Kategorier
Aspergers syndrom och autism

Lär dig att förstå din autistiska personlighet

Har du någon gång funderat på vem du är och hur det kommer sig att ditt liv ser ut som det gör? Så här under mina semesterveckor tänkte jag att det kunde vara passa bra med blogginlägg om personlighet. Det kommer att bli flera blogginlägg om ämnet: under semesterveckorna kommer jag posta blogginlägg om personlighet en gång i veckan!

Personligheten formar livet

Psykiatern Anders Hansen menar att det inte är livet som formar ens personlighet utan det är personligheten som formar ens liv! När jag var yngre trodde jag att det var tvärtom, men idag vet jag att det inte är så. Visst, jag är säker på att mina livserfarenheter har gjort mig till den person jag är och har fått mig att reagera på ett visst sätt i olika situationer, men jag förstår ändå vad Hansen menar. Två personer kan ha haft likartade förutsättningar och uppväxtmiljöer, men ändå kan de ha helt olika livsinställningar.

Ingen slump

Själv råkade jag förut ofta ut för dåliga vänner som var elaka mot mig eller som utnyttjade mig. Och jag har förstått efteråt att det inte var en slump att just jag av alla människor alltid mötte märkliga personer överallt utan det var jag som drog till mig sådana personer. Det betyder inte att det är mitt fel att jag har blivit dåligt behandlad, men det var ändå en befrielse för mig att förstå att det var min överdrivet vänliga personlighet och öppenhet för olika människor och beteenden som gjorde att jag hamnade i sådana vänskapsrelationer. Och när jag förstod det kunde jag göra något åt det och förändra mitt liv! Det betyder inte att jag förändrade min personlighet utan jag blev bara medveten om vissa mönster som upprepade sig i mitt liv.

Vi autister blir inte accepterade

Hansen påpekar att det är viktigt att acceptera sin personlighet och att använda sina styrkor istället för att försöka vara någon man inte är, och det är så bra sagt! Särskilt vi autister kan vara vana vid att försöka bli några vi inte är och förändra våra personligheter eftersom vi ofta skiljer oss från normen mer än genomsnittsmänniskan och därmed inte blir accepterade som vi är. Idag ångrar jag bittert att jag ägnade så många år av mitt liv åt att försöka bli en annan person: jag tvingade mig själv att skaffa hobbyer jag hatade, jag försökte vara social och variera mina aktiviteter istället för att våga leva ett inrutat liv och lyssna på mig själv.

Visste inte vem jag var

Till mitt försvar kan jag säga att jag inte hade någon aning om vem jag var, och det beror nog delvis på de erfarenheter jag gjorde under min uppväxt. När jag som liten vägrade delta i många lekar och aktiviteter som många barn brukade älska fick jag ett negativt bemötande. När jag försökte berätta att jag hatade dessa aktiviteter fick jag höra att jag egentligen var rädd eller att jag ”ännu inte hade lärt mig vissa saker.” Därför trodde jag på fullaste allvar att andra människor hade rätt och att de visste vad jag skulle må bra av i längden. Därför blundade jag för vem jag var. Ibland förändrade jag till och med min personlighet beroende på vem jag umgicks med!

Femfaktorsteorin är aktuell

Vad är en personlighet då? Det har funnits många personlighetspsykologer genom åren och olika personlighetsteorier har varit populära genom olika tider. Men sedan 1990-talet är det femfaktorsmodellen som är rådande. Idag är nämligen flera forskare överens om att det finns flest evidens för femfaktorsteorin. Och enligt modellen kan människans personlighet fångas av fem dimensioner: öppenhet, noggrannhet, extroversion, vänlighet och neuroticism. Om du har svårt att komma ihåg dessa personlighetsdrag, tänk på engelskans ord OCEAN (hav). O står för Openness, C för Conscientiousness, E för Extraversion, A för Agreeableness och N för Neuroticism.

Alla har dessa drag

I mätningen av personligheten undersöker man i vilken grad personen är öppen, noggrann, extrovert, vänlig och neurotisk. Någon kan exempelvis vara väldigt öppen men samtidigt inte speciellt noggrann utan snarare slarvig och så vidare. Det är inte så att man antingen bara är noggrann alternativt slarvig utan de flesta av oss har mer eller mindre av alla dessa drag som ingår i femfaktorsmodellen. Men det säger sig självt att en person som är extremt noggrann kan störa sig på en slarvig person och tvärtom!

