Inte sällan låter andra påskina att vi autister och våra anhöriga skulle vara lata och bekdäma. Det är inte ovanligt att vi får höra: ”Jag vet att du har Aspergers syndrom, men du borde ändå försöka arbeta heltid/börja hålla ordning hemma” eller: ”Jag vet att ditt barn har autism, men det är livsfarligt att låta barnet sitta hemma istället för att tvinga det till skolan, annars blir barnet bara lat och bekvämt. Autism är ingen ursäkt för att aldrig lämna sin bekvämlighetszon.”
Asperger och autism handlar inte om att vara lat
Jag har märkt att det verkar vara många som har svårt för att förstå att autism är en funktionsnedsättning och att det ingår i dess natur att man inte klarar av att möta omgivningens krav. Autism handlar lika lite om lathet som ålderskrämpor gör det. En gammal och hjärtsjuk person är inte heller lat för att den ligger i sängen istället för att storstäda lägenheten och det handlar på inget sätt om att personen inte vill lämna sin bekvämlighetszon!
Vissa försöker hitta alternativa förklaringar
Vissa av de som ser oss som lata och bekväma verkar ha viss kunskap om Aspergers syndrom och autism. Vissa har läst Tony Attwoods eller Christopher Gillbergs böcker och vet därför att vissa svårigheter ingår i autism, att autism ofta kan vara en osynlig diagnos och att många autister har en ojämn begåvningsprofil. Men ändå insisisterar många på att hitta alternativa förklaringar till just våra svårigheter.
Med alternativa förklaringar menar jag att de säger saker som: ”Jag vet att autism innebär svårigheter med socialt samspel och intryckskänslighet för många, men jag tror inte att just din ovilja att vara med på jobbmötena beror på din autism utan på något annat” eller: ”Jag vet att autism och ADHD kan innebära svårigheter med att hålla ordning hemma, men jag tror ändå att just du skulle kunna bättre om du verkligen försökte.”
Varför beror våra svårigheter sällan på autismen?
Även om det är ett välkänt faktum att autism ofta missförstås för bekvämlighet och lathet, är det tyvärr många som ändå inbillar sig att just den specifika autisten som råkar tillhöra deras närmaste krets är lat trots att hen har autism. Vissa drar den felaktiga slutsatsen att autisten både har autism och är lat istället för att konstatera att personens egenskaper och svårigheter beror på autismen.
Dina kommentarer sårar mer än du tror
Du som dömer ut oss autister och våra anhöriga ska vara medveten om att dina kommentarer sårar och skadar mer än vad du tror. Om du vet att någon i din närhet har asperger eller autism alternativt har ett autistiskt barn men ändå anser att problemen handlar om lathet, ska du hålla inne med dina åsikter! Svårigheterna beror med allra största sannolikhet på autismen, inte på lathet, och personen blir förmodligen otroligt ledsen för din fördomsfullhet.
12 svar på ”Nej, asperger och autism handlar inte om lathet”
Jag har Aspergers syndrom och jag kan inte jobba heltid. Några människor har sagt till mig att jag borde jobba heltid eftersom det är orättvist att jag jobbar inte lika mycket som andra människor. ”Autism är ingen ursäkt för att aldrig lämna sin bekvämlighetszon.” är också en sats jag har hört för många gånger.
Trots att människor vet att jag har aspergers och de också vet hurdana svårigheter det kan orsaka, påstår några av dem att i mitt fall föranledas mina svårigheter inte om Aspergers syndrom utan något annat. Människor har föreslagit att mina svårigheter skulle föranledas om lathet, brist av viljekraft, dålig självkänsla eller ohälsosamma livsstilar.
Usch, sådana saker har jag själv också fått höra otroligt många gånger 🙁 Jag har svårt för att förstå vad det är som gör att andra människor tror att alla våra svårigheter beror på något annat än aspergern trots att de mycket väl vet om att vi har Aspergers syndrom och att vissa svårigheter ingår i syndromet. Jag menar, de skulle knappast säga till en gammal person: ”Ja jag vet att du är gammal och går dåligt, men jag tror inte att det är din ålder som gör att du går dåligt utan jag tror att det handlar om något annat” eller: ”jag vet att du är 90 år, men jag tycker ändå att det är orättvist att du har hemtjänst.” Men när det handlar om autism är det plötsligt annat ljud i skällan! Otroligt jobbigt 🙁
Jag försöker vara överseende med ”vanligt” folk, många vet ju inget mer om autism än vad som kanske stått i tidningen vid något tillfälle. Jag har kämpat i alla år med att klara av ett arbete, (fått min diagnos i vuxen ålder, bara för ett par år sedan), men heltid har inte gått och inte ens halvtid. Tills jag fick mitt nuvarande jobb, som råkar kunna skötas hemifrån och är inom mitt specialintresse. Jag jobbar heltid utan problem, inte haft en enda sjukdag på hela året och har klockat uppemot 30 timmar övertid en månad till exempel. Med rätt förutsättningar är jag med andra ord en jättebra medarbetare. Vissa förstår ändå inte varför jag klarar detta så bra och varför detta tar så mycket mindre energi än vad mina tidigare jobb gjort.
