Kategorier
Autism under barndom och skolan

Är det bra att använda mutor på autistiska barn?

Jag får ibland frågor från anhöriga och lärare om vad jag tycker om mutor och belöningar och om jag anser att det är okej att använda mutor på barn med Aspergers syndrom och autism. Jag syftar på mutor i stil med: ”om du gör läxorna får du en present” eller ”om du städar ditt rum kommer du få stanna uppe så länge du vill i helgen.”

Mina föräldrar använde i min barndom mutor och belöningar för att få mig att göra saker som var jobbiga för mig, och jag bestraffades om jag inte skötte mig. Om jag inte städade mitt rum skulle jag få veckopengen indragen, det visste jag om. Inte sällan slutade det ändå med att jag inte orkade städa, jag har ju alltid haft svårt för att städa även nu i vuxenåldern. Min energi räckte helt enkelt inte till att städa rummet och jag orkade inte ta tag i det. Då blev veckopengen indragen och jag blev ledsen. Inte så mycket för veckopengens skull för jag brydde mig inte så mycket om pengar, det var faktiskt mindre jobbigt för mig att vara utan pengar än att städa. Men anledningen till att jag blev ledsen var att jag kände mig misslyckad i och med att jag inte hade uppfyllt de vuxnas förväntningar. Och jag hade gärna velat ha pengarna även om det inte var så jätteviktigt.

I vuxenåldern har mutor inte heller fungerat på mig. Jag orkade inte slutföra studierna i lärarhögskolan, men jag hade ju lärt mig av samhället att man inte ska ge upp när man möter motstånd utan man ska försöka fortsätta. Därför försökte jag så hårt att min kropp till slut slutade fungera helt och jag hade inte kammat mitt hår på flera månader. Att få en muta i stil med: ”du får en gåva om du slutför studierna på lärarhögskolane hade varit katastrofalt. Däremot hade jag gärna haft användning av en muta i stil med: ”du får en gåva om du lyssnar på dig själv och din kropp och struntar i andra människors förväntningar.” Men sådana mutor får man ju sällan.

Däremot fick jag belöningar även i andra situationer under min barndom, vilket fungerade bra. Men belöningar har i mitt fall endast fungerat för att motivera mig att göra uppgifter som jag tycker är småtråkiga, men aldrig i situationer som gör mig utbrända eller får mig att må dåligt. När jag var barn och mamma sa till mig: ”du får en chokladkaka om du diskar och går ut med soporna”, motiverade det mig otroligt mycket att göra dessa tråkiga sysslor och jag såg fram emot belöningen efteråt. Däremot skulle det inte fungera om mina föräldrar skulle försöka muta mig för att söka jobb eller börja städa själv istället för att låta min boendestödjare göra det för det finns en anledning till att jag inte klarar av att göra det själv.

Av dessa anledningar är min åsikt att mutor och belöningar kan vara okej i vissa situationer om de används som motivationshöjare. De bör dock aldrig användas i situationer när barnet säger sig inte vilja göra uppgiften utan då måste man istället ta reda på varför barnet inte vill! Vid användning av mutor måste man vara helt säker på att man inte får barnet att känna att man måste vara med på ångestframkallande aktiviteter, och de får aldrig användas i syfte för att få ett skolvägrande barn iväg till skolan om barnet har ångest eller inte orkar!

Dela: