Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ibland ha vissa egenheter som skiljer sig från normen. Vissa kanske inte tycker om att skaka hand, några har svårt för artighetsfraser, några har vissa rutiner som de brukar följa, några har en helt annorlunda dygnsrytm, några har annorlunda specialintressen, och några kanske har inte flyttat hemifrån trots att de fyllt 25 för länge sedan eller bor själva men har boendestöd.
Även jag har vissa saker som skiljer sig från normen. Trots att jag bott i flera länder själv, behöver jag hjälp av min boendestödjare att sköta hushållssysslorna. Trots att min boendestödjare gärna skulle laga olika maträtter till mig varje gång, föredrar jag att alltid äta samma rätter. Jag vill inte ha variation i mat och jag har svårt för att äta många saker som andra äter, som exempelvis såser, tillagade grönsaker och ost. Jag tackar nej till maträtter som innehåller dessa ingredienser.
När jag lär känna nya människor och de upptäcker mina egenheter, kan de agera på två olika sätt:
1. Frågar mig om det finns fler saker jag inte äter så att de kan ta hänsyn till detta om de absolut skulle vilja bjuda mig på mat någon gång i framtiden. Och säger exempelvis att jag jättegärna får ta med mig egen matlåda och äta den när jag vill om jag går hem till dem. Människor som tillhör denna kategori reagerar oftast inte nämnvärt när de hör mina egenheter och brukar varken kommentera detta eller undra speciellt mycket.
2. Höjer på ögonbrynen, säger ”Herregud, men varför?” Visar inte mycket förståelse och tar illa upp om jag frågar om jag får ta med mig egen matlåda hem till dem.
När jag fick min Asperger-diagnos, förklarade utredningsteamet för mig hur viktigt det är att miljön en aspergare lever i aspergervänlig och att man kan uppnå en hög livskvalitet om man prioriterar att umgås med människor som man inte behöver förklara sig för jämt. Ni har säkert förstått att jag inte umgås lika mycket med personer som tillhör kategori 2, och det gör en stor skillnad!
Sluta försöka få oss med Aspergers syndrom att ändra oss till den ni vill att vi ska vara! Börja anpassa omgivningen efter individen istället för att anpassa individen efter omgivningen!
14 svar på ”Vikten av att få leva i en aspergervänlig miljö”
Skulle vara lite kul om jag kom till ett knytkalas och alla hade en matlåda med det som dom gillade att äta , jag skulle i vart fall inte tycka att det är något att reagera negativt på …
Det verkar faktiskt vara rätt vanligt med knytkalas här i Norden speciellt bland yngre människor. Men jag har faktiskt ingen aning om det är meningen att var och en äter sin egen mat när man har knytkalas eller om alla tar med sig något och man delar på allt. Jag föredrar definitivt det första alternativet!
När jag pratat med invandrare som bor i Sverige om knytkalas har de oftast jättesvårt att förstå varför man har knytkalas, för dem skulle det vara oartigt och otänkbart att någon annan än värden skulle bjuda på maten. Men olika kulturer har olika sedvänjor! 🙂
Jo det är nog vanligt med knytkalas då alla bidrar med maten , men det med matlådor vore nåt att införa haha… nästa gång jag ska på nåt sånt kalas så får jag väl göra en matlåda bara för att se reaktionen
Haha, kanske kommer vi att lyckas skapa en ny tradition! 😀
Som jag förstått det rätt så heter det ”knytis till öppet bord” då alla lagar en maträtt och ställer fram på ett gemensamt buffébord.
Är det bara ”knytis” så äter man sin egen mat bara.
Det är min uppfattning, men det är nog alltid en bra idé att fråga:)
Jag var i ett samtal om just olika ”bjudkulturer” häromdagen. I vissa länder är det starkt gästvänligt att bjuda gästen i baren, i andra är det att kränka hen!
Så ja, det finns verkligen olika sedvänjor, hihi.
Själv gillar jag knytis!:)
Tack, då lärde jag mig något nytt 🙂 Jag hade ingen aning om att det fanns något som heter ”knytis till öppet bord”. Jag gillar också knytis!