Jag har gjort precis liknande erfarenheter som du! Nu när jag arbetar som föreläsare hos Misa Kompetens klarar jag av att arbeta heltid, men förut har jag inte ens orkat jobba ens 25%. Många har svårt för att förstå att det beror på att en stor del av mitt nuvarande arbete har flexibla tider och att jag kan sköta arbetet hemifrån under de tider då jag har som mest energi. Att svara på offertförfrågningar, planera föreläsningar, blogga och svara på bloggkommentarer ingår nämligen också i mina arbetsuppgifter, och nu i skrivande stund svarar jag på din bloggkommentar i pyjamas liggandes i soffan. Det är något helt annat än att vara fysiskt närvarande på plats! Jag måste iofs vara fysiskt närvarande på våra jobbmöten och jag föreläser ju också, men mer än 90% av mitt arbete består av distansarbete hemifrån.
Vilken tur både du och jag har som har hittat jobb som passar oss så här bra! 🙂 Dock är det såklart jobbigt att andra människor inte förstår varför allt helt plötsligt funkar när det inte har funkat tidigare.
Det här är så svårt, tycker jag.
Jag syftar såklart på min tioåring.
Hon är trött, lättstressad och har ca 50% frånvaro i skolan.
Vi ställer väldigt lite krav på henne, men det är svårt att veta vad hon inte kan/orkar och vad som faktiskt är vanligt ”vill inte”. Hon är ju tio, det är naturligt att barn inte vill ställa undan tallriken, ta med saker upp till sitt rum tex.
Hon kan och gör det oftast, men ibland säger hon att hon inte orkar.
Vi tjatar inte, hon kan göra det senare, men det är så svårt att veta hur sjutton man ska göra.
Jag förstår vad du menar! Det är såklart väldigt svårt att veta vad som beror på vanlig trots och vad som beror på funktionsnedsättningen. Om din dotter får en diagnos i framtiden kommer ni kanske kunna få råd och tips från habiliteringen. Men jag förstår att det inte är lätt, och ibland kan det därför hjälpa om man konstaterar för sig själv: ”Mitt barn har autism, och därför kommer de alltid vara svårt för mig att veta hur jag ska som förälder agera i vissa situationer.” För tyvärr kommer det förmodligen alltid vara så. Själv är jag 40 år nu och har fortfarande i vissa situationer bedöma hur mycket jag borde anpassa mig i vissa situationer.
Ja, vi hoppas på att vi får svar nästa vecka när vi ska upp till stockholm och göra en utredning.
Sen hoppas jag att vi får mer info och kan testa oss fram.
Bra att ni kommer att göra en utredning. Jag håller tummarna för att allt kommer att gå bra för er!
”Allt är möjligt när man har funktionsnedsättningar, man måste bara anstränga sig lite mer” är ett yttrande som är lika dumt som
”Allt går bara man vill”.
Tyvärr blir de en sanning för många t ex när uttalandena kommer från framgångsrika parasportidrottare el andra som får ta plats i media eller i offentliga sammanhang.
De vill sprida glädje och inspiration och hopp till andra som har det kämpigt så de har en god tanke. Men gynnar uttalandena de flesta? Jag är tveksam då dessa (o) sanningar sprids t ex till förtvivlade föräldrar och pedagoger, till läkare som skriver intyg om arbetsoförmåga, arbetscoacher, boendestödjare..
Jag blir mörkrädd när jag tänker på vilka negativa konsekvenser vissa uttalanden kan få för t ex autister när deras omgivning suger upp dessa och liknande påståenden som tvättsvampar.
Autister är fortfarande år 2019 lata och borde göra mer och ha det lite mera jobbigt enligt vissa:(
Du gör ett mycket bra jobb Paula med att ta hål på dessa myter och prata om dom när du föreläser!!
Ja usch, jag hatar också dessa uttalanden 🙁 Jag vill verkligen en massa saker men kan inte, vilket jag har fått acceptera. Jag ville exempelvis verkligen arbeta som au pair utomlands, vilket jag också gjorde men klarade inte det på grund av min funktionsnedsättning. Jag skulle fortfarande vilja göra det även om jag blivit äldre men har tvingats acceptera att det inte går. Jag har enorma svårigheter som beror på min medfödda funktionsnedsättning och har därför tvingats hoppa av ett flertal kurser och utbildningar när jag upptäckt att det krävts färdigheter som jag inte har och det inte gått att få relevanta anpassningar. Och jag har verkligen velat och varit enormt ledsen när det inte gått.
