När man har svårt för något som de flesta människor inte brukar ha svårt för, vill andra människor oftast ha en förklaring. Normen säger ju att man ska ha lätt för vissa saker, men däremot skulle det anses vara konstigt om jag ville ha en förklaring till varför andra har svårt för saker som jag haft lätt för.
Själv har jag otroligt lätt för att lära mig språk och jag lärde mig 7 språk på gymnasiet. Jag lärde mig också att läsa och skriva vid 3-årsåldern, men ingen har behövt förklara för mig varför de har lärt sig att läsa och skriva senare än jag och varför det tar längre tid för dem att lära sig språk och grammatik än vad det tar för mig. Däremot är det mer okej att andra frågar mig saker som: ”Men vad är det exakt som gör att du inte klarar att göra hemma själv och behöver boendestöd?” Varför tycker du att det är svårt att laga mat och sätta upp en strykbräda?”
Idag är jag van vid att jag förväntas förklara för mig, och idag vet jag också vad jag ska svara på frågorna för min psykolog har förklarat för mig vad det är som gör att andra tycker att praktiska saker är lätta. Jag vet helt enkelt att jag kan svara att jag har Aspergers syndrom och svårt att automatisera mina rörelser. Men förut hade jag ingen förklaring eftersom jag inte visste hur andra människor fungerade. Och eftersom jag inte kunde förklara mig hade andra människor svårt att acceptera mina svårigheter, och vissa trodde bara att det var min inbillning.
Trots att jag har fått en förklaring för de flesta av mina svårigheter, har jag vissa svårigheter som jag inte har någon förklaring för. En sak som jag inte kan förklara fullt ut är varför jag vissa dagar har extremt svårt att tolka synintryck. Jag har egentligen alltid ganska svårt att tolka synintryck, men på vissa dagar är det ännu svårare än på andra. När jag ska beskriva andra människors utseenden, brukar andra människor fråga mig: ”Men är den där personen fet eller smal? Kort eller lång? Mörk eller ljus?” Någon dag kan jag kanske beskriva personen någorlunda om jag tänker efter även om det är svårt, men någon annan dag kan jag bara inte få i huvudet hur personen ser ut även om jag skulle känna personen eller till och med se en bild framför mig.
På samma sätt ser jag inte alltid om någon som jag känner har gått ner eller upp 10 kilo, och ibland gör jag det. En gång hände det att en person jag kände hade gått ner 10 kilo, och när jag inte märkte det visade hon gamla bilder på sig själv och frågade om jag såg någon skillnad. Jag tittade på hennes nya kropp och jag tittade på de gamla bilderna, men jag tyckte att hennes kropp såg exakt likadan ut på båda bilderna. Men när hon visade mig samma bilder en annan dag, såg jag plötsligt skillnad!
Att jag har mer syntolkningssvårigheter på vissa dagar än på andra beror troligen på att min hjärna är extremt trött ibland utan att jag märker det, men jag vet inte helt säkert. Eftersom jag inte vet förklaringen, har andra människor haft ibland svårt att tro mig. De undrar hur det kan vara så att min hjärna kan registera saker en dag men inte på en annan. Ibland har jag fått höra att jag inte anstränger mig, men sanningen är att jag anstränger mig ännu mer på de dagar när jag har som mest syntolkningssvårigheter!
28 svar på ”När svårigheterna saknar en förklaring”
Jag undrar om det är syntolkningssvårigheter som är förklaringen till att Gösta och Johan inte kommenterar bloggen längre.
Haha, ja eller hur? Jag har iofs för mig att det inte var så länge sen Johan kommenterade bloggen, men Gösta har inte varit här på ett tag. Men han har kanske varit upptagen eller något för han har också varit borta förut.
Jag tänker nog på en annan än Johan. Jag tänker på han som har en son som gick på en skola för elever med Asperger syndrom.
Då är det nog Thomas du tänker på. Det stämmer att han inte kommenterat bloggen på ett tag.
Thomas ja. Så heter han. Thomas och Gösta. Do you here me? Mats is calling.
here … herregud.
😀
Nja, syntolkning tror jag inte jag har svårt med däremot är energi något som jag inte har tillräckligt av.
Är dessutom utsatt för extra stress på grund av krångel med min boendestödsanordnare och kommunens snålhet med hur mycket hjälp de anser jag behöver trots observationer och intyg från habiliteringen.
Vad tråkigt att kommunen inte beviljat dig tillräckligt många timmar boendestöd! 🙁 Jag fick också bråka förut men sen fixade det sig. Jag tycker att ni ska överklaga kommunens beslut, men tyvärr kan det ta tid innan man får svar från förvaltingsrätten.
