Nu har det gått hela fyra månader sedan flytten och jag har det fortfarande stökigt hemma! Jag vet inte var alla mina saker är i lägenheten, och många flyttkartonger står fortfarande kvar oöppnade. Det påverkar mitt övriga liv negativt: jag har blivit glömsk och det tar lång tid för mig att göra vanliga saker eftersom jag inte hittar vad jag behöver. Allt står huller om buller i min garderob: jackor ligger tillsammans med kjolar, tröjor tillsammans med byxor och så vidare. Det är ingen ordning alls, till skillnad från hur jag hade det i min gamla lägenhet! Nu när det blir höst tar det lång tid för mig att gå ut för jag måste leta rätt på jacka, byxor, tröja osv. Det gör att jag ibland drar mig för att överhuvudtaget gå ut för det tar energi.
Har tappat bort saker
Jag visste inte var mina vantar var så jag köpte nya, men nu hittar jag inte ens de nya vantarna så nu har jag inga vantar alls. Jag hittade inte heller någon hårborste så jag köpte en ny, men till slut tappade jag bort den nya också så att jag var helt utan borste ett tag. Nu har jag äntligen hittat den gamla hårborsten men inte den nya (vilket i och för sig inte gör så mycket eftersom jag kan använda min gamla). Dessutom har jag tappat bort flera av mina örhängen och nästan alla mina ringar efter flytten. De ligger väl någonstans i kaoset.
Har blivit glömsk
En sak har jag skött bra och det är mina föreläsningar, men det är å andra sidan mitt jobb! Föreläsningarna har jag prioriterat till hundra procent och jag har fått lika mycket beröm som förut, så publiken har nog inte märkt något (däremot gör kaoset att jag inte orkar blogga lika ofta så förut). Däremot har mina kollegor ibland behövt påminna mig via mejl när de har ställt frågor och jag helt missat att svara! Jag hatar att vara så här glömsk och jag förstår inte ens hur ett röra omkring mig kan göra mig så virrig.
Får inte hjälp med kaoset
Som ni vet har jag boendestöd, men min ordinarie boendestödjare är tyvärr fortfarande sjukskriven. Hon lider av en allvarlig (och tyvärr också farlig) fysisk sjukdom och har i perioder legat på sjukhus, men hon vill komma tillbaka så snart hon kan och hör av sig ibland för att fråga hur det går ned vikarien. Och vikarien hjälper mig med städningen, men hon kan tyvärr inte riktigt hjälpa mig att få bukt med kaoset. Jag har försökt, men hon flyttar bara på mina saker i rummet så att det ser lite snyggare ut för stunden istället för att skapa hållbar ordning. När hon har flyttat sakerna som ligger på golvet vet jag inte var hon har lagt dem, och när jag letar efter dem blir det kaos igen.
Har försökt förklara
Jag har förklarat för henne många gånger att jag behöver tydliga lappar och etiketter där det står vilka saker som ska förvaras på vilken hylla, men hon svarar hela tiden att det är helt onödigt med lappar och etiketter eftersom ”jag ser ju var allt finns när jag öppnar garderobsdörren”. Jag har minst lika många gånger försökt förklara att jag inte ser det! Det tar mycket energi för min hjärna att sortera synintryck och därför måste jag ha etiketter. Men hon håller fast vid att det är helt onödigt och anser att personer med kognitiva funktionsnedsättningar inte behöver etiketter, struktur eller tydlighet om man bara bestämmer sig för att fokusera! Jag har även försökt ge henne texter att läsa om kognitiva funktionsnedsättningar och har till och med suttit bredvid henne när jag själv skrivit tydliga och pedagogiska texter till henne, men hon har svårt att ta till sig det hon läser och gör ändå helt tvärtom. Jag har insett att hon har svårt att förstå instruktioner.
Hon vill väl
Jag tror dock att hon menar väl. Hon saknar helt enkelt förmågan att förstå, och hon har också erkänt det när jag har ”konfronterat” henne. Hon har medgett att hon inte kan mycket om npf trots att hon har flera kunder med dessa diagnoser! Till skillnad från många av sina kollegor håller hon dock alltid tiderna, är noga med att det blir städat och fint och ser till att vi slänger soporna. Hon vet helt enkelt inte hur hon ska skapa ordning, och hon förstår inte varför jag får panik om hon flyttar mina saker så att jag inte vet var de finns. Men många andra boendestödjare dyker inte ens upp eller sitter bara och fikar, vilket hon inte gör! Jag ser på henne att hon vill hjälpa mig, men att hon inte kan. Och jag förstår henne: jag kan själv inte skapa struktur, varken för mig själv för någon annan, så jag förstår att hon inte heller kan det. Skulle jag jobba som boendestödjare skulle jag inte heller kunna hjälpa mig själv.
