Många personer med Aspergers syndrom har svårt med motoriken, och enligt Gillbergs kriterier för Aspergers syndrom var/är motoriska svårigheter t om ett krav för att få en diagnos.
Själv har jag alltid haft svårt med motoriken. När jag var barn, skrattade andra barn åt mig eftersom jag gick och sprang klumpigt. Jag hade även svårt för att sy och hålla i pennan ordentligt eftersom även mina finmotorika färdigheter var, och fortfarande är, dåliga. Givetvis blev jag alltid vald sist i gympan när man skulle bilda lag. Jag har alltid hatat bollspel: samtidigt som man måste hålla koll på var bollen och lagkamraterna är, måste man även vilken sekund som helst att vara beredd att fånga bollen. Många saker för min stackars hjärna att tänka på, och det är en enorm ansträngning och tröttar ut mig enormt.
Nu i vuxen ålder kan jag fortfarande gå in i föremål, ramla och spilla om jag inte aktar mig och medvetet tänker på vad min kropp gör och var den är någonstans. Jag har förstått att många andra människor till skillnad från mig gör saker och rör på sig automatiskt utan att de behöver tänka medvetet på vad de gör med kroppen, och då är det naturligt att de inte är lika klumpiga som jag och att de orkar mer.
Min klumpighet är egentligen inget större problem i sig för oftast klarar min hjärna att tänka på motoriken utan att det sker större olyckor. Men om jag är stressad eller trött, klarar den inte alltid det och det är då jag gör mig illa. Igår när jag skulle in i mataffären, var jag lite stressad och tänkte på andra saker och då slog jag höftet ordentligt mot glasdörren (fråga mig inte hur jag lyckades med det, jag vet inte riktigt själv men sånt händer mig ofta). Det gjorde så ont att jag nästan skrek till och höftet känns fortfarande ömt idag. Just i sådana stunder känns det som att jag skulle göra vad som helst för att få bättre motoriska färdigheter! 😉
Ni som har Aspergers syndrom, har ni också svårt med motoriken?
26 svar på ”Aspergers syndrom och motorik”
Hej Paula!
Så lustigt att när jag var barn trillade jag ofta.. Minns svanskoteont och huvudvärk.. Men satte aldrig ihop det med något..
Nu är jag nästan fobiskt rädd för att trilla.. Ser framför mig hur jag bryter sönder mig och blodsår osv osv
Men blåmärken är en del av hudfärgen konstant.. Just nu har jag ett i magen, fråga mig inte hur det gått till..
Men det måste nog känts, får väl skylla på min voffs 😉
Trevlig dag!
Eva
Vad jag känner igen mig! Jag har också rätt ofta blåmärken utan att jag vet var jag fått dem ifrån. Jag är också rädd för att trilla, speciellt när jag går i trappor för jag vet om att jag har svårt med balansen och då kan det gå riktigt illa om man inte aktar sig 😉
Ha en trevlig dag du också! 🙂
Stor igenkänning!
Klumpig på gympan. Men konstigt nog snabbast av alla flickor på 60 meter i mellanstadiet som barn på 70-talet.
Kan inte virka eller sticka och är usel på att teckna🤷🏼♀️
Jag känner igen mig! Däremot var jag definitivt inte den snabbaste i mellanstadiet utan den långsammaste. Jag var dålig på allt där det krävdes motoriska färdigheter!
Höftet? En gång var jag i Sverige två gånger. 😉
Jag tycker inte att jag har några som helst motoriska svårigheter. Jag tillhörde iofs de sämsta i klassen på att göra kullerbyttor, hjula och stå på händer och så men jag har aldrig haft problem med att tex teckna, spela bollspel etc. Jag tycker att jag har god precision och jag är stadig på handen när jag tex tecknar och jag är duktig på att tex slå bra passningar, skjuta prick mm. Om man går på Gillbergs kriterier så har jag inte Aspergers syndrom.
