Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Saknar personer med autism empati?

Maya frågar

Stämmer det att autistiska personer har brist på empati? Det påstås på några håll i media att autister är överrepresenterade vid skolskjutningar. Är det verkligen så att det isåfall beror på autismen? Jag tror själv inte det, men vill höra din uppfattning. Om du även har källor som argumenterar mot så vore det toppen.

Paula svarar

Tack för en viktig fråga! Jag håller med dig om att det är viktigt med vetenskapliga källor, och därför kommer jag i mitt svar hänvisa till vad vetenskapen och autismforskare säger om autism och massmord/skolskjutningar istället för att utgå från mina egna åsikter och erfarenheter. Och enligt vetenskapen verkar det faktiskt vara helt korrekt att personer med autism är överrepresenterade vid skolskjutningar. En studie föreslår att autister har en förhöjd risk för att utföra masskjutningar jämfört den övriga befolkningen. Och sådant hakar medier upp sig på!

Våldsamma autister är sällsynta

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det också nämns i studien att våldsamma personer med autism är extremt sällsynta. Grejen är bara att de ytterst få autister som råkar vara våldsamma kan enligt studien begå just sådana här extrema dåd vilket alltså är anledningen till att de dåd som har begåtts av autister har fått stor medial uppmärksamhet. De mord som har begåtts av våldsamma och farliga neurotypiker får inte lika stor uppmärksamhet eftersom neurotypiker ofta verkar begå andra typer av dåd. Det är också viktigt att komma ihåg att den övervägande majoriteten av oss autister är snälla och fredliga: autismforskaren Tony Attwood skriver i sin bok att de autister som begår brott tillhör en subgrupp och en liten minoritet.

Många autister har det svårt

Vidare nämner forskargruppen i den ovannämnda studien att autism kan påverka men inte orsaka våldsbrott samt att negativa barndomserfarenheter bidrar till extrema våldsbrott. Det är ju känt att barn med autism oftare blir mobbade än neurotypiska barn, och vi alla vet ju också att många autistiska barn, ungdomar och vuxna inte får det stöd de skulle behöva och därför hamnar utanför. Många autister har det därmed väldigt svårt!

Värt att tänka på

Professor Christopher Gillberg skriver i sin bok att de autister som på institutioner begår bisarra våldshandlingar i form av exempelvis massmord ofta har upplevt sig ha blivit förnedrade av institutionen flera år tidigare. Min fråga är därför om fler neurotypiker också skulle begå massmord om de blev lika marginaliserade, diskriminerade och exkluderade som vi med autism blir. Eftersom jag inte är en forskare har jag inget svar på frågan, men det är värt att tänka på det tycker jag!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Vanligt med komorbiditet

Värt att nämna är också att vissa autister har en tendens att älta. Tony Attwood skriver i sin bok (länk ovan) att vissa med autism kan komma ihåg saker som hände långt tillbaka i tiden vilket säkert kan bidra till ältandet, tänker jag. Jag kan tänka mig att vissa forskare skulle kunna förklara sambandet mellan autism och den ökade förekomsten av massmord med att vissa autister har svårt att släppa gamla oförrätter p.g.a. extremt bra minne, men jag tror att vi främst borde fokusera på utanförskap och marginalisering. Det är nämligen ytterst ovanligt att en autist som ältar gamla oförrätter är våldsam! Dessutom är det viktigt att komma ihåg att komorbiditet (samtidig förekomst av andra diagnoser) är mycket vanligt vid autism. Det är en ytterligare anledning till att jag tycker att det är fel att säga att gärningsmannens eventuella autism är orsaken till våldsdådet! Jag är mycket skeptisk till att peka ut specifika diagnoser för att förklara masskjutningar.

