Lykke frågar
Min son har högfungerande autism och vill verkligen träffa en tjej. Han känner det som att alla tjejer skrattar åt honom, tycker han är konstig eller tycker synd om honom. Hur träffar man enklast någon där det är möjligt att känna sig bekväm om man är autistisk?
Paula svarar
Vad tråkigt att höra att tjejer skrattar åt din son, ser honom som konstig eller tycker synd om honom. Kan det vara så att han är väldigt osäker? Det är självklart INTE okej att skratta åt någon oavsett hur osäker vederbörande är, men är han stolt över vem han är och berättar öppet att han är annorlunda men stolt över det kan det bli lättare för honom att få en tjej intresserad. Tjejer gillar oftast någon med personlighet, är glad och får tjejen att skratta! Jag tänker på föreläsaren Pelle Sandstrak som har Tourettes syndrom och som tidigare till och med var hemlös, men han har ändå träffat kärleken och gift sig!
Han kan delta i träffar
Det enklaste sättet för honom att träffa en tjej skulle kunna vara att delta i autismträffar eller kanske genom kontaktannonser på Facebook-grupper och andra forum för autister. Däremot är det alltid bra att avvakta lite på autismträffar, lära känna alla först och kolla om ömsesidigt intresse finns innan man tar första steget. Vissa autistiska och neurotypiska tjejer kan tycka att det är obehagligt när man deltar i en träffgrupp och en främmande kille plötsligt frågar om man vill gå på dejt. Många tjejer deltar i autismträffar syfte att lära sig mer om autism och utbyta tankar med andra autister, inte för att träffa en partner. Många tjejer kan också backa om de märker att någon raggar på många tjejer för då känner sig tjejer inte speciella. Därför är det bra att vänta tills han träffar ”rätt” tjej!
Bra att vara ärlig
Jag tror slutligen att det är viktigt att vara sig själv och inte föreställa någon man inte är när man vill träffa någon. Jag har alltid blivit irriterad och tappat intresset direkt om jag har upplevt att killen har låtsats vara intresserad av samma saker som jag bara för att få mig att tro att vi skulle ha mycket gemensamt. Jag tycker i alla fall att det är bättre att berätta ärligt (och respektfullt) att man inte delar tjejens intresse än att låtsas vara intresserad av samma saker som tjejen.
Jag önskar din son lycka till, jag hoppas att han träffar den rätta!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Eller att alla har plikt i relation till sina medmänniskor, och inte för sig själv! Då slipper vi det här…
Dom där människorna låter riktigt hemska. Jag tycker att det kollektiva ansvaret måste återföras, alltså att samhället, civilsamhället eller politiken,…
Jag skrev det här i en annan tråd men tycker att det är ganska lämpligt här också! ”Har läst idag…
Visst ska man försöka påverka sin omgivning i positiv riktning men man får också vara uppmärksam på de oemottagliga. För…
Min omgivning*
Jag kan identifiera mig med att ha gått igenom saker och att komma ut starkare ur dom! Jag också hålla…
Livet kan ibland vara lite av ett helvete och sen dör man i slutet och utifrån den utgångspunkten så kan…
Det låter väldigt rimligt det du säger Olle 🙂
@Jakob Om det är en socioekonomisk sak man inte kan lösa så tillhör det livets lite tråkigare realiteter. Befinner mig…
@olle Jag tycker det är intressant att du säger att vissa problem inte kan lösas, och att för vissa är…
16 svar på ”Hur kan min vuxne son med autism träffa en tjej?”
Du som mamma kan hjälpa honom genom att lära honom sköta ett hem om han inte kan det. Har han kunnat flytta hemifrån eller bor han med dej? Det är också viktigt att du kan släppa honom och inte börjar förklara för en eventuell flickvän vilken mat han gillar eller andra fruktansvärda svärmors-grejer. Förlåt om jag slår in en öppen dörr här, men just mammor till autistiska män kan ibland vara väldigt överbeskyddande och kräva att flickvännen/frun ska förstå hur SPECIELL hennes son är och vidta olika åtgärder för att serva honom. Tänk tvärtom istället; vad behöver han lära sig ta hänsyn till hos andra?
Bra tips! Jag tänkte inte ens på det här med att ”sköta ett hem” eftersom jag själv inte kan det! Mig gör det därför ingenting om en man inte kan det heller för då är vi likadana 🙂 Men du har helt rätt i att de flesta kvinnor tycker att det är viktigt!