Seriöst så är jag lite skeptisk till Gillbergs kriterier. Det är så som jag ser det inte rimligt att vi i Sverige ska ha särskilda kriterier för tex Aspergers syndrom. Jag tycker att Gillberg borde använda sina kriterier för diagnosen ”Gillbergs syndrom” istället för Aspergers syndrom. Det blir bara förvirrande när man kallar olika saker för samma sak. Det är som om jag skulle ha en linjal som är graderad i centimeter men som ser ut som en banan och sedan jämföra de sträckor jag mäter med bananlinjalen med de sträckor som övriga världen mäter med en vanlig linjal. Jag tror jag har läst att Gillbergs kriterier utgår från Hans Aspergers ursprungliga kriterier för Aspergers syndrom men någonstans tycker jag ändå att forskarna får se till att ha lite ordning på diagnoserna och diagnoskriterierna. Jag skulle också kunna hitta på ett extra diagnoskriterie som utmärker många men inte alla personer med Aspergers syndrom och sedan kalla kriterierna för Mats kriterier för Aspergers syndrom men jag tycker inte att det tillför någonting av värde så länge övriga världen har andra kriterier för Aspergers syndrom och så länge det är så oklart vad Aspergers syndrom egentligen beror på.
Jag håller verkligen med, det blir jobbigt och förvirrande när det används olika kriterier. När jag hade fått min Asperger-diagnos och fick träffa andra Aspergare, träffade jag några som hade haft försenad talutveckling och ändå fått en Asperger-diagnos. ”Hur kommer det sig, i DSM-kriterierna står det ju att språkutvecklingen måste varit normal under de första åren för att få en diagnos?”, undrade jag. ”Jo, men enligt Gillbergs kriterier är en försenad utveckling ett KRAV för att få diagnosen”, fick jag då höra. Och det kändes riktigt förvirrande. Om inte ens forskarna kan vara eniga om vad Aspergers syndrom är, hur ska vi andra veta? Gillbergs kriterier ligger ju nog närmast Hans Aspergers beskrivning av syndromet, precis som du skriver, men det är jobbigt när många olika kriterier används samtidigt. Och nuförtiden används ju DSM V istället där diagnosen heter autismspektrumtillstånd, och naturligtvis har även kriterierna förändrats lite!
Jag har även fått mejl från vissa finländare som skrivit att de fått sin Asperger-diagnos enligt ICD, och där krävs det tydligen inte att annorlundaskapet ska vara ett hinder i antingen arbetet eller privatlivet. Så enligt de kriterierna räcker det tydligen att man ”bara” är annorlunda utan att det ska vara en funktionsnedsättning. Och dessa personer har skrivit till mig att de aldrig hade fått en Asperger-diagnos i Sverige eftersom de inte uppfyller det här kriteriet som står i DSM. Ännu mer förvirrande!
Ni som har Aspergers syndrom, har ni också svårt med motoriken?
Både ja och nej, skulle jag vilja säga.
Jag tycker själv att jag är smidig som en gasell. Jag spelar lite olika instrument, och sysslar bland annat med träsnideri. Inga problem. Men ändå gör jag mig illa hela tiden, snubblar, ramlar ner från stegar och ställningar, stoppar fingrarna i diverse maskiner (senast 10 stygn i förra veckan efter närkontakt med cirkelsågen) och lyckas ofta ha sönder såväl mig själv som mina tillhörigheter. Och till skillnad från mina kollegor lyckas jag sällan bryta färg utan att kleta ner både mig och färgbrytningsrummet.
Liksom du, Paula, blev jag alltid vald sist i gympan när det gällde lagspel, däremot var jag rätt bra på bollsporter man inte gjorde i lag, t ex badminton, men jag ramlade rätt ofta.
Så riktigt som det ska vara är det ju inte. Jag tror att i mitt fall beror det på en kombination av halvdan motorik och bristande uppmärksamhet (jag har även ADHD), och det har blivit ännu värre efter en stroke för några år sedan.
Det verkar, precis som Mats skriver, att du har bra finmotoriska färdigheter, Gösta! Vad tråkigt att höra om cirkelsågen, måste gjort jätteont 🙁
Själv har jag inte ADHD, men däremot ADD, så jag har också bristande uppmärksamhet. Vem vet, kanske beror också en del av mina olyckor, som det här med att jag slog mig mot glasdörren, även delvis om min uppmärksamhetsstörning.
För att komplicera det hela ytterligare så har jag också ADD och jag har inte problem med att jag råkar ut för olyckor som att gå in i saker, snubbla, trilla osv.
Jag går jag ofta i mina egna tankar vilket gör att jag ibland är ouppmärksam på vad som händer omkring mig men det innebär aldrig att jag går in i saker. Någonstans så har jag koll på var jag befinner mig i förhållande min omgivning trots att tankarna är någon annanstans.
Vi har båda Aspergers syndrom och ADD så antingen skiljer våra diagnoser sig åt på den här punkten eller också så är det din OCD som är förklaringen. Du har väl skrivit att du uppfyller diagnoskriterierna för DCD? Aspergers syndrom enligt Gillbergs kriterier kanske motsvarar Aspergers syndrom och DCD enligt DSM.
DCD menar jag såklart och inte OCD. Det börjar bli rörigt med alla diagnosförkortningar. 😉
Ja, säkert skiljer sig våra diagnoser åt, men å andra sidan är det nog inte så konstigt att du har koll på din motorik när du går eftersom du inte brukar ha svårt med motoriken annars. Då behöver du förmodligen inte koncentrera dig på motoriken utan du rör på dig ”automatiskt” om jag förstått dig rätt.
Jag kan ibland bli galen på alla dessa diagnoser 😉 På mitt papper står det att jag även uppfyller kriterierna för DCD, men å andra sidan fick jag även förklarat för mig att motoriska svårigheter kunde ingå i Asperger-diagnosen och egentligen inte behövde en separat diagnos. Jag har iofs fler motoriska svårigheter än de flesta Aspergare jag träffat, så på det sättet är det logiskt att jag har en diagnos på DCD, men å andra sidan har jag träffat några andra Aspergare som har ungefär lika mycket svårigheter trots att de inte fått en DCD-diagnos. Det kanske är som du skriver, att vissa läkare förklarar motoriska svårigheter med Gillbergs kriterier för Aspergers syndrom.
Sen har jag faktiskt även diagnos på OCD, fast nu är jag nästan helt frisk från tvånget så jag skulle nog inte få en diagnos på det längre. Har även fått en Tourettes-diagnos, fast två läkare var där inte helt eniga om jag hade det eller inte. För tydligen kunde tics även ingå i Asperger. Och vissa Aspergare har mer tics än jag utan att de fått en Tourettes-diagnos, så allt beror säkert på läkaren hur många tilläggsdiagnoser man får 😉 Hoppas verkligen att det i framtiden kommer att bli mer ordning och tydliga kriterier för alla dessa diagnoser!
Vad tråkigt att höra om cirkelsågen, måste gjort jätteont
Det var inte direkt någon njutning, så det är inget jag rekommenderar. Och det var inte första, o tyvärr förmodligen inte sista gången. Det är nog ett bra exempel på vad som händer vid en kombination av bristande uppmärksamhet, bristande motorik och slarv vid inställning av maskinskydden.
Usch, vad jobbigt 🙁 Men modigt av dig att våga syssla med sådana maskiner ändå! Själv kommer jag nog också göra mig illa rätt många gånger även i framtiden.
Göstas skillnader i motorik skulle kanske kunna förklaras av normalt eller tom bra fungerande finmotorik (spela instrument och träsnideri) men grovmotoriska svårigheter (snubblar, ramlar ner för stegar och ställningar).
