Vissa saker är bara självklara för de flesta människor. Du vet, sådana saker som ”alla” bara vet. Vissa av oss med Aspergers syndrom, dock inte alla, har en ojämn begåvningsprofil, och då vet vi inte alltid sådana här ”självklarheter” trots att vi kan vara förvånansvärt begåvade inom andra områden.
När människor får veta att jag läst sju språk varav jag fortfarande talar fem flytande och att jag gett ut en bok som jag själv skrivit på fyra språk, blir de imponerade och tror att jag kan lite ”allt möjligt” och är duktig på det mesta. Och när de upptäcker att sanningen är tvärtom, blir de ibland chockade. ”Vad??!! Visste du inte det? Hur kommer det sig?”, får jag ibland höra.
Jag minns hur jag som barn hörde mina klasskamrater prata om Madonnas låtar på rasterna, och när jag frågade dem vem Madonna var, började de skratta. Jag var förbryllad. På vilken lektion hade vi lärt oss om Madonna? Visst, jag var ofta ouppmärksam på lektionerna och lyssnade inte på undervisningen, så det kanske var någon viktig läxa jag hade missat, tänkte jag.
Jag minns hur vissa av mina vänner i gymnasiet började prata om vikt och bantning, och när jag undrade varför de ville banta, sa de till mig att de kände sig pressade att se ut som idealet. ”Idealet och pressen, vad pratar de om?”, undrade jag. Ingen hade någonsin talat om för mig att idealet var att vara smal och eftersom lärarna alltid sa till oss att alla kroppar var lika vackra, hade jag ingen aning om att någon överhuvudtaget skulle kunna tycka att det var viktigt att sträva efter en viss kroppstyp. ”Var kommer den här pressen ifrån?”, undrade jag. Idag förstår jag att pressen förmodligen kom från TV och tidningar, men eftersom jag varken såg på TV eller läste tidningar, var jag helt ovetande om sådana här ”självklara” saker.
Jag minns hur jag för några år sedan blev förvånad när min boendestödjare förklarade för mig att mina tajta lädershorts och spetsstrumpbyxor som jag tänkte ha på mig när jag skulle gå och hålla en föreläsning om Aspergers syndrom var olämpliga att föreläsa i. Tydligen var kläderna alldeles för sexiga, fick jag höra. Jag kände mig förvirrad. Vad var det som bestämde om ett visst klädesplagg var sexigt eller inte? Hur visste man det? Inte lärde man väl sig sådan information i skolan? Men troligen lär sig andra människor sådana ”självklarheter” i media, misstänker jag. Och eftersom jag fortfarande inte ser på tv, lever jag mycket i min egen värld och missar sådana här saker om ingen talar om dem för mig.
Så här tyckte inte min boendestödjare att jag skulle se ut när jag skulle föreläsa:
42 svar på ”Saker som ”alla” bara vet”
I och för sig himla snyggt, men om jag gick på en föreläsning där föreläsaren såg ut så skulle jag ha svårt att koncentrera mig på innehållet i föreläsningen.
Men jag förstår vad du menar. Jag tycker om att lösa korsord, helst inte allt för lätta korsord, men det är alldeles för ofta en massa namn och bilder på kända personer från film och TV. Alla verkar känna till dem utom jag. Jag får försöka leta rätt på dem på nätet, och sen glömmer jag dem lika fort.
Och hur man ska se och hur man ska klä sig, jag har ingen aning. Jag inbillar mig att jag sett ungefär likadan, förutom det naturliga åldrandet, och klätt mig likadant, sedan jag var 15 år ungefär. Det är kanske lite lättare för oss män, jag tror inte förväntas bry oss lika mycket om hur vi ser ut, åtminstone inte här ute på landet där jag bor.
Jag tycker ju att det är väldigt mycket mer intressant att kunna flera språk än att veta vem t ex Madonna är, vem som vann schlagerfestivalen, eller vilken som är den senaste bantnings- och mattrenden. Fast i mitt fall är det mer naturvetenskap och teknik än språk.
