Regeringen har presenterat en ny bidragsreform. Regeringen tycker inte att människor ska gå på bidrag i onödan varför det inte ska vara ekonomiskt lönsamt att vara bidragsberoende. Socialförsäkringsminister Anna Tenje menar att syftet med bidragsreformen är att få fler att arbeta och leva på sin lön istället för att gå på bidrag. Därför kommer det införas ett aktivitetskrav när man går på försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag. Förändringarna kommer att bli ett hårt slag för personer som inte arbetar, men grunden i ett välfärdssamhälle är att alla som kan arbeta gör det, konstaterar hon.
Vissa utnyttjar systemet
Vi är nog många, bland annat jag själv, som håller med om det Anna Tenje säger om ett välfärdssamhälle. Precis som Anna Tenje påpekar ska alla med arbetsförmåga arbeta, och självklart skulle inte ett välfärdssamhälle fungera om många började tacka nej till jobb med anledning av att det är mer lönsamt att vara hemma än att jobba. Tyvärr finns det vissa människor som utnyttjar systemet, och jag har också träffat några sådana under min livstid. Så alla som kan något om samhällsekonomin håller nog med om att alla som kan arbeta också ska göra det!
Hur kommer detta att ske?
Men jag har några frågor till regeringen. För det första undrar jag hur ni kommer att säkerställa att arbetsgivare faktiskt är villiga att anställa oss med sjukdom eller funktionsnedsättning som orsakar nedsatt arbetsförmåga. Väldigt många som inte arbetar utnyttjar trots allt inte systemet utan de har en välgrundad anledning till att sakna sysselsättning. Arbetsmarknadsminister Johan Britz menar att många som inte är anställningsbara idag kommer att blir det när förändringarna kommer i kraft. Kan du, Johan Britz, berätta för mig hur detta kommer att ske? Det glömde du nämligen tala om på pressträffen. Jag lever själv med osynlig funktionsnedsättning (autism) och är därför väldigt angelägen om att veta hur ni har tänkt stödja oss autister så att vi inte blir ännu fattigare.
DO räcker inte
Visst, nu kommer du kanske hänvisa till diskrimineringslagen som stadgar att arbetsgivare inte får diskriminera arbetssökande med funktionsnedsättning, men kommer ni tillsätta en ny tillsynsmyndighet som kontrollerar att arbetsgivarna faktiskt följer lagen? Diskrimineringsombudsmannen, förkortat DO, tar sig i princip bara an ärenden som blir prejudikat. De allra flesta med funktionsnedsättning som inte lyckas bli anställda får därmed inte sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda. DO räcker alltså inte! Jag väntar med spänning på hur ni kommer att stödja denna grupp. Jag misstänker att ni bara kommer att strunta i det faktum att många personer med sjukdom och funktionsnedsättning inte blir anställda och ignorera att denna grupp bara blir fattigare och fattigare. Har jag rätt?
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fungerar åt båda håll
Min andra fråga är hur ni tänker göra med personer med kroniska och omfattande sjukdomar eller funktionsnedsättningar som trots anpassningar inte orkar arbeta på grund av exempelvis hjärntrötthet och som kan uppvisa ett läkarutlåtande som bekräftar att så är fallet. Ni har sett till att det är nästan omöjligt att få sjukersättning. På grund av era regler blir många med medfödda funktionsnedsättningar som exempelvis autism misstrodda och nekade sjukersättning, och det saknas kunskap om vilka svårigheter autism med normalt eller högt IQ faktiskt kan ge i vardagen. Kommer ni göra det lättare för denna grupp att få sjukersättning? Precis som ni säger ska alla som kan arbeta försörja sig på sin lön, men i ett välfärdssamhälle ska personer utan arbetsförmåga också ha möjlighet att få sjukersättning. Ett välfärdssamhälle fungerar åt båda håll!
