Autism och ADHD i skolan

David Edfelt, Annelie Karlsson, Ann Lindgren och Anna Sjölund har kommit med en ny bok som heter Autism och ADHD i gymnasiet . Jag har inte hunnit läsa boken ännu, men den påminner mig om att jag läste deras tidigare bok Autism och ADHD i skolan för några år sedan när jag fick den i present av Anna Sjölund. Det var en jättebra bok, och när jag tänkte länka till ett gammalt blogginlägg där jag skrivit om boken så upptäckte jag att jag aldrig ens har skrivit något blogginlägg om den! Jag blev förvånad för jag var helt säker på att jag hade gjort det men tydligen inte. Eftersom jag inte hunnit läsa den nya boken ännu, skriver jag idag om den gamla boken Autism och ADHD i skolan som är mycket läsvärd.

Dåligt arbetsminne, svag central koherens och andra svårigheter

Boken börjar med att förklara diagnoserna autism och ADHD. Författarna beskriver vilka konsekvenserer en svag central koherens, annorlunda perception, svag Theory of Mind, ett dåligt arbetsminne, svårigheter med tidsuppfattning och många andra diagnosspecifika svårigheter kan ge för en elev i skolan. Som vi alla som lever med Aspergers syndrom, autism eller ADHD vet kan dessa svårigheter utmynna i ännu fler svårigheter och missförstånd när skolpersonalen tolkar våra svårigheter som lathet. Ett dåligt arbetsminne kan exempelvis leda till att man ofta glömmer bort viktiga saker såsom att ta med sig gympakläderna till gympalektionen eller att man inte klarar av att ta emot långa, muntliga instruktioner. Då tror ofta okunniga lärare att eleven inte vill när sanningen är att den inte kan.

En svag central koherens kan orsaka en uppsjö olika svårigheter i skolmiljön. En elev med svag central koherens brukar koncentrera sig på små detaljer i stället för att se helheten. Enligt författarna kan den svaga centrala koherensen försvåra för eleven att förstå hur del ett i undervisningen hänger ihop med del två. När man har svårt för att se samband, kan man även ha svårt för att leka med andra barn i grupp eftersom man inte hinner bearbeta all information och alla intryck samtidigt. Allt blir bara en enda röra. 

Här kommer jag att tänka på att jag själv förut trodde att vissa av mina svårigheter bara var min egen inbillning. Exempelvis trodde jag att det bara var min egen inbillning att jag hade svårt för att förstå när någon skämtade i grupp samtidigt som jag inte nödvändigtvis hade några som helst svårigheter att förstå samma skämt när jag umgicks med en person åt gången. Jag har fått höra: ”Men du kanske är nervös i stora grupper” vilket kändes konstigt för jag kände mig inte alls nervös! Jag funderade till och med på om jag kunde vara nervös utan att veta om det. Men numera vet jag att jag kände ”rätt” och att det faktum att jag har svårt för att bearbeta information när jag umgås i grupp beror på att det blir alldeles för många detaljer för min hjärna att bearbeta. I grupper får jag svårigheter som jag inte har i vanliga fall.

Att skapa motivation för barn med autism och ADHD

Författarna hänvisar till Martin Seligmans forskning som kommit fram till att ett välbefinnande måste komma före inlärning. Jag blev jätteglad när jag läste det! Jag har faktiskt länge känt på mig att det är så men jag hade inte kunnat formulera det på ett så här fint sätt. Vissa tycker att det är konstigt att jag fick dåliga betyg i skolan även i många ämnen som jag faktiskt hade haft förutsättningar att lära mig. När jag har förklarat att jag mådde dåligt i skolan och därför saknade motivation, har jag ibland fått höra att jag borde pratat med en psykolog för att må bättre.

Men anledningen till min depression var att min skolsituation inte var anpassad efter mina förutsättningar och behov. Nu som vuxen är jag inte ett dugg deprimerad eftersom jag kan leva ett liv som passar mig, vilket dock inte var fallet i skolan. Vad hade det hjälpt mig att prata om mina svårigheter med att hantera intryck, grupparbeten, utanförskap mm om ingenting hade gjorts åt grundorsaken till min depression? Då hade mitt mående bara förvärrats i och med att jag hade påmints om min omöjliga situation. Jag hade förmodligen även fått övningar för att hantera grupparbeten, och träning förbättrar som bekant inte Aspergers syndrom! Dessutom pratade jag faktiskt vid några tillfällen med psykologer och kuratorer, men det fick mig att må ännu sämre. Så till skillnad från vad många tror hade det inte fått mig att må bättre att fortsätta med terapin utan den enda boten för mig hade varit att kunna trivas i skolan. Då hade jag troligen också lärt mig något där.

TEACHH – Tydliggörande pedagogik

TEACHH är en metod som har utarbetats i USA. Författarna beskriver något som heter ett visuellt tydliggörande pedagogiskt arbetssätt som är anpassat för elever med autism. Enligt författarna finns det i dagsläget inte mycket forskning kring visuellt stöd för elever med ADHD, men man har ändå kunnat konstatera att även elever med ADHD kan ha nytta av visuellt påminnelsestöd. Dock är jag själv inte ett dugg visuell, vilket försvårade enormt mycket för mig i skolan när lärarna väntade sig att alla skulle använda mindmaps. För mig är det vanlig text som gäller, inte bilder! Däremot har jag träffat enormt många autistiska elever som haft stor nytta av visuellt stöd, och därför är jag övertygad om att ett visuellt tydliggörande pedagogiskt arbetssätt generellt sätt är en mycket bra metod för många elever med Aspergers syndrom, autism och ADHD!

Sammanfattningsvis är boken mycket läsvärd och jag rekommenderar den till alla föräldrar till barn med NPF-diagnoser och all skolpersonal. Den innehåller verkligen flera värdefulla tips! För övrigt föreläste Anna Sjölund vid ett tillfälle på samma event som jag, dock missade jag tyvärr hennes föreläsning eftersom jag behövde förbereda mig för min egen föreläsning som skulle vara strax efter. Hon har förresten en hemsida där hon kan bokas för handledning, utbildning och konsultation till personer som jobbar med bland annat autistiska personer.