En autistisk personlighet finns ej

Det finns många missuppfattningar om autism, och en vanlig sådan är att det finns något som heter ”en autistisk personlighet”. Och enligt en sådan stereotyp är en autist extremt oöppen, noggrann, introvert, ovänlig och neurotisk. Men grejen är att det inte alls måste vara så! Och tyvärr har denna missuppfattning lett till att vissa förblir odiagnostiserade eftersom autisten själv och hens anhöriga tror att man inte kan ha autism om man exempelvis är väldigt vänlig och slarvig. Därför måste vi komma ihåg att vi alla autister är olika och att autism kan rymma olika personlighetstyper. Och jo, jag vet att jag använde ordet ”autistisk personlighet” i rubriken, men vi måste alltså komma ihåg att det inte bara finns en autistisk personlighet utan många.

Det blir fler blogginlägg

Under de kommande veckorna kommer jag skriva blogginlägg om var och en av dessa personlighetsdimensioner. Och fram till nästa vecka kan du gärna fundera på i vilken omfattning du upplever dig ha dessa personlighetsdrag och om du har försökt vara någon du inte är. Vi hörs nästa vecka!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Tack detsamma Disa! Oj, jag trodde att moderna lägenheter var svala på sommaren men relativt varma på vintern, men så…

  2. Haha precis!! 😀 det pratas ju ofta om att man inte får blir beroende av andra människor. Men det är…

12 svar på ”Lär dig att förstå din autistiska personlighet”

För att jag ska må bra kan jag inte leva mitt liv på det sätt som vissa andra vill att jag ska göra! Jag behöver inte vara som normen. Vem säger att just det sättet är det rätta? Jag vill kunna vara mitt riktiga jag! Jag vill vara sann mot mig själv!

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Jag försökte själv anpassa mig efter varje person och gjorde om mig för alla. Det ledde enbart till att jag miste min egen personlighet och tappade mig själv på vägen. Jag blev ändå illa behandlad överallt och av allihop. Nu försöker jag inte ens och det har enbart varit positivt! Det var bara att förnedra sig själv och ingen skulle gjort detsamma för mig.

Jättebra skrivet! Det är tyvärr ofta en lång process för många autister att komma fram till att man inte behöver vara som normen. Men precis som du skriver finns det ingenting som säger att normen måste vara det rätta!

Svara

Jag känner igen mig i det där med att försöka bli någon jag inte är för att försöka bli accepterad av andra. För mig har det också inneburit att jag har känt mig vilse i nästan hela mitt liv och tappat bort mig själv fullständigt. Jag börjar väl inse nu, vid 38 års ålder, vem jag är och vad jag vill och behöver ha i mitt liv för att må bra. Men jag kan känna en stor sorg inför att jag gör det först nu, för om jag hade vetat det när jag var liten så hade jag inte slarvat bort vissa vänner som verkligen accepterade mig som jag var och som jag idag inser var riktiga vänner. Då hade jag också haft en familj idag med den finaste killen jag träffat. Istället valde jag en mer destruktiv bana då jag var så jävla vilsen och trasig efter mitt ständigt sökande efter att bli accepterad och omtyckt (vilket ändå aldrig hände). Men men, jag antar att det är bättre att hitta sig själv någon gång än att aldrig göra det. Det är bara synd att det ska behöva förstöra så mycket, och förstöra ens förutsättningar att bygga upp ett liv man mår bra i (då man istället är upptagen med att försöka överleva och förstå sig på världen).

Även det där med att dra till sig folk som utnyttjar en pga att man är så snäll kan jag relatera till. Det var först när jag blev sexuellt utnyttjad av min bror (för att jag var så jävla snäll och inte ville att han skulle bli arg och lämna mig om jag sa nej), som jag insåg att man måste dra en gräns någonstans och börja värdesätta sig själv för annars blir allt väldigt mycket jobbigare. Så allt ont för nog något gott med sig i slutändan. Och jag säger inte att det var mitt fel att jag blev utnyttjad eller att det är något man ens ska behöva ”sätta en gräns” för, jag menar bara att det är så lätt att bli illa behandlad när man inte accepterar eller tycker om sig själv, och det är så himla ledsamt.