Blir så arg att jag kokar
Jag skulle vilja fråga er, Johan Britz och Anna Tenje, hur ni skulle känna om ni hade nedsatt arbetsförmåga och år efter år sökte anställning utan att få napp. Skulle ni tycka att det var kul om ni var tvungna att ansöka om socialbidrag och tvingades slavarbeta på en arbetsplats i utbyte mot socialbidraget bara för att ingen vill anställa er (jag syftar givetvis på ert nya aktivitetskrav)? Känner ni någon som blivit utförsäkrad från Försäkringskassan och oroat sig för att hamna på gatan eftersom personen inte kunnat betala sin hyra? Jag blev utförsäkrad en gång i tiden och hade kunnat bli hemlös om inte en välgörenhetsorganisation hade betalat min hyra. Jag hade inga pengar men blev ändå nekad försörjningsstöd. Detta var för snart 15 år sedan, och redan då höll jag på att gå under. Men nu tänker ni alltså göra det ännu svårare för utförsäkrade personer som tvingas gå på försörjningsstöd? Jag är så arg att jag kokar. Skärp er!!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
“Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tack så mycket Hanna för dina fina ord, vad glad jag blir 🙂
Jag tycker att du skriver jättebra, både upplysande och argumenterande, på ett sakligt sätt. Det visar att du har en…
Jag förstår din pappa! Att veta hur man ska agera i sådana situationer kräver goda exekutiva förmågor. Vi autister kan…
Det här med matsedeln hade kunnat hända mig med! Det är precis sådana saker jag inte fattar. Och laxfjäril har…
Tack för en uttömmande lista! Det är mycket anmärkningsvärt att du inte fått fungerande stöd med något av det du…
Jag glömde att berätta att pappa som hade grundläggande sjukvårdsutbildning öppet erkände att han inte skulle klara av att agera…
Jag skäms ju så. En gång när jag gick på en restaurang i Växjö så förstod jag inte att det…
Det kan ha varit jag. För mig i min autism finns ingen hjälp. Det finns inga : Jobb som fungerar…
Det låter logiskt att hög intelligens inte bara hjälper utan också stjälper. Jag kan också tänka mig att en väldigt…
Jag vet inte om jag blandar ihop dig med någon annan, men jag har tidigare haft någon bloggläsare (kanske var…
24 svar på ”Snälla regeringen, tänk om, tänk rätt”
I vanlig ordning sparkar man på de som redan ligger ner. Förstår inte heller hur de resonerar när de menar att de ska sänka själva försörjningsstödet, alltså att man ska få mindre pengar att leva på varje månad. Tror de verkligen att man kommer bli MER motiverad att “skaffa ett jobb” (som om det bara är att knäppa med fingrarna) av mer press, stress och krav?
Det är lågt att sparka på de som redan ligger. Visst, det kommer möjligtvis motivera den ytterst lilla skara som faktiskt fuskar till sig bidrag och låtsas sakna arbetsförmåga, men regeringen får det att låta som att de allra flesta som lever på ekonomiskt bistånd skulle fuska och egentligen vara lata innerst inne. Men den stora majoriteten av personer som lever på försörjningsstöd är knappast fuskare utan personer med olika typer av problem och problematik. Bara för att några FÅ kanske fuskar betyder det inte att majoriteten av bidragstagare gör det, och hederliga personer borde inte drabbas!
Jag har själv levt på ekonomiskt bistånd och vet hur nedbrytande det är. Jag fattar inte varför denna grupp ska få det ÄNNU svårare. Det provocerar mig att regeringen tror att det handlar om “bristande motivation” 🙁
Ja men precis, och de som kommer drabbas hårdast av detta är ju såklart som vanligt de som är sjuka, funktionsnedsatta och/eller mår psykiskt dåligt på olika sätt. Samma här och det är precis som du säger.