Det finns olika typer av empati

Vad gäller empati så skiljer forskarna på kognitiv empati och affektiv empati. Kognitiv empati syftar på en förmåga att på ett medvetet plan förstå hur andra människor tänker och känner medan affektiv empati syftar på förmågan att känna medkänsla. Professor Nouchine Hadjikhani som är anknuten till Gillbergcentrum menar att människor med autism har svårt med kognitiv empati men inga brister i förmågan till affektiv empati. Den enda förklaringen till att en autist kan vända sig bort och låta bli att trösta en person som gjort sig illa är att en autist kan vara väldigt känslig och känna så mycket att hen blir tvungen att distansera sig emotionellt, enligt Nouchine Hadjikhani. De flesta av oss autister känner alltså stark medkänsla även om vi inte alltid visar det!

Vi autister tycker olika

Sedan finns det väldigt många autister som har egna teorier om autisternas kognitiva empatiska förmåga. Vissa autister menar att en neurotypiker (=en person utan autism) har lika svårt att förstå en autist som en autist har att förstå en neurotypiker och att autister inte alls har svårt med kognitiv empati eftersom många autister upplever sig förstådda av andra autister. Alla autister håller dock inte med. Autisten Sophia Bergman som visserligen inte är en forskare men däremot en överläkare i psykiatri skriver i sin bok att hon visst har svårt att förstå hur andra tänker och känner och att det tar energi av henne att försöka sätta sig in i andras situation. Och Gillberg skriver i sin bok som jag länkade till ovan att en autist kan finna det mödosamt att sätta sig in i andras perspektiv precis på det sätt som Sophia Bergman beskriver. Vi autister tycker därmed olika om empatifrågan! Vissa tycker som Gillberg och andra inte.

Vi autister är individer

Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att vi med autism är individer precis som ni utan autism är. Det kan säkert finnas autister som har svårt att känna medkänsla, men å andra sidan finns det också massor av neurotypiker som saknar förmågan till medkänsla! Vi människor har en tendens att förklara alla brister med diagnoser (t.ex. autism), men om det finns autister som inte bryr sig om andra människors lidande och som vill andra illa finns det ingenting som säger att det beror på autism! Vi människor är olika vad gäller förmågan till medkänsla, oavsett autism eller ej.

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

“Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

22 svar på ”Saknar personer med autism empati?”

Som tidigare sagt så har jag upplevt mer empati, förståelse och vänlighet härinne under mina + fem år som besökare än från de flesta andra människor jag har mött på alla andra ställen genom livet.

Så fint att höra Kane, vad glad jag blir 🙂 Och det visar att autister INTE har brist på empati!

Svara

Ska vi vara ärliga så är det mycket fler NTs som dödar autister än autister som dödar NTs. Skolskjutningen i Örebro var förstås tragisk, men man lägger överdriven fokus på terrorattacker i förhållande till hur liten risken att folk dör är.

Bara alla onödiga regleringar som hindrar folk med Hög IQ Asperger att starta eget skapar fler dödsfall än den där skolskjutningen gör.

Även om vi bara räknar NTs så dör det säkert fler barn i barncancer eller barndiabetes eller andra onödiga sjukdomar varje år pga regleringar och feministiskt HR trams på arbetsmarknaden (indirekt effekt pga att potentiella forskare slås ut från arbetsmarknaden tidigt)

Jag anses vara “extremhöger” av vissa pga att jag har röstat SD ibland men jag brukar köra samma argument om muslimska terrordåd också. Ärligt talat så är risken så otroligt minimal jämfört med att dö av andra saker.

Ingen är rädd för att åka bil trots att det är mycket farligare. Hur ofta pratar man om sånt? Folk är rädda för helt fel saker.

Jag har inte sett statistik på att regleringarna skapar dödsfall hos autister, men jag tvivlar inte ett dugg på att det kan vara så! Vi autister dör ju betydligt tidigare än neurotypiker. Vissa påstår att det kan bero på biologiska orsaker/inflammationer i kroppen, men jag vill istället fokusera på de sociala förklaringarna.

Ja, risken för att dö i en trafikolycka är betydligt större än i ett terrorattentat/i en masskjutning, iaf om man bor här i Sverige. Men folk tänker väl optimistiskt kring trafikolyckor och tänker: “Det händer bara andra, det kommer inte hända mig eftersom jag är försiktig i trafiken.” I sådana här masskjutningar avlider många på en gång vilket låter läskigt. Då tänker många att de stackars elever som befann sig på skolan inte kunde ha något gjort annorlunda vilket kan få människor att förstå att samma sak skulle kunna hända vem som helst (vilket är sant). Det är inte logiskt att många är mer rädda för terrorattentat än trafikolyckor, men jag antar att hjärnan funkar så!

