Hur blir man autismföreläsare?

Linda frågar

Såg ett av dina inlägg då jag letade efter information att ge till min dotters lärare. Hoppas du kan ta dig tiden att hjälpa mig. Jag känner mig tvungen att skriva till dig eftersom jag behöver råd. Jag har som du fått diagnosen autism vid vuxen ålder, endast för några månader sedan. Nu är jag arbetslös och har tidigare arbetat som lärare. Nu vet jag inte vad jag ska göra med mitt liv (eller med mig själv). Jag är en bra föreläsare och har mycket att bidra med. Egna erfarenheter, både mina egna och mina barns. Jag ser också vilken enorm okunskap det finns om oss i samhället och det skulle jag vilja ändra på.

Läste att du föreläser samt har gått en utbildning för det, men hur gjorde du sen? Har du någon annan sysselsättning? Hur blir du kontaktad, är det via din hemsida? Är du egen företagare? Hur mycket tjänar du ungefär på dina föreläsningar? Har du nätverkat på sociala medier (skräck!). Berätta gärna allt det du tror att jag behöver veta. Är enormt jättetacksam för svar.

Paula svarar

Grattis till autismdiagnosen! Du har helt rätt i att det finns mycket okunskap i samhället och att kunskap behövs. Jag föreläser sedan många år tillbaka, och under åren har jag uppskattningsvis fått 100 liknande frågor från autister i Sverige och Finland som velat börja föreläsa så föreläsandet verkar väldigt populärt. Därför är det bra att den här frågan kom upp så att jag i fortsättningsvis kan hänvisa alla till detta inlägg! Eftersom du arbetat som lärare har du erfarenhet av att stå framför en publik vilket är mycket värdefullt när man står på en scen och föreläser.

Blev utförsäkrad

Det är korrekt att jag gått en tvåårig informatörsutbildning på Ågesta Folkögskola. På den tiden hade Försäkringskassan mycket generösa regler för unga med aktivitetsersättning vilket gjorde att jag fick studera och i lugn och ro komma igång med föreläsandet samtidigt som de betalade mig aktivitetsersättning. Tyvärr kom detta att slå tillbaka på mig efter ett par år då sjukförsäkringsreglerna förändrades och Försäkringskassan såg mitt föreläsande och genomgången folkhögskoleutbildning som heltidsarbetsförmåga. Som påföljd blev jag utförsäkrad och tvingades ansöka om socialbidrag då jag inte hade tillräckligt mycket föreläsningar under de första åren.

Jag lade tid på marknadsföring

Det jag gjorde efter utbildningen var att lägga enormt mycket tid och pengar under några års tid på marknadsföring. Jag satte mig framför datorn, letade upp adresser till olika aktörer (socialtjänsten, skolor osv.) och skickade ut både marknadsföringsbrev via snigelpost samt mejlreklam. Det gick åt väldigt mycket pengar till frimärken, kuvert och hemsida under de första åren och ofta gick det MÅNGA timmar på dagen åt att leta upp kontaktuppgifter och adresser till olika aktörer (inte sällan så mycket som 7-8 timmar om dagen i genomsnitt), så mycket reklam skickade jag! Jag hade t.ex. bestämt mig för att skicka reklam till varenda grundskola och gymnasieskola i hela Sverige vilket tog tid! Det var mycket svårare än vad jag hade trott att hitta uppdrag som nybörjare och efter att jag hade skickat ut flera hundra snigel- och mejlreklam hade jag fortfarande inte fått en enda napp. Men den autist jag är gav jag inte upp utan fortsatte väldigt flitigt tills arbetet efter några år började bära frukt.

Det är svårt att få nya kunder

Tilläggas bör att jag också hade fördelen att några uppdragsgivare som jag och mina klasskamrater hade föreläst för under informatörsutbildningens gång hade lagt mitt namn på minnet och kontaktade mig senare för att boka mig för föreläsningar. Även detta gav mig några enstaka uppdrag och en skjuts i min föreläsarkarriär under de första åren då de åhörare som hade hört mig på dessa tillställningar berättade om mig för andra osv. Jag lade väldigt mycket tid på att planera så genomtänkta föreläsningar som möjligt då jag visste att konkurrensen är hård på den här branschen. Jag läste väldigt mycket forskning om autism, såg till att skämta med publiken ibland så att åhörarna skulle behålla intresset osv. Min poäng är när man väl lyckas få föreläsningsuppdrag efter ihärdig marknadsföring är det viktigt att försöka sticka ut som föreläsare på något sätt, vara väldigt påläst och hitta sin egen nisch för det är lättare att behålla gamla kunder än att få nya. Detta lärde jag mig under marknadsföringslektionerna på Ågesta Folkhögskola och det stämmer så otroligt väl med mina erfarenheter! Är åhörarna nöjda med dina föreläsningar kommer de också sprida ditt namn vidare.

Fick en projektanställning

Efter några år hade jag försörjning genom föreläsningar motsvarande ett halvtidsjobb. När jag väl hade hittat tillräckligt många egna kunder efter ihärdigt jobb lyckades jag äntligen få en projektanställning på deltid på Ågesta Folkhögskola vilket hade varit min dröm sedan länge. Anställningen grundade sig i ömsesidigt utbyte mellan mig och Ågesta: jag bidrog genom att ha många egna kunder som Ågesta Folkhögskola tjänade pengar på genom att de fick föreläsningsarvodena och i gengäld förmedlade Ågesta Folkhögskola mig vissa uppdrag: det handlade alltså om ett ömsesidigt givande och tagande! I början kunde inte Ågesta Folkhögskola anställa mig på heltid eftersom de kom fram till att mina egna föreläsningar inte genererade tillräckligt mycket pengar för att pengarna skulle räcka för en heltidsanställning. Men efter att jag hade fått fler kunder blev jag till slut anställd på heltid! Efter att Ågesta Folkhögskola hade lagt ner föreläsningsverksamheten föreläste jag i egen regi vilket innebar att jag anlitade en så kallad egenanställningsfirma som skötte faktureringen och bokföringen och i gengäld behöll 6% av mina föreläsningsarvoden.

Arbetar hos Misa Kompetens

Efter ytterligare ett par år blev jag anställd av Misa Kompetens, men skillnaden mot förut är att jag numera även har andra arbetsuppgifter än föreläsandet. Bland annat förväntas jag delta i jobbmöten, konferenser och gemensamma veckoavstämningar, jag har även skrivuppgifter (t.ex. inrättade jag Misa Kompetens miljöpolicy nyligen), jag får bistå mina kollegor med att hitta och analysera forskning om de behöver hitta relevanta artiklar för sina utbildningar osv. Och när jag väl får sådana skrivuppgifter tar de ganska lång tid i anspråk! Min mest energikrävande ”arbetsuppgift” är dock deltagandet i gemensamma möten. Senast i förrgår och igår deltog jag 2 heldagar i rad. Anledningen till att jag ville ha en anställning istället för att föreläsa i egen regi är att jag ville ha en fast månadslön. Även min anställning hos Misa Kompetens grundar sig i ömsesidigt givande och tagande: jag är skyldig att hitta egna kunder och föreläsningsuppdrag för att bidra med pengar till Misa Kompetens, de får royaltyarvoden för alla mina böcker som är publicerade i Sverige, och i gengäld låter de mig föreläsa på sina utbildningar varje gång det behövs. Plus att de som tidigare nämnt betalar mig en fast månadslön för detta.

Undviker samarbete

Att nätverka har jag aldrig gjort. Inte heller har jag samarbetat med andra föreläsare. Min ”grej ”är istället att skicka marknadsföringsblad på egen hand till olika ställen. När jag bestämde mig för att bli föreläsare var jag fast besluten att lyckas på egen hand och hitta egna kunder utan andras inblandning. Mina klasskamrater på Ågesta Folhögskola var faktiskt nära att starta en föreläsarpool i form av ett socialt företag, men jag tackade nej till att vara med eftersom jag ville föreläsa ensam. Jag har också bestämt mig för att tacka nej till att byta länkar med andra bloggare och marknadsföra andra föreläsare i utbyte mot att de marknadsför mig eller länkar till mig tillbaka, detta för att jag vill vara helt egen då ensamarbete passar mig bäst. Jag har också fått förfrågningar om att förmedla mina kunders kontaktuppgifter till andra autister i utbyte mot att jag får behålla en viss procentsats av deras föreläsningsarvoden, men jag har alltid tackat nej till sådant samarbete. Däremot avråder jag absolut inte från nätverkande om man upplever att den formen av samarbete skulle passa en. Enligt min erfarenhet lyckas man bäst när man hittar den arbetsform som passar en bäst.