Har skrivit till andra utförare
Jag har velat byta företag tillfälligt tills min ordinarie boendestödjare är tillbaka och har skrivit till varenda boendestödsutförare i stadsdelen där jag bor, men samtliga har tackat nej till att ta emot mig som kund (förutom den utförare som jag har just nu). Kring 95 % av utförarna tackade nej med motiveringen att jag arbetar oregelbundna tider, medan deras boendestödjare endast jobbar på kontorstid. Deras personal behöver ett fast schema och utförarna kan inte tänka sig att anställa extraarbetande studenter för min skull, och som skulle kunna styra sina arbetstider själva (eftersom vi i början av varje månad skulle sätta oss ned tillsammans och gemensamt bestämma vilka tider och dagar vi ska ses den kommande månaden).
Är jättetråkigt
Två eller tre utförare tackade däremot nej eftersom det står i mitt biståndsbeslut att boendestödjarna måste utföra vissa praktiska sysslor åt mig (som dammsugning). En utförare hade personal som arbetade extra, men deras boendestödjare är bara passiva och motiverar klienten att göra allt själv – vilket ju inte stämmer överens med mitt biståndsbeslut! När jag förklarade detta svarade de att det inte spelar någon roll och att de endast tar emot klienter vars beslut innebär att boendestödjaren inte ska göra några praktiska sysslor alls. Det är så tråkigt: de allra flesta utförare tycker inte att det är något problem att utföra praktiska sysslor åt mig, men de kräver ett fast schema. Och de få som skulle kunna erbjuda flexibla tider vägrar följa biståndsbeslutet!
Har kontaktat arbetsterapeut
Jag var så desperat att jag kontaktade habiliteringen i hopp om att deras arbetsterapeut skulle kunna göra ett hembesök hos mig och hjälpa mig att skapa struktur och ordning. Men där blev det stopp: arbetsterapeuterna på habiliteringen har slutat göra hembesök så de kan inte hjälpa mig. Nu har jag kontaktat en arbetsterapeut på vårdcentralen som kan göra hembesök, och hoppas att hon ska kunna hjälpa mig! Vårdcentralen försökte först hänvisa mig tillbaka till boendestödet, men jag förklarade för dem att så länge min ordinarie boendestödjare är sjukskriven så finns det inte en enda boendestödjare i hela Stockholms stad som kan hjälpa mig (jag har ju som sagt kontaktat vartenda boendestödsföretag som finns, och de anställda som min nuvarande utförare har kan inte heller hjälpa mig eftersom många av dem har egna kognitiva utmaningar eller bristfälliga svenskkunskaper).
Har fallit mellan stolarna
Jag känner att jag har fallit mellan stolarna. Om jag var sjukpensionär skulle jag inte alls vara lika begränsad i valet av boendestödsutförare. Då skulle jag kunna ha boendestöd på samma veckodagar och tider varje vecka, till exempel på tisdagar och torsdagar mellan kl. 10 och 12 och då skulle jag ha många olika boendestödjare och boendestödsföretag att välja på. Men på grund av min jobbsituation kan jag inte välja och vraka bland boendestödjare (trots att Stockholm tillämpar LOV), samtidigt som jag har bedömts vara för högfungerande för att få stöd enligt LSS (som t.ex. särskilt anpassat boende).
Rätten finns bara på papper
Ibland finns rätten till stöd på papperet, men inte i verkligheten. Det känns som att beslutsfattarna tänker: ”Du passar inte in i vår mall, så då har vi inget stöd att erbjuda dig.”
Hjälp mig informera om NPF genom att dela inlägget på Facebook, X m.fl.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag tror att förnekelse och irritation egentligen är en psykologisk försvarsmekanism. Precis som du skriver kan även neurotypiska personer ha…
Hur då? Det är ett inlägg om autister som inte kan ta kritik. Då svarade jag att jag upplevt att…
Fast nu tycker jag att missuppfattade hela inlägget Kane?
Det där med att inte kunna ta någon kritik eller ifrågasättande alls, vägra se att man själv kan göra något…
Tack så jättemycket, vad roligt att höra att mitt inlägg har hjälpt dig att förstå ditt barn bättre.