Jag tror att de flesta människor som kan alla dessa trivialiteter framförallt lär sig dem av varandra genom olika former av skvaller. För rätt länge sen jobbade jag ett tag några år en låg- och mellanstadieskola, och jag blev väldigt förvånad när diskussionerna i lärarrummet huvudsakligen handlade om senaste dokusåpan på TV, senaste bantningstrenderna, senaste kändisskvallret, senaste sportresultaten, senaste kosmetikakatalogen eller vad grannarna hade hittat på i helgen. Jag hade förväntat mig en något högre nivå på samtalen. Så jag satt mest i ett hörn och läste och ansågs som rätt osocial. Men det passade mig.
Jag har jättesvårt för korsord just för att jag inte har någon koll alls på saker som frågas i korsord. Ofta handlar frågorna just om allmänkunskaper om sport, kändisar och liknande och sådana ämnen har jag ingen koll på 😉
Jag förstår varför du satt i ett hörn när du jobbade som lärare. Jag skulle också ha gjort likadant om alla ständigt hade pratat om ämnen som jag inte har koll på och som jag inte var intresserad av. Jag föredrar djupa samtal, sådana som jag troligen kommer att komma ihåg resten av livet, framför att diskutera ytliga saker. Jag har iofs ingen aning om vilka de flesta kändisar är, men i mina ögon är det helt vanliga människor och deras liv intresserar mig inte speciellt mycket eftersom jag inte känner dem personligen. Jag kan iofs ingenting om naturvetenskap och teknik, men jag förstår verkligen varför det intresserar dig mer än kändisskvaller!
Roligt att du satte en glad smilie när du skrev att du inte kunde något om sport o sånt. Det gillade jag.
Jag gillar naturvetenskap, särskilt fysik och kemi, och teknik för att jag vill förstå hur olika företeelser fungerar. Och jag gillar matematik för att det är ett sätt att beskriva just detta. För mig är matematiken ett språk, ett språk som liksom andra språk är ett verktyg för att beskriva sånt jag tycker om att förstå. Men också ett språk som, återigen liksom andra språk, har en skönhet i sig. Det är inte lika nyansrikt som andra språk, men det har en logik och en exakthet som de andra språken saknar.
Jag delar ditt intresse för naturvetenskap även om jag inte utövar intresset mer än att jag läser nyheter om naturvetenskaplig forskning. Jag är inte särskilt intresserad av kemi men däremot av fysik och matematik. Matematik var ett av mina favoritämnen i skolan och med matematik menar jag inte huvudräkning och gångertabeller utan logik och problemlösning. Jag tror att många matematiker har drag av Aspergers syndrom.
Huvudräkning och gångertabeller är iofs praktiskt, men det är enligt min uppfattning räkning, inte matematik. Jag ser dem som verktyg för att hantera matematiken.
De flesta duktiga matematiker jag har stött på, särskilt på Teknis, har haft klara aspergerdrag. De flesta fysiker och kemister också, och många ingenjörer.
Jag instämmer i Göstas kommentar. Jag klassar räkning som tillämpad matematik och huvudräkning som den enklaste formen av tillämpad matematik. Det är först när den tillämpade matematiken blir tillräckligt avancerad som räkningen väcker mitt intresse tex beräkningar i MATLAB.
Jag misstänker att min ojämna begåvningsprofil påverkar mitt intresse för matematik och mitt ointresse för huvudräkning.
Jag har alltid tänkt att just huvudräkning och gångtabeller skulle vara matematik, men jag förstår hur du tänker och jag tror att du har rätt. Matematik är ju mycket mer komplicerad än så.
Man brukar säga att Aspergers syndrom förekommer i högre utsträckning hos familjer där det finns ingenjörer, fysiker och liknande. Och just såna yrken kan ju passa mycket bra för vissa Aspergare 🙂
Haha, jag satte en glad smiley för min ojämna begåvning är inte längre någonting jag sörjer! När jag var yngre, tyckte jag iofs att det var jobbigt att jag inte kunde samma saker som alla andra, men nu tycker jag bara att det (för det mesta iaf) är roligt att vara annorlunda.
