Asperger och återhämtning

Många av oss med Aspergers syndrom, däribland jag själv, upplever att det tar mycket energi att umgås med andra människor. Även om jag ibland haft hur roligt som helst, måste jag ta det lugnt i flera dagar och ibland till och med i några veckor, efter att jag umgåtts intensivt med andra människor. Med att ”ta det lugnt” menar jag att bara vara hemma och syssla med specialintressen, eller att kanske gå ut i skogen för att ta en promenad eller att plocka blåbär som är mitt stora specialintresse.

Denna återhämtningstid är mycket viktig för mitt psykiska välbefinnande, och den har blivit viktigare och viktigare ju äldre jag blivit. Jag tror att mitt ökade behov av ensamhet beror på att vi ”äldre” (om man nu kan kalla mig för ”äldre” med mina 35 år 😀 ) blir ofta tröttare av stress än yngre, och att umgås och att vara social är definitivt ett stressmoment för mig. Även om det samtidigt kan vara roligt.

Många neurotypiker har svårt för att förstå detta, och vissa tar illa upp när jag vill dra mig undan. ”Vad, varför vill du vara ensam igen? Tycker du inte om oss?”, frågar människor mig ibland. Men jag brukar vända på det och fråga om de alltid umgås med andra människor för att de tycker just om dessa personer så mycket eller om de umgås med personerna för att de har behov av sällskap. Jag har själv nämligen inget större behov av att umgås med andra människor och skulle kunna tänka mig att leva på en öde ö i några års tid. Jag älskar att vara ensam! Därför kan andra människor vara säkra på att om jag valt deras sällskap framför ensamheten så betyder det att jag verkligen tycker om dem. Sällskap behöver jag ju nästan aldrig. 

Nu menar jag absolut inte att neurotypiker egentligen inte skulle tycka om de människor de umgås med. Absolut inte! Man kan ju tycka om människor man umgås med samtidigt som man behöver sällskap! Men jag brukar ändå använda den här jämförelsen för att få andra människor att förstå att mitt ensamhetsbehov inte är något personligt mot mina medmänniskor utan det handlar om att jag helt enkelt fungerar på det här sättet. 

Jag brukar jämföra detta återhämtningsbehov med sömn. Precis som alla människor behöver sova på nätterna för att orka med vardagen så behöver jag utöver sömnen även återhämtningstid med mina specialintressen. Om min kropp inte får det den behöver så kollapsar jag precis som vem som helst som inte skulle få sova på nätterna.