Det är svårt att säga vad det beror på, men generellt sett har ju personer med språkstörning större svårigheter än…
Ja eller hur! Precis så är det ibland, tyvärr 🙁
Tack för att du orkar skriva. Det var ett jättebra sätt för mig att förstå och förklara för andra, hur…
Min vuxen son har språkstörning med viss artikulations svårigheter med Autism/Asp. Han har stora svårigheter att uttala vissa ord korrekt…
”Va braaaaa!” ”Kan du laga maaat” ”Va duktig du e!” Ska de stoppa nappar i käften på en och sjunga…
6 svar på ”När autistens rätt till stöd bara finns på papper”
Nej, usch Paula! Det är INTE konstigt att du påverkas av röran omkring dig. De flesta människor skulle påverkas (även om inte alla skulle förstå det). Ja det är inte kul att falla mellan stolarna. Jag har också gjort det när jag varit svårt sjuk i ME/svår utmattning. Hade jag varit över 65 kunde jag ha fått plats på sjukhem och kunnat lugga i en säng och fått mat. Men eftersom jag var yngre och inte hade någon behandlingsbar fysisk sjukdom så fanns det ingen annan lösning än att överleva i mitt hem och kämpa för hemtjänst.
Kanske kan biståndshandläggare fatta något engångsbeslut på några timmar så kan du hitta EN person som kommer hem och hjälper dig vid ETT tillfälle. Jag tycker det låter som några timmar räcker för att få ordning. Vore jag inte fysiskt sjuk själv så skulle jag gärna hjälp dig. Att skriva etiketter och sätta dit dem är INTE svårt för de flesta människor. Kanske någon granne kan hjälpa dig? Eller, vem vet, kanske din hyresvärd?
Tack Lisa, vad fint av dig! 🙂
Ja, det är en mycket märklig situation! Biståndsbedömaren har ju beviljat mig boendestöd och timmarna räcker definitivt till för att skapa ordning och göra allt annat som står i biståndsbeslutet, men problemet är att det för tillfället inte finns en enda boendestödjare i hela Stockholm som kan hjälpa mig att skapa ordning. De boendestödjare som utföraren har föreslagit för mig saknar förutsättningar för att hjälpa mig, antingen p g a egna kognitiva funktionsnedsättningar, bristande svenskkunskaper eller annat.
Och biståndsbedömaren har själv sagt att utförarna har rätt att kräva att deras personal endast jobbar på specifika tider och att jag inte kan kräva att få boendestöd på specifika tider. Boendestöd är därmed inte tillgängligt för folk som jobbar på oregelbundna tider.
Den dagen min ordinarie boendestödjare är tillbaka på jobbet kommer problemet däremot vara helt löst. För henne är det helt okej att vi sätter oss ner tillsammans i början av varje månad och bokar tider för den kommande månaden. Hon uppskattar också flexibiliteten att kunna styra sina arbetstider. Skulle hon vara frisk skulle jag inte ha några problem!
Jag vill ogärna be mina grannar om hjälp, och jag tror inte heller att den kommunala hyresvärden skulle hjälpa mig. Jag skulle inte bara behöva hjälp med att sätta etiketter utan också bestämma var jag ska förvara alla mina saker, och repetera allt så att jag inte glömmer bort var jag hittar allt. Så jag vet inte vad det ska stå i etiketterna och var de ska sättas eftersom jag inte vet var jag borde förvara mina saker. Förmodligen behöver jag skaffa mer förvaringsutrymme, men jag vet inte hur. Jag vet bara att min ordinarie boendestödjare skulle kunna fixa allt med en gång!
Jag sätter just nu hoppet till arbetsterapeuten på vårdcentralen. Hon kommer hem till mig om två veckor, och då kommer jag visa för henne hur det ser ut hos mig. Arbetsterapeuter är utbildade för att skapa ordning och struktur så jag hoppas att hon kan säga till mig om jag behöver köpa mer förvaring på Ikea och hur jag ska organisera allt i lägenheten så att jag får så mycket förvaringsutrymme som möjligt. Jag hoppas också att arbetsterapeuten har tid att hjälpa mig tills min ordinarie boendestödjare är tillbaka. Vikarien kan ju hjälpa mig med städning och sådant hon klarar av, men hon kan inte skapa strukturerad ordning, tyvärr.
Hej Paula.
Jag har också haft jättestora problem med boendestöd.
Det gäller att ha typ tur att hitta en seriös utförare. Alltså att själva företaget och ledningen ska vara seriös.
