Jag har kommit på en sak: jag hatar att packa, men ännu mer hatar jag att packa upp! Förut packade jag resväskor några gånger om året när jag skulle till Finland för att besöka mina föräldrar, men nu när jag jobbar som Aspergerinformatör måste jag plötsligt packa väldigt ofta: under föreläsningssäsongen blir det oftast en gång i veckan, ibland till och med två, när jag åker till andra orter och föreläser. Och då måste jag ta med mig nattlinne, kamm, rena kläder till nästa dag osv.
Att packa min väska är nog bland det svåraste i mitt jobb. När människor frågar mig om det inte är svårt att jobba som Aspergerinformatör, brukar jag svara att det är väldigt svårt att packa väskor och se till att jag inte tappar några kvitton: att föreläsa i främmande orter, ibland t om i andra länder, är barnlek jämfört med det här. Så kan det vara när man har Aspergers syndrom och därmed ojämn begåvning 😉
I måndags flög jag till Luleå och åkte därifrån till Övertorneå, i tisdags föreläste jag där och åkte sedan tillbaka hem till Stockholm. Idag flyger jag tillbaka till Luleå och tar mig därifrån till Kalix. Imorgon kommer jag föreläsa om Aspergers syndrom och bemötande för elever på Kalix Folkhögskola och sedan åker jag hem igen. Så det blir mycket åkande fram och tillbaka med resväskan.
Jag har hittat en bra strategi för packandet, nämligen att inte packa upp resväskan varje gång. Nu har jag låtit den ouppackade resväskan ligga på golvet i vardagrummet sedan i förrgår. Ibland packar jag inte ens upp väskan även om jag inte har någon föreläsning på två veckor. Dessutom orkar jag inte ens packa ordentligt utan jag stoppar saker lite hur som helst i väskan. Mina föräldrar har försökt lära mig hur man packar sedan jag var liten, men nu har de gett upp: de har nämligen insett att det viktigaste är att jag kan åka iväg, och inte hur jag packar! För det går även bra på det här sättet 😉
Mamma skulle nog däremot tycka att det var helt fel att låta resväskan bara ligga framme i lägenheten (jo, resväskan ligger faktiskt MITT i vardagsrummet för jag har inte ens orkat flytta den åt sidan). Men jag sparar otroligt mycket energi på det här sättet för det tar mindre energi av mig att gå runt väskan varje gång jag går i hallen än att flytta den. Så det enda jag måste göra idag är att stoppa mobilen, laddaren och rena underkläder i väskan och sedan bär det av 🙂
19 svar på ”Det eviga packandet”
Jeg liker måten du skildrer på. Det er så levende og ærlig. Og det er noe jeg liker med asperger syndrom og oss som har det: Vi er ærlige. Vi kan spille skuespill, men i lengden, slår skuespillet sprekker og vi sier ting rett ut.
Vad kul att du gillar beskrivningen! 🙂
Ja, många av oss som har Aspergers syndrom är ärliga. Däremot skulle jag inte påstå att jag aldrig ljuger för det gör jag visst! Jag har nämligen lärt mig att man ska dra vita lögner i vissa situationer. Jag tycker inte om det och det känns inte naturligt för mig, men tyvärr måste jag göra det om man inte vill såra andra! När jag var liten, kunde jag även ljuga om andra saker (t ex så låtsades jag vara sjuk för att slippa jobbiga saker) men nu gör jag inte det längre! 🙂
Det enklaste vora att man är helt flintskallig och ha löständer,då slipper man kammen,hårblåsen och tandborsten åtminstone…sen kan man ju ha olika peruker vid föreläsningarna också…….nu vet jag inte hur man lägger in en sån där leende gul gubbe.(smiley)
Haha, det där skulle vara riktigt enkelt: då skulle man inte behöva någon kamm, hårsnoddar, hårstylingsprodukter, tandborste eller tandkräm! Och en peruk skulle man kunna alltid ha med i resväskan om man vill det 🙂
De här gula gubbarna gör man förresten så här : )
Fast man ska ha de där tecknena ihop, då blir det en smiley 🙂
🙂
Ja se där ja,tack för det
🙂
Jag tycker också att det är jobbigt att packa. I mitt arbete som socialfall slipper jag packa väskor. Många av oss socialfall är packade men packar? Nej där går gränsen. Det gör vi bara inte.