Ja verkligen! Usch vad arg jag blir 🙁
jag håller med dig! dom är så kortsiktiga typ så här “vi vill att folk jobbar hellre än går hemma osvsett anledning så vi sänker bidragen så ordnar sig allt för då måste dom ju ut” jaha? så man struntar alltså i alla nedsättningar, sjukdomar osv, ja det gör man! det blir så tydligt att dom inte har nån erfarenhet av detta själva alls
Precis! 🙁 Jag förstår inte hur det kan vara tillåtet att införa AKTIVITETSKRAV på socialbidrag. I praktiken betyder det att personer som inte lyckas bli anställda p g a funktionsnedsättning tvingas till slavarbete på HELTID i utbyte mot socialbidraget. Socialbidrag är väldigt lite pengar, mycket mindre än sjukersättning, och dessa personer kommer behöva utföra arbetsuppgifter på heltid eftersom regeringen kommer att ställa krav på att socialbidragstagare ska delta i aktiviteter på heltid. Många av dessa personer får inte sjukersättning eftersom regeringen har gjort det nästan omöjligt att få det. Därmed kommer de tvingas slavarbeta på heltid bara för att de råkat födas med en funktionsnedsättning. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag! 🙁
Dock kommer det vara undantag om man har “godtagbar anledning” precis som det är idag.
Så i praktiken blir det inte så stor skillnad, även folk som inte har sjukersättning har ofta godtagbar anledning till att slippa jobbsökande (krav som ofta ställs idag).
Jag litar inte ett dugg på att utförsäkrade personer kommer att slippa aktivitetskravet och att en diagnos kommer att bli en giltig anledning till att slippa heltidsaktiviteter eftersom aktiviteterna kommer att bli en norm. De kanske kommer att införa t.ex. “autismanpassade” aktiviteter så att även folk med diagnoser får krav på sig. Men jag hoppas såklart att jag har fel. Dessutom tycker jag att det är orimligt att tvingas utföra arbetsuppgifter på heltid på en arbetsplats i utbyte mot socialbidrag! Vissa kommer att tvingas till det i alla fall, och för dessa personer blir det stor skillnad.
Läser vi lagtexten (iaf den utredningen föreslog) är det dock i stort samma regler som innan, det vill säga “godtagbar anledning” räcker för att slippa kraven (kraven ska utökas från jobbsökande till andra aktiviteter också)
Och som jag förstod var det “aktivitet” på heltid, det vill säga att för många blir det att lära sig svenska (många är utrikesfödda) eller kanske läsa in gymnasiet.
Det är om du inte väljer att göra det och samtidigt är fullt frisk, så tvingas du till att jobba för socialbidrag. Fortfarande orimliga villkor enligt mig, socialbidraget för ensamstående borde höjas isf, och du borde kunna få det även med en del besparingar, kanske motsvarande regler som för bostadstillägget.
Men lika illa som folk utmålar det (just för oss autister) så är jag inte alls säker på det.
Jag hade i så fall oroat mig mer över att man begränsar möjligheten att ge socialbidrag till extra kostnader utöver riksnormen, det kanske kan bli problematiskt för folk som är känslig för viss mat/behöver mer näring.
Jag hoppas att du har rätt, Melon! Jag är inte så optimistisk, men jag hoppas verkligen att t.ex. autism kommer att fungera som en “ursäkt” för att slippa heltidsaktiviteter. Jag oroar mig för att det införs aktiviteter som påstås vara “autismanpassade”, typ plocka skräp i sin egen takt eller delta i olika typer av sociala lekar tillsammans med andra autister. Jag har alltid mått dåligt av aktiviteter som påstås vara autismanpassade för jag orkar inte delta i några aktiviteter överhuvudtaget, oavsett om det är med autister eller neurotypiker. Men som sagt hoppas jag att du har rätt!
Som jag har förstått det har det även hittills varit svårt att bli beviljad ekonomiskt bistånd till kostnader utöver riksnormen, men nu kommer det kanske bli ännu svårare!
Det stora problemet med sjukersättningen förresten, Paula, det är det så kallade arbetsmarknadsbegreppet.
Att du prövas emot alla möjliga arbeten, inklusive om du bara klarar anpassade arbeten som du inte har nån praktiskt möjlighet att få.
Där har vi det stora huvudproblemet. De övriga kraven är inte så hårda (de tillämpades hårdare förr, innan HFD sa ifrån), kravet på såväl medicinsk rehabilitering som arbetslivsinriktade rehabilitering gäller bara om du inte har “giltig anledning” till att vägra medverka i den.
Har du depression eller tvångssyndrom osv kan de väl få dig att testa typ SSRI, men om det inte funkar på några veckor kan man skippa det sen. Så man kan förvisso få sjukersättning nekat pga det, men det är samma krav som gäller om de skulle vilja dra in en pågående sjukersättning/sjukpenning. Det bedöms på samma sätt enligt HFD.
