När ADHD-medicin ger motsatt effekt

Många av oss autister har även andra diagnoser där ADHD är ett av de vanligaste komorbida tillstånden. När jag år 2003 genomgick en neuropsykiatrisk utredning trodde jag först att jag bara skulle utredas för ADHD (eller snarare ADD som diagnosen hette på den tiden, men det som tidigare hette ADD ingår ju numera i paraplybegreppet ADHD). Anledningen till att jag inte trodde att jag kunde ha autism var att jag hade gått på myter om autism. Jag trodde på fullaste allvar att man inte kunde vara omtyckt och empatisk när man hade autism, att man inte kunde vara den som alla anförtrodde sig till när man hade autism o s v. Därför var jag förvånad när jag också fick en autismdiagnos!

Har väldigt lite ork

Mina npf-diagnoser har ibland ställt till det för mig. Jag har alltid haft svårt att ta tag i hushållssysslor för de tar väldigt mycket energi av mig. När jag jämförde mig med mina jämnåriga var det påtagligt hur otroligt mycket de orkade och hur otroligt lite jag orkade. Innan diagnosen hade jag trott att det kanske bara var min inbillning att andra orkade mer än jag, men utredningsteamet bekräftade att det inte var fallet utan min känsla stämde överens med verkligheten. Jag ville göra något åt det och därför tackade jag ja till att testa ADHD-medicin.

Fick svåra biverkningar

Tyvärr mådde jag väldigt dåligt av alla de tre ADHD-medicinsorter jag testade: jag fick fruktansvärda biverkningar, men jag försökte härda ut. Jag blev nervös, hyperaktiv, rastlös och aggressiv och jag som aldrig är hyperaktiv, rastlös och aggressiv annars utan tvärtom väldigt lugn. Att ändra på doseringen hjälpte inte heller. Och det handlade inte om små biverkningar utan biverkningar som kraftigt sänkte min livskvalitet! Till slut sade min dåvarande man och en kompis rakt ut till mig att jag hade blivit outhärdlig att umgås med och att de inte stod ut med mig längre. De föreslog att jag skulle sluta äta ADHD-medicin vilket jag till slut också gjorde.

Alla trodde på nocebo

I flera års tid tvivlade jag nästan på mina erfarenheter för det var nästan ingen som trodde på mig när jag berättade att jag hade fått mycket svåra biverkningar av ADHD-medicin. Inte kunde ADHD-medicin orsaka rastlöshet och hyperaktivitet, sade människor till mig. Jag fick höra att mina upplevda symptom kan ha berott på nocebo-effekten som är motsatsen till placebo: rent konkret innebär nocebo att personen inbillar sig att ett läkemedel eller en behandling ger negativa effekter trots att sanningen är den motsatta. En person som upplever en nocebo-effekt upplever alltså på allvar att hens upplevda symptom är svåra och verkliga. Nocebo och placebo är bevisade fenomen!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fick en bekräftelse

För mig lät tanken på en nocebo-effekt märklig för de symptom och biverkningar jag upplevde var väldigt starka och jag hade som sagt aldrig tidigare varit rastlös eller hyperaktiv! Men vissa stunder tänkte jag att jag kanske hade inbillat mig alltihop. Därför blev jag väldigt glad när jag nyligen läste om en ny forskning om ADHD-medicin där artikelförfattaren konstaterade att personer utan ADHD faktiskt brukar bli rastlösa och hyperaktiva av ADHD-medicin. ”Wow! Så det är faktiskt möjligt att bli rastlös och hyperaktiv av ADHD-medicin och forskarna vet om det”, tänkte jag. Nu ingår jag ju inte i gruppen ”personer utan ADHD” eftersom jag har en ADHD-diagnos, men om personer utan ADHD får dessa negativa effekter av ADHD-medicin, varför skulle inte vissa med ADHD också kunna få det? Eller tänk om jag inte alls har ADHD utan har fått fel diagnos?

Formen av ADHD spelar ingen roll

Vissa menar att personer med ADHD som också har autism kanske inte blir hjälpta av ADHD-medicin, och andra menar att detsamma kanske gäller personer som liksom jag har den ouppmärksamma formen av ADHD (det som tidigare hette ADD). Men precis som jag har konstaterat i ett tidigare blogginlägg finns det inget forskningsstöd för dessa påståenden! Tvärtom har forskning visat att det inte går att förutsäga vilka personer som får effekt av ADHD-medicin, och det spelar alltså ingen roll i sammanhanget vilken typ av ADHD personen har och om hen också har autism eller inte. Så det här med att jag har autism och den ouppmärksamma formen av ADHD kan inte vara anledningen till att jag fick dålig effekt av ADHD-medicin utan jag tillhör de 30% som inte blir hjälpta av ADHD-medicin.

Många blir hjälpta av ADHD-medicin

Observera att många blir hjälpta av ADHD-medicin, och bara för att jag fick biverkningar av läkemedlet betyder det inte att alla får det! Det är viktigt att komma ihåg att två tredjedelar av personer med ADHD får god effekt av ADHD-medicin så mina erfarenheter är absolut ingen allmän sanning. Men jag tyckte ändå att det var skönt att få bekräftat att det är möjligt att bli hyperaktiv och rastlös av ADHD-medicin och att det inte bara var min egen inbillning!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.