Jag pushade min biståndshandläggare att hjälpa mig och vi kollade tillsammans vilka företag som uttalade att de hjälpte med just npf. Vilket jag dock ändå inte litar på att de har någon koll på så det var nog mer eller mindre tur.
Sen på uppstartsmötet så var biståndshandläggaren med och förtydligade saker som tidigare varit diskussion om. Exempelvis att om jag sitter med något administrativt som jag ej behöver hjälp med då ska inte boendestödet ”sitta och glo på mig” utan ska då göra någon städsyssla samtidigt.
Det har fungerat bra hittills. Mycket för att boendestödjaren är avslappnad och kan lyssna och ta till sig när jag är tydlig med mina önskemål.
Förra boendestödjare som var på ett annat företag, henne kunde jag säga till något om och då var det annorlunda gången efter, men sen var allt bortglömt direkt. När jag tjatat om samma sak flera gånger så valde jag till slut att säga upp hela företaget för dom har strulat så mycket med nya boendestöd som avlöste varandra flera gånger trots att jag sagt att det är jätteviktig för mig med en stabil boendestödjare som kommer. Jag tex skulle inte vilja ha typ en småbarnsförälder som vabbar varannan gång eller vissa som man märker typ inte trivs med sitt jobb så att dom sjukar sig för minsta sak (antagligen inte ens sjuka och vantrivs på jobbet)
Jag tror(ganska säker) att det är utbildningsnivån som är problemet.
En sak som jag saknar är strukturerade boendestöd.
Jag ska få hjälp med sånt med det går sådär. Saker glöms av hela tiden. Och ett av mina problem är glömska och brist på struktur.
Nu senast glömde jag betala en räkning i tid. Och nu glömde jag söka aktivitetsstödet i tid så pengarna kommer en månad för sent. Trots att det uttryckligen står i mitt beslut om detta och inom vilka dagar jag måste söka. Och jag hade bett om detta specifikt för knappt en månad sen för att jag inte litade på att det skulle räcka att jag sa det till boendestödet. Så jag och BS tom diskuterade då detta när företaget hade fått det nya beslutet, för bara några veckor sen.
Jag blev jättebesviken och upprörd över detta. Jag har skrivit om detta till BS på sms och hon ska komma idag. Hon vet ju att hon gjort fel.
Men det glöms grejer hela tiden. Och det med aktivitetsstödet det var verkligen droppen för det är ju min ekonomi!! Plus att vi så uttryckligen fört in det i min genomförandeplan för kanel 2-3 veckor sen.
Hur kan man då missa en sån sak?? Det ingår ju i BS arbetsuppgifter.
Suck jag blir så trött.
Men jag kommer inte klaga till chefen eller något för jag hoppas ahh vi kan prata igenom detta och att det blir en ändring.
För jag tänker att alla är människor och ingen är perfekt. Detta har jag fått, och får jag verkligen jobba lite på för som autist tänker man ofta på alla detaljer. Och att man(jag?) är känslig överlag över hur människor är.
Jag försöker nu tänka att jag är nöjd med en massa andra saker med henne som också är mycket viktiga.
Tex att hon är mycket avslappnad och jag kan relatera till henne på olika sätt. Jag upplever också att hon är öppen som person och det gör att jag kan läsa av henne ganska enkelt. Jag blir inte stressad hela tiden och undrar var jag har henne, vilket kan vara en tendens hos andra. Om någon är för stel så vet jag inte om dom är sur eller glad eller om det är något ”konstigt” med deras humör.
Hon är också mycket ett respektfull jämtemot och lyssnar och tar till sig av saker jag tar upp.
Så båda dom sakerna, att jag kan känna mig avslappnad i det sociala spelet samt att hon tar till sig av mina önskemål eller eventuell kritik, det har jag märkt är viktiga egenskaper.
Men om någon är lite ”avslappnad och öppen och inte stel” som person så kanske det kan komma med att inte vara lika strukturerad. Jag vet inte. Eller så är det bara ett sammanträffande.
Men i vilket fall kommer jag ge det en till chans.
Men nu vet jag att min tillit till henne har sänkts pga det med aktivitetsstödet och jag kommer ha jättesvårt att lita på hennes minne. Och jag behöver avlasta min hjärna och släppa kontrollbehovet för där går är väldigt mycket energi. Men nu visar det sig att jag hålla kontrollen själv ändå.
Angående dina boendestödjares egna idéer om saker, det där har jag varit med om tidigare. Att en inte ville dammsuga under min säng av någon anledning ”för om jag ville ha det på ett visst sätt så får jag ta hemtjänst”. När hon precis innan satt sig att sortera mina papper och pärmar vilket jag inte alls bett henne att göra. Men papperssortering gick tydligen bra men inte dammsuga under sängen. Hon var vikarie för min ordinarie. Och kommer man in som vikarie så tycker jag att man får se till att göra som ordinarie jobbar. När hon sa det med hemtjänst då tappade jag tålamodet och sa till henne hur respektlös hon var och jag slängde faktiskt ut henne. (Inte slängde ut att jag lyfte henne i kläderna och bokstavligen ”slängde” ut henne. Haha. Även om det var det jag kände för)
Sen ringde jag samordnare och sa till om detta att det inte var okej. Jag fick dock ingen uppbackning av den samordnaren. Det var så mycket strul med det företaget. Dom var jättebra i början men sen spårade företaget ur pga de tog in alldeles för mycket brukare plötsligt. Och en massa unga personer utan livserfarenhet som satt på kontoret.
På mitt företag som jag har nu så är det faktiskt verksamhetschefen själv som också verkar vara samordnare. Och hon kom också på uppstartsmötet och jag kände direkt att hon kändes seriös. Inte gammal men över medelålder. Ingen jätteung person iaf. Jag har svårt att avgöra ålder.
Plus det att biståndshandläggaren var med och specificerade det med att jag ska ha rätt att boendestödjaren gör någon städuppgift med jag gör något annat. Och boendestödet var också med.
Och hon har dessutom inga problem med det ändå tror jag vilket säger en del om hennes person. Inte ens massa egna idéer om ”hur det ska vara” utan hon vill mitt bästa.
Om jag får hjälp av någon att göra köket samtidigt som jag tex gör matsedel och beställer mat så betyder det jättemycket för mig och underlättar. För då kan jag sen ställa mig att laga mat. Mat är jättejobbigt för mig att laga. Men egentligen har jag kommit på ahh det är själva förarbetet, att diska och fixa i köket innan matlagningen, som tar alla energi. Så när jag väl gjort iordning i köket så finns mycket lite energi kvar för själva matlagningen. Detta gör att jag undviker att laga mat helt om det är stökigt i köket.
Så jag förstår verkligen inte varför vissa BS tidigare inte vill hjälpa med det. Jag har märkt att de boendestöd som man märker verkligen bryr sig om sitt jobb och sina brukare (jag hatar ordet klient) det är dom som vokal hjälper med detta. För dom lyssnar på mig och förstår detta behov. Dom vill ju liksom att jag ska laga mat.
Det att du har boendestöd som inte ens dyker upp är ju totalt oacceptabelt! För du anteckningar över detta och ge informationen till din biståndshandläggare?
Det där kommer företaget få klagomål på då. Det är ren misskötsel
Jag upplever ofta att de företag som har sån där personal då är själva företaget också lite oseriöst.
Vet du, jag vet hur det är när man stannar kvar vid ett företag pga just en enskild personal. Men jag tror att man ibland måste släppa taget för att om det är ett så där oseriöst företag så kommer det bidra till för stor stress.
Det finns seriösa företag och där kommer det säkert kunna finnas någon jättebra boendestödjare också. För seriösa företag anställer seriösa människor och ställer normala krav på personalen.
Helt sjukt ju som den som inte ens hörde av sig och hittade på att den satt på något jäkla försenat tåg. Totalt bullshit. Så totalt respektlöst!
Man får klaga till chefen och sen är nästa steg biståndshandläggaren och därefter är det att byta företag.
Om du vill är du välkommen att höra vilket företag jag har anlitat. Men jag vet inte du bor i Stockholm och tillhör rätt stadsdel men kanske är mitt företag på olik ställen.
Ja kommer fylla i min e-postadress i formuläret nedan så då tror jag att du kanske ser den.
Men att jag råkar ha tur just nu det är ju inge garanti för någonting. Jag har liksom du så mycket erfarenhet av dåliga BS att jag förväntar mig inte mycket längre. Det kan lika gärna skita sig.
Men min förhoppning är just att chefen verkade så seriös och ansvarstagande och väldigt respektfull och vänlig i sitt bemötande. När det var problem med tiderna i början att BS hade svårt att komma exakt i tid så klagade jag och då ordnade hon i BS schema så att BS kunde komma i tid. För mig är det viktigt att komma typ exakt alltså på minuten.
Och en gång var chefen bortrest och just då blev mitt BS sjuk och då blev det något missförstånd. Jag hade velat ha vikarie men det förstod inte den som hoppade in för chefen. Och när jag ringde sen och undrade så märkte jag att han blev på riktigt beklagande och brydde sig och han bad om ursäkt flera gånger och sa att om BS var sjuk nästa gång så skulle han skicka en vikarie och om ingen vikarie kunde så skulle han själv komma.
Om jag hade haft det som du så hade jag flippat ur. Jag har tyvärr den tendensen att inte kunna reglera mina känslor så bra. Om något sånt där skulle hända så hade jag till slut skrikit och gormat på dem. Och sagt upp dem.
Jag höll så länge kvar vid ett tidigare företag just pga en bra BS. Men i efterhand så ser jag att det inte var värt det för det gick så otroligt mycket energi åt allt strul så fort mitt ordinarie var borta.
Och hon var borta i två långa perioder då hon opererade sina knän.
Det företaget blev till slut av med sitt uppdrag pga så mycket misskötsel. Det var tråkigt för i början var dom riktigt bra och uppskattade. Men dom hade ingen struktur och chefen ville nog lite för mycket och kunde inte gränsa mot antalet brukare.
Men som sagt: Upp med utbildningsnivån! Och därmed lönerna.
Men det är ju politikerna som har satt detta system. Och man får det man betalar för.
Så i slutänden så är det ju kommunens fel att det är som det är. Eller vilka det nu är som bestämt systemet med betalning till utförare. Samt vilka krav man ställer på utförarna.
Det borde finnas en specialisering för undersköterskor med typ specialkurser för boendestöd. Eller så borde företagen vara tvungna att erbjuda en halvårs introduktionskurs till de anställda men vem fan vill betala för det?? Inte kommunen iallafall.
Så tråkigt att du också haft problem med boendestöd! Hur sjukt det en låter så accepterade jag förut en boendestödjare som jobbade hos mig länge men som var borta MINST varannan eller var tredje gång p g a migrän. Då hörde hon av sig på samma dag och ville boka om datumet (t.ex. till dagen efter). Hon förklarade att hon förstod om jag tyckte att det var jobbigt men att hon inte kunde göra något åt sin hälsa (vilket jag hade full förståelse för!). Och hon sade också att det var helt okej för henne om jag ville byta boendestödjare p g a detta och hon uppmanade mig t om att göra det om jag ville ha en boendestödjare som inte behövde vara sjukskriven hela tiden. Men hon var den bästa boendestödjaren jag hade haft och jag tyckte att det var värt att ha kvar henne TROTS de ständiga sjukanmälningarna. För mig är det mycket värt att få bra stöd och om boendestödjaren är exceptionellt bra (vilket bara 1% av boendestödjarna är) så kompromissar jag gärna om sjukskrivningarna, just för att det är nästan omöjligt att hitta en bra boendestödjare. Jag vill hellre få bra stöd ibland än att inte få det alls!
Vad gäller boendestödjarna som inte dyker upp så har jag klagat både till biståndshandläggarna och cheferna. Och då har alla beklagat och sagt att ”det självklart inte ska vara så”. Företaget har uppmanat mig att ge alla boendestödjare som inte dyker upp 2 chanser, d v s att om någon inte dyker upp första gången vi har bokat boendestöd så ska jag boka ett nytt datum med personen i fråga, och om personen inte heller dyker upp då så ska jag be om en annan. Men av erfarenhet har jag lärt mig att de boendestödjare som glömmer att dyka upp första gången vi ska ses aldrig blir bra boendestödjare!
Vad tråkigt att boendestödjaren missade att se till att du ska ansöka om aktivitetsstöd i tid! Tyvärr upplever jag att det är VÄLDIGT vanligt här i Stockholm att biståndsbeslutet och genomförandeplanen inte följs. Många boendestödjare har inte ens läst genomförandeplanen eller biståndsbeslutet och har ingen susning om vad som står i dem (många har egna funktionsnedsättningar och har svårt att läsa p g a funktionsnedsättningen eller p g a bristande svenskkunskaper så de har ingen förmåga att förstå vad som står i beslutet, tyvärr). Även om det ska vara boendestödjarnas jobb att utföra det som står i biståndsbeslutet gör de inte alltid det i praktiken. Jag har länge undrat hur det ens är MÖJLIGT att det är så!
