När boendestödjarna inte kan tillräckligt bra svenska

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg där jag redogjorde för anledningarna till mina önskemål om att mina boendestödjare kan bra svenska. Det är ett riktigt stort problem för mig att det inte alltid är fallet! Hur ska en boendestödjare kunna hjälpa mig att få ett fungerande liv när vi knappt har ett gemensamt språk?

Hela min vardag påverkas

För någon som inte har boendestöd kan det vara svårt att förstå varför det är så viktigt för mig att boendestödjaren kan flytande svenska. Många kan ha svårt att förstå att hela min vardag påverkas negativt när stödet brister! Jag är mycket positiv till mångfald på arbetsplatser, och jag accepterar om butiksbiträdet eller taxichauffören inte kan perfekt svenska. Jag för ju inga djupa samtal med dem, så de behöver inte ens förstå så mycket. Men när det gäller boendestöd har jag helt andra behov!

Kan kamoufleras bort

Jag tror inte att många rekryterare är medvetna om att de har anställt boendestödspersonal med bristande svenskkunskaper. Att ha dåliga språkkunskaper kan vara ”osynligt” på samma sätt som autismen kan vara ”osynlig” i många situationer. Som ni säkert vet är det inte ovanligt att vi med autism har lärt oss att kamouflera våra drag, vilket gör att vi knappt blir trodda när vi berättar att vi har autism. Vi har helt enkelt lärt oss att bete oss neurotypiskt i många situationer! Men det som många inte vet är att även dåliga svenskkunskaper kan kamoufleras bort. När en arbetssökande genomgår en anställningsintervju är det inte alls säkert att rekryteraren märker att personen kan dålig svenska.

Räcker med att kunna ett par tusen ord

Hur kommer det sig då? Jo, som sagt räcker det att man har ett ordförråd på ett par tusen ord för att man ska kunna klara sig i de flesta vardagliga situationer där man för ytliga samtal. Med ett ordförråd av den storleken kan man utan problem berätta på anställningsintervjun vad man har jobbat med tidigare och hur det kommer sig att man söker jobbet som boendestödjare. Dessutom är det inte alls svårt att lära sig meningar utantill innan anställningsintervjun, eftersom frågorna som förekommer på intervjuer ofta är förutsägbara. Ett vanligt kamoufleringsknep som många andraspråkstalare också använder är omskrivningar: kan man t.ex. inte ordet ”smutsig” på svenska säger man istället ”inte ren”. Så gjorde jag när jag var nyinflyttad i Sverige!

Finns inga språktester

Det enda sättet att avgöra om boendestödjaren har ett avancerat ordförråd eller inte är att införa obligatoriska språktester (eftersom brytning och grammatiska fel inte automatiskt behöver innebära bristande ordförråd), men sådana finns det tyvärr inte i dagsläget. Och därför kan rekryterarna göra felbedömningar och tro att personen kan tillräckligt bra svenska och anställa hen som boendestödjare. Men klienterna riskerar att drabbas, och problem uppstår redan när boendestödjaren får biståndsbeslutet och genomförandeplanen! I dem kan det stå begrepp som ”energibesparing”, ”återhämtning”, ”motiverande insatser”, ”anpassad arbetsmetodik”, ”bristande förmåga” och liknande.

Många har inte fått undervisning

Faktum är att det inte finns någon chans i världen att en boendestödjare med dåliga svenskkunskaper förstår sådana formuleringar! Och många har inte ens kunskaper om litteracitet på sina modersmål för de kanske aldrig har fått den typen av undervisning på modersmålet, så de kan inte heller använda Google Translate eller AI för att översätta texter. Resultatet blir att genomförandeplanen inte blir läst, och enligt min erfarenhet bryr sig varken chefer eller handläggarna om att genomförandeplaner inte följs. De tycker bara att det är ”tråkigt” och ”beklagligt”.

De svarar ”ja”

Även om boendestödjarna inte hållit sig till genomförandeplanerna har jag ofta varit tvungen att ge dem en chans ändå eftersom det inte funnits några alternativ. Men eftersom mitt problem är att jag inte kan skapa ordning och jag inte vet hur ordning ska skapas måste jag bolla frågor med boendestödjaren. Jag kan alltså inte ge boendestödjaren instruktioner utan vi måste bestämma tillsammans vad vi ska göra! Många boendestödjare förstår inte vad jag säger eftersom de har bristande ordförråd. Ibland tror jag att de har förstått eftersom de har sagt ”ja”, men senare märker jag att de gör helt fel och de inte alls har förstått vad jag har sagt!