Är dessutom utsatt för extra stress på grund av krångel med min boendestödsanordnare och kommunens snålhet med hur mycket hjälp de anser jag behöver trots observationer och intyg från habiliteringen.
Jag vet hur det känns. Jag höll själv på att gå in i väggen när jag gjorde jobbet åt några handläggare på en myndighet för några månader sedan.
Hej!
Paula Tilli, tycker inte synd att du inte fick lära dig att få bättre motorik från början av skolan. Jag har oxå asperger, och fick hjälp för att få bättre motorik, med att min fröken köpte in en stutsmatta sant att jag fick gå på gymnastik anpassad för barn med diagnos. Du hade nog behövt det, det hade säker hjälpt dig en del. Kanske du inte hata på bollspel, vem vet. Men som sagt du gick i en annan tid än jag i skolan, och på din tid fanns inte diagnoser. Jag gick en mindre klass i lågstadiet och mellanstadiet, samt sexårs. Som var för barn med olika neuropsykriatiska diagnoser, såsom asperger, DAMP, ADHD, ADD, också vidare.
Hej Jacob!
Vad bra att du fick hjälp i skolan! Men precis som du skriver så fanns inte diagnoser på den tiden jag gick i skolan. I Sverige hade nog vissa barn en DAMP-diagnos på den tiden tror jag, men i Finland fanns det och finns fortfarande mycket stor okunskap.
När det gäller bollspel hade jag troligen hatat det ändå även om jag hade fått gå på specialanpassade gymnastiklektioner. Jag har nämligen ännu större svårigheter med motorik och automatisering jämfört med de flesta med Aspergers syndrom, och även om jag ibland kan motoriken så är det fortfarande många saker att hålla koll på i huvudet när man gör praktiska sysslor eller spelar bollspel. Visst hade jag kanske kunnat lära mig motoriken i bollspel, men det får mig ändå dåligt att ständigt öva på saker jag har svårt och därför vill jag helst inte ens öva att spela bollspel. Det som jag däremot hade behövt var att slippa bollspelen totalt och ta promenader eller cykelturer på gymnastiklektionerna i stället.
Hej!
Ja, trist att du inte fick ta promenader eller göra något annat, än bollspel. Jag läser din bok just nu, och blev jag glad när jag fick höra om den gången då dui nte behövde vara med och fick titta på när de spelade bollspel. Det var snällt av lärarna för en gång skull, annars verkar de ha haft väldigt lite förståelse för dig och dina problem med exempelvis koncentration.
Jag tycker det var underbart när du skriv i boken om att när ni elever straffades att du såg att skriva skrivstil som en belöning. Man är verkligen olik andra när man har asperger. Jag kunde också läsa och skriva, prata ganska anvancerat när jag var liten.
I trean älskade jag Mattematik och satt gärna inne på rasten och räknade matte. Om jag kanske fortsatt hade jag säker läst högskolemattematik i gymnasiet, och blivit proffessor i mattematik. Men jag gav efter klasskamraterna och gick ut på rasterna och spelade bandy. Min övervikt försvann, men tänk vad jag kunnat läst anvancerad matte som ung. Men min motorik förbättrades vissentligt, så jag antar fördelar / nackdelar med allt.
Själv ville jag ofta var med på fotboll på rasten men vågade inte fråga; och ingen lärare hjälpte så jag fick var med och spela fotboll i femman. Så lite osynlig mobbning, de frågade inte ens om jag ville var med. Det var väldigt trist :(.
Tyvärr tvingades jag vara med i bollspelet på rasterna för jag fick inte vara ensam och tita på. Men jag är ändå inte arg på läraren som tvingade mig för hon trodde förmodligen att hon gjorde rätt. Tyvärr hade lärarna väldigt lite förståelse för mig, men å andra sidan trodde de ju att jag bara var lat så det var klart att de trodde att utskällningar skulle hjälpa.
Ja verkligen, det som var straff för andra elever var en belöning för mig och tvärtom! Precis som du skriver så kan man verkligen fungera helt annorlunda än förväntat när man har Aspergers syndrom.
Vad trist att ingen frågade dig om du ville vara med i fotbollen 🙁 Ibland kan det bli missförstånd. Vissa kanske tror att eleven inte vill vara med om hen är utanför och tittar på, men det behöver ju inte vara så även om det var så i mitt fall. Ibland kan det vara så att eleven skulle vilja vara med men vågar inte fråga. Därför är det jätteviktigt att lärarna frågar eleven om hen skulle vilja vara med eller inte.
Jag tycker det är svårt att förklara mina svårigheter. Vissa svårigheter vet jag inte om jag har pga min diagnos eller om det finns annan förklaring . Eftersom jag inte fick min diagnos förrän i år så är jag fortfarande förvirrad över vad jag ska ge för förklaring till mina svårigheter.