Det låter rimligt, även om jag aldrig har tänkt på att skilja på fin- och grovmotorik.
Jag spiller på mig ofta. Ska jag iväg ett par dagar tar jag med extra kläder. Alltså jag kan föra ett glas till munnen o ändå missa munnen. Tror att jag är på väg att ta i ett glas och ta tag i det o ändå tappa det. Har förstört en mobil på det sättet iom mobilen låg på bordet. Tappat mobilen ett antal gånger ett under att den håller 😉 När jag går ute händrer det ofta att jag trampar snet trots att det är lågskor. Däremot har jag spelat flöjt och volleyboll och liknande bollsporter utan större problem.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, Anna! Som t ex det här med att spilla dricka. Ofta när jag dricker, spiller jag på mig själv och även på andra, och det blir värre när jag pratar samtidigt för då kan jag inte koncentrera mig på min motorik. Vet inte vad mitt problem är, men jag antar att jag tror att jag håller i glaset ordentligt men ändå gör jag inte det. Tur att jag för det mesta dricker vatten, då blir det inga fläckar 🙂
Jag trampar också snett ofta, precis som du. Jag använder ofta högklackade, och människor frågar mig ibland om det inte är svårt att gå i dem. ”Nej, inte alls, för jag trampar snett även i låga skor, så då kan jag lika gärna använda högklackade”, brukar jag då svara 😀
Visserligen en sen kommentar på ett äldre inlägg, men tyckte det fanns skäl till att svara.
AS-diagnos sedan några år tillbaka med bl.a. motoriska svårigheter som visar sig genom att jag är nära att trampa snett när jag har skor som inte skyddar vaderna samt att om jag inte ser var mina armar och händer befinner sig i en rörelse, så är risken stor att det som jag har i händerna hamnar någon annanstans än dit jag hade tänkt skicka dem.
Hittade nyligen din blogg och håller på att läsa genom den för närvarande. Hittills hittat bra och användbara tips för att kunna förklara varför man är som man är och som man tidigare saknat bra beskrivningar på.
Hej Kari! Vad roligt att du hittat till min blogg! Ingen fara att det är ett äldre inlägg, jag läser alla kommentarer på inläggen ändå 🙂
Jag känner verkligen igen det du skriver om motoriken! Roligt att höra att du känner att mina tips är användbara 🙂
Hej Paula! Fick av en händelse snubblat över en artikel i en tidskrift om Aspergers o kände igen mig. Har läst endel på nätet, känner inte igen mig i en del , men i endel annat. Har börjat lyssna på din bok ”Att vara vuxen med Aspergers syndrom, o den är jättebra!! Känner igen mig hittills i rätt mycket! Var får man reda på var du föreläser? O föreläser du i Borås, Ulricehamn, Tranemo eller Jönköping eller däromkring? Skulle gärna vilja komma o lyssna! Undrar också om du känner till någon bra psykolog här i närheten, Ha det riktigt bra! MVH Johanna
Jag har hela mitt liv haft svårt med motoriken. Dock har jag en tendens att göra saker för snabbt, så jag snubblar över mig själv hela tiden. ^^;
Samma här! När jag har bråttom har jag en tendens att ramla eller ha sönder saker.
Hej Paula. Har som ung haft jättesvårt med motoriken och ingen ville ha mig i något lag i skolan. Det slutade med att jag helt slutade med gymnastiken för det var bara jobbigt med så många andra och att ha koll på alla saker som måste hända i lag. Men fick jag hålla på själv gick det rätt okej. Men saker som att cykla och simma tog tid. Cykla funkade bra när jag var kanske 8-9 år. Kravet för att få bada i stora bassängen i skolan var nästan omöjligt. Gick i simskola i 3 år i klass 4-6 och kunde då precis klara 25 meter men var helt slut efter det. Senare blev det enklare. Men under riden var jag ju väldigt bra på att maska det hela. Tänker väldigt mycket på det idag än och det är bara jobbigt. Finger på näsan test och snabbt och blunda dessutom det är nästan omöjligt när jag än försöker. Tur jag aldrig känner smärta då blir misstagen lättare stå ut med.
Jag känner igen mig i det du berättar. Lagsporter var verkligen jättejobbiga! Jag önskar att jag hade kunnat sluta med gymnastiken men det var tyvärr obligatoriskt. Tur att man slipper skolgymnastiken som vuxen.
Det här fick mig att fundera på min motorik. Min motoriska utveckling.
Som mycket liten hade jag svårt att lära mig krypa, har föräldrarna berättat. Hade väldigt svårt att lära mig simma. I skolan var jag, som många andra här, sistavalet till lag för bollsporter i skolan. Jag fick ibland kommentarer om hur jag gick. Jag kommer också ihåg någon sån där allmän hälsokontroll i skolan där sköterskan röt åt mig att står rakt. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om (och vårdpersonal är inte alltid snälla mot barn).
Så fick jag, i sena tonåren, för mig att jag ville dansa balett. För sent för att bli proffs. Lika så gott det, för den världen vore nog inte bra för mig. Men jag blev riktigt riktigt bra, både på klassisk balett och senare modern dans. Dessutom blev jag till viss del allmänmotoriskt bättre. Jag fick komplimanger för att jag gick så vackert.
När jag så här i efterhand analyserar vad som hände tror jag att det var två saker:
1. Jag fick tydliga instruktioner. Lägg vikten här, spänn den muskeln, rör armen så här, flytta foten så här… och vänliga korrigeringar under gång, strävandes efter att bli bättre och bättre.
2. Jag fick fokusera på mina rörelser och hur de kändes.
Det där med att fokusera tror jag var det viktigaste. Nu, många år senare, har jag fortfarande nytta av den kroppskännedom jag fick genom att träna balett. Men jag är fortfarande klumpig ibland. Trappor kan vara väldigt farliga. Jag kan missa munnen när jag flyttar tandborsten. Jag tappar och slår omkull saker när jag ska diska. Bara några exempel.
Alla exemplen handlar för mig om fokus. Jag snubblar i trappor, missar munnen, och tappar saker även om jag är ensam, för att jag har för vana att spela upp samtal i huvudet. Både samtal jag har haft och samtal som jag kommer att ha. Då tappar jag fokus på vad jag håller på med. Kommer jag ihåg att stänga av huvudsamtalen går det bra.
Än värre är det förstås att faktiskt prata med någon, eller för den delen ”bara” vara för trött för att fokusera ordentligt.
Det är inte heller språkproblem bakom. Om jag bara skriver eller talar har jag inga problem med det, och har alltid ansetts vara språkligt begåvad.
Så slutsatsen är: jag har egentligen inte dålig motorik. Jag har väldigt bra motorik. Men jag måste fokusera på vad jag gör för att min motorik ska fungera.
Så, ja jag håller med om att det hänger ihop med välkända aspie-svårigheter med att automatisera, som i sin tur ger något slags bristande simultanförmåga. Jag kan inte tänka i rörelse och i ord samtidigt.
Det betyder inte att jag är säker på att det vore bra att tvinga på barn (eller för den delen vuxna) rörelseträning, som du, Paula, skriver om här: https://paulatilli.se/blogg/baksidan-med-motorisk-traning-vid-autism/
Jag tror att det är bäst att välja själv. Att hitta rörelse man trivs med, där man får fokusera, är det bästa. Däremot tror jag att det vore bra med större kännedom om att dålig motorik kanske bara är automatiseringsproblem. ”Bara”… 😉
Precis, det låter som att det är automatiseringssvårigheter du har med tanke på att du blev bra på att dansa balett 🙂 Jag kan tänka mig att många autister som tror sig ha dålig motorik egentligen har automatiseringssvårigheter precis som du skriver.