Är nöjd med min lön

Av konkurrensskäl får jag inte skriva hur mycket Misa Kompetens fakturerar för mina föreläsningar, men å andra sidan beror arvodet också på uppdragets art och varierar därmed från gång till gång. Jag vill inte heller skriva min månadslön offentligt, men det är alltså en fast månadslön som jag är nöjd med! De flesta skulle nog se mitt jobb som ytterst lågbetalt, och när jag tittade på lönestatistiken upptäckte jag faktiskt att en genomsnittlig undersköterska tjänar mer än jag. Om man ska tro på statistiken kan en heltidsarbetande undersköterska nämligen tjäna 25.000 kronor i månaden före skatt (vilket lär vara 20.000 kronor efter skatt iaf) och ofta till och med ett par tusenlappar mer! Men jag är nöjd och klarar mig utmärkt på min lön. Skulle jag vilja tjäna mer pengar än vad jag gör skulle det vara lönsammare för mig att skaffa en undersköterskeutbildning och börja arbeta som det, men jag vill inte det eftersom jag trivs otroligt bra med mitt jobb! För mig är det dessutom ointressant hur mycket andra tjänar så länge jag upplever att min egen lön räcker för ett anständigt uppehälle.

Man märker själv vad som är lagom

Dock är föreläsandet ett ytterst ovanligt jobb i den bemärkelsen att man i princip kan tjäna hur mycket eller hur lite som helst. Man kan tjäna allt ifrån 1.000 kronor till 1 miljon per år beroende på hur väl man slagit igenom som föreläsare och hur väl man lyckats stå sig i konkurrensen. Som föreläsare kan man alltså inte riktigt jämföra sina inkomster med andras då inkomsterna skiftar så här mycket. Hur mycket man kan fakturera beror helt enkelt på hur mycket kunderna är villiga att betala för en. Det finns föreläsare som kan fakturera 40.000 kronor eller mer per föreläsningsuppdrag och blivit miljonärer på föreläsningar eftersom de blivit så populära att de inte förlorar sina kunder trots dyra arvoden. Sedan finns det föreläsare som knappt kan ta 1.000 kronor per uppdrag. Man märker själv hur mycket ens kunder är beredda att betala!

Det är viktigt att vara aktiv

Dock skulle jag nog våga påstå att det är betydligt vanligare att tjäna 1.000 kronor per år som autismföreläsare än 1 miljon per år. Jag tror att vi är ca 50-60 stycken som har aspergerinformatörsutbildning från Ågesta Folkhögskola, och mig veterligen är vi endast två som lyckats försörja oss på föreläsningar efter utbildningen: jag och Jill Faulkner. Sedan finns det också några som får uppdrag någon gång per år och andra som inte ens haft för avsikt att ha föreläsandet som huvudsaklig försörjningskälla, men vissa andra har inte lyckats hitta kunder trots att de önskat det. Efter utbildningen är det alltså viktigt att vara aktiv själv och vara beredd att lägga väldigt mycket tid och energi på marknadsföring, och inte ens då är det garanterat att man lyckas få uppdrag. Jag tror att jag skiljer mig från många andra före detta informatörselever på Ågesta genom att jag troligtvis var betydligt ihärdigare med marknadsföringen efter utbildningen än vad de var. Vissa gav upp efter att de bara skickat 50-100 marknadsföringsblad utan napp, men jag gav aldrig upp utan fortsatte med ihärdig marknadsföring

Det lönar sig att försöka

Trots den hårda konkurrensen är jag av åsikten att det absolut lönar sig att ge föreläsandet ett försök! I början kan det vara vettigt att ha en annan huvudinkomst och föreläsa vid sidan om om man lyckas få uppdrag. Om man sedan med tiden märker att man får tillräckligt många uppdrag kan man ha föreläsningarna som sin huvudsakliga inkomstkälla. Därför rekommenderar jag att man inte säger upp sin nuvarande inkomst för att börja föreläsa tills man är helt säker på att man lyckas få tillräckligt många uppdrag! Eftersom du är arbetslös kan du kanske be Arbetsförmedlingen om hjälp med att starta upp en egen firma?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.