Sluta ha en naiv bild av boendestöd

Ibland har jag märkt att många människor utan funktionsnedsättning kan ha en naiv bild av hur boendestöd ser ut. Jag har ibland fått frågan varför jag och mina boendestödjare i slutet av varje boendestödstid inte går igenom vad som har och inte har fungerat med boendestödet och vad som skulle kunna förbättras – kanske i skriven text om jag inte vill framföra mina tankar muntligt. Jag förstår att många som undrar detta inte har någon erfarenhet av att ta emot boendestöd – i alla fall inte i kommuner som Stockholm där det finns många privata utförare som givetvis vill göra en viss ekonomisk vinst och inte alltid kan anställa personal med hög kompetens. Det skulle bli för dyrt.

Långt ifrån verkligheten

Jag antar också att många som tror att mina problem med boendestöd skulle kunna lösas med regelbundna avstämningar i slutet av varje boendestödstid utgår från att de flesta boendestödjare har förutsättningar för att ge stöd till alla brukare. Många utgår också från att boendestödjarna har valt yrket för att de verkligen brinner för att ge stöd till personer med funktionsnedsättning. Men denna bild är tyvärr långt ifrån verkligheten!

Språkförbistringar kan ställa till det

I verkligheten kan många boendestödjare ha alltför dåliga svenskkunskaper för att den typen av avstämningar i slutet av varje boendestödstid skulle kunna fungera. Visst, boendestödjarna kan ju vanliga fraser på svenska som ”Vad ska vi göra idag?”, ”Hur mår du idag?” o s v, men ett samtal på mer avancerad svenska – framför allt om jag ska förklara mina kognitiva svårigheter – är omöjligt om inte boendestödjaren har mycket goda svenskkunskaper. Jag kan också ha svårt att förstå boendestödjarens uttal och brytning. Boendestödjaren kan vara en underbar person och vilja väl, men ibland fungerar inte stödet optimalt när språkförbistringar ställer till det.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Vissa kan inte sopsortera

En boendestödjare som har bristfälliga svenskkunskaper och som inte är förtrogen med den svenska kulturen kan också ha svårt att ge mig stöd med allt jag behöver stöd med eftersom hon saknar erfarenhet. En av boendestödjarens uppgifter är att motivera mig till sopsortering, men hur ska hon kunna göra det om hon inte har en susning om hur man sopsorterar och inte förstår vikten av sopsortering? Hon kanske aldrig har hört talas om sopsortering i hela sitt liv eftersom man inte brukar sopsortera i hennes hemland. En boendestödjare tjatade om att jag borde slänga en gammal medicinburk i ”elavfall”, och hon tyckte inte att det var så noga när jag protesterade. Jag förstod senare att detta förmodligen handlade om språkförbistring. Boendestödjaren förstod nog inte vad ”el” och ”avfall” var för något och hade fått för sig att det betydde gammal medicin!

Skriftlig kommunikation fungerar inte

Och skriftlig kommunikation då? Grejen är att många boendestödjare har egna funktionsnedsättningar. Vissa har exempelvis svår dyslexi och adhd vilket kan göra det svårt att ta till sig skriftlig information även om boendestödjarens modersmål skulle vara svenska. Boendestödjaren kan försöka, men orken, koncentrationsförmågan, arbetsminnet och läsförståelsen räcker inte till. Boendestödjaren kan verkligen försöka och göra sitt bästa, men ibland är det omöjligt med skriftlig kommunikation. Och boendestödjare med den typen av svårigheter kan oftast inte heller hjälpa mig med myndighetsbrev och liknande.

