Nej, folkhögskola passar inte alla elever med autism

Folkhögskolan lyfts ofta fram som en lämplig skolform för elever med autism och andra neuropsykiatriska diagnoser. Nyligen publicerade SVT en artikel som betonade detta, trots att det av diagnoskriterierna för autism framgår att en autist kan sakna intresse för jämnåriga. Folkhögskolans grundidé är ofta gemensam inlärning och grupparbete, och i många fall bor eleverna även på skolans internat.

Gäller inte alla

Jag tvivlar inte på att folkhögskolan passar många autister, men jag önskar att det också tydligare framgick att det inte gäller alla. Det finns autister som faktiskt uppfyller diagnoskriteriet att sakna intresse för jämnåriga och som inte trivs med att lära sig i grupp. Jag har autism och har själv erfarenhet av både folkhögskolor och universitet, och jag upplever att universitetet är betydligt mindre stressigt och kravfyllt än en folkhögskola. Detta beror främst på att undervisningen där ofta fokuserar på teori och självständiga uppgifter som jag upplever som lätta. Jag trivs med att studera på egen hand, memorera teorier och tillämpa dem på uppgifter.

Blev förvånad

På en folkhögskola ligger ofta fokus på det sociala vilket jag upplever som svårt och energikrävande. Jag minns när jag hade blivit arbetslös och utbränd och en arbetsförmedlare rekommenderade mig folkhögskolestudier med motiveringen att det passade folk som hade blivit utbrända och var stresskänsliga. Jag blev förvånad eftersom jag hade tänkt att det var självklart att universitetet vore ett mycket bättre alternativ. För mig är folkhögskolan en av de svåraste skolformer som finns! Då hade jag inte fullt ut insett att jag har en ojämn begåvningsprofil på grund av min autism – att det som är svårt för andra kan vara lätt för mig, och vice versa. Jag förstod inte heller att många faktiskt upplever gemensam inlärning som energi- och motivationsgivande.

Försökte pressa mig själv

Att jag har svårt för folkhögskolor innebär inte att det är något fel på skolformen i sig. Ågesta Folkhögskola där jag utbildade mig till autisminformatör hade fantastisk personal och utbildningen var nödvändig för mig för att våga stå framför publik och föreläsa. Men jag blev faktiskt ordentligt utbränd och mådde riktigt dåligt, och under de sista månaderna av utbildningen stannade jag hemma och gick inte till skolan alls. Jag hade dåligt samvete gentemot personalen som var helt underbara, men jag trivdes helt enkelt inte med att sitta i ett klassrum tillsammans med många elever. Jag försökte pressa mig själv men kraschade till slut.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Slutade gå till skolan

Och trots att Ågesta gav mig anpassningar, till och med mer omfattande än de andra eleverna fick, ledde det till utbrändhet. Efter diskussioner fick jag förkortade skoldagar och behövde inte delta i alla lektioner, eftersom jag mådde dåligt. Jag behövde inte heller delta i gemensamma lekar, och när vi hade frilufts- och andra aktivitetsdagar skolkade jag. Dessa dagar var obligatoriska under andra året så jag fick frånvaro när jag inte dök upp, men jag klarade helt enkelt inte av dem. Jag behövde inte heller föreläsa tillsammans med andra eftersom jag mår dåligt av gruppuppgifter. Och trots alla dessa anpassningar mådde jag så dåligt att jag var tvungen att sluta gå till skolan på vårterminen.

Inte skolan det var fel på

Personalen och åhörarna hade varit mycket nöjda med mina föreläsningar så jag fick ett diplom ändå! Jag tänker fortfarande med värme på personalen på Ågesta och har fortfarande kontakt med några från personalgruppen. Jag är fortfarande väldigt tacksam för allt de gjorde för mig. Det var inte skolan det var fel på utan det var min autism som ställde till det. På grund av min autism har jag sociala svårigheter oavsett om jag ska samarbeta med neurotypiska personer eller andra autister. Att det fanns andra autister på skolan gjorde det inte lättare för mig att delta i grupparbeten och planera föreläsningar tillsammans med andra.

Min autism försvinner

I artikeln lyfts internatboendet som positivt för den personliga utvecklingen, men för mig är det raka motsatsen! Jag har även läst på en annan folkhögskola med internat där jag inte heller mådde bra och skolkade mycket. Jag mådde dåligt av att vara på internatets kök och andra gemensamma utrymmen eftersom jag tyckte att det var jobbigt att umgås med andra. Därför var jag aldrig där till slut! Jag är nog en autist i klassisk mening eftersom jag gillar att isolera mig, och bara för att jag placeras på ett internat där jag delar gemensamma utrymmen med andra elever betyder det inte att min autism försvinner och jag plötsligt blir extrovert och social.

Det sprids myter om autism

Missförstå mig inte, jag avfärdar inte folkhögskolan som skolform. Folkhögskolan passar många, och det är viktigt att det finns olika alternativ så att så många som möjligt hittar något som passar. Men jag är så trött på att det sprids myter om autism. En vanlig myt är att “autister inte alls är sådana som står i diagnosmanualen, utan är visst sociala och gillar att lära sig i grupp om de placeras i en trevlig studiegrupp och får bo tillsammans med andra.” Jag tycker att det är farligt att hävda att autism alltid är något annat än det som står i diagnosmanualen eftersom det underminerar trovärdigheten på diagnoser och autismforskning.

En autist kan ha ojämn begåvning

Vissa autister är faktiskt precis sådana som beskrivs i diagnosmanualen: man kanske är teoretiskt lagd och tycker att universitetets krav passar mycket bättre eftersom man då får studera helt själv (förutsatt att universitetet beviljar anpassningar i form av möjlighet att skippa grupparbeten, vill säga). En autist kan också ha en ojämn begåvningsprofil och vara mycket bra på teoretiska uppgifter men dålig på praktiska uppgifter samt uppgifter som kräver sociala förmågor. Jag önskar att det pratades mer om att folkhögskolan inte passar alla. En autist som har misslyckats på en folkhögskola kan annars tro att hen aldrig skulle klara av att läsa på universitetet eftersom “folkhögskolan ska ju alla klara av och universitetet är mycket svårare”. Men det måste inte vara så om man har autism och en ojämn begåvningsprofil!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.