Många med autism oroar sig mycket

Känner du ofta ångest och rädsla? Ältar du mycket och är rädd för att bli missförstådd och illa omtyckt? Idag är det dags att skriva om den femte och sista personlighetsfaktorn som ingår i femfaktorsmodellen, nämligen neuroticism! De tidigare blogginläggen om personlighet hittar du här, här, här, här och här.

Inte bara negativt

En neurotisk person är spänd, nervös, känslig, osäker och har en tendens till oro. En person som skattar lågt på personlighetsfaktorn är istället avslappnad, lugn, självsäker och nöjd med sig själv. Det kan låta som att neuroticism enbart är ett negativt personlighetsdrag, men psykiatern Anders Hansen menar att neuroticism också medför vissa fördelar: många som valt kreativa yrken skattar högt på personlighetsfaktorn neuroticism, och man kan vara duktig på att upptäcka olika stämningar. Detta i sin tur är en gåva, menar Hansen.

Kan rädda livet

Psykologiprofessorn Nigel Holt och hans kollegor skriver i sin bok att personlighetsdimensionen neuroticism också kan ha andra fördelar. Även om personer med hög grad av neuroticism riskerar att drabbas av ångest och depression vilket i sin tur ökar risken för livsförkortande stressrelaterade sjukdomar kan neurotiska personer vara duktiga på att undvika risker och faror vilket i vissa fall kan rädda livet. Vidare kan de vara tävlingsinriktade på grund av rädsla att misslyckas vilket också kan göra dem högpresterande, enligt författarna.

Har blivit lugnare med åren

Upplever du att många med autism har höga grader av neuroticism? Själv misstänker jag att det kan vara fallet, dock finns det såklart alltid undantag. Men många autister har ju en tendens att älta, grubbla och oroa sig och inte alltför få utvecklar också depressioner. Många grubblar också över om de själva råkat säga fel saker och såra någon och funderar på om andra haft onda intentioner med sina kommentarer. Förut hade jag själv en tendens att oroa mig för allt möjligt men tack och lov har jag blivit mycket lugnare med åren. Jag led nämligen själv väldigt mycket av den ständiga oron!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Tänker ut det värsta scenariot

Något som har hjälpt mig är att jag har lärt mig att tänka kritiskt och fundera på vad det värsta är som skulle kunna inträffa. Om jag exempelvis skulle råka tappa mitt tunnelbanekort (vilket ibland har hänt) skulle jag antingen behöva köpa ett nytt eller promenera alternativt cykla. Om det på grund av väderleken skulle vara omöjligt att cykla skulle jag väl få promenera till stan. Det skulle ta cirka två timmar att promenera vilket egentligen är alldeles för lång tid för min smak, men jag skulle fortfarande inte dö om jag skulle ha otur och tappa åkkortet. Jag skulle bara drabbas av negativa konsekvenser! Att tänka ut det värsta tänkbara scenariot och försöka hitta möjliga lösningar har minskat min oro.

Känner mig inte begränsad

Jag är dessutom väldigt försiktig när det gäller vissa saker. När det för flera år sedan meddelades att risken för terrordåd hade ökat i Sverige blev jag försiktig och bestämde mig för att undvika att åka till stan och vistas på platser med mycket människor om det inte är nödvändigt. Ibland är det nödvändigt, exempelvis när jag föreläser eller behöver handla något. Men jag vill inte åka dit i onödan om jag inte måste. Att avstå från en fika på uteservering är faktiskt ingen förlust för mig då jag utan problem kan lägga min tid på annat. Jag är medveten om att risken att råka ut för ett terrorattentat är minimal, men samtidigt skulle de negativa konsekvenserna vara mycket stora om det värsta skulle inträffa! Om min försiktighet sedan är bra eller dåligt kan man diskutera. Enligt mig är det bra och jag känner mig inte ett dugg begränsad, men någon annan skulle kunna tycka att det är fel att anpassa sitt liv efter risker. För mig känns det däremot helt rätt!

Vi har negativa erfarenheter

En intressant fråga är varför många autister oroar sig mycket. Beror det på att själva autism disponerar för ökad risk för oro och psykisk ohälsa, en teori som det enligt Tony Attwood finns visst forskningsstöd för? Eller beror det på att vi autister oftare än neurotypiska personer riskerar att bli missförstådda, illa omtyckta och så vidare och att vi är medvetna om att vi inte alltid kan tolka andra människor korrekt? Vi har ju ofta negativa erfarenheter när vi varit oss själva och sagt saker som kanske har tolkats fel. Vi riskerar dessutom att bli diskriminerade, mobbade och få dåligt stöd vilket i sin tur möjligtvis skulle kunna öka risken för psykisk ohälsa och oro. Eftersom vi ofta drabbas av negativa konsekvenser till följd av autism kan det vara extra viktigt för oss att kompensera för detta genom att bli omtyckta vilket också skulle kunna vara en av anledningarna till att vi oroar oss för att bli illa omtyckta. Men det är bara min teori!

Viktigt med autismspecifik kompetens

Själv misstänker jag att både biologiska och sociala faktorer kan samverka och tillsammans förklara varför vi autister kan vara neurotiska, men jag har såklart ingen aning om vad det beror på! Det viktigaste är dock att autisternas oro uppmärksammas av sjukvården och att autister får rätt stöd vilket tyvärr ofta inte är fallet. Problemet är att sjukvården kan tolka autistens oro helt fel! Ibland kan den enda anledningen till autistens ovilja att åka kollektivtrafik vara en rädsla att behöva stå ut med outhärdliga sinnesintryck, men sjukvården kan dra den felaktiga slutsatsen att autisten lider av social ångest eller till och med av psykos om autisten på grund av sin känslighet hör ljud som neurotypiska personer inte uppmärksammar. Därför borde sjukvårdens autismspecifik kompetens höjas!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.