Sn0wfl4ke frågar
Är det vanligt för autistiska personer att dras med i saker (falla för grupptryck)? Händer konstant på jobbet, i olika konstellationer, vilket skar mitt anseende hos olika chefer. Men samtidigt så är det något som är svårt att bryta, då jag ska umgås med kollegor.
Paula svarar
Jag skulle nog säga att det är olika från autist till autist! Att falla för grupptryck kan dessutom syfta på olika saker och komma i många olika skepnader.
Följer inte normer
Själv faller jag i princip aldrig för grupptryck när det gäller att underkasta sig samhällets normer. När jag i början av 2000-talet gifte mig med min exman firade vi bröllopet på en kebabrestaurang. Vi flyttade inte ihop förrän flera månader efter giftermålet, och då vi båda bodde inneboende när vi gifte oss spenderade vi inte bröllopsnatten ihop. Jag hade inte heller berättat för någon om att vi skulle gifta oss, inte ens för mina föräldrar. Många reagerade starkt på allt detta! Jag upplever att det finns stort grupptryck kring sådana traditioner, och olika kulturer har ju också olika normer kring giftermål som de allra flesta följer. Men jag faller i princip aldrig för grupptryck när det gäller traditioner utan gör precis som jag vill! Det är nog inte helt ovanligt hos oss autister.
Föll för grupptrycket
Samtidigt kan vi autister falla för grupptryck i andra situationer (och vissa autister håller till skillnad från mig stenhårt på traditioner). Då vi ofta får negativ feedback kring hur vi är som personer kan det tyvärr hända att vi försöker förändra oss själva och följa andra människor blint. Själv fick jag som barn kritik från lärarna för att jag lekte ensam och var ointresserad av mina klasskamraters sällskap. Därför började jag umgås med mina klasskamrater och ta initiativ till olika lekar. Men jag gjorde allt detta endast i syfte att göra andra nöjda. Här föll jag alltså för grupptryck, men samtidigt var jag ju ett försvarslös litet barn och ”alla” stod på lärarnas sida.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Kamouflage ställer till det
Jag tror att många autister faller för grupptryck när vi kamouflerar, d v s låtsas vara neurotypiker. En autist kanske har specialintressen och rutiner hen vill följa, men enligt normen ska man variera sina intressen och vara lite spontan vilket kan göra att autisten undertrycker sitt riktiga autistiska jag. Autisten kanske behöver ha det lugnt och tyst men faller ändå för grupptrycket och börjar småprata, fråga andra hur de mår och så vidare. Det är inte alls ovanligt att det blir så!
En autist är utsatt på arbetsmarknaden
Du skriver att du faller för grupptryck på jobbet. För mig låter det helt normalt att en autist försöker passa in på jobbet eftersom vi autister är utsatta på arbetsmarknaden. Blir vi illa omtyckta kommer vi i värsta fall förlora våra jobb, och då kan det i värsta fall dröja decennier innan vi hittar nya jobb igen! Vi kan alltså vara extra måna om att bli omtyckta av våra chefer och kollegor för många av oss kan inte alltid hitta nya jobb lika lätt som personer utan funktionsnedsättning kan.
Be om betänketid
Jag förstår att du upplever att ditt beteende är svårt att bryta. Om du själv mår dåligt av det kan du försöka fundera på i vilka situationer du faller för grupptryck och vad du skulle kunna göra för att förebygga dessa situationer. Om det däremot bara är dina chefer och kollegor som klagar men du själv mår bra kan du förklara för dem att du har autism och inte alltid vet vad du vill och mår bra av. Kanske kan de ge dig lite betänketid när de frågar om din åsikt eller undrar om du vill hänga med på olika aktiviteter?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tur det. Men varför koloskopi?