Vad intressant att det är en kränkning i vissa kulturer att bjuda gästen i baren. Olika kulturer har verkligen olika sedvänjor. Jag har hört många invandrare klaga över att svenskarna är ogästvänliga eftersom de inte alltid bjuder hem folk och inte alltid bjuder sina barns kompisar på middag. Men för mig är det helt normalt!
Det du skriver är självklart för mig, och handlar om respekt för våra olikheter. Jag har varit familjehemsmamma åt ett flertal ungdomar. från veganer till köttätare, och även någon som endast åt pasta… Det viktiga är ju ATT man äter, inte VAD man äter. Jag har försökt introducera lite annat, och ibland har ungdomen velat smaka, ibland inte. Själv är jag allätare, men hade svårt för vissa saker som barn, så jag kanske har lättare att förstå?
Hej Irma!
Vad underbart att höra att du är så förstående om ungdomen inte vill smaka på maten och inte tvingar hen att äta! Detta borde verkligen vara självklart för alla, men tyvärr finns det fortfarande människor som inte respekterar att alla inte äter allt. Det känns som att det är idag mer acceptabelt att vara exempelvis vegetarian än att tacka nej till diverse rätter för att man har svårt för smaken eller konsistensen, men sedan finns det ju också de som försöker få vegetarianer att äta kött.
Ja, du har helt rätt där. Men å andra sidan är det idag svårt att bjuda hem folk, för värdfamiljen kan ju inte laga hur många rätter som helst. Så på så sätt kan man förstå. Själv kollar jag alltid vad mina gäster kan äta och inte, men jag tillhör också i en extremt allergisk släkt, vilket de flesta inte gör. Så det är lite ge och ta… Respekt åt båda håll.
Jag håller med dig helt och hållet! Själv tackar jag i princip alltid nej till middagsbjudningar, och jag brukar ta med mig egen mat när jag går hem till andra. Jag vill ju inte vara till besvär så att värdarna måste köpa något för min skull, och dessutom tycker jag att min egen mat är godast för då får jag välja vad jag äter 🙂
Undantaget är endast om värdarna insisterar på att få bjuda mig på något, men det händer väldigt sällan då de flesta som känner mig vet att jag faktiskt förerar att ta med mig egen mat. Jag vet att det är emot normen att ta med sig egen mat när man går hem till andra, men jag brukar umgås med människor som tänker utanför normen och inte tar illa upp av det så därför är det inget problem 😉
Hej!
Vill bara skriva att du har en väldigt bra blogg som har hjälp mig att acceptera min asperger mer. Har alltid skämt över mig själv och desperat försökt vara som alla andra vilket har fått extremt negativa konsekvenser för mig eftersom jag har misslyckats med det o h folk har trott jag är knäpp..:(
Men bloggar som din hjälper verkligen.
Jag kan idag mer och mer vara mig själv.
Jag har inte varit på någon föreläsning av dig men förhoppningsvis kommer jag göra det någongång.
Det är så viktigt att inte försöka normalisera ett barn som inte är som alla andra och det är så bra att du tar upp sånna frågor.
Tack för att du skriver!!
Hej!
Vad roligt att du gillar min blogg och att det jag skriver hjälper dig 🙂 Precis som du försökte jag förut vara som alla andra, vilket bara resulterade till att jag fick en dålig självkänsla plus att jag levde ett liv som jag innerst inne inte ens ville leva. Kraven var dessutom alldeles för höga, och därför blev jag utbränd flera gånger. Nuförtiden förstår jag att man inte behöver vara som alla andra och orka lika mycket.
Hoppas du kan komma på min föreläsning någon gång!
Det finns några förläsningar på nätet om du inte har möjlighet att se Paula live:
Frida Lundin: https://www.youtube.com/watch?v=SnAdpLJqbv0
Jonas Wik: https://www.youtube.com/watch?v=JJLdZtpyYlk
Jill Söderlund: https://www.youtube.com/watch?v=h6YsEYi-tj4
https://www.youtube.com/watch?v=npAcCH3EoN0
Svenny Kopp: https://www.youtube.com/watch?v=9Vufo7nMxvs
https://www.youtube.com/watch?v=a4exfclr3-M
Tack för att du påminde mig! Jag kommer ihåg att du tipsade mig om dessa föreläsningar förut men jag hade glömt bort det. Jills föreläsning har jag ju redan sett, men jag ska försöka komma ihåg att se på de andra när jag orkar!