De reglerna är från 90-talet och är ganska snälla, de kan som utgångspunkt inte tvinga dig till en operation för att återfå arbetsförmågan heller. Det är mest så att de kan tvinga om det är något som har låg risk, och stor sannolikhet att fixa arbetsförmågan.
Och kravet på att arbetsförmågan ska vara “permanent nedsatt” är inte heller fullt korrekt, oavsett vad FK säger på sin hemsida. Det räcker att nedsättningen bedöms bestå under överskådlig framtid (det baserat på en prognos av såväl vad man generellt sätt vet om diagnosen/kombinationen av diagnoser och tidigare perioder med nedsatt arbetsförmåga).
Den prognosen behöver inte vara säker på något sätt heller, bara det är ca 60% sannolikhet att arbetsförmågan kommer förbli nedsatt under överskådlig framtid (the foreseeable future säger man på engelska), så kan man få sjukersättning.
I alla fall vill man fixa största problemet i sjukersättningen så ska man rösta på Socialdemokraterna nästa år.
Vill man inte göra det (alla har olika politiska preferenser och kan se fördelar med båda blocken) ska man nog ta Sverigedemokraterna, de eller KD är näst bästa chansen om du vill fixa det här men ändå ha en högerregering.
Det jag tycker är riktigt sjukt nu är det är sån stor bidragsskillnad mellan sjukersättning och socialbidrag, ingen som har Asperger med nedsatt arbetsförmåga har något som helst incitament att försöka förbättra sig och ta sig närmare ett jobb, för man får inkomsten typ halverad (efter hyra). Om man inte får ett jobb direkt då, men de flesta av oss kan ju inte ta minst 9 av 10 jobb.
Jag minns att du tidigare skrivit om det problematiska med arbetsmarknadsbegreppet. När jag ansökte om sjukersättning var det betydligt hårdare krav på att arbetsförmågan verkligen skulle vara permanent nedsatt och alla möjligheter till medicinsk rehabilitering skulle ha varit uttömda. Jag blev nekad sjukersättning trots att jag överklagade.
Även tidigare har det varit relativt stor skillnad mellan sjukersättning och socialbidrag vad gäller hur mycket pengar man får. Helt sjukt om skillnaden blir ÄNNU större nu! Nu kommer väl socialbidraget minskas också?
Gick inte att svara på ditt senaste inlägg i denna tråd (du kanske borde ordna så man kan svara “djupare” in i en tråd).
Men du skrev så här: “När jag ansökte om sjukersättning var det betydligt hårdare krav på att arbetsförmågan verkligen skulle vara permanent nedsatt och alla möjligheter till medicinsk rehabilitering skulle ha varit uttömda.”
Det där tillämpades säkert så av FK då, men det var inte i enlighet med lag och förarbeten. Reglerna för att få sjukersättning har (med undtag av specialreglerna för de som är nära ordinarie pensionsålder, som infördes 1 september 2022), varit identiska sen 1 juli 2008.
HFD har underkänt de tolkningarna FK körde med i början där angående varaktighet. Och angående prövning av medicinsk rehabilitering så ska det prövas på samma sätt som om ifall någon som redan har sjukpenning/sjukersättning prövas, ifall det kommer ny behandling som inte den personen vill ha. Samma prövning ska alltså göras inför en ansökan om sjukersättning, ifall personen inte vill testa viss medicinsk rehabilitering.
De reglerna är från 90-talet om inte tidigare, det är en ganska generös bedömning för den som prövas. Man tar hänsyn till frivillighet och tvingar inte någon till t ex en operation i första taget.
Du kan inte heller i första taget tvingas testa en massa olika mediciner, om det inte bedöms som sannolikt för att du ska bli arbetsför, och även då kollar man om det finns en giltig anledning att invända. Att bara säga att du inte vill att läkemedelsföretag ska tjäna pengar är nog ingen giltig invändning, men att du t ex har mått dåligt av medicin innan kan vara det.