Jag anser mej extremt resistent mot grupptryck. Utsattes på gymnasiets psykologi-kurs för ett rätt grymt experiment liknande Solomon Asch kända…
Jag har också autism och ADHD och tycker personligen att beröring (på mina egna villkor såklart) är väldigt lugnande och…
Jag är faktiskt ganska negativt inställd till AI. Jag förstår AI:s potential och förra året roade jag mig ofta genom…
Du har helt rätt! Grupptrycket kan vara farligt ibland. Även alkohol och cigaretter är farliga för hälsan, men ändå kan…
Vad bra att du har köpt Tony Attwoods bok! Det är en väldigt bra och informativ bok, tycker jag. Eftersom…
Åh, så tråkigt att höra att du har så dåliga erfarenheter av vården 🙁 Man har alltid rätt att säga…
Ja det var verkligen befriande! Ofta är det andra som gör problem av saker som inte är ett problem för…
Precis. Alla vi har olika vanor 🙂
Nej det har jag inte! 🙂
17 svar på ”Brukar personer med autism falla för grupptryck?”
Jag har heller inte brukat falla för grupptryck när det gäller sociala normer. Däremot blev jag ibland utnyttjad och lurad när jag var ung. Och det är här grupptryck kommer in: jag kunde bli lockad in i sociala sammanhang där folk satte i system att lura turister på pengar (detta var inte i Sverige). Jag kände mig ensam och sårbar och kände ett desperat behov av att kontakt med andra människor. Trots att det kände skevt tänkte jag att jag bara kunde prata lite och dra mig ur sedan. Men jag klarade aldrig av det utan blev allt mer indragen i sällskapet. I de sammanhangen vågade jag helt enkelt inte säga nej när jag blev ekonomiskt utnyttjad. Och här har givetvis mina bristande sociala färdigheter till följd av autismen gjort att jag både känt mig extremt osäker och dum och mindre värd. Även när kompisar vill låna pengar så vågade jag inte stå på mig och fortsätta säga nej när de gång på gång försökte spela på känslor utan till sist kände jag mig tvingad att säga ja. Liknande kunde gälla i barer där kvinnor försökte få mig att bjuda på drinkar. Jag vågade helt enkelt inte sätta ner foten och säga nej i mina yngre år.
Vad gäller anpassning till det sociala har jag alltid uppfattat det som att kvinnliga autister generellt sätt är betydligt bättre på att maskera sitt annorlundaskap än män är. Jag hör ofta talas om hur autister låtsas vara ”normala”, men jag hade inte haft förmågan att göra det på det sättet de beskriver även om jag verkligen ansträngt mig. En sak jag gjorde för att inte verka ointresserad och uppfattas som ohövlig var att låtsas ha hört vad andra sagt så jag instämde jämt och ständigt trots att jag inte hört ett dugg vad den andre personen sagt i ett samtal. Jag kunde inte koncentrera mig utan tankarna vandrade ständigt iväg. Det tog mig decennier att öva upp den förmågan.
Vad tråkigt att höra att du blivit utnyttjad på det sättet! Och hemskt att kvinnor försökte få dig att bjuda på drinkar. Jag har mycket svårt att förstå sådana kvinnor. När jag var singel skulle jag aldrig någonsin ha accepterat att bli bjuden av en man som jag inte hade för avsikt att träffa igen ÄVEN OM om mannen hade erbjudit sig att betala. För mig är det endast okej att bli bjuden om jag har möjlighet att bjuda tillbaka nästa gång. Och självklart är det också lika illa när män utnyttjar kvinnor! Tyvärr finns det alltid människor som utnyttjar sina medmänniskors snällhet.
Det är nog inte alls ovanligt att autister är snälla och fogliga och gör som de blir tillsagda. Ibland handlar det kanske inte ens om grupptryck utan om att man är väldigt snäll och omtänksam.
Du har helt rätt om maskering! Det finns studier som har visat att kamouflage/maskering är vanligare bland autistiska kvinnor än autistiska män (på gruppnivå alltså) även om fenomenet även kan förekomma hos män. Och jag gör faktiskt som du gjort och låtsas ibland ha hört vad andra sagt. Tror nog iofs att många neurotypiker också gör så ibland!
