Så här önskar jag att boendestödjarnas språktester såg ut

Detta är mitt sista blogginlägg som handlar om vikten av boendestödjarnas svenskkunskaper och vad som kan hända när boendestödjarens svenskkunskaper brister. Här och här kan ni läsa de tidigare blogginläggen som handlar om samma ämne. Som sagt önskar jag att socialdemokraternas förslag om obligatoriska språktester blir verklighet, och i dagens blogginlägg förklarar jag vilka färdigheter jag önskar att dessa tester mätte. Detta för att säkerställa att boendestödjaren verkligen har avancerade svenskkunskaper och inte bara har övat in vissa meningar utantill för att klara av anställningsintervjun.

1. Lyssna, tala, läsa, skriva

Att en person kan läsa svenska måste inte betyda att hen är lika bra på att tala eller lyssna. Personen kanske kan läsa texter utan problem men kan inte förstå talad svenska, eller så är det tvärtom. Därför tycker jag att det är viktigt att testet är omfattande och testar olika språkfärdigheter, gärna i kognitivt krävande situationer. En boendestödjare har kanske inga som helst problem med att förstå talad svenska i testsituationen, men frågan är om hen förstår svenska lika bra om hen och klienten gör andra saker samtidigt som exempelvis städar och diskar? Många andraspråkstalare kan göra helt okej ifrån sig när de får tid att tänka, men i verkliga situationer (som t.ex. i mötet med klienterna) räcker ändå inte deras språkkunskaper till för att processa svenska eftersom all deras energi går till arbetsuppgifterna.

2. Uttal

Det är nästan oundvikligt att en boendestödjare med annat modersmål har brytning, om hen inte vuxit upp i Sverige sedan hen var liten. Svenskan har ett ovanligt svårt uttal, och nästan ingen som har vuxit upp utanför Sverige kan uttala svenska helt korrekt. Att boendestödjaren bryter är helt okej för mig, så länge hens uttal är tillräckligt tydligt och lättförståeligt. Men även om boendestödjaren inte skulle ha ett helt perfekt uttal och prosodi tycker jag att det är viktigt att språktestet innehåller följande delar:

Betydelseskiljande fonem

Om boendestödjaren inte kan uttala skj-ljudet korrekt kan man oftast ändå förstå vad hen säger om hen ändå uttalat ljudet någorlunda och inte bara uttalar det som ”s”. ”Själ” betyder ju något helt annat än”säl”. Om boendestödjaren inte kan uttala vissa bokstäver alls och uttalar ljuden som andra betydelseskiljande fonem, kan det nämligen vara mycket svårt att förstå vad hen säger. Säg att boendestödjaren inte kan uttala bokstaven ”Y” och uttalar det som ”I”, eller inte kan uttala ”R” och uttalar det som ”L”. Att ”bita” och ”byta” betyder ju helt olika saker, men många andraspråkstalare uttalar dessa ord likadant. Även ”luta” och ”ruta” har helt olika betydelser. Därför tycker jag att det vore önskvärt om förmågan att skilja på betydelseskiljande fonem ingick i det obligatoriska språktestet.

Betoning och melodi

Jag har personligen svårt att förstå boendestödjare om de har svårt att skilja på korta och långa stavelser och betonar orden helt fel. Ord som ”banan” och ”japan” kan ju betyda helt olika saker beroende på vilken stavelse som betonas! Och sedan kan ju meningar få helt nya betydelser i svenskan beroende på vilket ord i meningen som betonas. Tänk på följande exempel: man kan säga ”jag STÖTTE på min chef i helgen (med betoning på ”stöta”) eller jag stötte PÅ min chef i helgen (med betoning på ”på”).

Det är ett roligt exempel, men jag gjorde faktiskt själv fel med detta när jag var relativt nyinflyttad i Sverige. Jag ville egentligen säga: ”jag stötte PÅ min chef i helgen” men råkade säga: ”jag STÖTTE på min chef”, och jag fick konstiga blickar för ingen förstod vad jag menade 🙂 Och jag förstod inte att jag hade betonat fel ord och råkat säga något helt annat än vad jag ville 🙂 Om en andraspråkstalare gör ALLTFÖR många sådana fel (vissa fel är såklart oundvikliga) kan det uppstå kommunikationsmissar och stor förvirring.

3. Ordförråd

Precis som jag har skrivit tidigare är det allra viktigaste att boendestödjaren har ett rikt ordförråd i svenskan. Boendestödjaren måste också kunna flera lågfrekventa ord och inte bara ”vardagssvenska” bestående av cirka 2000 ord. Utan tillräckligt stort ordförråd kommer boendestödjaren nämligen inte kunna förstå klienten på djupet. Ett ordförråd på ett par tusen ord räcker för ytliga samtal och anställningsintervjuer, men inte för djupa samtal och inte heller för att läsa biståndsbeslut och genomförandeplaner! Det är därför mycket viktigt att språktestet innehåller en ordförståelsedel vad gäller ord som inte tillhör de 1000-2000 vanligaste orden i svenskan.

I mitt senaste blogginlägg berättade jag för er att boendestödjaren inte förstod när jag sade ”jag kom på att jag inte ska ta ut mig för mycket så vi kan skjuta upp uppgiften till nästa vecka”. Hon förstod nämligen inte vad ”komma på”, ”ta ut sig” och ”skjuta upp” betydde. För att testa boendestödjarens ordförråd tycker jag därför att det är viktigt att testet också mäter kunskaperna om följande:

Partikelverb

”Ta ut sig”, ”skjuta upp” och ”komma på” är exempel på partikelverb som boendestödjaren inte förstod. Även om boendestödjaren skulle kunna förstå vanliga meningar som: ”Imorgon har jag tänkt handla på IKEA” och ”vilket fint väder det är idag”, måste det alltså inte betyda att boendestödjaren förstår vad partikelverb som exempelvis ”komma på” betyder. Mitt förslag är att det obligatoriska språktestet mäter förståelsen av de flesta av våra vanligaste partikelverb. Och när det gäller partikelverb går det sällan att gissa betydelsen genom att bara titta på meningen. ”Att komma på” har ingenting med verbet ”komma” att göra!

Synonymer och närliggande betydelser

Okej, boendestödjaren kanske vet vad ordet ”viktig” betyder på svenska. Men förstår boendestödjaren vad ”nödvändig” betyder? Och vet boendestödjaren vad ”kräva” betyder och hur man kan nominalisera verbet så att det blir ”krav”? Förstår boendestödjaren hur olika ord används och vilka nyansskillnader det finns mellan orden och synonymerna? Orden ”skönt” och ”roligt” kan ibland betyda ungefär samma sak, men inte alltid. Man kan säga: ”Jag tycker att det är skönt att det är varmt ute idag” utan att det låter snuskigt, och då betyder det ungefär samma som: ”Jag tycker att det är roligt att det är varmt ute idag”. Om man däremot säger: ”jag och min kompis hade skönt i helgen” syftar man på sex. Om man inte vill syfta på sex ska man istället säga: ”jag och min kompis hade roligt i helgen”. Roligt och skönt är alltså ibland synonymer, men inte alltid! Kan inte boendestödjaren sådana finesser kan det uppstå kommunikationsmissar.

Avledningsprefix

Svenskan har många avledningsprefix som helt ändrar ordens betydelse. ”Inse” och ”anse” betyder helt olika saker, liksom även ”avstå”, ”bestå”, ”framstå”, ”förestå”, ”uppstå”, ”tillstå”, ”motstå” och ”utstå”. Många andraspråkstalare kan blanda ihop avledningsprefixen vilket kan ställa till det i kommunikationen. Jag har haft svårt att förstå boendestödjare om de exempelvis har sagt saker som: ”det som jag sade till dig igår avstår” istället för ”det som jag sade till dig igår består” eller: ”jag kunde inte uppstå det” istället för ”jag kunde inte motstå det”. Svenskan är full av liknande exempel, och tänk om boendestödjaren använder fel avledningsprefix i nästan hälften av fallen! Då kan det vara svårt att kommunicera med klienten. Därför hoppas jag att språktestet särskilt fokuserar på ord som innehåller avledningsprefix! Och observera att en person som till synes talar perfekt vardagssvenska ändå kan göra fel med avledningsprefixen.

4. Grammatik

Att tala grammatiskt korrekt svenska måste inte vara lika viktigt när man arbetar som boendestödjare så länge de grammatiska felen inte stör förståelsen. Det är mycket viktigare att boendestödjaren har ett rikt förråd och ett okej uttal än att hen kan placera negationen före det finita verbet i bisatser eller kan använda passivumkonstruktioner, anser jag. Men självklart har alla klienter olika behov! Någon som behöver hjälp med att skriva myndighetsbrev kan behöva en boendestödjare som även talar och skriver grammatiskt korrekt.

Nu är jag klar med inläggsserien

Så där, nu är jag klar med inläggsserien. Anledningen till att jag skrev om ämnet är att jag numera vet att vissa politiker läser min blogg. Om socialdemokraterna får igenom sitt förslag om språkkrav för alla som arbetar inom välfärdsyrken hoppas jag verkligen att kraven blir tillräckligt höga på boendestödjare och att språktesterna testar rätt färdigheter! Eftersom det kan vara svårt för en lekman att bedöma den enskildes språkkunskaper genom att bara småprata med personen om vardagliga ämnen hade det ideala varit om en legitimerad lärare i svenska som andraspråk hade kunnat utforma språktesterna och bedöma vederbörandes språkkunskaper. Men jag förstår att det kan bli dyrt att anställa legitimerade lärare för ändamålet och det kanske inte finns pengar för det!

Det ska vara enkelt att kommunicera

Med ovanstående sagt tycker jag att kommuner och privata företag alltid kan anställa boendestödjare med bristande svenskkunskaper om klienten har samma modersmål som boendestödjaren och klienten tycker att det är okej. Men som regel tycker jag inte att en boendestödjare med bristande svenskkunskaper ska skickas hem till klienter som är kommunikativa och som är i behov av en boendestödjare som förstår exakt vad klienten menar. Boendestödjaren och klienten måste ha ett gemensamt språk och det ska vara enkelt för oss klienter att kommunicera med våra boendestödjare!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.