Att de skulle tillämpas så var inte riktigt uppenbart då lagen kom, men eftersom lagen var ganska dåligt skriven så utgick HFD från principer i liknande fall (t ex då FK vill dra in sjukpenning/sjukersättning pga vägran att medverka i medicinsk behandling). Domen är ganska intressant om du vill läsa hur de resonerade, den heter HFD 2013 ref 44.
Jag tror det kallas för en analog tolkning.
Dessutom så är alla de här grejerna baserade på sannolikhet, det krävs alltså inte att man är säker på att arbetsförmågan kommer förbli nedsatt under överskådlig framtid. I brottmål krävs ju att domstolen är nästan helt säker på att du ska ha begått ett brott för att du ska dömas.
Prognosen för arbetsförmåga vid sjukersättning bedöms inte så, utan det räcker att det anses mer sannolikt att nedsättningen av arbetsförmågan kommer bestå under överskådlig framtid än att den inte gör det.
Det stora hindret i sjuk- och aktivitetsersättningen för autister är arbetsmarknadsbegreppet, det är nästan det enda hindret av någon större betydelse i praktiken.
Tack för informationen Melon, jag läser gärna domen när jag hinner! Den låter mycket intressant.
Jag skulle gärna lära mig mer om vad som betraktas som en giltig anledning för att vägra medicin. Jag har själv testat några adhd-mediciner och mått mycket dåligt av de sorter jag provat, men jag har inte testat Elvanse som är en annan typ av medicin. Jag vill ändå inte testa Elvanse eftersom jag haft dåliga erfarenheter av andra adhd-mediciner och jag vill inte heller äta medicin “i onödan”. Frågan är om det skulle räknas som en giltig anledning? Det är inte aktuellt för mig att söka sjukersättning idag, men jag tycker ändå att det är en intressant fråga.
Jag överklagade faktiskt Försäkringskassans beslut om avslaget till domstol, men domstolen gick på Försäkringskassans linje! Intressant att HFD har gjort en annan bedömning.
Varför tror du att arbetsmarknadsbegreppet är ett hinder för autister, Melon? Alltså jag förstår ju att det i praktiken innebär att autistens arbetsförmåga också prövas mot anpassade arbeten, men borde inte autisten kunna bevisa genom ett läkarutlåtande att hen t.ex. inte skulle klara av att jobba på Samhall? Som jag förstår det räcker det inte, men borde det inte räcka?
PS. Förut kunde man svara “djupare” i kommentartrådar, men då klagade bloggläsarna också för det var till slut nästan omöjligt att läsa vad kommentatorerna hade skrivit. Därför har jag gjort så här! Jag förstår att det inte heller är helt optimalt, men man kan alltid skriva en ny kommentar 🙂
Det räcker inte att man inte klarar av att jobba på Samhall, eftersom det kanske finns andra anpassade arbeten man klarar.
Man kanske klarar av något jobb som är 100% hemifrån till exempel. Programmering? Kundtjänst med enklare ärenden? Chattkundtjänst? Om arbetsgivaren får lönebidrag för att kompensera för sänkt produktivitet osv.
Där har du problemet, man prövas alltså inte bara emot Samhall.
Det är ett extra stort hinder för autister.
Även om man rättar till det enligt förslaget från S (som SD iaf formellt stödjer, men inte har pressat regeringen på, och som V och MP stödjer), så kommer en prövning då ske emot normalt förekommande arbeten, samt även Samhall om man ebjuds det. Men då kan man ju visa med läkarintyg att man inte klarar sånna praktiska “enkla” jobb.
Prövningen sker då emot normalt förekommande arbeten, och eventuella sällsynta/anpassade arbeten som du de facto erbjuds. Man kan inte hänvisa till att du skulle klara ett jobb som autismföreläsare med lönebidrag om du inte erbjuds det jobbet.
Det stämmer, nu var Samhall bara ett exempel men precis som du skriver finns det många anpassade arbeten. I praktiken kan Försäkringskassan alltså påstå att autisten skulle kunna jobba med administrativa uppgifter hemifrån så länge arbetsuppgifterna är anpassade efter autistens behov. Att sådana arbeten inte är tillgängliga för autisten i verkligheten är inte Försäkringskassans problem utan det får Arbetsförmedlingen ta hand om. Autisten prövas alltså mot en fiktiv arbetsmarknad!