Jag är socialt isolerad, har ångestproblematik, stresskänslig, dålig tidsuppfattning, ljuskänslighet, dåligt mörkerseende, har svårt för förändringar, är trögstartad och min energi tar snabbt slut.
Jag känner att det inte finns nåt jobb som skulle funka för mig men vet inte hur jag ska förklara det för min handläggare på AF. Jag har arbetslöshetsersättning och måste skriva aktivitetsrapporter varje månad. Måste söka jobb varje månad för annars får jag varning om att min ersättning kommer dras in. Vet inte hur jag ska förklara varför jag inte sökt jobb. Har svårigheter med att veta hur en jobbansökan ska se ut och känner att jag inte har energi till det.
Måste söka jobb varje månad för annars får jag varning om att min ersättning kommer dras in. Vet inte hur jag ska förklara varför jag inte sökt jobb. Har svårigheter med att veta hur en jobbansökan ska se ut och känner att jag inte har energi till det.
Du kan ju skicka 10 mejl i månaden med innehållet:
Jag är arbetslöst och söker jobb. Tack och hej. /Tina
Sedan har du sökt 10 jobb och behöver inte förklara varför du inte har sökt jobb.
Det intressanta är inte hur du ska få jobb utan hur du ska få ett jobb som är anpassat till dina styrkor och svårigheter. Arbetsförmedlingen har speciella handläggare som arbetar med människor med Aspergers syndrom.
Jag visste inte att arbetsförmedlingen har speciella handläggare som arbetar med människor med Aspergers syndrom. Har en rehabhandläggare men hon verkar inte ha nån kunskap om Aspergers syndrom och jag har inte hört från henne på 6 månader. Jag har haft så kallat anpassat jobb men kände inte att det togs nån hänsyn alls till mina svårigheter. Mina styrkor har det aldrig fokuserats på, känns som arbetsförmedlingen skiter i mina styrkor.
De är de handläggarna som administrerar sådana saker som arbete med lönebidrag, utvecklingsanställningar, trygghetsanställningar: http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Fa-extra-stod/Har-du-en-funktionsnedsattning.html
De är inte inriktade just på Aspergers syndrom men de arbetar med arbetssökanden som har tex Aspergers syndrom och som har svårt att hitta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Jag har haft så kallat anpassat jobb men kände inte att det togs nån hänsyn alls till mina svårigheter. Mina styrkor har det aldrig fokuserats på, känns som arbetsförmedlingen skiter i mina styrkor.
Mitt tips är att du identifierar dina styrkor (och svagheter) och att du försöker hitta ett arbete som passar dig: http://www.iidc.indiana.edu/pages/Choosing-the-Right-Job-for-People-with-Autism-or-Aspergers-Syndrome
När du har hittat ett arbete som överensstämmer med dina styrkor (och intressen eftersom många aspergare är motivationsstyrda) så kan du söka praktik eller arbete hos företag som är inriktade på det du är bra på. Om du är duktig så kanske du kan söka anställning direkt och är du inte tillräckligt duktig så kanske du kan få in en fot via praktik (och betrakta praktiken som en utbildning). Du kommer (efter överenskommelse med Arbetsförmedlingen) ha möjlighet att erbjuda arbetsgivarna lönebidrag om de anställer dig. Lönebidrag tillsammans med att du söker arbeten som du har talang och färdigheter inom ökar dina chanser att få ett arbete som du är intresserad av, duktig på och kommer att trivas med.
Jag förstår att det känns svårt för dig som nydiagnostiserad att förklara dina svårigheter. När jag var nydiagnostiserad så sa folk till mig att alla hade svårt att göra praktiska sysslor och inte bara vi som har neuropsykiatriska diagnoser, så jag hade i början ingen aning om vad som skilde mig från andra människor även om jag hade fått en diagnos. Det var min psykolog som fick förklara för mig hur andra människor fungerade.
Jag tycker att du ska fråga på din arbetsförmedling om du kan få en SIUS-konsulent som kan hjälpa dig med jobbsökandet. Då kan ni gå igenom dina svårigheter och styrkor tillsammans och hon kanske kan hjälpa dig med aktivitetsrapporten. Arbetsförmedlingar borde också kunna göra funktionsförmågebedömningar där de bedömer din arbetsförmåga. Då slipper du söka jobb som inte fungerar för dig, och om de kommer fram till att det inte finns några jobb som fungerar för dig kan det kanske bli aktuellt med att ansöka om sjukersättning.
En SIUS-konsulent träffade jag för 6 månader sen, då fick jag information om vad SIUS-konsulenten kan hjälpa mig med men jag har inte fått nån hjälp. Jag har sjukersättning på 50% men har krav på mig att söka jobb på de 50% som jag räknas som arbetsför. Det står i den handlingsplan som arbetsförmedlingen skrivit att jag ska söka jobb som lokalvårdare i hela Sverige.