Svara

Tror inte det finns färdig statistik som säger exakt det, men jag drar den slutsatsen själv genom att kombinera saker som vi vet.

Att 85% av autister med högskoleutbildning i USA är arbetslösa är ju inte en grej som en fri marknad kommer på om vi säger så. (och då räknar man bort sk förtidspensionärer)

Regleringarna gör så att vi inte får jobb och blir utslagna pga det. Blir en hel del självmord, men det skadar även NTs eftersom vi får färre genier som kommer till sin rätt och kan bidra till samhället.

Man måste räkna på indirekta effekter, i tredje ledet får du faktiskt massa människor (autister såväl som NTs) som dör av sjukdomar som skulle kunna botas bättre med modern teknik som inte är uppfunnen än. Du har helt oskyldiga barn som dör i cancer. Staten som den ser ut idag är faktiskt massmördare.

Sen ska man inte räkna bara dödsfall utan även skadade liv i övrigt. Tänker du lite så inser du nog att det är mycket fler än vad som dör av skolskjutningar, även i USA.

Jag visste inte att 85% av högskoleutbildade autister i USA är arbetslösa! Det är en anmärkningsvärt hög siffra!

Svara

Ihmettelen tähän kaksoisempatia-juttuun liittyen erityisesti kahta eri asiaa:
1) Jos kyse ei olekaan siitä että autistien mielenteoria on puutteellinen vaan vain siitä, että “autistit ja neurotyypilliset kommunikoivat eri tavalla”, niin mikä se ero autistien ja neurotyypillisten kommunikoinnissa on? Osaako kukaan selittää?
2) Jos autistien mielenteoria (eli kognitiivinen empatia) ei ole neurotyypillisiin verrattuna puutteellinen, niin miksi autisteja sitten jatkuvasti kuvaillaan muiden muassa “naiiveiksi” ja helposti hyväksikäytettäviksi ja huijattaviksi? Eikö se naiivius viittaa siihen, että henkilö, jonka oma kyky ymmärtää ihmisten pahoja motiiveja on puutteellinen joutuu sellaisten henkilöiden hyväksikäyttämäksi, joka tietää, kuinka tämän naiivin ihmisen ajatusmaailma toimii ja pystyy siten helposti käyttämään häntä hyväkseen?

Mielenkiintoisia kysymyksiä. Vastauksesta tulee pitkä, joten kirjoitan näistä kysymyksistä ihan omat blogikirjoitukset (kirjoitan ne ruotsiksi). Niistä tulee varmaan 1-2 blogikirjoitusta. Teen sen lähipäivinä jos ehdin, muussa tapauksessa ensi viikolla!

Svara

Jag funderat mycket kring autism och empati!
Jag skulle säga att jag har både en mycket hög kognitiv och affektiv empati som fungerar lite av sig självt, intuitivt och ostrukturerat.
Ofta känner jag att jag vet exakt hur folk känner, det krävs nästan ingenting för att jag ska se igenom någon. Och när jag inte kan göra detta blir jag så glad!
Tex umgicks jag i ungefär i en timme med en person som var smart och verkade ogenomtränglig för resten av omgivningen.
Men utifrån ett skämt denna gjorde i ett försök att vara cool och en annan enskild kommentar förstod jag vilken typ av person det var, hur hens vardag ser ut, hens sociala strategi, hens behov och vilken typ av barndom denna har haft. Ett annat exempel som jag märkte när jag hade aktiva klasser på universitet är att jag ofta hade en radikalt annorlunda syn på lärarna. De flesta, även smarta och emotionellt intelligenta person hade för mig en ganska ytlig syn på dom. Jag kunde liksom Se deras bakgrund, brister och styrkor när nästan alla andra hade en konstig respekt eller vördnad för dom, som att de vore gudar eller något.
Ibland när jag försöker beskriva dessa saker i detalj brukar det vara svårt för folk att hänga med i hoppen eller var jag härleder alltifrån, ofta uppstår det någon typ av irritation, avvisande eller en åsikt om att det är ett antagande. Men jag bara vet!