Boendestödjaren kan vara blyg

Vissa boendestödjare kan också ha svårt att ta för sig eftersom de är väldigt osäkra och inte vågar. Boendestödjaren kan vara 18 år gammal, extremt blyg och svarar bara kortfattat ”ja” eller ”nej” på alla frågor, men en annan typ av kommunikation kan vara svår. Och när boendestödjaren har svårt att bjuda in till diskussion och leda samtalet får jag också låsningar och har svårt att uttrycka mig. Jag är i vanliga fall väldigt lätt att kommunicera med, men om jag kommunicerar med någon som bara svarar enstavigt och aldrig ställer frågor blir jag också osäker.

Mina önskemål kan inte tillgodoses

Alla dessa boendestödjare kan vara jättetrevliga och vilja väl! Boendestödjaren kan givetvis inte rå för att hon kan dålig svenska, har egen funktionsnedsättning eller är väldigt blyg. MEN: för att jag ska kunna få bra stöd behöver jag en boendestödjare som det går att kommunicera med både muntligt och skriftligt, som är social och pratsam, som inte har samma svårigheter som jag (eftersom hon måste kompensera för min funktionsnedsättning) och som kan flytande svenska. Tyvärr kan inte företaget alltid tillgodose mina önskemål eftersom det är svårt att hitta boendestödjare med den kompetens jag efterfrågar. Detta har jag också informerat min biståndsbedömare om för att förklara varför jag inte alltid orkat interagera med alla boendestödjare.

Vissa är omotiverade

Ovan redogjorde jag anledningar till att kommunikationen inte alltid fungerar med boendestödjare som vill väl men som på grund av egna svårigheter kanske inte alltid kan ge mig det stöd jag behöver. Men sedan finns det ju också många som inte alls vill jobba som boendestödjare men är tvungna till det för att de blivit utförsäkrade från Försäkringskassan eller för att Arbetsförmedlingen ställer krav. Ett par boendestödjare har sagt till mig rakt ut att de inte alls trivs som boendestödjare men att de inte kunnat hitta andra jobb. En av dem ville egentligen vara sjukskriven men hade blivit nekad sjukpenning och en annan ville egentligen jobba med något helt annat! Och många har sagt att lönen och arbetsvillkoren för boendestödjare är usla.

Lättast att göra ett halvdant jobb

Varför skulle en boendestödjare som vantrivs med sitt jobb och som är extremt missnöjd med arbetsvillkoren och lönen vara motiverad för att göra ett bra jobb? Varför skulle en sådan boendestödjare vilja lägga tid och energi på att lära sig om kognitiva svårigheter, autism, empowerment och liknande saker om hon tycker att det låter tråkigt? Boendestödjaren får ju samma lön oavsett, och det lättaste för en boendestödjare som avskyr sitt jobb är att göra ett halvdant jobb.

Kan vara positivt med mångfald

Observera att jag inte menar att man inte kan vara en duktig och engagerad boendestödjare om man har egen funktionsnedsättning eller kommer från ett annat land. Jag är själv invandrare och tillhör de som är positiv till mångfald och invandring, och två av mina allra duktigaste boendestödjare har haft en helt annan etnicitet än den västerländska. Mångfald på en arbetsplats kan vara mycket berikande. Att en boendestödjare inte kan ge bra stöd till en brukare måste inte heller betyda att hen inte kan vara en jättebra boendestödjare för en annan! Jag har också haft duktiga boendestödjare, och min nuvarande boendestödjare som tagit en tillfällig (men längre) paus från uppdraget är toppen. Men ofta kan det vara fel person på fel plats, och i kombination med okunskap om autism och oförmåga/ovillighet att lära sig gör det ofta att boendestödet inte fungerar som det är tänkt.

Många har fel bild

Jag är så trött på att många, även vissa biståndshandläggare, har en extremt naiv bild av boendestödet! De tror att stödet kommer att fungera om boendestödjaren får läsa biståndsbeslutet och genomförandeplanen! Om du som har bilden att alla boendestödjare är lämpade för sina jobb och har kunskap om hur man ger bra stöd skulle besöka alla privata företag och träffa alla deras anställda skulle du förmodligen bli överraskad!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.