Jag förstår faktiskt varför du gillar matematik. Själv gillade jag matte som barn, men av någon anledning tappade jag intresset på högstadiet. Men mitt favoritspråk är tyska just för att tyska är ett logiskt språk. Tyskan är full av regler, men när man kan reglerna, kan man perfekt tyska. För det finns nästan inga undantag. Sånt gillar jag! 🙂
Jag är intresserad av grammatik och jag tror det är därför jag har haft ganska lätt för att lära mig svenska, engelska och tyska. Jag tyckte bättre om tyska än engelska och jag misstänker att det beror på det du skriver Paula dvs att tyskan är mer regelbunden än engelskan. Nu är jag inte alls på samma nivå som Paula men jag har ett grundläggande intresse för språk som jag tror kommer av logiken i grammatiken.
Jag tror att tyska kan vara ett perfekt språk för oss Aspergare som älskar systematiska och logiska saker. Så jag förstår varför du föredrar tyska framför engelska, Mats! Det gör jag också. Visst, jag kan engelska men det har aldrig fångat mitt intresse på riktigt.
Jag minns i början när jag kände dig och jag frågade vilken typ av musik du gillar. Du svarade att du inte lyssnar alls på musik. Jag blev förvånad, för jag trodde att alla gillade åtminstone någon form av musik. T.ex min morfar lyssnade bara på klassisk musik, dvs sådan som skrevs för mer än hundra år sedan.
De där lädershortsen ska du nog låta vara kvar hemma i garderoben när du är ute och föreläser. Det hade varit lite svårt att fokusera på budskapet om föreläsaren hade föresläst i sådana byxor. Lädershortsen fungerar på fest men inte på föresläsning tycker jag. Jag tror inte jag har samma problem med kläderna. Jag förstår vilken klädstil som passar sig i olika situationer. Samtidigt så är jag lite som Gösta dvs jag har i stort sett samma klädstil nu som när jag var yngre.
Det kanske förklarar varför jag är totalt ointresserad av korsord. Men jag fick bra på allmänbildningstestet i WAIS så jag tycker att jag borde ha lätt för att lösa korsord. Jag kanske bara hade tur på allmänbildningstestet. 🙂
Jag känner igen mig i Göstas beskrivning om att lära sig saker för att sedan glömma vad man har lärt lika fort igen. Vissa saker minns jag väl medan jag har förtvivlat svårt att komma ihåg andra saker. Jag tror jag har särskilt svårt för att minnas namn och årtal men enklare för att komma ihåg samband.
Jag tror jag har särskilt svårt för att minnas namn och årtal men enklare för att komma ihåg samband.
Ja, precis så är det för mig också.
Jag är tvärtom. Jag kommer ofta ihåg detaljer som är onödiga i andras ögon, som just namn och årtal. Men samband har jag däremot svårt att komma ihåg.
Ja, jag fick förklarat för mig att lädershortsen och strumpbyxorna fungerar på fest. Fast jag vägrar iofs att acceptera att de bara ska bäras på fester för jag går nästan aldrig på fester. Så jag har dem på mig på fritiden ibland, men inte när jag ska ha en föreläsning eller gå på seriösa möten 🙂
Om jag är intresserad av ämnet, kommer jag ofta ihåg det jag lärt mig resten av livet. Men om ämnet däremot inte intresserar mig, glömmer jag det direkt. Det förklarar varför jag förut inte visste vem lady Gaga var: musik intresserar mig inte, så jag la aldrig hennes namn på minnet när jag läste tidningar. Jag bläddrare bara förbi de sidorna. Men nu när jag föreläser, behöver jag exempel på saker jag inte vet, och just det här med att jag inte visste vem lady Gaga var är ett utmärkt exempel, tycker jag. Så därför vet jag nu vem det är, men hade jag inte börjat föreläsa, hade jag fortfarande inte vetat 😉
jag vet inte hur Lady Gaga låter eftersom jag inte gillar den typen av musik. Jag känner till fler årtal som låtar kom på 80-talet än idag, eftersom jag musikmässigt i mångt och mycket lever på 80-talet, eftersom jag älskar mycket av hårdrocken och rocken där, för den låter så fint i mina öron! 😀
Angående byxorna och shortsen så är de snygga men passar ej när du ska föreläsa och passar inte i något jobb alls nästan utom du var egenföretagare och sålde nåt i din egen butik. Var sak har sin tid och sin plats. Och typ alla är överens om vad som är ”sexigt” och ”vågat”. Även skönhet är en objektiv vetenskap i stort sett. Skönhet sitter vanligtvis inte i betraktarens öga, vare sig det är skönhet på människor, djur eller natur. Vanligtvis om någon jag känner visar ett foto på någon kvinna som den tycker är riktigt snygg så tycker de andra det också, fast kanske inte i samma grad. Samma sak gäller om någon tycker att någon kvinna är väldigt ful. Men sedan finns det olika smak, men det gäller mer alla de personer som varken är direkt snygga eller fula, och vissa har högre krav (standard) än andra, och vissa män föredrar små bröst (tro det eller ej), andra föredrar stora. Det måste ju vara så. Hur ska man annars kunna förklara att t.ex. vissa jag läst tycker svenska tjejer är snygga medan andra har skrivit att de tycker svenska tjejer är fula? Det är samma tjejer dom ser antar jag, ändå har de olika uppfattning.
