Igår hade vi informatörer sommarens sista möte inom arvsfondsprojektet Vägar till jobb, och vi diskuterade lite kring hur man bör vara klädd för olika föreläsningssammanhang. Det var någon som påpekade att det kanske skulle kännas konstigt om man som föreläsare dök upp i jeans på en finare tillställning där åhörarna var klädda i kostym och kavaj. Det var bra för mig att höra det, och det gav mig en tankeställare. Jag har nämligen aldrig någonsin tänkt tanken på att jag som föreläsare borde anpassa min klädsel efter publiken, utan jag hade trott att de kläder som min boendestödjare sagt vara lämpliga för en föreläsning skulle också vara lämpliga för en annan. Iofs klär jag mig aldrig i jeans utan nästan uteslutande i kjolar och klänningar, men nu måste jag fråga min boendestödjare om någon av mina kjolar är lämplig för finare föreläsningssammanhang. Jag vill ju uppfattas som en seriös föreläsare, och jag med min Asperger har ingen koll på hur normalstörda människor tänker kring sådana här saker.
Jag har överhuvudtaget alltid varit en person som inte lägger märke till hur andra människor är klädda, och innan 30 års ålder visste jag inte ens om att det ansågs vara konstigt att vara klädd på ett annat sätt än andra människor. Ibland besökte jag finare ställen på Östermalm, och när mina vänner frågade mig hur jag var klädd på sådana ställen, svarade jag förvånat att jag bara var klädd i mina vanliga kläder. När jag fick om det inte kändes konstigt att vara klädd annorlunda än andra, var jag helt oförstående och förstod inte alls vad mina vänner menade. Varför skulle det vara konstigt? Jag hade iofs inte ens lagt märke till hur andra människor var klädda på dessa ställen, men även om jag hade gjort det, hade jag inte brytt mig för jag skulle ändå inte ha förstått att det skulle kunna anses vara konstigt att se annorlunda ut än andra.
Det är så det är för mig att leva med Aspergers syndrom – hela tiden lär jag mig något nytt om de oskrivna reglerna i den här normalstörda världen. Ibland tycker jag att budskapen jag får från andra människor om de här oskriva reglerna kan vara dubbeltydiga. Å ena sidan får jag ibland höra att insidan är viktigast, men å andra sidan är det tydligen väldigt, väldigt viktigt hur man klär sig när man exempelvis håller föreläsningar. Min boendestödjare har t ex sagt till mig att jag absolut inte får klä mig i mina tajta, korta lädershorts och nätstrumpbyxor när jag föreläser trots att jag tycker att det är en mycket fin outfit. Så är kanske utsidan viktigast trots allt? Jag är lite förvirrad där. Och å ena sidan får man höra att det är coolt att sticka ut, men när jag väl sedan tycker att jag sticker ut genom klädsel, får jag höra att jag sticker ut för mycket och då har jag gjort fel. Så vad är det som gäller egentligen?
6 svar på ”Asperger och konsten att välja kläder”
Insidan ÄR viktigast. Men tydligen är det utsidan som många normalstörda ser först och därefter bestämmer sig om de ska gå in på djupet och försöka lära känna folk.
Så har i varje fall jag uppfattat det.
Boendestöd har jag haft men för mig fungerade det inte alls… Hur fungerar det för dig? Vill du berätta lite om vaf de hjälper dig med?
Insidan ÄR viktigast. Men tydligen är det utsidan som många normalstörda ser först och därefter bestämmer sig om de ska gå in på djupet och försöka lära känna folk.
Så har i varje fall jag uppfattat det.
Boendestöd har jag haft men för mig fungerade det inte alls… Hur fungerar det för dig? Vill du berätta lite om vaf de hjälper dig med?
Jag tycker precis som du när det gäller in- och utsidan!! Och därför har jag undrat om människor menar det de säger att insidan är viktigast om de t ex tycker att klädsel är jätteviktig:-)
Jag tänkte skriva ett inlägg om boendestöd i framtiden faktiskt, men kan berätta lite kort här hur det funkar för mig. De hjälper mig framför allt med städning, men även allt annat som behöver göras hemma. Och de öppnar min post (för jag gör det aldrig själv) och ser till att jag betalar mina räkningar. Och ibland går vi i affären tillsammans och handlar om jag inte orkat göra det själv. För mig funkar det superbra men då måste jag lägga till att det måste vara rätt person/personer, dvs någon som både förstår vad Aspergers syndrom är och även vet hur jag fungerar! Vad tråkigt att boendestöd inte funkat för dig 🙁 Nu vet jag inte om det är så för dig, men vissa har berättat för mig att boendestöd inte funkat för dem eftersom boendestödjaren varit fel person som inte förstått Asperger alls.
Jag tycker precis som du när det gäller in- och utsidan!! Och därför har jag undrat om människor menar det de säger att insidan är viktigast om de t ex tycker att klädsel är jätteviktig:-)
Jag tänkte skriva ett inlägg om boendestöd i framtiden faktiskt, men kan berätta lite kort här hur det funkar för mig. De hjälper mig framför allt med städning, men även allt annat som behöver göras hemma. Och de öppnar min post (för jag gör det aldrig själv) och ser till att jag betalar mina räkningar. Och ibland går vi i affären tillsammans och handlar om jag inte orkat göra det själv. För mig funkar det superbra men då måste jag lägga till att det måste vara rätt person/personer, dvs någon som både förstår vad Aspergers syndrom är och även vet hur jag fungerar! Vad tråkigt att boendestöd inte funkat för dig 🙁 Nu vet jag inte om det är så för dig, men vissa har berättat för mig att boendestöd inte funkat för dem eftersom boendestödjaren varit fel person som inte förstått Asperger alls.
Jag har fortfarande problem att välja kläder, på affärer säger jag att jag har autism . Avskyr då folk säger man ska ha de man trivs med. Men skulle jag gå de jag trivs i är de vara naken
Jag förstår att du avskyr att höra det! Människor tänker enligt min erfarenhet sällan på vad de säger. De menar sällan bokstavligt att man ska kunna ha på sig vad som helst eller vara naken. Jag har slutat lyssna på sådana klyschor!