Hej från Perry. Ja jag har också Autism. När jag var ung i 20 års åldern ville jag också hemskt gärna ha en flickvän. Nu är jag i 60 års åldern och har i hela mitt liv bara haft fyra flickvänner. Jag har haft hemskt svårt att få relationerna att fungera. Jag har nog svårt att anpassa mig och förstå någon annan. Kvinnorna har blivit hemskt missnöjda med mig så det har bara tagit slut. Nu när jag blivit äldre både förstår jag och accepterar att den biten i mitt liv inte fungerar. Vad jag försöker säga med det här är att det är OK att leva ensam också. Det är inte bra för alla att leva i en relation.
Mvh. Perry.
Sant! Ensamhet är faktiskt underskattat. Många singlar tror att en relation är en lösning på alla problem och vägen till lycka, men det måste inte alls vara så! Självklart kan en bra relation höja livskvaliteten OM man har träffat den rätta, men man kan faktiskt ha en mycket god livskvalitet som singel också.
Tack Perry för att du delar även det perspektivet! Det är inte bra för alla att leva i en relation och det är OK att leva själv! Det perspektivet brukar annars lysa med sin frånvaro när autism och dejtning är på tapeten i olika sammanhang. Hälsningar
Så sant! Tyvärr är det mycket som handlar om: ”Hur ska en autist hitta vänner?” och ”Hur ska en autist hitta en partner?” Men autisten ska kunna bedöma själv hur hen vill leva! Vissa vill leva utan vänner, andra vill leva utan partner och några trivs helt själva.
Jag skulle säga att det finns olika förutsättningar för om en autistisk man vill dejta en autitisk eller neurotypisk kvinna. I min erfarenhet kan två autister enklare vara på samma våglängd, eller att de är bekväma med ett ganska explicit förhållningssätt om vad relationen är för något. I min erfarenhet kan det därav gå snabbare! Neurotypiska kvinnor upplever jag behöver mer tid på sig(iaf dom jag tycker om) Alltså att relationer behöver marinera över en viss tid, en del tvetydlighet kring vad den är innan den får en explicit romantiskt karaktär.
Så om din son vill träffa någon kanske det är enklare är att fokusera på andra autister som är mer sannolikt att ha samma preferenser som honom? Det är nog också en större chans att han kan läsa av vad dom faktiskt vill/tycker!
Annars är det väl bara bra att försöka vara social så mycket son möjligt! Att umgås med folk generellt och ha vänskaper är också ett sätt att lära sig att vara romantisk i viss mening.
Också mer av en självständighet som Jeanette är inne på 🙂
Social som möjligt*
Att umgås med folk generellt och ha vänskaper är också ett sätt att lära sig att vara romantisk i viss mening.
Ja verkligen! Man ska inte underskatta vikten av vänskapsrelationer när man känner sig ensam.
Du och Jeanette har helt rätt i att de flesta tjejer lägger stor vikt vid att killen är självständig, men eftersom jag själv inte bryr mig ett dugg om det har jag svårt att sätta mig in i varför det är så viktigt 🙂 Visst, jag hade själv inte velat bli killens ”mamma” och ta hand om honom, men om han hade haft boendestödjare, föräldrar, syskon eller andra personer som hjälper honom hade jag inte brytt mig ett dugg 🙂
Det finns hopp för autiska killar isf haha 🙂
Jag tror att det går att skilja mellan praktiskt självständighet som syftar på materiella saker. Men det finns också en typ av mogenhet eller självtillräcklighet som är svår att kvantifiera, och det är den viktigaste! Alltså det finns ju vuxna som kan göra alla de praktiska saker men är helt handfallen när det gäller det viktigaste, att leva ett liv 🙂
För mig är det viktiga att tjejen har ett stort emotionellt djup, rejält med intelligens och kan förstå mig. Om då så tjejen är frågan har ett anspråkslöst jobb eller är någon höjdare är inte lika viktigt. Det viktigaste är vad person konkret gör och betyder för mig
Du resonerar klokt, tycker jag!
Bra skrivet! Och jag är inte praktiskt självständig men däremot är jag självständig på det psykiska planet. Jag behöver inte pepp från mina föräldrar utan jag bestämmer själv hur jag vill leva 🙂
Ja, men då har du det viktigaste 🙂
Ja, det är faktiskt det viktigaste för mig också att vara emotionellt självständig 🙂