Jag har också funderat på att boendestödjarnas utbildningsnivå borde höjas, men samtidigt har jag kommit på att de allra flesta av mina bästa boendestödjare har saknat utbildning! I mitt fall har personlig lämplighet och ”sunt förnuft” varit avgörande. Däremot tycker jag att boendestödjarnas svenskkunskaper och kognitiva färdigheter borde testas så att det kan ske lyckad matchning mellan boendestödjaren och brukaren. Hur är boendestödjarens tidsplanering, organiseringsförmåga och minne? Om man har bokat en tid med boendestödjaren, kommer boendestödjaren ihåg att dyka upp och klarar hen av att planera sin tid så att hen dyker upp i tid och inte 2 timmar försent (5-10 minuters försening tycker jag är helt acceptabelt)? Kan hen läsa och förstå texter som innehåller mer än en mening (t.ex. punktlistor) och kommer hen ihåg 5 minuter senare vad hen har läst? Hur är boendestödjarens praktiska färdigheter, vet hon t.ex. hur man hjälper brukaren att frosta av en frys, byta dammsugarpåse eller tvätta gardiner om hen får instruktioner? Klarar boendestödjaren av att ringa myndighetssamtal och förstår boendestödjaren vad myndigheterna säger i telefon? Kan boendestödjaren så pass bra svenska att hen kan kommunicera med brukaren utan missförstånd?
Det är inte så lätt för en boendestödjare att hjälpa brukaren om boendestödjaren har gått i specialskolor och har precis samma typer av svårigheter som brukaren fast mycket mer omfattande. Boendestödjaren kanske inte ens har haft ett jobb tidigare eftersom hen misslyckats på arbetsmarknaden, och sedan sökt jobbet som boendestödjare eftersom ”det är ett jobb som vem som helst kan få.” Man kan vara en jättebra boendestödjare även om man har egen funktionsnedsättning, men det måste bli rätt matchning mellan brukaren och boendestödjaren, och boendestödjaren får inte ha sådana svårigheter som hindrar hen från att förstå och fullfölja biståndsbeslutet.
Jag håller med dig om att boendestödjarnas löner borde höjas rejält så att fler seriösa och motiverade personer vill bli boendestödjare! Tyvärr har många duktiga bytt jobb efter ett tag för de vill självklart kunna leva på sin lön, vilket är helt förståeligt. Om jag har förstått det rätt så betalar kommuner betydligt bättre löner till boendestödjarna än vad privata utförare gör, och jag har också intrycket att boendestödjare som anställs av kommuner oftare är mer seriösa och duktiga än många anställda hos privata utförare (finns självklart alltid undantag!)
Tack för ditt erbjudande om att berätta för mig vilken utförare du har valt. Tyvärr har jag ingen möjlighet att byta utförare. Jag har haft kontakt med VARENDA utförare som min stadsdelsförvaltning har avtal med, och varenda en har tackat nej till att ha mig som kund. I princip alla företag i hela Stockholm kräver att deras anställda ska ha fast schema, och de kan inte tänka sig att anställa extraarbetande studenter eller pensionärer för min skull som inte behöver jobba på exakt samma dagar och tider varje vecka. Och de få som har folk som jobbar extra har också tackat nej till mig eftersom de kräver att brukaren ska göra allt själv och boendestödjaren bara står där och tittar (även om det står annat i mitt biståndsbeslut). Mitt problem är alltså att jag har ett oregelbundet jobb och kan därför inte ha boendestöd på fasta dagar och tider. Jag vill att mina boendestödstider ska vara olika varje månad, och det kan inte utförarna tillgodose förutom den som jag har nu. Så länge jag inte säger upp mig från mitt jobb (vilket jag inte kan göra eftersom jag inte har sjukersättning och försörjer mig genom att jobba) kan jag alltså tyvärr inte byta utförare.
Jag blev chockad när jag läste detta, fy så jobbigt det låter. Tycker synd om dig som måste kämpa så hårt med dessa boendestödjare.
Jag har själv ingen erfarenhet av boendestöd men hade av någon outgrundlig anledning fått för mig att boendestödjare arbetar med det utan lön, typ som god man (eller har dom lön?) men nu såg jag på nätet att deras lön är ju rätt fet ju!
Vilket gör detta ännu värre. Tänkte liksom att gör dessa personer det här ideellt är det ju svårt att kräva så mycket men tydligen har många rätt höga löner. Tänker på personen som hade migrän så ofta, det låter fasansfullt för henne men jag kan inte låta bli att tänka krasst att ”hon kanske utnyttjade situationen” typ, sjukanmäla sig ofta och komma när man känner för det men jag hoppas och tror jag har fel. Migrän är ju knappast nåt att leka med. Funderar lite på dina rättigheter här, har du frågat Chatgpt om det finns någon lag som du kan framhålla för att få bättre stöd?