Jag har jobbat som lokalvårdare innan men städning hör inte till mina styrkor. Finns knappt några jobb i orten där jag bor men har inte möjlighet att flytta. Skulle mår skit om jag var tvungen att pendla eller flytta. Jag drömmer om att jobba med djur men finns varken praktik eller jobb där jag bor som är inriktade på det. Jag är duktig på att baka, får beställningar från släkten. Men funkar inte för mig att praktisera eller jobba på ett bageri för det är för mycket folk där och för stressigt.
Jag känner att det inte finns nåt jobb som fungerar för mig. Känns inte som nån arbetsgivare vill ha nån som mig som anställd med tanke på att jag är väldigt stresskänslig, har panikångest, har stora sociala problem, låg energinivå och klarar inte att passa tider.
Jag minns att du berättat förut att du gillar att baka och att du inte trivdes som lokalvårdare. Jag tycker att din läkare eller Arbetsförmedlingen borde remittera dig till en funktionsförmågebedömnig så att du slipper söka jobb som du får ångest av. Om det inte finns något jobb som passar dig alls i hela arbetsmarknaden och din läkare bedömer detta som permanent så borde du få sjukersättning på heltid.
Konstigt att SIUS-konsulenten inte bokat flera möten med dig. Ni borde kunna träffas regelbundet och gå igenom dina svårigheter och styrkor tillsammans.
Om det inte finns något jobb som passar dig alls i hela arbetsmarknaden och din läkare bedömer detta som permanent så borde du få sjukersättning på heltid.
Precis. Du behöver få din arbetsförmåga utredd och sedan antingen få ett anpassat jobb eller inget jobb alls (sjukersättning).
Det står i den handlingsplan som arbetsförmedlingen skrivit att jag ska söka jobb som lokalvårdare i hela Sverige.
Kräv en ny handlingsplan där det står att du inte klarar av att pendla pga dina svårigheter. Det spelar ingen roll om du så söker en miljard jobb i månaden för om du presenterar dig oseriöst så kommer ingen arbetsgivare i världen att anställa dig:
Jag heter Tina och jag är väldigt stresskänslig, har panikångest, har stora sociala problem, låg energinivå och klarar inte att passa tider. jag har svårt för att pendla till och från er arbetsplats. Är ni trots detta intresserade av att anställa mig så skicka ett mejl så hör jag av mig. Om jag orkar.
Om du skriver så så kan du söka en miljon jobb i månaden och du kommer inte att få ett enda. Så vad är problemet med att du måste söka jobb?
Jag träffade en arbetsterapeut på arbetsförmedlingen, efter ett enda möte så såg han att jag inte var arbetsför överhuvudtaget och då blev allt lugnt!
Kanske du kan be om att få träffa en av deras specialister för bedömning? Kanske den kan trycka på angående en arbetsförmågebedömning som Paula och Mats skriver?
Lycka till! Följ ditt hjärta!
Jag har också träffat en arbetsterapeut på arbetsförmedlingen men är missnöjd med den bedömningen. För det fokuserades främst på min spänningsvärk som jag haft i många år och knappt på mina andra svårigheter. Ska prata mer med min handläggare om en arbetsförmågebedömning.
Hej Paula!
Sen jag gick in i väggen så har jag fått svårare att tolka främst ljudintryck. Jag upplever absolut att när jag är trött så fungerar hörseln halvdant, jag kan inte stänga ute ljud alls och det är svårt att förstå ibland vad folk säger. Eller rättare sagt, att hänga med i samtalen utan att hinna processa orden.
Idag till exempel så gjorde jag en röntgenundersökning, och sköterskan som visade mig omklädningsrummet pratade så fort så jag tappade bort mig. Jag hörde bara ”bla bla bla”. Som tur är så fanns en ”to do”-lista på väggen som jag kunde följa, extremt bra! 😉
Men är jag pigg, så fungerar det mycket bättre! Så jag känner igen det som du skriver ,att det kanske har med att din hjärna är tröttare de dagar du har svårare att tolka synintryck.
Ha en fin kväll!!
Hej Tilda!
Jag förstår dig verkligen. Jag har också svårt att tolka vad som sägs till mig när jag är trött. Men det konstiga är att när jag har svårt att tolka hörselintryck så brukar jag känna i kroppen att jag är trött, men de dagar som jag har extrasvårt att tolka synintryck är det ibland så att jag känner mig ganska pigg ändå. Därför misstänker jag att min hjärna ibland är trött utan att jag märker det och att den fördmodligen inte är tillräckligt trött för att jag skulle ha svårt för att tolka hörselintryck.
Ha en fin dag du också! 🙂