Ja, är det så? Själv har jag träffat människor med Aspergers syndrom som råkat ut för arbetsförmedlare som förutsatt att de inte skulle klara ett jobb som kräver kundkontakt eftersom de har Aspergers syndrom. ”Men skulle du verkligen klara ett sådant jobb? Vill inte du börja jobba på lager istället? Ni som har Aspergers syndrom har ju svårt med socialt samspel”, har vissa personer jag pratat med fått höra.
Det är farligt att dra alla Aspergare över en kam på det här sättet. Det är viktigt att komma ihåg att om man har svårt för socialt samspel, är det inte nödvändigtvis samma som att vara osocial. Man kan exempelvis ha svårt för grupparbeten och svårigheter i att förstå de oskrivna reglerna i det sociala samspelet men samtidigt kan man ändå vara väldigt varm, empatisk och pratig. När man läser diagnoskriterierna för Aspergers syndrom, står det ingenstans att man måste vara osocial och ha svårigheter i att prata för att få diagnosen.
Trots att jag har Aspergers syndrom, har alla jobb jag haft varit sådana där jag haft mycket kontakt med andra människor. Förut jobbade jag som kassörska i en mataffär och som barnskötare på dagis, och nuförtiden försörjer jag mig på att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Bland annat mina motoriska svårigheter och svårigheter i att lära mig praktiska uppgifter gjorde att jag inte klarade av att göra några andra arbetsuppgifter än att sitta i kassan när jag jobbade i mataffären. Att packa upp varor och städa i affären fungerade däremot inte alls för mig. Och detta trots att jag har Aspergers syndrom.
På dagis var jag duktig på att trösta barnen när de var ledsna, och oftast valde de att vända sig till just mig när de behövde tröst. Däremot fungerade det inte så bra för mig att hitta på aktiviteter med barnen, att stå ut med ljudnivån och att ha kontakt med barnens föräldrar. Att jag blev sjukskriven från mina jobb som barnskötare och kassörska berodde inte på att jag skulle ha svårigheter i att ta hand om barn och betjäna kunder utan jobben tog faktiskt så mycket energi att jag inte orkade!
Det är viktigt att arbetsförmedlarna inte drar alla som har Aspergers syndrom över en kam för oftast är vi inte som människor tror att vi är. Sanningen är ju att man kan vara glad, trevlig, artig, pratig och empatisk och ändå ha Aspergers syndrom!
16 svar på ”Är alla personer med Aspergers syndrom osociala?”
Jeg trenger sosialt samspill for å vite hvor jeg selv er.
Jag känner också att socialt samspel är en förutsättning för mig för att förstå mig själv. Om jag aldrig hade träffat andra människor, hade jag aldrig vetat att jag var annorlunda!
Bra och viktigt inlägg! Jag känner igen mig väldigt väl. Jag tror att detta är en anledning till att jag alltid scorar lågt på AQ-test, d.v.s. test som sägs kunna ge en fingervisning om huruvida man har någon form av autism eller inte. På dessa test är det ofta påståenden som ”Går du hellre på museum än på teater?” och ”Föredrar du att göra saker själv framför att göra dem tillsammans med andra?” För mig blir svaret ”nej” på båda frågorna.
Jag blir ofta irriterad på sådana test eftersom de verkar förutsätta att man, om man har autismspektrumtillstånd, är just osocial och inte alls tycker om aktiviteter som har med andra människor att göra. Så behöver det ju verkligen inte vara. Själv tycker jag väldigt mycket om att vara tillsammans med andra, men eftersom jag är osäker i sociala situationer så blir jag fort trött och orkar därför inte umgås lika ofta som jag skulle vilja. Jag tycker även att det är jobbigt och obehagligt att umgås i grupp.
Precis som du har jag också svårt för mera praktiska arbetsuppgifter. ”Socialt tänkande” är svårt, men praktiskt och logiskt tänkande är ännu svårare.
Du har så rätt, Johanna! AQ-test baseras på stereotypa bilder av Aspergers syndrom. De som gjort testet verkar tro att alla har specialintressen, alla undviker människor, inte förstår andras känslor och föredrar att prata om fakta.
Det som ofta glöms bort är dessutom det faktum att Aspergers syndrom kan se ut annorlunda ut hos vuxna än hos barn. Som barn kunde jag prata om mina specialintressen hur mycket som helst, men nu i vuxen ålder har jag lärt mig att man inte bör gå in på samtalsämnen för djupt eftersom man annars riskerar att tråka ut sina medmänniskor 😉
När jag var nyinflyttad i Sverige och min psykolog rekommenderade mig att göra en neuropsykiatrisk utredning, läste jag hemma vad neuropsykiatriska diagnoser innebar. Jag kände igen mig i ADD, men Aspergers syndrom var jag säker på att jag inte hade. Det stod ju att personer med Aspergers syndrom hade svårt för att känna empati, hade ett monotont tal och svårt för att knyta kontakter. Inget av detta stämde in på mig, och därför blev jag chockad när utredningen visade att jag även hade Aspergers syndrom! Jag trodde att de endast hade testat mig för ADD.
Ja, det finns så många stereotyper och förutfattade meningar. Jag tror tyvärr att det är likadant med alla funktionsnedsättningar. Det är verkligen ledsamt.