Men frågan är om en autist kan prova vissa anpassade arbeten och sedan skaffa ett läkarutlåtande på att hen inte ens kan arbeta på anpassade arbeten. Det finns ju autister som har lyckats få sjukersättning så i vissa fall är ju Försäkringskassan övertygad om att autisten inte skulle klara av anpassade arbeten. Annars skulle Försäkringskassan kunna påstå i åratal att “det kanske kommer att dyka upp ett lämpligt anpassat arbete i framtiden om autisten skriver in sig hos Arbetsförmedlingen.”
I mitt fall var det nästan ett mirakel att jag lyckades få ett jobb som autismföreläsare! Sådana jobb finns knappt alls i Sverige, de är extremt ovanliga. Vissa autister föreläser ju någon gång per år, men det är ovanligt att lyckas få ett jobb som autismföreläsare. Jag hade tur, men det är helt sjukt om Försäkringskassan påstår att de flesta autister med god verbal förmåga skulle kunna försörja sig som autismföreläsare för sådana jobb finns knappt!
Svaret på detta senaste inlägg, Paula, är att i praktiken så brukar man kunna få sjukersättning då om man inte har uppvisat några exceptionella förmågor eller har hobbyprojekt osv inom nåt som kan omsättas i ett arbete.
Att hjälpa till att koda open source-program på sin fritid kan vara ett problem, samma sak om du är väldigt aktiv på t ex Youtube och kan göra hyffsat profesionella saker där.
Om du inte gör nåt sånt (eller om FK inte vet att du gör nåt sånt), så brukar man bevilja sjukersättning om man t ex märker att inte ens kommunens dagliga verksamhet fungerar (folk i kommuner med mer Asperger-anpassad daglig verksamhet kanske paradoxalt nog får svårare att beviljas sjukersättning)
Iaf om man inte har tidigare erfarenhet av arbete eller studier som har gått bra, och har sina problem väldokumenterade.
Kanske lättare för kiillar eftersom det är vanligare att killar är utåtagerande, och har man sånna incidenter i bagaget med t ex offentliga vredesutbrott så kanske man ger sjukersättning lättare för att det är uppenbart att personen inte kan vistas bland andra .
Det kan nog nästan vara så lättare att få det om man endast har Asperger som diagnos och inte andra saker också, har man t ex Asperger och någon tarmsjukdom eller ADHD eller fysisk skada kan man ju hävda att man inte har provat allt bot/mediciner emot dem. Asperger finns det ju ingen medicin emot, och problem relaterat till det brukar av bestående karaktär (iaf tillräckligt för att de inte försvinner under överskådlig framtid, iaf inte sannnolikhetsmässigt).
Så har man flera problem kan FK lättare hävda att vissa av dem går att bota, så länge man inte kan bevisa att det är just Asperger som sätter ner arbetsförmågan.
Mycket möjligt att det är enklare för män än kvinnor att få sjukersättning. Det hade varit intressant att veta om det är så! Men precis som du skriver kan män vara mer utåtagerande än kvinnor (finns såklart undantag också!), och om en tjej är väldigt snäll, tyst och hela tiden försöker anpassa sig kan jag tänka mig att det kan vara svårt att få sjukersättning.
Jag har ADHD också och det kan ha ställt till det för mig. Men du har en poäng i att det inte finns någon medicin mot autism och att det därför kan vara lättare att hävda att personens svårigheter inte kan behandlas bort om hen har autism utan tilläggsdiagnoser.
Så alltså tillbaka till slaveriet som kallades ”fas 3” där jag blev satt att arbeta heltid på en förskola för 20 kronor i timman och sedan skulle orka söka jobb när jag kom hen. Skulle egentligen mest gå bredvid ordinarie anställd men en sådan fanns inte…och jag var en i en lång rad av ”praktikanter” som aldrig blev anställda.
Fick slut på eländet genom att använda min utbildning, lusläsa lagen och drämma till dem med den. Men de flesta kan inte läsa eller applicera lagen på egen hand och har inte råd med juridisk hjälp.