Den där debatten tycks ha kommit på tapeten igen efter denna artikel/blogginlägg:
https://damernasvarld.expressen.se/blogg/isabellalowengrip/2024/09/20/aldrig-betala-pa-en-dejt/
Könsnormen ser nog fortfarande oftast ut så, att mannen förväntar sig vara den som bjuder, betalar etc. Även i denna jämställda tid. Därmed kan man glömma det där med dejting helt om man är sjukskriven etc, eftersom ingen kvinna kommer vara intresserad då. Inte ens kvinnor som själva är det, eftersom även de är på jakt efter något ”bättre.” Jag är ingen materialist själv och vill inte ha en kvinna med de värderingarna heller. Jag gillar ödmjukhet. Och det ser man nästan inte i någon numera.
Nu tror jag iofs inte att preferenser kring val av partner måste handla om grupptryck (som var inläggets ämne) utan det handlar snarare om vad man attraheras av, hur man önskar leva sitt liv m m. Isabell Löwengrip som skrev det här inlägget lägger stor vikt vid mannens ekonomi eftersom hon själv har pengar (vilket jag kan förstå för många vill inte sänka sin livskvalitet/levnadsstandard p g a ett förhållande om man uppskattar en viss levnadsstandard, då kan man liksom lika gärna vara singel). Och hon vill också att mannen tar restaurangnotorna medan hon själv betalar annat för samma belopp så det låter inte som att hon är ute efter att utnyttja männen ekonomiskt. Hon vet vad hon vill vilket jag tycker är jättebra!
Även om många människor är materialister är inte alla det! Jag blev tillsammans med min kille trots att jag hade heltidsjobb och jag visste att han levde på ekonomiskt bistånd (socialbidrag), och det var ingenting jag ens reflekterade över! Och jag vet också andra par där kvinnan jobbar heltid och mannen är fattig och sjukpensionär. Hade jag velat resa, äta på dyra restauranger m m hade jag säkert också önskat att mannen delar dessa intressen och har råd att betala för sig utan att jag behöver bjuda hela tiden (det är viktigt att båda betalar för sig, tycker jag). Men eftersom jag inte är intresserad av sådant spelar mannens ekonomi ingen roll för mig.
Min kommentar/svar riktade sig mest till Mika där och det där om att bjuda kvinnor på drinkar på krogen. Att könsnormen nog fortfarande ser ut så för många, att mannen är den som förväntas bjuda. Vilket ligger i kontrast till jämställdhetsdebatten. I alla fall om man aldrig ses igen. Men jag skulle inte kalla det för hemskt direkt.
Vad gäller grupptryck, kan det t.o.m. vara farligt att alltid göra som alla andra i vissa situationer. När alla andra vid ett övergångsställe sprang över vägen mot rött bara för att en gjorde det och jag var den ende som stod kvar och väntade tills det slagit om till grönt t.ex. Det gäller att alltid tänka själv och inte låta sig dras med i flocken!
Den stora massan har inte alltid rätt och normen är inte alltid rätt heller bara för att de flesta gör det, som tidigare sagt.
Du har helt rätt! Grupptrycket kan vara farligt ibland. Även alkohol och cigaretter är farliga för hälsan, men ändå kan ungdomarna uppleva ett grupptryck att börja konsumera alkohol, cigaretter och narkotika.
Det går inte att blocka upp, kopiera och citera specifika textrader från inläggen/kommentarerna här längre (inget händer när man drar med musen över texten), men det där som Mika skrev om att maskera sitt annorlundaskap… Måste man verkligen göra det? Är det inte bättre att söka sig till andra då istället, än att låtsas och försöka vara någon som man inte är?
Jag håller med dig om att det är bäst att söka sig till likasinnade så att man slipper låtsas vara någon man inte är. Problemet är att många får diagnosen alldeles för sent vilket har gjort att man maskerat i hela sitt liv utan att ens reflektera över det. Man tror att alla gör så och att det är något man måste göra. Det blir något som man gör automatiskt utan att ens reflektera över det!