Men kanske visste du ändå till skillnad från mig vem lady Gaga är, även om du inte lyssnar på den typen av musik 😉
Jag håller med dig om det du skrev om skönhet. Det finns generella drag som många skulle tycka var attraktiva, men sen finns det naturligtvis alltid individuella skillnader. Jag har t ex träffat afrikanska män som säger att feta tjejer anses vara attraktiva i deras hemland, förmodligen för att det signalerar att man har tillräckligt med pengar för att äta sig mätt.
Jag menar att det där med att inte känna till det som alla andra bara vet kanske förklarar varför jag inte är intresserad av korsord.
Du och sonen har ett gemensamt intresse i Tyska språket
Är inte tyskan ett väldigt ordnat och logiskt uppbyggt språk? Jag har för mig det från den tyska grammatik jag en gång läste.
En annan sak: “Saker som ”alla” bara vet”, är inte ofta det vad man kan kalla fördomar?
Du har rätt, Gösta, tyska är ett väldigt logiskt uppbyggt och systematiskt språk. Det är därför jag älskar tyska och har lätt för det 🙂
Ja, ”saker som ”alla” bara vet” är definitivt en fördom 🙂 Rubriken var skriven med glimten i ögat, och därför var ordet ”alla” inom citationstecken. Jag kan ju inte vara den enda i världen som inte kan sånt 😉
Pratar och skriver du tyska, engelska, svenska och finska flytande Paula? Det borde finnas ett arbete för en person som behärskar så många språk. Hur kommer det sig att du och Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan/Vuxenhabiliteringen mm inte har försökt göra någonting av dina språkfärdigheter? Nu arbetar du ju som asbergerinformatör så nu är det kanske inte så intressant men jag tänker på innan?
Ja, jag pratar och skriver tyska, engelska, franska, finska och svenska flytande. Men problemet är att jag inte tycker om att översätta och läraryrket passar inte heller mig pga alla intryck. Jag gillar bara att diskutera ämnen på dessa språk som intresserar mig, så jag skulle t ex kunna hålla föreläsningar på dessa språk eftersom ämnet Aspergers syndrom intresserar mig. Däremot skulle jag inte kunna diskutera poesi, litteratur, historia och liknande ämnen på något av dessa språk eftersom dessa ämnen inte intresserar mig. Ett annat problem är att jag bara orkar jobba några timmar i veckan, så därför är det svårt att hitta ett passande jobb för mig där jag kan använda mina språkkunskaper samtidigt som jag inte behöver trötta ut min hjärna eller kunna sånt jag har svårt för. Förutom Asperger-informatör då, det jobbet passar mig 🙂 Jag hoppas att jag i framtiden får föreläsningsförfrågningar från hela världen så jag kan hålla föreläsningar på alla dessa språk!
Jag förstår. Språk är alltid en tillgång och det går säkert att föresläsa i övriga världen. Du ska ju till Kuwait eller var det var och hålla en föreläsning. Jag antar att du håller den föreläsningen på engelska. Dessutom kan du ju översätta din bok till de andra språken.
Ja precis, föreläsningen i Kuwait kommer att vara på engelska. Jag hoppas att jag hittar förlag som vill ge ut min bok på engelska och tyska (fast den tyska översättningen är iofs inte helt klar än), men det kanske kommer! 🙂
Du får väl ge ut den genom print on demand om inget förlag nappar.