Gud vad jag önskar att alla människor kunde få bli accepterade för de de är. I övrigt gillar jag verkligen Anders Hansen, tycker han är jättebra.

Jag har också känt en sorg för att jag insåg allt detta relativt sent i livet. Dock har jag träffat vissa som fått sina diagnoser riktigt sent, typ när de har närmat sig 60 år, och i jämförelse med dem känner jag att jag ändå fick diagnosen ganska tidigt (i 24-årsåldern) så jag får väl vara tacksam för det. Men jag förstod ändå inte över en natt vem jag var utan det tog lång tid!

Vad tråkigt att höra att du till och med har blivit sexuellt utnyttjad av din egen bror! Vad bra att du inte lägger skulden på dig själv för det är verkligen inte ditt fel.

Svara

Ingen har någonsin värderat min snällhet heller, den har bara antingen förbisetts helt eller utnyttjats. Av i princip alla jag kommit i kontakt med. Ingen har ändå valt mig till något positivt syfte. Trots att jag så många gånger fått höra vilken underbar, snäll, generös och fantastisk kille etc jag är och hur snäll jag har varit mot dem. Alla har svikit i slutändan eller gjort och sagt saker som vore helt oacceptabla om det hade gällt de själva. Jag önskar att jag inte ens hade försökt eller träffat en enda av de som jag har mött genom livet. Därför och just bara därför, känns ensamheten som det bästa och enda logiska alternativet. För det fanns inget bättre. Det fanns ingenting därute. Inte för mig, det har det aldrig funnits.

Vad tråkigt att höra om dina erfarenheter, Kane! Min snällhet har faktiskt värderats i den bemärkelsen att många har valt att vända sig till mig när de behövt stöd, men många har aldrig tackat mig utan har tagit mitt stöd för givet och sedan reagerat negativt när jag börjat säga nej.

Svara

Jag tror att hur folk behandlar har mycket att göra med vilket affekt en framträder med!

Det har funnits stunder i mitt liv då jag har tillåtet vilket beteende som helst samtidigt som jag har varit i en slags social försvarsställning, vilket ofta leder till en mer aggresiv hållning från motparten.

Jag håller just nu på att läsa boken Pride and prejudice och det här citaten som beskriver huvudkaraktäten elizabeth passar ganska bra in på hur jag gör saker just nu:

”Elizabeth, having rather expected to affront him, was amazed at his gallantry; but there was a mixture of sweetness and archness in her manner which made it difficult for her to affront anybody; and Darcy had never been so bewitched by any woman as he was by her.”

Archly: in an amused way that suggests you know more about something than someone else does.

Alltså på svenska, om jag är trevlig, underfundig och på ett lite lekfullt och empatisk sätt påvisar att jag ser igenom människorna jag träffar blir nästan aldrig någon upprörd och jag kan komma undan med det mesta hahaha. Och om någon blir arg eller otrevlig har dom ingen legitim anledning och resultatet brukar bli att dom gör bort sig själva?

Det ligger säkert väldigt mycket i det du skriver! När jag har visat att jag har god självkänsla och värderar mig själv blir bemötandet ofta, dock inte alltid, positivt från motparten. Jag får dock fortfarande anstränga mig för att inte se för trevlig, glad och vänlig ut för då sänder jag fel signaler. Jag vill ju inte bli nära vän med alla jag träffar! Därmed inte sagt att jag måste se ovänlig och otrevlig ut, haha! Jag menar bara att det blir bäst för mig om jag försöker vara neutral och saklig i vissa situationer.

Svara

Jag önskar att alla var som på den här bloggen! Varma, snälla, förstående och empatiska. Som förstår själva hur det är att vara eller anses annorlunda. Och hur illa folk behandlar alla som på något sätt skiljer sig från normen. Det är bara här jag känner igen mig och känner en slags samhörighet med övriga som kommenterar! Och det är en mycket varmare miljö än på de flesta andra ställen.

Ja, här på bloggen är det definitivt jättefin och förstående miljö! Jag har mött så otroligt fina människor på jobbet. Det är väldigt sällan jag har blivit bemött negativt när jag hållit föreläsningar.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *