Kan en autist plötsligt stänga av kärleken?

Montaron frågar

Jag träffade en kvinna vars beteende stämmer in på mycket av det du skriver. Hon visade under en månad mycket starka känslor för mig: massor av innerliga komplimanger; hon kom hem till mig och bjöd in mig till sig – vilket jag tror var stora steg för henne; delade med sig av massa saker i sitt liv; grät för att jag förstod så bra hur hon fungerade; kände sig så bra med mig; log och skrattade ständigt med glittrande ögon; vi hade passionerad sex på hennes initiativ. Vi pratade om hur vi skulle kunna bygga ett förhållande på sikt sett till hennes rutiner.

Så fick jag ett meddelande om att ”det” (inte jag) inte var rätt för henne pga. hennes brister och skador från tidigare förhållanden. Jag har frågat hur vi skulle kunna lösa det men inte fått något svar, däremot har hon inte brutit kontakten. Det kan låta inbilskt att inte släppa henne men detta är livsviktigt för mig. Det är inte någon flört utan hon är kvinnan jag vill leva med (jag är 53 år, så jag har att jämföra med). Jag ser sådan möjlig lycka gå om intet (för oss, för henne, inte bara för mig) pga. vad jag uppfattar är en låsning hos henne snarare än brist på kärlek.

Jag tror att jag skapat stress hos henne, och att allt detta tar för mycket kraft för henne. Frågan är om det kan vara tillfälligt? Är Asperger-beslut oftast definitiva? Kan Aspergare rensa bort känslor (för det är det jag tror hon har gjort) så att de aldrig kommer tillbaka?

Kan jag göra annat än varsamt påminna henne om min kärlek? (jag har skrivit att jag hoppas att hon kan släppa in mig igen i sitt liv, när hon känner sig redo och i den takt hon vill, att jag älskar henne precis som hon är, att jag inte vill ändra på henne, utan lära mig mer om henne och stärka henne). Eller är det bättre att lämna henne helt i fred (fast då kanske det blir enklare för henne att sopa undan känslorna)?

Förstår om detta verkar fåfängt, men jag är övertygad om att hon har starka känslor för mig och att vi borde ge oss åtminstone en chans.

Paula svarar

Oj, den frågan är inte lätt att svara på eftersom alla vi autister är olika precis som ni neurotypiker (=människor utan autism) är det (om jag förstod det rätt har hon Aspergers syndrom, en diagnos som numera kallas för autism). Vi autister kan ha trauman från tidigare förhållanden precis som ni neurotypiker kan ha det, och i sådana fall kan det kanske ibland hända att vi precis som ni neurotypiker rensar bort våra känslor och att de kommer tillbaka senare. Men det är inte omöjligt att det tar tid, ibland flera år, beroende på typ av trauman. Jag kan tillägga att jag har träffat vissa autister med samtidig adhd vars känslor skiftar hela tiden, men så är det inte för mig.

Vad är det bästa för henne?

Men som sagt är vi alla individer så det är omöjligt att säga hur lång tid det tar för en autist med trauman att våga släppa in någon i sitt liv. Det beror på autistens personlighet, prioriteringar och vilka typer av trauman hen haft. Frågan är också vad som är bäst för henne. Mår hon bäst av att vara singel eller drömmer hon innerst inne om ett förhållande? Alla människor vill inte ha ett förhållande utan vissa trivs utmärkt för sig själva, och i sådana fall kan det vara onödigt att ”jobba med sig själv” för att kunna ha ett förhållande bara för att någon annan jättegärna vill inleda ett förhållande med en.

Hon kan ha hittat på det

En annan möjlighet är att hon inte alls har trauman utan har hittat på det. Jag förstår att detta kanske inte var något du ville höra, men vissa autister har svårt att förstå sina egna känslor. Om en jättesnäll och bra person är kär i oss och vi inte är kära tillbaka förstår vi kanske inte att vi inte är kära utan vi kan få för oss att vi egentligen är kära men inte kan påbörja ett förhållande på grund av exempelvis trauman. Det är inte så att vi ljuger med mening utan vi kan själva tro på det eftersom vi inte förstår att personen kanske inte var rätt för oss.

Förstod inte att vi hade olika känslor

Låt mig förklara mig. I autism ingår ofta svårigheter med att förstå hur man själv känner, och många med autism kan ha svårt att skilja sina egna känslor från andras. En autist kan i vissa fall också kamouflera genom att visa mycket starka känslor för den andre om autisten märker att det är vad som förväntas. När jag själv var yngre och någon som jag inte var kär i var kär i mig kunde jag inte förstå att jag och den andre personen var olika personer med egna känslor. Om mannen tyckte att vi var menade för varandra trodde jag att han hade rätt för det föll mig aldrig in att hans känslor och ord inte var den objektiva sanningen.

Behövde hitta en förklaring

När så hände behövde jag hitta på en förklaring för mig själv och honom varför jag inte ville ha ett förhållande, och då kunde den påhittade förklaringen vara exempelvis just att jag var bränd från tidigare förhållanden (vilket inte alls var sant men det insåg jag inte då)! Om mannen undrade varför jag var ”rädd för känslor” trodde jag själv att jag var rädd vilket jag senare har förstått att jag inte alls var! Det var först flera år efteråt jag förstod att jag inte alls var ”rädd” utan helt enkelt ”inte kär”. Och när man inte är kär tar det verkligen emot att ha ett förhållande, men det förstod jag alltså inte som ung autist.

Du har troligen varit tydlig

Som sagt vet jag inte hur det är för just denna kvinna, men det låter som att du har varit övertydlig mot henne utan att ha fått respons. Jag tror att hon vet hur du känner men att hon antingen inte vill ha ett förhållande med dig eller så är hon inte redo att jobba med sina känslor. Om du ”varsamt påminner henne om din kärlek” finns risken att hon blir stressad och pressad och kanske får dåligt samvete för att behöva avvisa dig en gång till, men jag vet ju inte hur hon känner såklart.

Du kan skriva ett sista mejl

Om du fortfarande är helt säker på att du vill påminna henne om dina känslor kan du skriva ett sista mejl till henne där du skriver att du är kär men att du inte vill pressa henne och att du kommer att respektera om hon inte vill/kan ha ett förhållande med dig. Håller hon fast vid att hon inte vill/kan ha ett förhållande tycker jag inte att du ska påminna henne en gång till, åtminstone inte på flera år, och du kan också säga/skriva till henne att du inte kommer att tjata så att hon vet att hon kan slappna av. För mig blir det i alla fall stressigt om någon jättegärna vill ha något av mig och jag får påminnelser varje år. Men det är jag det! Jag vet ju inte hur det är för henne.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.