Mitt vuxna barn med autistiska drag klagar på mig, vad göra?

Carina i Norrbotten frågar

Min vuxna son har drag av autism. Är nu vuxen med eget barn och ett till på väg. Får höra att jag har gjort så mycket fel, när han var liten och får inte säga till hans barn om någonting, vad göra?

Paula frågar

Ett stort grattis till barnbarnet på väg! Om jag har förstått dig rätt har din son inte autism. Autistiska drag är det väldigt många i befolkningen som har, men det är ingen diagnos. Det spelar egentligen ingen roll om man har en fastställd autismdiagnos eller inte. När man har ett barn med särskilda behov kan det vara svårt för föräldrarna att bemöta barnet rätt, oavsett om barnet har en officiell diagnos eller inte.

Ni är besvikna på varandra

Du kan rätta mig om jag har fel, men jag anar mellan raderna att du känner dig sårad, missförstådd och ouppskattad. Du kanske upplever att din son är otacksam, när du har gjort allt för honom och försökt göra allt rätt. Samtidigt kan din son vara besviken på dig om han har upplevt att du ställde alldeles för höga krav på honom under hans uppväxt utan att ta hänsyn till hans särskilda behov. Ni kan båda känna er besvikna på varandra.

Ta ett lugnt samtal

Jag tycker att du ska sätta dig ner med din son och ta ett lugnt samtal utan skuldbelägganden. Du kan fråga honom varför han tycker att du har gjort allt fel och vad han tycker att du kunde ha gjort annorlunda. Försök att inte gå i försvarsställning utan lyssna på vad han har att säga! Fundera också på om han har en poäng. Även om du har försökt vara en bra mamma är det inte säkert att din son upplever att det har blivit så bra. Du kan också be honom om ursäkt och beklaga det som hänt! Ge gärna din syn på saken och förklara för honom varför det blev som det blev. Att du verkligen försökte göra ditt bästa och att du älskar honom.

Lägg dig inte i barnuppfostran

Vad gäller ditt barnbarn så undrar jag om det finns en anledning till att du ska säga till. Oftast är det föräldrarna som är ansvariga för uppfostran, och det är inte alla föräldrar som uppskattar när mor- och farföräldrarna lägger sig i barnuppfostran. Sitter du barnvakt utan att föräldrarna är där kan du såklart behöva säga till ibland om barnet skadar sig själv eller någon annan, men om du inte har blivit ombedd att vara barnvakt tycker jag att du ska låta föräldrarna fatta beslut om allt som har med barnuppfostran att göra! Det är föräldrarna som ska bestämma sig för vad barnen får och inte får äta, när de ska gå och lägga sig och vad som är och inte är tillåtet hemma.

Lycka till

Jag tror att din relation med din son och dina barnbarn kommer att förbättras om ni tar ett lugnt samtal om sonens uppväxt och om du litar på din sons och svärdotters förmåga att uppfostra sina barn. Lycka till, och grattis igen!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.