Vad roligt att höra att din son också gillar tyska, världens underbaraste språk 🙂
Jag är uppväxt med att vara införstådd med alla ”självklarheter” då jag är en av dom hära ”normala”, dvs inte någon som är mer normal än någon annan utan bara någon som inte fungerar som just du.
Ville bara säga att jag inte alls tyckte den där klädseln var opassande. Även för nån som är införstådd med normer och samhällets alla små förväntningar så hade jag säkert valt att gå sådär. Kanske beror det på att jag har en bild av föreläsningar som mer avslappnande och personliga än exempelvis när en VD pratar på ett möte… men det är intressant i alla fall att även för de människor som har lättare att plocka upp lite fakta överallt, via exempelvis TV och tidningar och internet, så väljer ändå hjärnan att plocka upp vissa specifika saker, inte allt. Det beror kanske på kulturen och uppväxten 🙂
Vad kul att du inte tycker att klädseln inte var opassande. Själv tycker jag inte det heller och har svårt för att förstå att någon överhuvudtaget skulle se något opassande i det 😉 Och jag hade inte reagerat om jag hade sett en föreläsare klädd på det sättet (eller jo, lite kanske, men det är bara för att min boendestödjare uttryckligen talat om för mig att man INTE klär sig på det sättet när man föreläser :)) På inrådan av min boendestödjare klär jag mig dock inte så på föreläsningar och andra seriösa tillställningar men på fritiden får jag ju klä mig exakt hur jag vill 🙂
Jag håller med dig om att det är intressant att hjärnan väljer vilka saker man plockar upp. Jag har två boendestödjare, och ibland när jag frågar dem om man kan göra en viss sak, får jag två helt olika svar. Men det är som du säger, mycket handlar om uppväxt 🙂
OMG! Du älskar också språk som jag! 😀
Dock så blir jag aldrig riktigt insatt i språken på samma systematiska och logiska sätt, men jag älskar att sjunga musik på olika språk, speciellt franska och japanska för jag älskar franskans uttal och japanskan är så himla enkel att uttala även om grammatiken och tecknen är rena grekiskan för mig.
Min naturvetenskapliga bakgrund och saker som ”jag” vet är främst evolution och marknadsföring så jag kan förstå varför vissa personer upplever klädseln som opassande. Det är helt enkelt att, att trigga sexuella känslor i sådana sammanhang inte ses som lämpligt (baserat på sociala normer och politisk korrekthet).
Det lär inte heller vara funktionellt att hela tiden stimulera reptilhjärnan när du försöker kommunicera och få in saker i människors logiska delar av hjärnan. Vi vet ju vad som händer med logik när attraktion sker…
Jag har också riktig dålig allmänbildning; känner till få kändisar, känner inget behov av kändiskvaller (men är, ur psykologisk och marknadsföringsynpunkt, fascinerad över att många människor är intresserade av detta), orkar inte lyssna på Spotifys topplistor utan lyssnar hellre på filmmusik, TV-spelsmusik och japansk musik; jag är dålig på geografi, mest för att jag inte bryr mig om det.
Mitt språkbruk har varit väldigt formellt när jag var yngre. Jag minns hur jag alltid stavade med stor bokstav i början av meningar, använde korrekt punktering, osv., när jag chattade på MSN! 😀 Idag har jag lärt mig att släppa lite mer på det, å kunna prata mer på ett mer jordnära sätt (å det e inte för att jag känner mig tvingad, utan det är inte bara snabbre utan oxå roligare).
