vet inte varför just katter men jag har en egen teori: katterna är ensamvargar och deras sätt att vara är nog lite autistiskt. Det finns till och med en bok som heter Alla katter har AST.

Själv har jag alltid upplevt att jag till skillnad från många andra med Aspergers syndrom och autism förstått mig mycket bättre på småbarn än på djur så jag har aldrig sett mig själv som en djurmänniska. Det var inte förrän min pojkvän påpekade att jag likt många autistiska tjejer verkligen har en fascination för djur som jag kom på att han nog har rätt! Jag kan titta på ankor i timmar utan att tröttna, jag älskar att titta på fiskar och blev helt fascinerad när jag för ett tag sedan såg en katt uppe i ett träd. Som liten samlade jag på nyckelpigor och myror så min fascination har även innefattat småkryp! Jag kunde även enormt mycket om akvariefiskar eftersom jag hade läst alla böckerna som jag kunde komma åt om ämnet, och jag hade även en bok om myror och kunde nästan hela den utantill. Jag kunde därmed det mesta om myrornas levnadsvanor!

Det som fått att inbilla mig att jag inte är någon djurmänniska är att jag har svårigheter att ta hand om djur rent praktiskt. När jag som yngre rastade en kompis hund, förstod jag inte hur kopplet fungerade, och hunden lyckades till och med få mig att ramla omkull ett par gånger. Jag fick aldrig någon pli på hunden och förstod inte hur man skulle binda fast kopplet i en lyktstolpe. När jag var som utbytesstudent i Kanada, förstod jag inte hur jag skulle göra för att byta kattsand så att inte sanden skulle hamna på golvet. I sådana situationer har jag fått höra: ”Men herregud Paula, du är verkligen ingen djurmänniska” och det är först nu jag börjar förstå att det är mina praktiska svårigheter som fått mig att tro att jag inte gillar djur! Men nu har jag insett att jag har en förkärlek för djur i alla fall även om jag saknar förmågan att ta hand om dem rent praktiskt.

En av mina favoritsysselsättningar är att åka till Djurgården och titta på ankor. Det är inte speciellt ofta jag orkar åka dit, men när jag väl är och sitter på Sjöcaféet vid vattnet så måste jag alltid ha en sittplats alldeles intill vattnet så att jag ser ankorna. Jag älskar att titta på när folk matar dem, när de bråkar med varandra och när de simmar runt på Djurgårdskanalen. Jag kan inte förklara med ord varför jag tycker att det är så fascinerande med ankor men jag tycker verkligen att de är helt underbara djur! Nu i helgen fick jag panik när jag insåg att sommaren skulle vara över snart, så jag tog en tur till Djurgården med en kompis igår och vi satte oss på min favoritplats på caféet. Ankorna kunde ibland göra mig så distraherad att jag ägnade mer uppmärksamhet åt dem än åt kompisen.

Här sitter jag på min favoritplats på caféet alldeles intill vattnet 🙂