Alltid tyckt att kravet borde ha varit mer i form av åtgärder som stärker personens psykiska- och fysiska hälsa än ”arbetsträning”. Ja, för personer som aldrig arbetat kan det finnas en poäng att kunna testa olika yrken i förhållande till vad man klarar av och trivs med, men arbetsträning bara för att ha en sysselsättning? Nej.
Jag älskade att ha en plats att gå till när jag var i ett aktivitetsprogram. Ett sammanhang där jag var välkommen. Frukost, lunch. Halvdagar. Gemensam träning på onsdagar. Ibland aktiviteter jag aldrig provat. Kravfritt, utöver att dyka upp. Men också tråkigt pga ”arbetsuppgifter” som inte krävde något annat än att klara av att vara mentalt uttråkad i timmar i sträck. Ingen utmaning, inget att lära mig, varken intellektuellt eller hantverksmässigt. Jag menar de kunde åtminstone lärt oss laga kläderna vi sorterade, lära oss sy, skapa…
Men nej. Då konkurrerar vi ju med riktiga jobb…urgh.
Fas 3 gör mig rasande. Jag minns fortfarande när den infördes! Vad tråkigt att du hamnade där och fick jobba heltid för 20 kronor i timmen. Vilken tur att du hade utbildning och kunde strida för dina rättigheter! Jag tycker synd om människor som måste slavarbeta nästan gratis.
Jag har inget emot arbetsträning om den sker under en kortvarig livsperiod och den faktiskt leder någonstans. Studenter kan också behöva praktisera ett tag under sin utbildning och det är helt okej. Men det finns människor som tvingas arbetsträna under längre perioder, och det gör mig arg. Jag håller helt med dig om att arbetsträningens syfte inte borde vara att ge personen sysselsättning!
Glömde tillägga att få pratar om hur olika grupper ställs emot varandra dvs hur mycket mer värde en barnfamilj eller “ensamstående mamma” har än en ensam person utan barn oavsett om den går på soc, har aktivitetsstöd eller sjukersättning. I allas ögon har alltid den “stackars ensamstående mamman” all rätt och sympati till tex att få jobba 75% till barnet är 8 år, få vabba där barnlösa får snällt täcka upp, hen får även bostadsbidrag medan en ensamstående utan barn ej har den rätten i dom flesta lägen, om grannens barn för ett jäkla liv då har barnfamiljen rätten på sin sida “barn är barn” medan den utan barn får snällt acceptera eller flytta. det har gått för långt!
Jag håller med dig om att vi som inte har barn ofta glöms bort. Samtidigt förstår jag att det är viktigt att barn får uppleva en bra barndom och ha närvarande föräldrar som mår så bra som möjligt. Barn är känsliga och sköra och därför behöver föräldrar stöd så att barn inte råkar illa ut. Jag tycker att det är viktigt att barnfamiljer har det så bra som möjligt, och jag förstår att föräldrar har behov av att vabba. Barn blir väldigt ofta sjuka, och när de är det behöver de sina föräldrar.
Med detta sagt tycker jag absolut inte att det är mer synd om en neurotypisk ensamstående mamma än en barnlös/barnfri person med funktionsnedsättning. Det är heltidsjobb att leva med en funktionsnedsättning, och bara för att personen har sjukersättning måste det inte betyda att hen har mer energi än en ensamstående mamma som jobbar på heltid. Både arbetstagare med barn och arbetstagare med funktionsnedsättning behöver en arbetsgivare som är villig att anpassa arbetsplatsen!
Nu har jag skrivit till Ulf Kristersson angående neddragning av A-kassa etc…hur dumt det är just nu i dessa fattigtider speciellt!!!! Är så himla arg på hur de kör över oss i utsatt situation…det får vara nog nu!!
Bra blogg för övrigt, råkade hamna här… 🙂
Vad bra att du skrivit till honom! Tyvärr tror jag att han kommer att strunta i a-kassan och inte kommer att förbättra situationen för utsatta grupper, men vi får se vad som händer nu. Vad roligt att du gillar bloggen! 🙂