Aspergers syndrom och annorlunda perception

Många av oss med Aspergers syndrom har en annorlunda perception, vilket bland annat innebär att vi kan vara över- eller underkänsliga för olika sinnesintryck.

Ofta underskattas det faktum hur otroligt mycket känsliga sinnen egentligen kan påverka ens beteende och vardag. Vissa tycker att det är så obehagligt med beröring att de inte klarar av att gå på folktäta ställen i rädsla av att oavsiktligt bli nuddade. Vissa får ont i huvudet av att gå i stan på en vanlig dag i stan eftersom det blir för många intryck, och vissa klarar inte av att åka kommunalt på grund av luktöverkänslighet. Andra, däribland jag själv, klarar absolut inte av många smaker, vilket gör att jag måste se till att hitta något att äta när jag inte är hemma.

Vuxna Aspergare kan ofta kommunicera och tala om för omgivningen vad som känns obehagligt, men det är inte alltid barn kan göra det. Istället blir de oroliga och lättirriterade när deras sinnen blir överbelastade i ett stort klassrum, och då stämplas de som ”stökiga” och ”trotsiga”. Min bror som också har Aspergers syndrom led ofta av migränattacker under sin skoltid eftersom det helt enkelt blev för mycket ljud för honom i klassrummet.

Jag brukar säga att om man tvingar ett Asperger-barn med extrakänsliga sinnen att vistas i ett vanligt klassrum, är det som att tvinga en ”normal” person utan diagnos att vistas i ett rum där hela väggarna är fulla med olika tv-skärmar med extremt starka färger och ljus, och naturligtvis är ljudet på den allra högsta volymen. Personen tvingas bära kläder som kliar och gör ont, och dessutom luktar det mycket illa i rummet. Vem skulle orka koncentrera sig i en sådan miljö?