Vad gäller att citera så var jag tyvärr tvungen att ta bort möjligheten att kunna kopiera och klistra in. Anledningen är att det finns bloggare som kopierar och klistrar in mina blogginlägg på sina egna bloggar alternativt ber AI omformulera texten lite grann för att sedan publicera inläggen som sina egna. Nu när AI blivit vanligare och vanligare har det blivit viktigt att skydda sina egna texter mot upphovsrättsbrott.
Aha! Men vad tråkigt att det ska behöva vara så. 🙁 Det där AI verkar då ställa till det på många sätt. Det är nog inte bara positivt. Ingen aning om hur det funkar själv, men jag har aldrig varit intresserad av teknik.
Jag är faktiskt ganska negativt inställd till AI. Jag förstår AI:s potential och förra året roade jag mig ofta genom att chatta med AI. Men samtidigt önskar jag ändå att AI inte fanns!
Otroligt sorgligt enligt mig att ha bröllopsmiddag på en kebabrestaurang, dessutom utan gäster. Själv faller jag inte heller för grupptryck, det är nämligen min egen åsikt att bröllopsmiddag ska vara någonting stort och fint.
Jag hoppas att du menar att det skulle vara sorgligt om DU tvingades göra så (eftersom du inte vill det). Jag förstår inte varför det skulle vara sorgligt om två personer som VILL göra det kör och vågar strunta i samhällets normer. Skulle det inte vara sorgligare att tvinga sig själv att gifta sig enligt regelboken och göra som DU tycker är rätt trots att man inte vill? Då faller man ju för grupptryck.
Det viktiga i sammanhanget är såklart att man gifter sig med någon som delar ens preferenser och värderingar. Om båda tycker likadant förstår jag inte varför det skulle vara sorgligt. Tycker man olika om viktiga frågor och det blir en massa oenigheter kring hur man ska gifta sig m m kan det betyda att man inte passar ihop.
Ja visst. Det var det jag menade. Vissa kanske tycker jag är sorglug för att jag inte äter smör på bröd, men då får de tycka det. 😀
Precis. Alla vi har olika vanor 🙂
Men åh så befriande det låter med kebabrestaurangen! Och utan gäster! Så skönt att läsa att ni valde det som passade ER först och främst.
Ja det var verkligen befriande! Ofta är det andra som gör problem av saker som inte är ett problem för mig.
Jag anser mej extremt resistent mot grupptryck. Utsattes på gymnasiets psykologi-kurs för ett rätt grymt experiment liknande Solomon Asch kända försök. Hela klassen svarade fel på varje bild-fråga och allra sist satt jag och svarade rätt. Varje gång. Psykologiläraren var alldeles upphetsad efteråt för han hade kört det experimentet i alla klasser och aldrig varit med om någon som stod emot. Det var inte det att jag genomskådade experimentet eller tyckte att det var lätt att vara ensam om svaren, medan resten av klassen försökte påverka med mild mobbning. Det var en upplevelse som liknade en jordbävning eller liknande. Men jag ville svara det som jag ansåg rätt. Senare har jag insett att jag i andra sammanhang väldigt lätt sviker mig själv och ”följer strömmen”. Det handlar bland annat om farliga situationer. Jag är så van vid att vara rädd och känna ångest att jag också blivit van att inte lyssna till min rädsla utan ”köra på”. Annat som jag inte lyssnat på är trötthet, och min logiska förmåga när jag var med i en frikyrka som krävde väldigt mycket på alla plan. Så en extrem förmåga att stå emot grupptryck och samtidigt en stark tendens att göra riktigt dumma saker av grupptryck. Båda härleder jag till autism. Men det är inte bara autismens ”fel” att jag gör dumma saker utan de som utövar grupptryck borde verkligen fundera en gång till. Varför är det viktigt att vi ”är med på” dumheter för att få vara med i vissa sammanhang?