Hon hade inte förstått mig

En gång ändrade jag mig om att slänga sopor eftersom jag skulle ha en föreläsning dagen efter och jag var rädd för att bli utmattad. Då sade jag till min boendestödjare att jag hade ändrat mig och att ”jag kom på att jag inte ska ta ut mig för mycket idag på grund av morgondagens föreläsning så vi skjuter upp det till nästa gång”. Boendestödjaren sade ”ja” men fortsatte att prata om grovsoporna och jag förstod inte varför hon inte respekterade min önskan om att ta soporna vid ett annat tillfälle. Efter ett tag visade det sig att boendestödjaren inte alls hade förstått vad jag hade sagt. Hon visste inte vad ”ändra sig” betydde, och inte heller ”komma på”, ”ta ut sig” eller ”skjuta upp”. Just reflexiva verb och partikelverb kan vara svåra för andraspråkstalare, även för personer som har ett grundläggande ordförråd!

Man kan inte fråga hela tiden

Nu kanske du undrar varför man säger ”ja” trots att man inte har förstått. Men grejen är att om man har ett mycket litet ordförråd så måste man ofta gissa till sig ordens betydelse. I ytliga samtal kan det ofta gå bra att gissa, men när en boendestödjare ska hjälpa sin brukare kan det vara svårt att gissa rätt. Och det går inte heller att uppmana en boendestödjare att fråga om hen inte förstår. En person med bristande ordförråd kan nämligen nästan aldrig vara 100% säker på att hen har förstått sin samtalspartner korrekt, och om man skulle behöva fråga vid minsta osäkerhet skulle boendestödjaren behöva avbryta och ställa frågor hela tiden! Jag vet hur det är för jag har själv tidigare använt språk som jag inte har behärskat så bra. Då handlade det om gissning, för det är omöjligt att avbryta sin samtalspartner flera gånger i minuten för att fråga om ordens betydelse.

Förslaget oroar mig

Det oroar mig att det har föreslagits språkfrämjande insatser på arbetstid för personal som saknar tillräckliga svenskkunskaper. Jag har mycket svårt att tro att det skulle finnas tid och möjlighet till så omfattande språkfrämjande insatser på arbetstid att dessa boendestödjare skulle hinna lära sig tillräckligt bra svenska på relativt kort tid. Boendestödjarna behöver ju mycket avancerade språkkunskaper eftersom de stöter på olika situationer med sina brukare, så det finns inte heller någon kurs i ”yrkessvenska” där de kan få en omfattande lista på ord som de kommer att behöva i mötet med sina klienter. Visst, det går att skaffa sig ett stort ordförråd med tiden genom att läsa mycket på målspråket, men det tar mycket lång tid!

Kan bli mycket svårt

Visst, språkfrämjande insatser på arbetstid kan säkert ge resultat om boendestödjaren har studievana, är språkbegåvad och kan ett germanskt språk sedan tidigare. Men annars kan det bli mycket svårt! Jag tror att många har en naiv bild av språkinlärning. Det är få som förstår hur otroligt lång tid det krävs för att skaffa sig så avancerade kunskaper att ordförrådet blir tillräckligt stort för att på djupet förstå sin samtalspartner. Det räcker inte att bara lära sig ord utan man måste också lära sig att förstå nyansskillnader mellan orden samt hur dessa ord används. Exempelvis kan ordet ”innehåll” användas på olika sätt. Det kan syfta på fysiskt innehåll (exempelvis innehållet på en låda), men det kan också användas i ontologisk bemärkelse för att exempelvis beskriva vilka värderingar olika religioner innehåller. Sådana finesser tar ofta många år att lära sig!

Hoppas det blir verklighet

I nästa blogginlägg kommer jag skriva några förslag till politikerna hur jag önskar att boendestödjarnas obligatoriska språktester såg ut. Det har ju föreslagits språkkrav inom välfärdsyrken, och jag hoppas verkligen att det blir verklighet!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.