När man googlar hur mycket boendestödjarna tjänar står det att de har en helt okej lön, MEN lönerna hos privata utförare är betydligt lägre än så! Summan som står när man googlar (typ 31 000 – 33 000 kr före skatt blir väl ca 26 000 kr efter skatt och det bör man i min värld definitivt klara sig på!, och det antar jag är lönen som många kommuner betalar, men inte privata utförare. Ganska nyligen (kan det ha varit förra året?) berättade en av boendestödjarna att hon tjänade 135 kr i timmen före skatt, och efter skatt fick hon ut typ 19 500 kr för en heltidstjänst förutsatt att hon hade jobbat hela månaden utan en enda sjukskrivningsdag. Hennes heltidslön var bara ca 1500 kr mer än vad hon hade fått som sjukpensionär med maximalt bostadstillägg, och som sjukpensionär hade hon dessutom fått billigare SL-kort och andra förmåner som hon hade förlorat när hon hade börjat jobba som boendestödjare.
Dessutom drabbas man inte av karensavdrag som sjukpensionär, men boendestödjarens verkliga lön blev ofta mycket lägre än 19 500 kr p g a sjukdagarna. När hon var sjuk drog man ju av karensavdraget från hennes lön vilket gjorde att hon i praktiken ofta tjänade mindre än vad hon hade fått ut när hon hade haft hel sjukersättning med maximalt bostadstillägg. 19 500 kr gällde alltså bara de månader då hon inte hade varit sjuk en enda dag, och man riskerar att bli smittad med förkylningar när man jobbar hos sjuka brukare. Hon får ju inte heller själv gå hem till brukare när hon är sjuk p g a smittorisken vilket gjorde att hon ofta var tvungen att sjukskriva sig om hon hade blivit smittad av sina brukare.
Den utförare jag har erbjuder inte heller några förmåner som t.ex. friskvårdsbidrag. Så i praktiken tjänar inte många boendestödjare hos många privata utförare mycket mer än sjukpensionärer med maximalt bostadstillägg, och jag förstår att det kan sänka arbetsmotivationen när arbetsvillkoren dessutom ofta är usla och de inte alltid får ordentliga pauser (iaf inte sådana pauser som är betalda). De tar boendestödsjobbet för att Arbetsförmedlingen tvingar dem att ta vilket tillgängligt jobb som helst, men så fort de får chansen söker de sig ofta vidare så länge de har de kognitiva förutsättningarna för att klara av ett annat jobb. Nästan vilket annat jobb som helst (med vissa undantag!) betalar åtminstone lite mer än en heltidstjänst som boendestödjare.
Men visst, både boendestödjarlönen och även den svenska sjukersättningen på garantinivå är väl höga i internationell bemärkelse, men de är inte höga när man jämför med levnadsstandarden med andra svenskar. Allt är relativt!
Och just det, vissa boendestödjare som har kommit hem till mig har inte ens fått någon lön utan de har arbetstränat med aktivitetsstöd som är typ 5000-6000 kr efter skatt för heltid! De har alltså tvingats jobba (eller snarare praktisera, men i detta fall är det samma sak!) som boendestödjare med minimal ersättning, och ansöka om kompletterande socialbidrag om deras partners inte kunnat försörja dem. Jag har tyckt synd om dem för de har alla haft sänkt arbetsförmåga p g a sjukdom eller funktionsnedsättning vilket har gjort att de har hamnat i denna situation. Och eftersom de haft egna utmaningar har de inte kunnat göra ett bra jobb även om de har velat väl och verkligen försökt.
Jag vet inte om min tidigare boendestödjare sade sanningen om migrän, men hon var väldigt seriös och extremt motiverad de gånger hon jobbade. Hon gjorde ett väldigt bra jobb, och därför accepterade jag situationen. Jag var väldigt nöjd med henne och skulle gärna ha henne tillbaka!
Det var faktiskt chatgpt som gav mig rådet att kontakta en arbetsterapeut istället, vilket jag har gjort nu! Och den uppmanade mig också att kontakta personligt ombud som kan bråka med utföraren och stadsdelsförvaltningen. Det sistnämnda har jag inte gjort ännu eftersom jag har dåliga erfarenheter av personligt ombud från den stadsdel där jag bodde tidigare. Men nu har jag flyttat så jag kanske får ge det en ny chans!