Dessa kändisar som gör sådana uttalanden har förmodligen inte lika mycket svårigheter som många andra på grund av sina funktionsnedsättningar alternativt har turen att råka ha sådana ovanliga styrkor som gör att de lyckats enormt bra i livet trots svårigheterna. Men sådana uttalanden skadar enormt mycket för då börjar alla andra med samma diagnos jämföras med dessa kändisar och de blir sedda som lata när de knappt klarar något överhuvudtaget. Och det är en verklighet när jag möter när jag föreläser: det är ganska få autister som har sådana styrkor som dessa kändisar.
Faktum är att alla autister inte har styrkor som kan nyttjas i (yrkes)livet, och det är viktigt att komma ihåg att ”häpnadsväckande styrkor” definitivt inte är något diagnoskriterium för autism! Sedan finns det såklart även autister som blommar ut i rätt miljö när de fått anpassningar och plötsligt upptäcker att de har ovanliga styrkor som de kan nyttja i t.ex yrkeslivet, men det gäller såklart långt ifrån alla! Därför blir jag vansinnig när jag hör sådana uttalanden för allt går definitivt inte även om man vill!
Kul att du tycker att jag gör ett bra jobb 🙂
Hej! Jag är inte diagnostiserad med Aspberger men jag har alltid avskytt ögonkontakt (men lärt mig), efter 30 blivit hyperkänslig för ljud, ljus och lukter (inga problem som barn), har jättedålig energi och kan inte arbeta (blev utbränd innan jag gått ut skolan men förstod det inte, diagnostiserad med kroniskt trötthetssyndrom 20 år senare efter åratal av depressionsdiagnoser när jag påpekade att om humöret är gott och man vill men det inte går är det inte depression). I princip alla mina vänner har Aspberger och/eller ADHD diagnos. Ingen psykiater har nånsin ens nämnt att jag skulle kunna ha det förutom en som en gång sa att han såg att jag hade ADHD direkt för jag hade så ”levande ansikte”, alltså motsatsen till AS bristande ansiktsuttryck. Pappa hade väldigt utpräglad ADHD men aldrig diagnos, morbror ganska grav AS. Min upplevelse är att killar får AS/ADHD diagnos och tjejer blir stämplade med BPD om vi inte fungerar utom i det vi själva vill. Samtidigt känner jag som många av dem som säger sakerna du skriver om – neurotypiska kämpar också för att orka arbeta varje dag – jag vet inte ens om jag är det men jag tvingar mig till massor varje dag som mina (manliga) AS kompisar inte gör för de är helt okej med att luta sig på sin diagnos och slippa känna skuld att de inte orkar göra de de inte vill eller känner för. Jag vet att det här blir ett upprörande kommentar, men du verkar ha god insikt och jag ärheltt enkelt förvirrad över mina egna motsägande känslor. Jag vill också bara lägga ner att försöka passa in i ett samhälle där jag inte gör det och slippa göra allt som är för tråkigt/jobbigt/mentalt krävande.
Hej Candy!
Jag förstår att du är förvirrad och att du haft det jobbigt i och med att du blivit utbränd och tvingar dig till massor av saker som du egentligen inte klarar av. Att man har levande ansiktsuttryck motsäger absolut inte Aspergers syndrom/autism. Jag har ofta fått höra att jag har det och ändå fick jag diagnosen!
Om du har många vänner med Aspergers syndrom så är det inte omöjligt att du också har det eller åtminstone liknande drag för man dras ofta till likasinnade när man söker vänner. Men det är såklart omöjligt att säga vad du har utan utredning. Det här med att du blivit känslig för sinnesintryck i vuxenåldern kan också ha med din ME (kroniskt trötthetssyndrom) att göra för känslighet för sinnesintryck är ett av diagnoskriterierna för ME.
Autism hos kvinnor är inte alltid lika uppenbart som hos många män och man måste ofta gräva under ytan för att få klarhet i vad kvinnornas utmaningar beror på. Om du vill så skulle du kunna, ifall du inte gjort det än, be om att få en utredning. Och än så länge kan du ju använda ditt kroniska trötthetssyndrom för att slippa känna skuld (även om det är dumt att man ska behöva en diagnos för att slippa ha dåligt samvete men du kanske förstår hur jag menar). ME är en allvarlig sjukdom som drar ner funktionsförmågan totalt så du ska definitivt inte behöva anpassa dig mer än vad du orkar!