Nej, en autist måste inte lära sig att debattera

För mer än 22 år sedan fick jag diagnosen autism, och sedan dess håller jag på att lära mig strategier för att göra min vardag så enkel och smidig som möjligt. Det handlar om att spara energi. Som jag skrivit om tidigare i bloggen kan personer med kognitiva variationer uppleva att en vanlig dag är väldigt energikrävande, och det är något jag inte kommer att växa ifrån. Innan diagnosen trodde jag att det var bra att utsätta mig för det jag hade svårt för, men det fungerade aldrig! På habiliteringen fick jag lära mig att göra precis tvärtom: att lyssna på mig själv och undvika situationer som är överväldigande, belastande och får mig att må dåligt.

Hänger nog ihop med autism

Något jag alltid haft svårt för är att debattera. Anledningen är inte att jag saknar åsikter, utan att det tar energi att formulera övertygande argument för varför jag tycker som jag gör. Jag förstod först senare att det förmodligen hänger ihop med min autism. Jag kan inte alltid uttrycka mig med ord! Jag har en åsikt men kan inte alltid sätta ord på mina tankar. Och när jag var yngre kunde andra utnyttja det.

Min självkänsla sänktes

Andra kunde till exempel argumentera för att det var rätt att stjäla från butiker. Som tur var började jag aldrig stjäla själv eftersom mina föräldrar hade lärt mig att det var fel. Men att jag inte stal, trots att jag hörde argument som försökte rättfärdiga det, sänkte min självkänsla. Jag kunde helt enkelt inte formulera rimliga argument för varför det var fel att stjäla, och det fick mig att känna att det kanske var jag som hade fel och andra som hade rätt. De hade ju argument för varför man borde stjäla och jag hade inte kunnat komma med motargument!

Måste inte argumentera

När jag för många år sedan pratade med en psykolog på habiliteringen fick jag lära mig att jag till skillnad från vad jag alltid hade trott inte alls måste argumentera för mina ståndpunkter. Jag kan absolut berätta vad jag tycker om jag vill och orkar, men om andra inte håller med mig är det helt okej att byta ämne. Jag är inte skyldig att tycka och tänka som andra även om de skulle ha massor av argument för åsikter som jag inte står för. De kan exempelvis argumentera för varför en viss religiös tro är det enda rätta eller varför homosexualitet är skadligt. Jag kan tala om för dem att jag absolut inte håller med, men när andra människor bara kommer med motargument som jag inte kan svara på är det okej att avsluta diskussionen eller byta ämne. Det är också helt okej att ta avstånd från människor som inte delar mina värderingar och att inte umgås med sådana personer i mitt privatliv.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Är ofta lönlöst

Dessutom finns det en annan aspekt. Det är nämligen ofta lönlöst att debattera med någon som har helt motsatta åsikter. Det finns ett socialpsykologiskt fenomen som heter confirmation bias, vilket innebär att vi människor tenderar att ta till oss information som bekräftar våra befintliga övertygelser och bortse från fakta som motsäger dessa. Om någon har en väldigt stark övertygelse är det alltså osannolikt att få hen att ändra sig oavsett hur mycket man debatterar. Visst, om man gillar att argumentera och debattera är det bara att köra, men jag ser ingen anledning till varför jag skulle anstränga mig eftersom det bara dränerar min energi. Politiker måste kunna vara duktiga på att debattera, men jag måste inte vara det!

Byter ämne

Ibland stöter jag på människor som har en helt annan människosyn än jag. Vissa tycker kanske att det är okej att skratta åt transpersoner eller personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Andra har kanske en funktionalistisk människosyn och tycker att ens prestationer avgör ens värde. Några kanske anser att vi med autism bara är lata och bortskämda och att vi överdriver våra utmaningar. Om jag håller på att diskutera med en sådan person kan jag berätta varför jag inte håller med, men om vederbörande fortsätter att debattera byter jag ämne. Att jag lämnar ämnet och inte försvarar mina åsikter betyder inte att jag håller med personen! Dessutom kommer jag aldrig att släppa en sådan person nära inpå mitt liv, eftersom vi har helt olika värderingar. Det är också något som jag lärt mig senare i livet: förut släppte jag in de flesta människor i mitt liv oavsett vilka värderingar dessa hade men det gör jag inte längre!

Önskar att fler autister förstod detta

Jag önskar att fler autister kunde lära sig att de har rätt till sina åsikter även om de inte skulle kunna argumentera för dessa med ord. Om en autist inte har förstått det finns risken att hen blir manipulerad eller får sänkt självkänsla eftersom hen kan tro att hen alltid är skyldig att förklara sig eller att hens åsikter saknar värde om hen inte kan försvara dessa. ”Jag vill inte argumentera, men jag tycker faktiskt så här” är ett helt bra svar, och man är inte skyldig att utveckla det. Tony Attwood skriver i sin bok att vissa autister har en tendens att använda primitiva metoder för att lösa konflikter. Det skulle inte förvåna mig alls om det berodde på att autisten känner sig hotad och överkörd eftersom hen inte kan försvara sin ståndpunkt med ord!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.