Vad roligt att du också gillar språk! Jag vet att japanskan har ett logiskt och ganska komplicerat grammatik, och därför skulle jag förmodligen älska japanska! Har hört att grammatiken i japanskan har likheter med mitt modersmål finska. Däremot skulle jag ha mycket svårt att lära mig tecknen i japanskan för jag har ett mycket dåligt bildminne, och det är nog det som gjort att jag aldrig börjat lära mig språket. Jag vill ju kunna skriva och läsa också, och inte bara prata! 😉
Det var min boendestödjare som talade om för mig att denna klädsel var sexig och kunde trigga igång känslor. Om hon inte talat om det för mig, hade jag fortfarande inte vetat om det idag! 🙂
Ett formellt språkbruk är ganska vanligt hos barn med Aspergers syndrom, dock är det iofs långt ifrån alla som talar formellt! Jag såg att du skrev ”å” istället för ”och” och ”e” istället för ”är” så det där visar att du börjat släppa lite på det, precis som du skrev 😉
Jag skriver aldrig ”å” och ”e” istället för ”och” och ”är”. Inte ens när jag skriver SMS så gör jag så. Jag kan tom skriva om hela texten i ett SMS innan jag skickar om jag inte får plats med hela mitt budskap i ett SMS utan att ta till SMS-språk.
Jag undviker också att skriva ”å” och ”e” (störs dock inte om andra gör det), men däremot skulle jag absolut kunna tänka mig att skriva det i ett SMS om mitt budskap inte fick plats annars. Eller det kanske beror på hur stressad jag är: om jag inte hade något viktigt att göra och hade energi, skulle jag nog mycket väl kunna göra som du och skriva om hela SMS:et.
ibland kan en autist veta för mycket också om något specialintresse eller annat vilket kan chocka omgivningen. Jag minns en gång i skolan när jag var 13 eller 14 och vi pratade om typ ålder eller födelsedagar och jag sa till en flicka vilken dag hon fyller år och hon blev chockad. Hur kunde jag veta det? Jo men hon hade sagt det. Men tydligen förväntas man att inte komma ihåg sådant. Hon kanske trodde jag var väldigt intresserad av henne och att det var läskigt? Sådana grejer lärde jag mig efterhand att man inte ska säga.
Hej! Jag är NT och minns också ”allas” födelsedagar allt från gamla skolkamrater, arbetskamrater och släktingar. Min bror har samma minne runt födelsedagar så jag tror inte det är ett typiskt autistiskt drag. En del minns namn, det är jag urdålig på. Men, angående födelsedagar så brukar jag inte säga om jag stöter på ngn gammal skolkamrat att ”jag minns att du fyller i april” t ex. 🙂
Vad roligt att du är bra på siffror! 🙂 Enligt min erfarenhet är det vanligare hos autister än neurotypiker att komma ihåg gamla skolkamraters födelsedagar, men visst kan ju NT:s komma ihåg sådant också 🙂
Ja precis, de allra flesta känner sig obekväma om någon vet/memorerat deras födelsedagar, telefonnummer, adress och annan privat information 🙂 Under förutsättning att man inte är vän med personen såklart. Med nära vänner och familjemedlemmar är det ju en helt annan sak.
Jag känner mig faktiskt också obekväm när vissa autister som jag inte ens känner eller har haft kontakt med på flera år berättar för mig att de vet var jag bor, och detta för att dessa personer har googlat mig. Vissa autister har dessutom berättat för mig att de har andra människor som sitt specialintresse, d v s de googlar info om folk de har träffat o s v.
Att de flesta tycker att det är obekvämt beror nog på att de flesta är måna om sitt privatliv. Sedan kan de också bli lite rädda för det är ett ovanligt beteende att googla info om andra på det där sättet…Att någon googlar info om andra måste såklart inte betyda att personen är farlig utan det kan ofta handla om att personen är ensam, men människor kan bli rädda ändå.
”Vissa autister har dessutom berättat för mig att de har andra människor som sitt specialintresse, d v s de googlar info om folk de har träffat o s v.” Du har blivit läbdis och folk vill veta allt om kändisar!
Hehe. Men så som jag har förstått det så samlar vissa på fakta om väldigt många människor de har träffat trots att dessa inte är kändisar. Men det kan såklart bero på att ensamhet kan leda till att vissa får väldigt mycket fritid och därför blir nyfikna på andra. Samtidigt känns det som sagt ofta läskigt för den som ”drabbas”. Därför är jag numera noga med vad jag skriver om mig själv på bloggen.
Själv är jag väldigt allmänbildad så jag skulle vilja vla i Postkodmiljonären på tv, där vinner man mycket pengar på kunskap, jag tror jag skulle kunna gå hyfsat långt.