Maskering orsakar stress hos personer med autism

En ny studie har undersökt sambandet mellan kamouflering – det vill säga att aktivt dölja autistiska drag i sociala sammanhang – och kortisolnivåer, kroppens eget stresshormon. Kamouflering kallas också för maskering och nämns även i diagnoskriterierna för autism. Det intressanta i studien var att forskarna mätte kortisolnivåerna i håret, eftersom det är en biomarkör som kan användas för att mäta långvarig kortisolexponering. Deltagarna bestod av en grupp tvillingar, varav vissa hade diagnoserna autism eller ADHD och andra var neurotypiska. Totalt ingick 315 personer i studien.

Högre stressnivåer

Forskarna konstaterade att personer som kamouflerade mycket också hade högre nivåer av biologisk stress. Men när tvillingparen jämfördes med varandra upptäckte forskarna oväntat att den tvilling som kamouflerade mest hade lägre kortisolnivåer än sitt syskon! Enligt forskarna kan detta tyda på att maskering fungerar som en sorts skyddsmekanism mot stressorer, eller leder till djup utmattning som sänker kortisolnivåerna. Ytterligare studier behövs dock för att dra några slutsatser.

Fler studier behövs

Studien bekräftar att autisters upplevelse av utmattning till följd av kamouflering kan ha en biologisk grund. Ämnet behöver dock undersökas närmare för att vi ska kunna förstå följderna av kamouflering bättre. I dagsläget vet vi inte heller någonting om orsakssambandet! Nu vill forskarna genomföra studier där de följer samma individer över tid för att undersöka sambandet mellan kamouflage och stress närmare. Dessutom vill de undersöka om resultaten även kan appliceras på personer med andra diagnoser, som ADHD eller intellektuell funktionsnedsättning.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Har gjort mig trött

Jag vet inte vad ni har för erfarenheter, men enligt mina erfarenheter brukar de autister som är väldigt “socialt medvetna” – det vill säga väldigt noga med att bete sig enligt sociala förväntningar och inte råka såra någon – ofta vara de som kamouflerar mycket. Och jag upplever att det är ofta är de som ältar och stressar efter sociala interaktioner. Jag har dock sällan tänkt: ”Hjälp, gjorde jag bort mig? Tycker alla att jag är konstig?” utan jag har istället oroat mig för saker som: ”Råkade jag såra någon när jag sade si eller så? Var jag otrevlig när jag gjorde så? Tänk om andra blev ledsna när jag tackade nej till deras förslag på aktiviteter – borde jag istället ha tackat ja?” Och det har gjort mig trött!

Vissa autister saknar insikt

Sedan har jag också träffat autister som varit helt omedvetna om sina egna sociala svårigheter. De kan uppfattas som otrevliga, oartiga, märkliga och socialt klumpiga – men eftersom de är helt omedvetna om hur andra tänker och känner, slappnar de ofta av i sociala situationer. De har därmed inget behov av att kamouflera och ältar inte heller efteråt. Jag har ofta funderat på om det är så att de autister som är helt omedvetna om sociala koder och saknar all insikt om andras perspektiv känner sig mindre utmattade efter sociala situationer och är mindre stresskänsliga än andra autister. Jag tror det i alla fall!

Trodde att det var normalt

När jag fick min autismdiagnos blev flera av mina nära, långvariga vänner superchockade. Vissa av dem hade jag till och med rest med och spenderat väldigt mycket tid med. Jag minns att den utredande läkaren frågade mig under utredningen: ”Hur många är det som känner den riktiga Paula?” Mitt spontana svar blev: ”Absolut ingen.” Men jag hade trott att det var normalt att nästan aldrig vara sig själv och att försöka spela någon man inte var! Men tydligen var det inte vanligt att anstränga sig i sociala situationer lika mycket som jag hade gjort.

Var ingen festprinsessa

Något som hände efter diagnosen är att jag helt slutade följa med mina vänner på krogen. Fram till dess hade vi festat väldigt mycket och ofta: vi hade haft förfester, sedan själva fester på krogen och ibland till och med haft efterfester. Jag hade själv varit väldigt aktiv och initiativtagande i detta och var oftast den som stannade på krogen allra längst! Men jag har efteråt förstått att jag inte alls gillar att hänga på krogen och är dessutom ljudkänslig! Men jag hade ansträngt mig till det yttersta för att verka så normal som möjligt. Jag förstår att det var en stor chock för mina vänner att erfara att jag inte alls var den festprinsessa som de alltid trott att jag hade varit!

Vi måste vara uppmärksamma

Nu när jag är äldre försöker jag akta mig för att inte kamouflera för mycket, för annars tappar jag bara bort mig själv. Och jag är faktiskt betydligt mindre stressad än när jag var yngre! Okej, det beror nog inte bara på att jag kamouflerar mindre, utan jag har också blivit mycket bättre på att tolka kroppens signaler och ge min kropp den återhämtning den behöver. Men jag tycker att det är viktigt att vi autister är uppmärksamma på när vi kamouflerar och när vi inte gör det. Annars finns risken för att vi bara följer andra människor blint och helt struntar i våra egna behov!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.