Min subjektiva upplevelse som liten var att såg alla andra barn som “barn” och även vuxna i stor utsträckning. Det fortgår väl även idag när jag umgås med jämnåriga och så blir det konstigt när folk lite valhänt försöker “instruera” mig, när jag förstår så mycket mer.
Vad mer känner jag mig nästan alltid äldst, även när jag umgås med folk som är 50, 60, 70 och 80. Jag tycker detta är ganska tråkigt eftersom jag vill vara 30 och att den äldre generationen ska kunna överföra något typ av värde.

Vad mer kan jag automatisk spegla och omfamna varje person jag möter, alltså att jag hoppar in i deras värld och tar dom in i mig. Detta är något jag bara gör!

Även när jag lyssnar på musik, böcker eller filmer blir det ofta så att jag empatiserar och Är båda karaktärer samtidigt och på något vis är relationen mellan dom också. På något vis hoppar jag mellan objekt och subjekt helt utan gränser!

https://youtu.be/bpY6gGjjy5I?si=M6oa40OjHnp08NYU

Ett praktiskt exempel är denna låt från bandet ghost, där jag blir både mannen, kvinnan, deras interaktioner och den allmänna framåtrörelsen på något vis!

Personligen tror jag inte att autister generellt sätt inte har en lägre kognitiv eller affektiv empati utan det är skillnader i hur autisten och neuortypikern fungerar. Utifrån mina egna erfarenheter kan jag inte förklara det på något annat sätt!

Vad häftigt att du kan känna hur andra personer är och till och med vilken typ av barndom de haft bara efter en timmes umgänge! Själv kan jag ibland uppleva att jag vet saker som andra personer (t.ex. deras känslor), men jag vet aldrig med säkerhet om det bara är ett antagande. Jag är liksom osäker på om jag känner “rätt”.

Kul att du känner dig äldre än till och med pensionärer! Jag är tvärtom och har alltid känt mig mycket yngre än min ålder 🙂 Jag är 46 år idag och tycker att det är märkligt att vissa i min ålder börjar få barnbarn! Jag kan också vara lika gammal som mina boendestödjares föräldrar vilket också känns märkligt.

Svara

Det har nog mer att göra med att livsfaserna som tidigare var ganska rigida har luckrats. Tex på 50talet (för en ung man) var det skola–>jobb/gymnasium–>jobb/universitetet–> skaffa familj vid 25 ungefär –>familjeliv 25-50–>medelålder—>pension.
Pga samhällets individualisering och hur svårt det är att få ett bra jobb, bostad, balansen mellan arbetsliv/hemmaliv och hur svårt det är att bli vuxen m.m. håller dessa på att luckras upp. Tex vissa får barn när dom är 22-25 andra när dom är 32-35 eller vissa inte alls. Att ha en autismdiagnos spär ju på dessa, alltså att det är vanligt att autisten “lever utanför tiden”.

Jag tror också att dessa störningen av de normativa livsfaserna påverkar kvinnor mer än män, dels pga den biologiska klockan, dels på den “uppmuntran” om att nu är det dags att skaffa barn. Som man behöver jag inte oroa mig över dessa saker särskilt mycket! Jag blir inte påtagligt straffad biologiskt eller av samhället (förutom arbetsmarknaden kanske).

Så du kanske känner av, eller har blivit socialiserad i en viss livsfas, eller att detta är en relik från en svunnen tid där sociala relationer var mer reglerade och hierarkiska i tex ålder.

Jag återkommer lite till det jag skrev tidigare, att vissa äldre, säg 50 eller mer kan bli väldigt förnärmade om jag försöker ge stöd. Det är egentligen samma fenomen! 🙂

Medan i mitt fall lever jag i livsfasen för någon som är ungefär 23-24, medan jag känner mig som jag är 70 eller något. Jag kan spinna vidare på det här med subjektiva åldrar, men generellt går det säga att det är ganska mycket ur fas, alltså att ofta att fen som har fyllt 20, inte beter sig eller är som om de vore 20. Eller att pensionärer leker att dom är ungdomliga och 25!

En stor röra helt enkelt! 🙂

Jag tror att du har helt rätt! Kanske har jag till och med fastnat i livsfasen där kvinnor i typ 23-årsåldern ofta befinner sig i. Jag har börjat bli lite bättre på fler och fler hushållssysslor som att slänga sopor och har blivit ganska duktig på att öppna räkningar i tid men känner mig alldeles för ung och omogen för att skaffa barn.

Jag har inga planer på att skaffa barn, men jag tycker att det är sjukt att jag biologiskt sett börjar bli alldeles för gammal för barnskaffandet (troligen är jag det redan!), men psykiskt sett känner jag mig alldeles för ung för det. När jag var 20 kände jag mig som 13 kanske, och jag upplever ofta att jag är i samma ålder som mina boendestödjare som är i 22-årsåldern 🙂 Psykiskt då, inte fysiskt för jag ser definitivt äldre ut än 22-åringar, haha! 🙂

Jag tycker att det är skönt att man inte längre behöver bete sig lika åldersadekvat som förr. Precis som du skriver var det förut en självklarhet att skaffa barn, men idag är det mer accepterat att förbli barnlös (även om vissa ifrågasätter det beslutet).

Citat ur låten:
“We were searching for reasons
To play by the rules
But we quickly found
It was just for fools”
Är också ganska applicerbart på ett autistiskt liv 🙂

@Paula
Det är intressant det du säger för agerar du lite som en byäldre(är det ett ord) eller en vis gumma. Alltså att du har en samlande och vägledande funktion som tidigare oftaste skedde vid 65 års ålder eller mer hehehe 🙂

Det kan vara skönt att inte agera åldersadvekat, men ofta tenderar dessa åldershopp skapa en typ av dysfunktion, exempelvis tycker jag inte att en 20åring ska agerar som en trött medelåldersperson som har tappat gnistan eller att en pensionär ska agera som en oansvarig och vårdslös tonåring. Däremot om du känner dig bekväm med att vara som 23, och det är ett “normalt” 23 ser jag väl inget problem med det 🙂

På engelskan finns det en skillnaden mellan “childlike” och “childish”, alltså barnalik och barnslig. Ofta blir det så att begåvade person är det första, alltså nyfikenhet, upptäckareglädje och mycket entusiasm( vilket jag också är). Däremot gillar jag inte att vara barnslig, jag föredrar att vara vuxen. Jag är allmänt bekymrad att de barnalika delarna stampas bort i människor så att dom blir äldre i en dålig mening samtidigt som barnsligheten tar över. Det är faktisk väldigt vanligt att folk i alla åldrar beter sig om dom vore 5 år. Livsgnistan saknas och folk blir passiva och om en är konspiratoriskt är väl det också poängen :/

Haha, jag brukar faktiskt kalla mig själv för barnslig! När jag varit på biblioteket har jag ibland läst gamla barnböcker som jag gillade som barn, och jag gillar dem fortfarande 🙂 Men visst, jag har iaf betydligt mer förnuft och självsäkerhet än vad jag hade som tonåring (och även som ung vuxen) så kanske är jag snarare “childlike” än “childish” då 🙂

Svara

Jag kan tycka det är kul att läsa barnböcker för barn, att variera rösten mellan falsett och bas, att ge liv till sagan! 🙂
Däremot blir jag lätt uttråkad av barnmedia, men som du säger kanske det finns ett värde i att läsa vissa typer av barnböcker! Då tänker jag mer på serier som tintin eller sagoböcker som lilla prinsen 🙂

Tintin har jag aldrig läst, men jag har aldrig gillat serietidningar. Jag föredrar att läsa text utan bild! 🙂 Många tror automatiskt att bilder skulle underlätta för mig eftersom många autister gillar bilder, men det gör inte jag! 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *