Eftersom en del av oss med Aspergers syndrom eller autism kan ha svårt för att tolka andras kroppsspråk, förstå de dolda budskapen mellan raderna samt veta vad som är ett lämpligt beteende och/eller klädsel i vissa situationer, tycker många att det är viktigt att andra människor säger till oss rakt ut vad de menar. Men tyvärr vågar inte alla människor alltid vara raka och ärliga mot oss eftersom de är rädda att sanningen skulle kunna såra även om det finns många med Asperger som skulle vilja veta sanningen.
Om jag ställer en fråga eller gör något som är fel, vill jag ha ett så rakt och ärligt svar som möjligt. Varför? Jo, för att jag annars kan ha mycket svårt för att bedöma vad min samtalspartner egentligen menar och om hen bara ger mig beröm och bekräftar mig av artighet eller om hen faktiskt menar det hen säger. Dessutom har jag svårt för att veta i vilken skala personen menar. Om hen säger att ett visst klädesplagg inte ser bra ut, kan jag inte bedöma om det betyder att plagget är så hemskt att de flesta människor skulle vända sig om på gatan om de ser det eller om det bara är min samtalspartners personliga åsikt att plagget inte ser bra ut.
Tidigare har jag skrivit till er att jag ville föreläsa korta, tajta i lädershorts och nätstrumpbyxor som ni ser på bilden i det här inlägget. Jag hade dessutom funderat på att byta ut de svarta nätstrumpbyxorna mot röda. Då förklarade min boendestödjare utförligt för mig hur olämpligt det skulle vara och hur publiken skulle reagera om jag dök upp på en föreläsning klädd på det sättet. På en skala mellan 0 och 10, skulle deras chock kanske vara uppe på 9 eller 10.
Dessutom förklarade hon för mig att om jag överhuvudtaget skulle ha på mig de röda nätstrumpbyxorna med lädershortsen utanför mitt hem, skulle människor förmodligen vända sig om efter mig på gatan, och därför rekommenderade hon att jag inte skulle ha på mig denna outfit i någon situation alls om jag inte var hemma. Däremot sa hon att jag kunde ha de svarta nätstrumpbyxorna och lädershortsen på fritiden om jag absolut ville det men att hon även var lite tveksam till denna outfit.
Jag bestämde mig att jag skulle ha de svarta nätstrumpbyxorna och lädershortsen på fritiden, men aldrig på föreläsningar, och de röda nätstrumpbyxorna skulle jag inte ha på mig alls. Att min boendestödjare personligen var tveksam till en viss outfit och att outfiten kanske ansågs vara ovanlig på en 36-åring gjorde mig nämligen inte något, men däremot ville jag inte ha en outfit på mig som faktiskt skulle kunna få människor att vända sig om på gatan. Annorlunda kläder har jag gärna på mig, men inte för annorlunda 😉
Jag är tacksam att min boendestödjare var så här rak och tydlig mot mig och berättade utförligt hur avvikande de röda nätstrumpbyxorna och lädershortsen ansågs vara på en föreläsare. Om hon bara hade sagt att outfiten inte ser bra ut, hade jag kanske fått för mig att ha dem på mig ändå för jag hade trott att det bara var min boendestödjares personliga åsikt, och då hade jag förmodligen chockat åhörarna. Kanske hade detta t om kunnat skada mitt rykte som Asperger-informatör.
Jag har en person i min närhet som ger mig ärliga och raka svar utan att linda in dem, vilket jag uppskattar. Om jag har gått upp eller ner i vikt, kommenterar den här personen det om hen tycker att det blir för mycket och jag inte ser lika bra ut längre. Det är naturligtvis inte alltid jag lyssnar om jag inte håller med och jag vet att alla människor tycker olika, men jag är ändå tacksam över att personen uppmärksammar mig om saker som viktökningar och -minskningar eller om mitt läppstift inte passar i min outfit och dylikt. Därför vänder jag mig till den här personen om jag vill ha en ärlig åsikt. Många andra människor brukar nämligen linda in svaren eller endast ge mig beröm om jag ställer en fråga till dem, och då blir jag bara förvirrad. Jag vill inte ha bekräftelse utan jag vill ha tydliga svar!
Med detta sagt är det långt ifrån alla personer med Aspergers syndrom som uppskattar ärlighet och rakhet. Vissa är tvärtom extremt känsliga och lättkränkta, har dålig självkänsla och klarar absolut inte av rakhet. Därför är det viktigt att man är försiktig i början om man inte känner personen väl och inte är helt säker på att denne absolut vill ha ett ärligt svar. Är man inte försiktig, finns risken att man bara gör mer skada än nytta.
6 svar på ”Jag vill inte ha bekräftelse, jag vill ha tydliga svar!”
Her er jeg både og. Jeg vil ha sannheten, men jeg kan også bli veldig lei meg og ta det til meg som at jeg er en dårlig person og ikke burde leve, om noen kritiserer noe ved meg.
Jag gillar ärlighet, men å andra sidan tycker jag att det finns något som heter ”en onödig sanning”. Om jag exempelvis hade världens fulaste näsa, skulle jag inte uppskatta om främmande människor ropade till mig på gatan att min näsa är jätteful för det skulle bara vara onödigt. Däremot vill jag alltid att människor är så raka som möjligt mot mig när jag ställer en fråga till dem. Svaret är kanske inte alltid det jag vill höra, men då vet jag åtminstone vad som gäller! 😉
Men det är ju fortfarande din boendestödjares åsikt att det ser ”fel” ut. Jag tycker tvärtom att det ser jättesnyggt ut med dina shorts och strumpbyxor. Smaken är ju som baken.
Och ärligt talat tror jag att de flesta skulle vända sig om och titta på dig av beundran, för du passar superbra i det. 🙂
Tack, vad roligt att höra att du tycker att du är snyggt, jag blir jätteglad 🙂 Det är faktiskt min favoritoutfit som jag gärna har på mig på fritiden.
Tyvärr tror jag att det är emot de oskrivna reglerna i den neurotypiska världen att ha sådana kläder på sig när man förläser eftersom alla neurotypiker, inklusive personalen på Ågesta Folkhögskola och min psykolog, som jag visat kläderna för har varit chockade när de fått se dem 😀 Jag tror att vissa saker är ”fel” för majoriteten har bestämt att det är så. Det är exempelvis ”fel” att gå ut naken på gatan eller prutta offentligt osv för det strider emot vad som anses vara ett lämpligt beteende (sedan tror jag att det alltid finns olika åsikter om vad som är okej och inte). Jag tror att jag för säkerhets skull måste nöja mig med att ha på mig outfiten endast på fritiden även om jag önskar att jag ”fick” ha dem på en föreläsning. För jag älskar de kläderna! 😉
Hej!
Det känns jättekul att jag hittat din blogg. Känner igen mig så otroligt mycket i allt jag hittills hunnit läsa. Jag har ingen egen diagnos, men har ju hunnit förstå att jag inte är som alla andra och senaste året har jag börjat fundera på om det kan vara asperger. Att läsa om svårigheter jag trott mig varit ensam om känns så otroligt bekräftande på så många plan.
Vad roligt att du hittade till min blogg, Tilda! 🙂
Jag förstår att det känns skönt för dig att läsa att andra också har liknande svårigheter som du. Innan jag fick min Asperger-diagnos, trodde jag ibland att jag var helt ensam i den här världen med mina svårigheter, men nu vet jag att det finns många som är som jag och att mina svårigheter har ett namn. Jag blev så otroligt lättad när jag fick veta det!