Precis, det är viktigt att komma ihåg att Aspergers syndrom inte ser ut på samma sätt som vuxna som hos barn. Barn med Aspergers syndrom utvecklas ju också, vilket gör att svårigheterna kan ta sig annorlunda uttryck med åren. Vissa svårigheter kanske t.om. försvinner helt medan nya kommer till. I mitt fall har t.ex. de stereotypa rörelserna försvunnit, medan den mentala tröttheten blivit värre. När jag var yngre kunde jag vara på ridläger en vecka i sträck utan att bli det minsta trött. Det skulle jag aldrig orka idag.
Ja, du har helt rätt! Mina svårigheter såg olika ut i olika åldrar. I vissa fall hade jag lärt mig hur man förväntas bete sig i olika situationer, vilket gjorde att mina svårigheter inte syntes lika mycket när jag blev äldre.
Jag hade också mer ork när jag var yngre, men alla människor blir ju tröttare med åren, även neurotypiker. Så det är inte alls konstigt! Men det var skönt att ha mer energi, på den tiden orkade jag så mycket mer. Fast å andra sidan har jag alltid haft mindre energi än andra.
Jag skulle utredas för adhd och fick asperger på köpet,men det kom inte som en överraskning för mig eftersom asperger finns det många i min släkt.Utredningen var intressant då jag fick reda på att jag var mycket svårläst pga mitt kroppsspråk och var monoton i mitt tal,något jag själv inte tänkt på tidigare.
Jag håller med om att det är intressant att få veta saker om sig själv man inte visste om. Jag fick också veta att mitt kroppsspråk var svårläst, men de som inte är insatta tror ofta att de kan läsa av mig. När jag ler, tror människor att jag är glad, men i själva verket kan jag må dåligt utan att visa det! Även lärarna på Ågesta Folkhögskola sa det.
Dessutom fick jag veta att jag har spädbarnsreflexer kvar, bland annat sugreflex. Kommer inte ihåg hur de testade det, men utredningsteamet var fascinerade av det och sa att det är väldigt ovanligt för den brukar försvinna efter bebistiden.
Jag är nog lite både ock. Jag klarar av mitt butiks jobb nog mycket tack vare att jag inte är tvungen att sitta i kassan. Jag sköter mycket mig själv, är orken slut en dag har jag min hörna i affären som jag sköter om. I den endan kommer det inte mycket kunder o det är lite tystare. Jag är inte heller tvungen att lära känna alla som kommer in. Jag har också fått förtroendet att lära ut nya saker då jag lär mig lätt och fort. Däremot släktkalas och besök hemma tar på mina krafter iom man ska vara social nästan nonstop. Fast jag jag klarar det bättre och bättre. Jag var hos en annan asbergare på hennes 30-års fest och det hade jag knappt klarat av förr. Det som gjorde mig avslappnad var nog att det var just att de kände till Asberger/autism. Förstålesen fanns där.
Vad bra att du slipper sitta i kassan eftersom du inte orkar ta hand om kunderna! Sociala svårigheter kan ju se olika ut hos olika personer. Jag hade själv inga problem med att vara social med kunderna, men däremot blev jag stressad när det blev långa köer och man skulle göra flera saker samtidigt. Sedan var jag ibland osäker på när kunderna skämtade och när de menade allvar!
Jag förstår dig när det gäller festen, visst kan man slappna av så mycket mer när människor man pratar med vet vad Aspergers syndrom innebär? Jag har ingen social fobi, men däremot tycker jag att det är skönt när människor jag pratar med förstår mig och jag inte behöver förklara mig hela tiden.
Nej jag hade nog mått sämre av att gömma undan mig på ett lager någonstans. Dessutom har jag svårare för grupparbeten och teamwork än för kundkontakt osv, det är ju på helt olika sätt.
Jag har dock haft svårt att hitta något som passar mig bra, då det som har varit roligt inte alltid varit det jag varit bra på osv. Och väldigt ofta kan jag bli lite deppig när jag vill göra saker som jag på grund av mina svårigheter inte klarar av.
Jag förstår att du inte hade velat jobba på ett lager: själv hade jag inte klarat av ett lagerjobb eftersom där måste man jobba med händerna. Alla praktiska uppgifter tröttar ut mig väldigt mycket, jag blir t om trött av att lyfta upp posten från hallgolet och att duscha! Pga detta skulle lagerarbete vara en mardröm för mig. Men om man inte blir trött av att göra praktiska uppgifter men man däremot har svårt för att prata med kunder, kan ett lagerarbete passa en mycket bra och då kan det t om vara ens drömjobb! Alla människor är ju olika, som tur är 🙂
Jag förstår dig när det gäller jobb: jag hade inte kunnat hitta ett jobb om jag inte hade börjat föreläsa. Isåfall hade jag fortsatt vara sjukpensionär.
Jag förstår att det kan kännas jobbigt för dig om du vill göra saker du inte klarar av. Jag hoppas att du i framtiden hittar något jobb/sysselsättning du trivs med!
Håller med Johanna: bra och viktigt inlägg!
Tack, Anna! 🙂
jag är väldigt glad social trevlig filur trots min Aspergers jag och har lätt för att prata haha ^^
Ja det vet jag att du är, kommer ihåg att du var väldigt pratig och social när vi träffades på min föreläsning i Västerås 🙂