Autism inifrån, en ny bok av och för autister

Gothia Förlag har gett ut en ny bok som heter Autism inifrån: speglingar av ett autistiskt vi. Boken är så lättläst och intressant att jag läste ut den väldigt snabbt. Precis som titeln antyder beskriver boken autism ur ett inifrånperspektiv. Boken kan ses som en bok skriven av och för autister.

Redaktören Serena Hasselblad inleder med att förklara att anledningen till att hon och hennes medförfattare har valt att kalla sig för autister är att de vill betona att de ser sin autism både som en erfarenhet och som en identitet. Hon kallar boken för en autistisk kollektivbiografi eftersom många olika autister bidrar med sina erfarenheter i den.

Att spegla sig själv i andra

Serena konstaterar att vi autister brukar sakna möjligheten att spegla oss i andra människor eftersom vi oftast lever bland icke-autister. För att utvecklas normalt krävs det att man har människor runt omkring sig som fungerar ungefär som man själv gör, vilket vi autister sällan har. Därför får många av oss en tuff start i vuxenlivet och vi blir även sena i vår utveckling.

Jag håller med henne fullt ut! Jag får ofta mothugg och får höra att alla unga människor försöker spegla sig i andra människor och tror sig vara udda vilket inte har något med autism utan med osäkerhet att göra. Men jag håller inte med. Grejen är ju att vi autister inte skiljer oss från normen på ett ”vanligt” sätt utan riktigt mycket. Skulle vi bara varit ”lite” annorlunda, skulle vi aldrig ha fått våra diagnoser. Och det är tufft att leva bland människor som inte förstår en!

Att leva i en bubbla

Många författare känner sig leva i en bubbla, vilket författarna misstänker kan vara ett självvalt skydd. De upplever sig som extremt känsliga och lättpåverkade och känner att de vid påverkan utifrån kan tappa bort sig själva totalt. Bubblan kan skydda oss autister mot detta misstänker författarna, annars riskerar vi tappa greppet om vilka vi är.

Själv påverkas jag extremt lätt av andra människor! Som ung gick jag till och med på dejt med killar jag inte var ett dugg intresserad av bara för deras skull. Jag påverkades av deras starka vilja att dejta mig, och jag klarade av att inte göra någon besviken. Jag gjorde precis det som andra människor förväntade sig att jag skulle göra och åkte till och med på semesterresor mot min vilja. Jag hade tappat bort mig själv totalt.

Autism och vänskap

En av bokens många teman är vänskap. En av författarna, Susanna Larsson, beskriver att hon har svårt för att bedöma vilken nivå vänskaper ska ligga på. Hennes problem är att hon ibland lär känna människor som hon genuint tycker om men att dessa personer snart brukar börja höra av sig med i hennes tycke alldeles för täta mellanrum. Susanna har då känt sig trängd eftersom hon inte har något behov av att träffas och höras ständigt och jämt.

Jag känner igen mig i Susannas beskrivning! Redan som liten fick jag höra: ”Men du måste höra av dig oftare till dina kompisar, annars kommer de att försvinna.” Även om jag kände mig trängd, kändes det som att jag var den som fick anpassa mig eftersom jag var den som hade annorlunda behov. Idag har jag däremot slutat anpassa mig helt. Hellre unna sig för mycket än för lite social återhämtning, så resonerar jag.

En otroligt bra bok

Boken tar upp många fler intressanta teman så som perception, trötthet, strategier, känslor och mycket mer. Men jag kommer inte avslöja några fler detaljer för er så att jag inte förstår er läsupplevelse.

Som ni säkert redan har förstått så gillade jag boken mycket. Jag rekommenderar den varmt till alla som är intresserade av att lära sig mer om autism och framför allt till alla som själva är eller tror sig vara autister.