Haha, älskar dina kommentarer 😀
Förstår dig precis skulle ochså tänka typ big deal om den liger där medans min mamma skulle bli oxtokig över att den var där, jag börjar bli bättre på att låta det vaea som det är för jag har kommit på att det är mer skuld och ångest över att man borde göra så för så gör ju alla eller en mer klassiskt ord från min mamma man bara måste, jag menar vad är det som är så hemskt om väskan i det här fallet ligger några veckor i mitten av golvet. =)
Det är precis så det är tyvärr: det finns så mycket krav på hur det ”borde” vara. Jag kan förstå att föräldrarna kan ställa krav i DERAS hem, men när man bor själv, kan man göra hur man vill! Min psykolog hjälpte mig att förstå sådana här saker efter att jag hade fått min Asperger-diagnos, och det har underlättat väldigt mycket! Jag resonerar exakt som du: varför är det så hemskt om det ligger runt några saker i lägenheten? 😉
Jag hatar det också. Har en lista på allt man skulle kunna behöva ha med sig på en resa och den listan hjälper mig. På det sättet kan jag packa på några få minuter. Jag går bara igenom listan och missar inget viktigt. Det är skönt att ha listan för annars skulle jag behöva tänka ut allt från grunden igen och det skulle ge en sådan djup ångest redan veckor före resan. Det slipper jag nu. Packar sista dagen och på kort tid. 🙂
Vad bra att du har hittat en strategi för packandet! Jag minns att jag testade med listor förut, men det funkade inte riktigt för mig för jag måste ha olika saker med mig när jag åker, beroende på vilken årstid det är, vad det är för väder, hur länge jag kommer att vara borta, om jag ska ha med mig böcker eller inte och på vilket språk isåfall osv. Och sedan tappade jag dessa listor hela tiden! Jag har några gånger funderat på att testa igen, men jag har inte orkat ta tag i det. Och sedan tycker jag att det är mycket jobbigare att packa upp, och där hjälper inga listor i världen 😉 Men vad bra att det funkar för dig, jag kan verkligen tänka mig att du slipper mycket ångest. Och skönt att du kan lämna allt till sista minuten utan att behöva stressa! 🙂
Hej Paula.
Packa går väl an om jag absolut måste, men packa upp,nej, nej, nej, det går bara inte. Nu reser jag inte numera, men när jag gjorde det gjorde jag som du, väskan eller väskorna hamnade mitt på golvet,och jag gick runt dem tills jag behövde sakerna i dem. Numera är det mest lilla jobbväskan som står ouppackad. Eller verktygslådan, men den får stå ouppackad i verkstan. Ja, också matkassarna förstås,de står bra mitt åp golvet. Det som absolut måste in i kylen eller frysen tar jag upp, resten får ligga kvar i kassen tills jag ska använda det. Och då blir det inte så fullt i skåpen…
Hej Gösta!
Så känner jag också när det gäller uppackande. Bara när jag tänker på det, vill jag skrika: NEJ NEJ NEJ! Jag undrar vad det är i uppackandet som gör att det är så svårt? Jag skulle gissa att det i mitt fall beror på att jag måste hänga kläderna plus lägga allt annat på rätt plats. När jag packar, lägger jag däremot bara allt huller om buller i väskan, så det går snabbare.
Jag har också ouppackade matkassar i köket. Ibland har jag glömt att jag köpt ekologiska grönsaker och jag upptäcker det först när det är försent och de hunnit bli dåliga. Men annars tycker jag att det är bra att låta allt ligga i matkassar: det är en bra strategi att spara energi, tycker jag! 🙂
När jag väl reser packar jag ordentligt och när jag kommer fram så lägger jag in det i garderoben OM jag ska stanna mer än 3 dagar. Kan skriva packnigslista eller repetera och åter repetera i huvudet vilka kläder/saker jag ska ta med. Vill ju inte glömma nå 😉 När jag kommer hem kan dock väskan stå ouppackad tills jag behöver nåt. Tar naturligtvis väck skittvätten när jag kommit hem 😉
Vad bra att du orkar packa upp din väska om du stannar länge på en reseort! Jag har orkat göra det någon enstaka gång, men oftast har jag gjort det av artighet om jag delat hotellrummet med någon annan. Det har dock alltid tagit energi! Jag kan tycka att det är skönt när kläderna ligger i garderoben, men energiåtgången är för hög för att jag skulle orka lägga där.
Jag gör som du när jag är hemma: jag tar de grejer jag behöver och lägger smutstvätten i tvättkorgen, men allt annat får ligga kvar i resväskan! 😉
Hej Paula
Tack för Dina inlägg, för första gång i mitt liv läste jag en så genuin beskrivning om packande av reseväskor. Inte ens andra aspergare har hittills på riktigt förstått vad jag menat när jag pratat om saken. Mvh hannah
Hej Hannah!
Vad bra att du kände igen dig i min beskrivning 🙂 Alla aspergare har inte heller förstått mig, men det beror nog på att de inte har exakt samma svårigheter som jag.